Ledare: Puckel är no mercy-skidåkning

Åka skidor är inte så noga med att bevaka nummerlappsorienterade aktiviteter. Det är den friare formen av skidåkning, den för nöjes skull, som är vårt viktigaste fokus: gärna pumpa puder.

Även om vi gjort många spaltkilometer om tävling genom åren: såväl portar som puckel.

Det senare, pucklarna alltså, har emellertid en ganska intressant koppling till just fri skidåkning.

Utan att tänka speciellt långt efter kan nog många av oss rabbla en hel drös inflytelserika friåkare som börjat sina karriärer bland pucklar.

Jesper Rönnbäck till exempel.

Jesper träffade jag för övrigt för några veckor sen. Vi käkade lunch och pratade skidplaner för vintern. Och faktiskt fick jag förmånen att träffa en annan skaplig puckelåkare strax efter det: OS-guldmedaljören Walter Wallberg. Som vi snart kan läsa mer om i Åka Skidor.

För några veckor sen intervjuade jag ytterligare en puckelpiståkare. Nu kanske den mest inflytelserika och berömda friåkaren genom tiderna? Kanske den namnkunnigaste skidåkaren överhuvudtaget: Glen Plake. (Intervjun hittar du i nya numret av Åka Skidor).

Tilläggas kan att jag har en intervju även med en viss Kari Traa (OS-guld och silver i puckel) på gång.

---

Läs mer om skidåkning i Sverige:

• Ammarnäs, Glen Plake, Montafon och Max Palm i nya Åka Skidor!

---

Och vad vill jag säga med detta förutom att lyfta fram vilka svincoola människor och skidåkare jag hänger med?

Jo, det jag vill säga är att de liksom alltid är där, de är alltid med på något sätt, man blir liksom aldrig av med de där puckeldunkarna. Och hur kan det komma sig?

Många skidåkare, inklusive undertecknad jublar inte direkt när man ska skynda genom en skottsäkerhård pist med pucklar stora som folkabussar. Puckel är no mercy-skidåkning.

Det finns inga förmildrande omständigheter. Puckel är och förblir svårt.

Idag kan alla med carvingskidor göra skärnande sväng. Alla med feta skidor åka puder. Men puckel liksom.

Ändå är det något tilltalande att slugga sig igenom, känna majbrasorna i låren och fundera över varför man ska göra det så förbannat svårt för sig? Varför ska man åka puckel överhuvudtaget liksom?

Kanske ligger det i utförsåkningens natur och charm. Hade det varit något enkelt, något för alla, hade vi kanske inte fastnat för det?

---

Läs fler ledare från Niclas Sjögren:

• Ledare: Du skulle ha varit här igår
• Ledare: Tänk om hen var min bergsguide

---