Jalle.

Alpint

Jalle Svanberg – demontränaren

Jalle Svanberg har tränat både Pernilla Wiberg och Bode Miller. Vi tog ett snack med en av utförsåkningens definitiva legendarer – Jalle Svanberg.

Text: & foto Evelina Rönnbäck • 2024-03-10 Uppdaterad 2024-03-07

Berg och alpina miljöer har lockat många att utforska sina och människans gränser. Hur kan man ta sig till toppar på sätt som ingen gjort och ingen nått? Och vad innebär det att arbeta för att andra ska nå sina drömmars mål? Jalle Svanberg, skidtränare och alpin legendar från Boden, har genom sitt arbete bidragit till stora framgångar för svensk och amerikansk världselit. Han bär fortfarande på en varm kärlek till bergen och den alpina sporten. 

Låt oss vrida tillbaka klockan ett slag. Fet är vinter, en cykel rullas ut från garaget trots den nysnö som klär vägarna i Boden. Pojken som sätter sig på cykeln har knutit fast skidorna på ryggen för att ta sig till Paglabacken fem kilometer bort. En perfekt kväll för ett sådant äventyr, kallt och helst månklart. Det knastrar under fötterna när pojken trampar upp ett spår i sluttningen. Några fällda kvistar får fungera som slalompinnar, sedan är han i gång. 

Engagemanget och passionen är än idag både stort och levande.


Passionen fanns där från start. Jalle Svanberg var i tidiga tonåren när han de där kalla vinterkvällarna brukade cykla i väg till backen för att få göra det som inte bara då präglade hans vardag. Jalle levde och lever fortfarande för skidåkning. Många känner framför allt igen honom i rollen som tränare för några av världens främsta skidåkare och som en ledargestalt inom både den svenska och internationella skidsportvärlden. Som sjuttioåttaåring har han visserligen lagt karriären på hyllan, men engagemanget och passionen är än idag både stort och levande.

Jalle och kompisen Chip.

På köksbordet ligger böcker med tidningsurklipp som Jalles fru Agneta Svanberg har samlat ihop genom åren. Tidstypiska färgglada jackor från 80- och 90-talet, OS- och VM-medaljer, vinster och förluster, goda samarbeten och bilder på alpina stjärnor fyller sidorna i böckerna. Det är inte ofta som dessa böcker dammas av, men minnen och fullt av spännande anekdoter finns det gott om.

— Det här var i Morioka i Japan, VM 1993. Jag minns att det var hopplöst väder, regnade och snöade om vartannat, tävlingar flyttades. De hade byggt upp ett läktarsystem med kommentatorskurer och jag skulle bli intervjuad där uppe. Jag kom direkt från backen och hade skidorna med mig och kände mig rätt färdig för dagen. När vi var klara fick jag syn på ståltrapporna, så jag passade på att ta på mig skidorna och åkte ner för dom, berättar Jalle om det något busiga minnet som dyker upp medan han bläddrar i boken.

I dagens moderna streetåkning hade Jalles railskills i trapporna säkerligen gjort succé i genren, men det är dock alpinskidåkningen som varit hans grej, på riktigt. Att det blivit många dagar i pjäxor är knappast förvånande. Säsongen började ofta i oktober för att rundas av i maj, därefter bara en kort paus för att sedan börja om igen.

— Som tränare åker man visserligen mest utan stavar, men nog har det blivit mycket åkning, säger Jalle.

Ett liv av skidåkning.

Att Jalle fick upp ögonen för yrket som tränare föll sig naturligt under tidigt 70-tal, då han avslutade sina egna tävlingsår bland portarna i Luleå Alpina. Han berättar bland annat om mentorn och förebilden Håkan Åsell som var tränare för distriktslaget i Norrbotten som blev en viktig person i samband med Jalles egna tränarfokus.

I samma veva blev Jalle ungdomsansvarig för regionens åkare och något senare gavs han ansvar även för de alpina skidgymnasierna och så småningom blev han även rikstränare för juniorlandslaget, något som han beskriver som en av de bästa perioderna i hans liv.  

Förfrågningarna kring nya tränaruppdrag fortsatte med tiden att ticka in. Uppdraget som assisterande tränare för svenska alpina landslaget resulterade senare i att han blev ansvarig tränare och förbundskapten i Sverige på damsidan. 

Ett namn som Jalle ofta förknippas med är en av Sveriges genom tiderna bästa alpinåkare, Pernilla Wiberg. Under 1990-talet rankades Pernilla som en av världens bästa åkare, där hon under karriären imponerade med totalt 24 världscupsegrar, två OS-guld och fyra VM-guld. Jalle arbetade som huvudtränare till ”Pillan” i hela elva år. Ett samarbete han talar mycket gott om och där det är tydligt är att den tiden betytt mycket. Än idag har de fin kontakt. Under idrottsgalan 2019 var Jalle den som delade ut Idrottsakademins hederspris till Pernilla.

Jalle Svanberg bläddrar igenom gamla tidningsklipp från när det begav sig.

I sin roll som tränare anser han det som viktigt att tillsammans med de aktiva skapa förutsättningar för att de ska nå sina mål. Han nämner även vikten av att våga testa nytt och göra sådant man inte gjort förut ifall man vill utvecklas – något som Pernilla inte var rädd för att göra.

– Vi gjorde ofta annorlunda saker. Pernilla var oerhört ambitiös och förstod att man måste våga göra det ingen annan gör.  Hon var alltid öppen för att ta in ny information och nya träningsupplägg. 

Jalle minns tillbaka till en av deras experimentella satsningar för att utvecklas, och som skulle bidra till att Pernilla rekryterade sina muskelfibrer optimalt i varje ögonblick av sin åkning.

— Vi var i Chile på ett träningsläger en gång, där vi bland annat jobbade med att skärpa sinnenas funktion – något vi också arbetade tillsammans med en neurolog kring. Vi ville med hjälp av luktsinnet trigga ett sorts flyt i åkningen och kombinerade detta genom att träna störtlopp med en lukt och slalom med en annan lukt direkt efter varandra, berättar Jalle .

Lika lugn som Jalle själv, tassar hunden Chip in i köket och hoppar upp knäet på husse.

— Han är faktiskt döpt efter åkaren Chip Knight. Systern till honom skaffade senare en labrador, som de döpte till Jalle. Det är ju lite smickrande, berättar Jalle.



Tre snabba tips till åkare och tränare som vill nå toppen

1. Var beredd på att lägga mycket tid på det du gör.

2. Våga göra annorlunda och tänka utanför boxen.

3. Tro på dig själv, förankra dina idéer tillsammans med andra.

Utöver Jalles många år i den svenska skidsportvärlden arbetade han även som amerikanska herrlandslagets huvudtränare mellan 1996-1998. Chip Knight var en av åkarna som Jalle tränade, men även Matthew Grosjean och Bode Miller var två namn på åkare som han också tränade. Att Jalle genom åren arbetat med stora namn på både svenska och internationella skidhimlen råder inga tvivel om. Bläddrar en i de gamla artikelböckerna återfinns också många minnen där åkarna själva också visat stor uppskattning för sin tränare Jalle, inte minst för hans egna personliga driv, engagemang för sporten och för sina åkare.

— Det är otroligt stimulerande och en ynnest att få jobba med personer som vill bli bäst i världen. Att få följa ambitionerna och målmedvetenheten, samtidigt som de också är individer med så många fina personliga egenskaper, säger Jalle.

Det var bättre förr.

Att arbeta som tränare på denna nivå kräver såklart sin dos av mycket hårt arbete men också den stora investeringen av tid. 

— Det går inte att vara lat som tränare och man får vara beredd på att jobba oerhört mycket. Ofta reste jag runt 200 dagar om året. Helst skulle man också jobba under helger då alla andra egentligen är lediga. Jag tror att det krävs ett mod från de som vill arbeta som tränare också. Åter igen till att vilja utvecklas, både själv och tillsammans med sina åkare och att våga tänka utanför boxen, säger Jalle.

Eftersom han också fått vara en del av många av proffsåkarnas karriärer och processer reflekterar han även kring vad som krävs av åkarna, för att ta sig till just den där toppen dit så många drömmer om att nå.

— Det måste finnas en stark ambition och målmedvetenhet. En förmåga att ta till sig av de råd som en tränare ger. Att våga utvecklas, våga testa nytt. Att fokusera på uppgiften och att tänka att varje sväng betyder nåt, inte slarva bort något. Under inte minst de tidiga åren är de lokala klubbarna också otroligt viktiga. Laget och att ha andra personer och influenser runt omkring en, samt även föräldrarna. Även om det i mångt och mycket är en individuell sport är det också väldigt socialt. Att tro på sina egna mål är också viktigt, men också att det blir förankrat med hjälp av andra, säger Jalle.

Jalle.

Det plingar till i mobilen. Det är från barnbarnet Wilmer 18 år, som har några frågor inför träningen imorgon. Jalle ska såklart vara med. Även om tränarkarriären en dag nådde sitt slut, bultar hjärtat fortfarande för vintersporten. Han har onekligen både ätit, sovit, andats och levt skidåkning – men bara för den sakens skull behöver det inte betyda att sporten inte får ta plats i hans liv idag.

Fram tills för några år sedan fortsatte han arbeta som teknisk delegat för Internationella Skidförbundet. Han tar gärna något kul volontäruppdrag om det dyker upp något – VM i Åre 2019 var ett exempel där Jalle tog tillfället i akt att göra en insats. Utöver jobb inom skidvärlden har han även varit aktiv som ordförande i Boden Handboll IF som presterat i handbollens elitserie. Under tio års tid arbetade han även som ordförande för Swedish Lapland. Idag har han även kvar ett styrelseuppdrag för bolaget Argentis Arjeplog. 

Jalle fann sitt sammanhang, och utforskade vad detta sammanhang kunde erbjuda honom och alla de människor han mött i olika delar av världen. Och den nyfikenheten finns kvar. 


Han är också tillbaka i hemmaklubben Storklinten och bidrar med sin erfarenhet. Där får han också möjlighet att spendera mycket tid med barnbarnen som också funnit skidåkningen. 

— Att kunna vara hemma idag betyder mycket, inte minst att också få mer tid till sin familj. Det är såklart fantastiskt kul att få möjligheten att vara med barnbarnen på det här viset och att idag få åka skidor med dem är ett privilegium. Vad de tillför i mitt liv är så otroligt mycket, säger Jalle.

Bergen kommer alltid betyda mycket för Jalle och menar att det såklart går att bejaka det intresset på många plan än idag. 

— Visst går det an, nog är man väl en ganska bra skidåkare än… Jag hoppas kunna vara aktiv länge, berättar Jalle som också gärna tränar på gym och håller igång på många sätt, gärna i naturen.

En dröm som länge funnits är att bestiga Áhkká-massivet, något han och en kompis försökt göra några gånger men där bland annat väderförhållandena stoppat dem, en gång med bara tvåhundra meter kvar till toppen. Idag tycker han mycket om att fokusera på både utför och uppför, vinter som sommar.

— Det finns ju en barmarksperiod också, bergen är ju så mycket. Att bara få befinna sig i fjällmiljö är underbart. Ett fantastiskt upplägg som jag fick reda på för nåt år sedan är initiativet »Top of Arjeplog«, en möjlighet att i vardagen ta sig ut i naturen och vandra.

Tillsammans med Agneta och hunden Chip, spenderas gärna tid i skogen och vid havet. För ett par år sedan skaffade de sig också en husbil som möjliggör härligt äventyrande. De båda skojar om det klassiska uttrycket ”pensionärer har aldrig tid” och hur tiden gärna rinner i väg.

— Jag tänkte jag skulle färdigställa den där kajaken också, kommer Jalle på och fortsätter: husbilslivet har också överträffat alla förväntningar och öppnar många dörrar.  Man börjar ju redan längta till vårvintern då vi kommer fara iväg.

Kanske speglar Jalles längtan också det som varit drivkrafter i hans liv – att livet är värt att leva, att det är värt att utmana sig själv och göra val – stora och små – som bidrar till att livet fylls med energi. Jalle fann sitt sammanhang, och utforskade vad detta sammanhang kunde erbjuda honom och alla de människor han mött i olika delar av världen. Och den nyfikenheten finns kvar. 



Jarl (Jalle) Svanberg

Ålder 78 år

Bor Boden

Familj Fru Agneta Svanberg, en son och dotter,
4 barnbarn

Arbete Pensionär. Tidigare förbundskapten för svenska och amerikanska landslag i alpin skidåkning, skidtränare för bland annat Pernilla Wiberg och Bode Miller. Har haft många olika styrelseuppdrag inom olika sektorer.

Gillar: Topptura, vara i naturen och umgås med familjen.


Text: & foto Evelina Rönnbäck • 2024-03-10
ArtiklarBode MillerBodenEvelina RönnbäckFjällenJalleJalle SvanbergPernilla WibergProfilSverige

Copyright © 2024 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Karlavägen 96, 115 26 Stockholm, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top