Alberto Tomba – världscupens största playboy

De flesta idrottsstjärnor drömmer om att avsluta sin karriär på topp. I verkligheten blir deras sista tid på arenorna som regel misslyckad.

Alberto Tomba började tänka på att sluta tävla sommaren 1996. Han hade samma vår uppnått sitt sista mål: att vinna ett VM-guld. Faktiskt hade han vunnit guld i både slalom och storslalom. Men lockelsen att nästa vinter ställa upp i VM på hemmaplan i Sestrière blev för stor.

Säsongen spolierades av skador. I Sestrière fick Alberto Tomba ”bara” ett brons. Det räckte inte för honom. Nästa mål blev OS i Nagano vintern därpå. I Nagano åkte han ut i både slalom och storslalom. Han vägrade tala med journalister efteråt. Smeknamnet ”la Bomba” användes nu om hans runda kroppshydda, snarare än framfarten i pisten.

Alberto Tomba gjorde ett sista, till synes desperat, försök i världscupfinalen. Han åkte ut i storslalomtävlingen. Slalomtävlingen var hans sista chans. Han tog den.

Det blev hans 50:e världscupseger. En värdig sorti för en vinnare.

Man kan lugnt säga att Alberto Tomba skiljde sig från mängden på den vita cirkusen.

Han kom inte från någon bergsby med liftar inpå husknuten. Han hade fötts in i en rik textilfamilj i Bologna. Fadern uppmärksammade hans skidtalang och lät honom mer eller mindre växa upp i bergen.

Alberto Tomba var inte ödmjuk som många av konkurrenterna. Tvärtom. När han på allvar slog igenom genom att vinna guld i slalom och storslalom i OS i Calgary 1988 förkunnade han: ”Jag är den nye Messias inom utförsåkning!”

Med sina kaxiga uttalanden, sin karisma och sitt leende blev han en favorit på hemmaplan. När Alberto Tomba återvände till Italien från OS hyllades han på ett sätt som normalt bara föräras italienska fotbollsstjärnor.

Framgångar och rubriker blev därefter ”la Bombas” signum. Han vann guld och silver i OS i Albertville. Med silvret i slalom vid OS i Lillehammer blev han historisk, som förste manlige utförsåkare att ta medalj tre OS i rad. Han vann den totala världscupen året därpå.

Tomba hade en playboy-image, med ständiga rykten om vackra kvinnor, sena nätter och dyra vanor. Även om han tröttnade på alla paparazzis som bevakade honom, var problemet nog självförvållat. Till exempel berättade han för presskåren inför OS i Albertville:

– Jag brukade hålla igång med tre kvinnor fram till klockan fem på morgonen, men nu börjar jag bli gammal. Här i OS-byn kommer jag istället ha fem kvinnor fram till klockan tre.

Det är italiensk machismo när den är som bäst&

I själva verket var denna sida av Alberto Tomba just en image, menar personer som deltog i tävlingscirkusen de åren. Thomas Ericson var en av det svenska herrlandslagets tränare, han berättar:

– Tomba brukade säga att han tyckte det var trist att träna och hellre festade. Men han var oerhört seriös med sin träning. Utan hård träning vore den höga och stabila nivå han låg på i flera år omöjlig, trots hans stora talang och vinnarskalle.

Presskåren tröttnade med jämna mellanrum på Alberto Tomba och kallade honom diva. Men den sidan märkte inte konkurrenterna. Ett av de få tillfällena då Alberto Tomba inte var bäst när det gällde, var under världscupfinalen i Åre 1993. Hans konkurrent om totalsegern i slalomcupen var Thomas Fogdö. Alberto Tomba åkte ut. Thomas Fogdö vann tävlingen och därmed cupen.

– I målfållan gratulerade Alberto Tomba inte bara Thomas, utan även oss tränare. Alberto Tomba var alltid mycket sportslig, fortsätter Thomas Ericson och tillägger:

– I Alperna räknas Alberto Tomba som den störste personligheten efter Ingemar Stenmark.

Av: Gabriel Arthur