Greg Stump – Rockvideo på skidor

En solig vinterdag 1993 stod rocksångaren J. Mascis på toppen av ett
berg i Whistler. Han hade skidor på sig, elgitarren runt halsen och spelade
ett långt gitarrsolo. Ett filmteam förevigade den originella scenen. Den
skulle bli introt till Dinosaur Jr:s rockvideo Out There, som blev bandets
kommersiella genombrott. Dinosaur Jr var ett av banden på USA:s alternativa
rockscen, med kompisar som Sonic Youth och Mudhoney. Tack vare Nirvanas
framgångar börjar den här typen av musik nå ut till den breda massan.
Vintern 1993 var Dinosaur Jr riktigt coola.

Att regissören hette Greg Stump var ingen tillfällighet. Är det någon som
lyckats förena skidåkning med coolhet så är det amerikanen Greg Stump, i
branschen känd som »Stumpy«.

Före »Stumpy« kunde skidåkare anses coola inom den egna världen. Extremåkare,
puckelåkare, puderälskare hade hög status bland skidåkarna själva.

Men de flesta såg skidåkare som en blandning av Stig Helmer, Ingemar Stenmark
och solbrända överklassmänniskor. Inte så häftiga, med andra ord.
Snowboardåkarna lånade hellre attribut från skateboard och surfing än från
töntkusinerna på två skidor.

En skidfilm av Greg Stump förändrade allt detta: The Blizzard of Aahhh’s, från
1988.

Som ung hade Greg Stump åkt framför kameran i filmer av Dick Barrymore
och legendaren Warren Miller (se Åka Skidor nr 1-08). Sedan satsade han på
att filma själv. Han ville lägga till två element som han tyckte saknades i
den tidens skidfilmer, personliga porträtt av åkarna och bra soundtrack.

Genombrottet kom när han snodde med sig en åkare från Warren Millers gäng,
brantåkaren Scot Schmidt, samt den mohikanfriserade Glen Plake och begav sig
till Chamonix. Där kunde de ägna sig åt offpiståkning som var förbjuden på
många platser i USA. Efter en vinter med fester, skidåkning och filmande
klippte Greg Stump ihop filmen som skulle bli en VHS-bibel för unga
skid-åkare i USA och Europa.

Scot Schmidt fick en hel generation att börja med klipphopp och köpa
gul-svarta The North Face-kläder. Glen Plake fick dem att känna att
skidåkning faktiskt kunde vara rock’n’roll.

Filmen nådde utanför skidvärlden och gjorde begreppet »extreme skiing« känt
även i USA, och Glen Plake bjöds in till amerikanska pratshower på tv.

Uppföljaren License to Thrill blev en lika stor framgång och snart fick Greg
Stump förfrågningar om han kunde filma reklamfilmer för Adidas, dokumentärer
om country-ikonen Wille Nelson – och rockvideor med till exempel Dinosaur Jr.

Den som sett filmen som Greg Stump gjorde innan Blizzard of Ahhh’s –
The good, the rad and the gnarly – måste förvånas över att just han lyckades
förena skidåkning med en cool attityd. Den får nämligen alla som åkte skidor
på 1980-talet att rodna generat, när Stumpys gäng studsar och skuttar nerför
den ena puckelpisten efter den andra iklädda färgglada SOS-kläder. Varvat
med klipp om en medelålders man som har en livskris och drömmer om
skidåkning. Var vi verkligen så töntiga? Hoppas inte.

Att Greg Stump sedan lyckades göra kultfilmer som Blizzard of Ahhh’s och
License to Thrill, har några uppenbara orsaker: Han lämnade USA och åkte
till Chamonix. Han fick med sig Scot Schmidt och Glen Plake på tåget – den
ene med manlig äventyraraura, den andre med rebellisk punkimage. Slutligen
att Greg Stump själv hade medverkat förra gången skidåkningen var
rock’n’roll, nämligen under freestyle-åren. Han hade vunnit de amerikanska
junior- och seniormästerskapen i freestyle och kört som proffs under två år.
Med Blizzard of Aaahh’s föll alla bitar på plats samtidigt.

Av: Gabriel Arthur