Oslagbara Vonn

Åka Skidor nummer 1, 2012 sålde rekordbra. På framsidan, Lindsey Vonn och ett stort reportage om henne i tidningen. 

Lindsey Vonn är tidernas största kvinnliga utförsåkare och det bevisade hon under störtloppet i italienska Cortina d’Ampezzo i söndags, då hon slog det 35 år gamla rekordet. På måndagen slog hon till igen, då genom att vinna super-G. 

Med anledning av att Lindsey Vonn slått världsrekord på damsidan och tagit sin 63:e seger vill vi på Åka Skidor hylla henne genom att återpublicera reportaget från 2012:

Lindsey Vonn kommer knappast ihåg första gången hon åkte skidor. Hon var två år gammal när det hände på Buck Hill – helt nära hemmet i Burnsville i Minnesota – fallhöjd 94 meter. På så sätt skiljer hon sig inte från andra skidåkare som blir duktiga. Hon började innan hon egentligen fanns, innan hjärnan börjat lägga minnen på lager, när muskelminnet styrde. 

Nästan 25 år senare, i februari 2011, är världscupcirkusen kommen till Åre och Lindsey är Amerikas mest framgångsrika skidåkare genom tiderna. Hon har sju medaljer i VM och OS- sammanhang och har vunnit totala världscupen tre år i rad. Efter en usel start på säsongen 2010/11 och ett förfärligt fall med en svår hjärnskakning, har hon börjat knapra in på Maria Riesch försprång. Världscupen, som såg ut att vara avgjord, är plötsligt förtätad och allt kommer att avgöras i världscupfinalens sista race. 

Just idag har Lindsey vunnit Åres störtlopp och står strålande i målfållan vid Nationalarenan. Hur vi än vrider och vänder på sakernas tillstånd, är hon förbaskat snygg. 

För två år sedan var hon Sports Illustrateds omslagsflicka, när tidningen gjorde ett “baddräktsnummer” av vinterolympierna. Det är bara att inse att synen på “baddräktsbilder” är olika i Skandinavien och i USA. Här förfasar vi oss – i USA blir konkurrenterna avundsjuka. Lindsey själv säger till pressen:

– Jag har aldrig haft möjligheten att bli plåtad utan skidkläder. Det ska bli väldigt kul.

Efter blomstercermonin i Åre ropar Åka Skidor på Lindsey, som kommer över. Hon är strålande glad och lovar att komma till fotograferingen på utsatt tid, med de grejer vi vill att hon ska ha med. Sedan skiljs vi åt med ett glatt: “See you later”. 

Genom åren har vi lärt oss en del om världsstjärnor. De håller inte alltid vad de sagt. En del freeridestjärnor har glömt bort varifrån de kom – i framfarten i sin nya sportbil. Vi tar helt enkelt ett “see you later” med viss skepsis. Det är ändå världens bästa kvinnliga alpina åkare som sagt att hon ska dyka upp klockan 12:00, på Tott Hotell i morgon, för plåtning. Men det gör hon. Och hon har med alla prylar som vi bett om och hon agerar lika enkelt, effektivt och avväpnande trevligt som när hon står där i intervjufållan efter racet och ler. 

Men det är inte så att Lindsey Vonn inte vet att ta plats. Några veckor senare, när FIS ställer in den helt avgörande storslalomtävlingen i Lenzerheide och det står klart att Maria Riesch vinner “totalen” med tre ynka poäng, får Lindsey spader. I pressen kallas hon elakt för en “drama queen” medan anklagelserna om fusk och orättvis särbehandling haglar från det amerikanska lägret. 

Men man kan förstå amerikanerna. På torsdagen blev super-G:n – Lindseys gren – inställd på grund av dåligt väder. På fredag, i ännu sämre väder med sämre snö, kallades 300 man in som mer eller mindre trampade ihop en backe i skorna, en brandbil sprutade vatten, och lasset kemikalier som slängdes ut över pisten hade kunnat döda ett stall med hästar. 

Så höll de på, i fyra, fem timmar, för att få till en slalombana – Marias gren. Den tävlingen skulle genomföras. Sedan fick Maria Riesch tränare sätta banan, inga andra tilläts besikta den och båda åken kördes i samma bana. Dagen efter ställde de in storslalomen redan på morgonmötet 07:20, utan så mycket som en ansträngning för att få till en tävling. 

Är hon bitter? I en story i amerikanska Outside säger hon:

– Nej, jag är inte bitter. Beslutet är taget, Maria vann. Jag är glad för hennes skull, hon förtjänade det. På det sätt som reglerna är konstruerade, så följde de spelets regler. Men det var absolut en del intressanta saker som hände.

Lindsey är ett PR-proffs som skapat ett enormt intresse för alpin skidåkning, i synnerhet i sitt hemland USA. Tro det eller ej, men hon blev nyligen utsedd till landets populäraste kvinnliga idrottare när kidsen fick säga sitt på Nickelodeons Kid Choice Awards 2011. I Europa har hon sedan länge följts av sin fans och hon är van med autografjägare som väntar utanför hennes hotelldörr. I USA är sporten en “marginalsport”, men trots det har hon snabbt blivit en exponerad celebritet. Idag syns hon i princip överallt, i både trikåer och baddräkt. Hon går på den röda mattan vid Emmy-galor och säljer “Röda Tjuren” på olika event. Och i slutet av 2010 var Lindsey med i tv-serien Law & Order (I lagens namn, reds anm), favoritshowen hon aldrig missat ett avsnitt av. 

Två gånger har hon blivit utsedd till USA:s bästa kvinnliga idrottare.

Namn: Lindsey Caroline Vonn (född Kildow)
Född: Oktober 18, 1984 i St Paul, Minnesota, bor i Vail, Colorado.
Karriär: Kom med i amerikanska laget som 16-åring, nio år senare är hon den mest framgångsrika amerikanska skidåkaren någonsin.
Sommarsport: Gillar att spela tennis.
Kuriosa: Lindsey stannar ofta i Kirchberg i Österrike mellan tävlingarna. Där bor hennes favoritko Olympe, som hon valde efter en seger i Val d’Isère istället för en prischeck.

“ OS-guld i störtlopp och OS-brons i Super-G i Vancouver 2010.
“ 2 VM-guld störtlopp och Super-G i Val d’Isère 2009
“ 3 VM-silver störtlopp och Super-G i Åre 2007 och störtlopp i Garmisch Partenkirchen 2011
“ 46 segrar i världscupen (i skrivande stund, julen 2011)
“ Segrare av totala världscupen tre gånger i rad 2008–2010. Nio gånger vinnare av någon delcup.

2011 vann hon kombination, störtlopp och super-G-cupen. Men totalen snuvades hon på med 3 poäng.

“ En av fem kvinnor i världen som lyckats vinna i samtliga fem grenar i världscupen; slalom, storslalom, super-G, störtlopp och kombination.

I slutet av november 2011, några dagar innan världscupen 2011/12 återupptas med sitt tuffa program borta i Nordamerika, släpps nyheten att Lindsey och den före detta amerikanske landslagsåkaren Thomas Vonn ska skilja sig. De två träffades innan OS i Turin och Thomas har under lång tid varit hennes personlige tränare. Att de två blev ett par ogillades så starkt av Lindseys far, Alan, att far och dotter inte haft någon relation alls de senaste åren. 

Två framgångsrika människor som separerar och går skilda vägar är väl ingen big deal, egentligen. Men i det konservativa USA, och med journalister som gärna spekulerar om “orsaken”, är det här inget som försvinner för att du blundar och drömmer dig tillbaka till ett alldeles så litet berg. Skilsmässan är de facto offentlig. 

Lindsey Vonn ber försiktigt om att få vara i fred. Men sedan gör hon som vanligt – hon går ut och krossar sitt motstånd. Vinner tre farttävlingar i rad i Lake Louise och följer upp med ännu en super-G-seger i Beaver Creek. I Lake Louise ena störtlopp är segermarginalen två sekunder, i det andra drygt 1,5 sekund. 

Det är så överlägset att man får nypa sig i armen för att tro det. “Etthundraett, etthundratvå, etthun…” Sekunder är inget annat än en evighet i störtlopp. 

Det kan vara svårt att förstå hur världens snabbaste störtloppsåkare kan bli bäst i världen genom att träna i en backe där du knappt hinner få upp farten. Men egenskapen att kunna avskärma sig från omvärlden inför tävling är det som alltid skiljer de bästa från de bra. På det 94 meter höga Buck Hill lärde hon sig detta. 

– På Buck Hill fanns inget som störde. Hade jag bott längre västerut, hade jag åkt mycket mer friåkning och inte alls byggt upp min tekniska bas. 

Varje kväll efter skolan drog hon till backen och åkte käppar. På helgerna åkte hon dubbelt så mycket. Det fanns inget annat att hålla på med. 

Du ska inte tro att J-O Waldner blev världsbäst i pingis för att han växte upp vid världens största pingishall. Nej, ett racket, en boll, ett bord och en motståndare är allt du har när du tävlar – det var allt han hade när han tränade. 

De som undrar hur det ska gå för Lindsey utan Thomas får svar direkt. För ingen åker fort på skidor som måste hålla någon annan i handen.

Men vägen till framgång har inte bara varit en lättsam cruise nerför en liten backe. Lindsey Vonn har mött berg av motgång också. Hennes första motto var: “När du ramlar får du ställa dig upp igen”. Numera har hon reviderat det till: “När du ramlar, ställ dig upp starkare, hungrigare och mera ambitiös”. 

Hon växte snart ifrån livet på “Hjortbacken” och flyttade västerut. Efter ett tag kom hela familjen efter. Vail blev det nya hemmet. Hon vann sin första internationella tävling i Italien som 14-åring. Hon gjorde debut i landslaget som 16-åring. Hon räknades som en stor talang. 

Ett karriäravgörande ögonblick är när hon på sommarträning är ute och cyklar med Julia Mancuso och dennes far Ciro. Familjen Mancuso cyklar ifrån henne och hon inser att hon måste ta sin träning mer seriöst. Idag tränar ingen annan i den alpina världstoppen lika hårt. 

Redan till OS i Turin 2006 skulle hon ha ta medaljer, men hon föll brutalt i sista störtloppsträningen, i drygt 100 kilometer i timmen och flögs akut till sjukhus i Turin. Där konstaterades att hon slagit sig helt gul och blå – höft och rygg hade fått en rejäl pärla – men inget var brutet. Att tävla i OS var uteslutet enligt läkarna. Men inte enligt Lindsey, som mer eller mindre rymde från sjukhuset. 

Året innan, vid VM i Bormio hade förväntningarna också varit stora. Men pressen, den gången, blev för stor och det faktum att hon och pappa Alans relation var på upphällning påverkade. Lindsey stod mest och grät i målfållan. 

Det dröjde till VM i Åre innan hon fick stå på podiet med ett par silver. Sedan har medaljerna ramlat in, med OS-guldet i störtlopp 2010, som karriärens hittills största. Hela 2010 var hon så överlägsen att hon kunde köra med marginal, åka på 90 procent och ändå vinna. Men när Thomas Vonn såg vilket åk Julia Mancuso fick till lär han ha sagt till Lindsey: “Nu måste du köra för fullt, om du vill köra för seger. Annars vinner du inte”. 

Och nog körde hon, utmanande alla linjer hårdare än någon annan, så hårt att hon på slutet till och med blev trött och tappade lite fart. OS-guldet var en befrielse. Och en historisk bedrift eftersom det var tidernas första amerikanska störtloppsguld för damer.

Och nu kan bara tiden utvisa om hon på allvar kan utmana Annemarie Moser-Pröll, som den mest segerrika kvinnan i världscuphistorien. Ja även Anja Pärson, den mest dekorerade skidåkaren av alla i mästerskapssammanhang, får känna sig utmanad. Lindsey har redan sagt att hon kör till VM 2015. Och som hon kör.