Test: Batteridrivna lavinairbags

En lavinairbag är en av få delar av din skidutrustning som du helst hoppas att du aldrig någonsin får använda i skarpt läge. En sista utpost när allt annat fullkomligt gått åt skogen och du åker med i en lavin – som du med allra största sannolikhet utlöst själv, genom oförsiktighet, okunskap eller ren otur. 

Nyttan av en lavinsäck består i att du blir större och genom lavinens rörelse framåt trycks uppåt i snömassorna på grund av det (ungefär som att russinen i müslin hamnar längst upp om du skakar på paketet). Om du däremot står stilla under ett fält som lossnar ovanför dig och blir tagen så kommer en lavinsäck att i princip göra noll nytta när ett halvt berg med snö landar ovanpå dig.

Med andra ord, en lavinsäck ersätter aldrig någonsin kunskap och gott omdöme på berget. Det är en sista utväg.

Traditionellt har lavinsäckar bestått av en uppblåsnings-anordning som drivs av en patron med gas eller komprimerad luft, en lösning som är väl beprövad och fungerar klanderfritt. Det finns dock några nackdelar med den här tekniken. 

Först och främst är patronen förbrukad efter användning och behöver helt enkelt bytas ut. Något som kan bli kostsamt och inte helt bombsäkert eftersom det inte är säkert att det finns en ny patron av rätt sort där du befinner dig. Alternativet är de varianter som går att fylla på och har samma luftmunstycken som dykartuber. Då krävs det att det finns en butik där du befinner dig med utrustning för det. 

För det andra är det inte helt okomplicerat att flyga med en fylld patron. Den internationella flygmyndigheten IAETA tillåter att ta med en lavinsäck som handbagage, förutsatt att man har med rätt dokumentation*. Dock är det alltid upp till personalen på flygplatsen om du får ta med dig din lavinsäck på flyget, så det finns en viss osäkerhet. Och om du flyger till eller via USA är det däremot helt förbjudet att ta med lavinsäck med gaspatroner.

Den nya skolans lavinairbags består istället av en fläkt som drivs av ett batteri. Fläkten suger in luft från atmosfären som i sin tur leds in i själva airbagen. Efter utlösning kan säcken tömmas på luft och packas ihop igen, och är redo att användas igen – förutsatt att batteriet fortfarande har kraft kvar.

Fördelarna är flera. Du får flera utlösningar på samma ladning vilket gör att du har samma säkerhet om du (vilket är ganska troligt) fortfarande befinner dig i lavinterräng efter att ha utlöst säcken vid ett tillfälle under en dag. Vidare kan du aktivera säcken hur många gånger som helst, det är bara att stoppa in kontakten i ett vägguttag och ladda batteriet när det behövs. Något som även är bra för att du helt enkelt kan träna med säcken så att du är komfortabel med hur den funkar om du någonsin (ta i trä) skulle hamna i skarpt läge. Det är alltså inget som ska uppmuntra till ett ökat risktagande. 

Den andra, och kanske största, fördelen är att resandet med säcken förenklas avsevärt. Du har ju med dig ett batteri som inte är olikt vad du har i din laptop eller liknande. Däremot kan du behöva ta batteriet som handbagage. Kontakta ditt flygbolag på förhand om du är osäker på vad som gäller.

Nackdelen är att de batteridrivna säckarna än så länge är något tyngre än de traditionella systemen med gas- eller luftpatroner. Något som vi tippar kommer att ändras under de närmsta åren när systemen utvecklats ytterligare, och med all sannolikhet blir lättare och mer slimmade.

I det här minitestet har vi kikat på funktionen hos två olika system för batteridrivna lavinairbags, Jetforce och Voltair.

*Läs mer och hämta rätt dokument på akaskidor.se/lavinryggsack