Australiens Sälen – Perisher Ski resort

1859 hittade man guld i nordvästra Adaminaby i Kosciuszko National Park, inte långt från platsen där Perisher Ski Resort är beläget idag.
Under vintern började guldgrävare och gruvarbetare att använda träplankor som primitiva skidor och 1861 höll de världens förmodligen första inspelade skidtävling. 1862 blev skidåkning väletablerat i området och 1870 bildades en skidklubb i det lilla samhället Kiandra.

Idag är det inte ovanligt att folk åker bil i två–tre dagar för att åka skidor i de Australiensiska alperna, The Snowies. För de som aldrig sett snö tidigare blir upplevelsen något utöver det vanliga. Jag kommer ihåg en grupp från Queensland som skulle åka skidor för första gången. I backarna var det inte snö utan slask, men alla var extatiska.
Alla förutom en kvinna som klagade över isiga backar. Vad hade hon förväntat sig? “Jag hade hoppats att det skulle vara lite fluffigare”, svarade hon.

Få australiensare har sett snö i verkligheten, men förr i tiden kunde gruvarbetare, jägare, boskapsuppfödare och till och med Australiens urinvånare aboriginer som passerade Perisherområdet skåda det tjocka, vita täcket som vanligtvis täcker mer än 11 000 kvadratkilometer av eukalyptusskogen i bergstrakterna.
Enligt det lokala folkminnet är det 2054 meter höga berget Mount Perisher, som är värt ett besök om du åker skidor i Thredbo och vice versa, döpt efter två boskapsuppfödare som försökte samla in sin boskap innan vintern. Ridandes på hästar kämpade de sig igenom en snöstorm. En av dem skrev senare: “Den frusna snön piskade mot våra ansikten”. Jim Spencer´s skägg var vitt av snö. Han vände sig mot mig och sa: “Det här är en Perisher!”

Det finns en liknande historia – dock lite mer dramatisk – om Blue Cow, skidorten som gav Perisher dess förnamn “Blue” (skidområdet hette Perisher Blue fram till 2009) efter att de slogs samman. Enligt sägnen var det en ko som försvann från sin hjord och hittades ihjälfrusen sent på hösten.
En roligare version av historien är att en bonde strax efter 1840 importerade svarta så kallade English Shorthorn cattles och korsade de med vita Shorthorn cattles, så att de blev blåaaktiga. En av dessa kor försvann ofta och hittades alltid vid berget som senare kom att kallas Blue Cow Mountain, som är 1994 meter högt.

Blue Cow delar 13 liftar med grannbyn Guthega och imponerar med utmanande terräng och många svarta pister, bland annat två vid namn Kamikaze och Rock Garden. 
Guthega har många spännande och roliga åk som till exempel Parachute, Bloody Mary och Mother-in-Law.
Trots att Perishers skidområde är gigantiskt är skidterrängen lite underlig.

Mount Perisher, med övervägande medelsvår till avancerad terräng och den högst belägna stolliften i Australien, är en säker favorit med återkommande gäster. Bortsett från detta, inklusive de två svarta pisterna Double Trouble, gör Perishers terräng att det känns mer som att åka skidor i en dalgång än på en bergssida.

Men i och med sammanslagningen med Blue Cow och Guthega har Perisher Ski Resort fått en mer normal, brant skidterräng som tidigare saknades i skidområdet. Och, vilket också ska nämnas, lite mer traverserande och transportsträckor.

Perisher Valley, Smiggin Holes, Blue Cow och Guthega slogs samman 1995 och formar det största skidområdet i Australien och förmodligen det största på södra halvklotet.
Blue Cow, som öppnade 1987, är Australiens nyaste skidområde och Guthega ett av landets äldsta.
Av områdets drygt 50 liftar tillhör 20 stycken Perisher Valley. Det enda sättet att nå Blue Cows liftstation, som ligger på det pittoreskt döpta Blue Calf Mountain, är att ta tåget eller att åka skidor eller snowboard. Det schweiziskt designade bergståget Ski Tube tar skidåkare på en sex kilometer och 15 minuter lång resa, genom en rad tunnlar – till Perisher och Blue Cow från dalstationen Bullocks Flat. Bullocks Flat är dessutom ett bra ställe att spana på känguruer en lugn dag.

Transporten från Perishers liftsystem till alla stugor och hotell sker på snö med snöskotrar och bandvagnar.
Innan Ski Tube öppnade 1987 var det ända sättet att ta sig in i Perisher bergskedjan via en bilväg, som oftast var stängd på grund av för mycket snö.
Namnet Smiggin Holes, som ofta förkortas Smiggins, kommer från det skotska uttrycket för leriga vattenpölar som orsakas av boskapsdjur som samlas kring saltstenar och trampar ned marken.

Under ett av mina besök vid Murphy´s Crossing, som förenar Smiggins med Perisher Valley, kastar liftskötaren rosa glitter i passerande skidåkares hår och ropar: “Glitter,mate– tillverkat av älvor i den förtrollade skogen i Jindabyne!”
Han fortsätter:”Det förbättrar dina svängar och förhindrar snow snakes”. (mytologiska varelser som får skidåkare att plötsligt ramla omkull). Det händer bara i Australien.