5fd93d3718cee

Alperna

När drömmen blir sann – Davos och Klosters

Du har hört det förr, kanske till leda. Berättelsen om ytorna, den orörda snön och ingen som åker där i. Men vad säger man egentligen när det verkligen inträffar? Följ med till schweiziska Davos och Klosters.

Text: Kalle Grahn • 2014-10-10

De är bröder, eller om det nu är systrar man säger, när man talar om städer och byar. Men Davos och Klosters är samtidigt så olika att de knappt tycks höra hemma ens i samma land. Den ena är stor, ful och klumpig men synnerligen världsvan. Den andra liten, genuin och tilltalande. 

Ändå delar de två samma hjärta och lungor. Ett av Europas största liftsystem sammanbinder staden Davos med byn Klosters. Här finns, utan att på något sätt ha gömt sig undan, en av Alpernas kanske främsta skiddestinationer. Åtminstone om det är stora ytor och orörd snö du letar efter.
– Här skulle jag aldrig ha åkt ned en vanlig dag, säger Sven Berg.

Nyanlända har vi just hoppat i pjäxorna och tagit oss drygt 1 000 fallhöjdsmeter med liften upp på Jakobshorn tillsammans med vår nyfunne vän Sven.
Väderstrecken är lite förvirrande. Huvuddalgången med Davos sträcker sig mellan sydväst och nordost och sidodalgångarna genomkorsar landskapet lite hur som helst. Solen som nu, så här vid lunchtid, svagt värmer höger kind talar hursomhelst om att vi har nordsluttningar med bra snö åt vänster och mer påverkade sydsluttningar åt höger.

Från transportsträckan bara ett stenkast från liften ser vi ned i den nordvända dalgången och enorma ytor. Högt räknat letar sig hundra skidspår ned genom drygt veckogammalt, knädjupt, lätt puder. Ytterligare hundra personer skulle utan vidare kunna åka ned utan att för den skull korsa särskilt många av dessa spår. Med andra ord en dröm. Men inte för Sven.
– Alldeles för mycket spår, säger han.

Sven Berg lever skidåkardrömmen. Några och femtio år fyllda, kosing på banken och lägenhet i Davos där han tillbringar stora delar av vintern. Dessutom två vuxna barn som är lika skidgalna som han själv. Med åren har han lärt sig skidområdet genom guider och lokala åkare. Och egentligen menar han att det är lite onödigt att åka ned just här, där det redan är spår, när det är så enkelt att hitta ospårad snö.
Vi åker hur som helst. Åkningen leder ned till byn Teufi och åket kallas följaktligen för detsamma. Vi äter en tallrik spätzli med ost på den mysiga restaurangen och åker med den på minuten punktliga bussen tillbaka till Davos.

Skidtidningarnas ständiga letande efter nya eller bortglömda skidpärlor är en ständigt pågående företeelse som har många liknelser med sagan om Peter och vargen. Berättelsen där en uttråkad pojke som vallar byns får roar sig själv med att skrika “vargen kommer!”. Byborna störtar till räddning gång på gång men när sedan vargen till slut verkligen kommer är det inte längre någon som bryr sig om pojkens gastande. Själva sensmoralen i berättelsen ligger i att den som ljuger gång efter annan tillslut inte blir trodd, inte ens när han eller hon talar sanning.

Så vad säger man när man till slut ser vargen, alltså som skidskribent?
Davos är varken en ny eller bortglömd skidort. Inte heller en bland många andra.
Alpernas mest snösäkra stråk sträcker sig över österrikiska Arlberg in i Schweiz över Davos och vidare bortöver mot Andermatt. Här ligger orterna som år efter år toppar snöligan på rad.
De lite mjukare bergen är sommartid täckta med ängar som skulle platsa i barnsagan om Heidi, kompletta med betande kor och får. Det ger vintertid enorma ytor för skidåkning, där andra orter kräver mycket snö för att täcka ett stenigt underlag som i sig begränsar utrymmet.

Ytorna är stora och konkurrensen minimal. Schweizare, engelsmän, amerikaner, tyskar och ryssar håller för det mesta till i pisterna. Friåkar-communityn i dalen består främst av brädåkare och grupper på stighudar. Kanske är det därför det finns fin snö kvar intill liftstolparna en vecka efter senaste snöfall.
De skandinaver och svenskar som känner till potentialen vill självklart att det även i fortsättningen förblir tyst om området. Och Skidsverige har definitivt inte förstått vad det handlar om. Bara någon enstaka charterarrangör i Sverige erbjuder resor till Davos. Det är märkligt.
Det pratas inte heller om Davos i de inre skidkretsarna och så länge skideliten fortsätter att häcka i Engelberg och beundra varandra tillsammans med världens skidfotografer så kommer inget heller att hända på det området.
Hur som helst väntar Davos på den som törs kliva av de upptrampade stigarna.

Liftsystemet som helhet sträcker sig över ett område stort som Val d’Isère eller Dolomiti Superski. Däremot finns det inte på långt när lika många liftar och pister som går kors och tvärs över berget, och det är en fördel.
En handfull välplanerade liftar på var och en av dalens sex skidsystem administrerar istället med precisionen i ett schweiziskt urverk välpreparerade pister men framförallt tillgången till stora ytor offpist. Och här är det i princip fritt fram att åka helt efter eget förstånd – till skillnad mot många platser i Österrike och Italien där man ännu menar att skidåkning främst är en aktivitet som utförs under ordnade former och mellan stolparna som utmärker pisten.

Det finns särskilda offpistområden som är gulmarkerade. Här kontrollerar pistörerna lavinsäkerheten och spränger när så krävs. Bortom dessa fortsätter terrängen närmast i det oändliga för dig som åker efter eget huvud.
Något så ironiskt som en schweizisk byråkrat 

har gjort skidområdet i Davos och Klosters fungerande på ett sätt som få skidorter kan mäta sig med. Den person som fått bussar och tåg att flyta på det sätt som det gör här ska ha en eloge. Varje liten dalgång du kan tänkas åka ned i har bussar eller tåg som går enligt tidtabell åtminstone en gång i timmen. På något ställe kostar det några franc men i regel ingår transporterna i liftkortet. En effektivitet som gör det busenkelt att ta sig mellan dalens olika skidområden trots att avstånden ibland är ganska stora.

– En fördel med skidområdet här är att det är relativt säkert. Det går visserligen en del laviner, som på alla andra ställen, men det finns inga glaciärer och terrängen är lite mer avrundad, menar Sven Berg.
En amerikan från Tennessee säger att han åker hit för att det är som att åka heliski i Kanada, fast i ett liftsystem.

Sherlock Holmes-författaren, Sir Arthur Conan Doyle, var faktiskt en av de personer som tog skidåkningen till Davos runt sekelskiftet. Han hamnade här tack vare, eller möjligen på grund av, sin lungsjuka fru som vårdades på sanatorium.
Av sina landsmän sågs han naturligtvis som en sportsman och gentleman, men av den lokala befolkningen som en knäppskalle när han ramlade omkring på sina norska träskidor. Hur som helst startade intresset för skidåkningen i dalen i samma veva som Doyle var här. Och även om han i vissa texter får äran av att ha tagit skidåkningen hit var det sannolikt flera personer som bidrog.

Hur det nu än var med den saken så boomade skidåkningen i dalen vid denna tidpunkt. Man började resa upp över helgen från Zürich för att åka skidor, och det var ett särskilt åk som lockade mer än andra.
1895 försökte fyra britter hitta vägen från Weissfluhgipfel ned till Arosa. Britter som de var, under denna tid i ständig strid med allt som bjöd motstånd och kunde räknas som bedrift på herrklubben, förirrade de sig, spenderade en kall natt ute och hamnade slutligen i Küblis – över tio kilometer i helt motsatt riktning.
Skidåket som britterna “upptäckte” blev till något av den tidens stora skidprövning. Runt 1920 gjordes åket varje vinter av mer än 10 000 människor. Man gick upp under lördagen och åkte sedan ned till Küblis och hem till Zürich på söndagen. Idag är Parsenn Abfahrt, som åket heter, en av Alpernas längsta pister på drygt en mil.

När drömmen blir sann - Davos och Klosters
Foto: Henrik Trygg

Möjligen har Davos negligerats något för att det faktiskt är en av Alpernas fulaste skidorter. I turistbroschyrerna heter det visserligen att bebyggelsen i Davos är enkel och okomplicerat minimalistisk, med en arkitektur som influerat generationer av arkitekter. Men i sanningens namn är staden ett misslyckat 70-talsförsök i fyrkantiga betongklumpar med platta tak, fullständigt befriat från charm. 

Det finns dock en intressant historia kopplad till arkitekturen. Ursprungligen var Davos inte annorlunda än vilket schweiziskt landsortssamhälle som helst. Genuint vacker alpbebyggelse med snickarglädje, trä, sten och omtanke. Och vanliga sluttande hustak. I takt med att staden började växa ökade problemen med de sluttande taken. Folk bokstavligen dog i snöras. Det beslutades en gång för alla att husen skulle ha platta tak som en säkerhetsåtgärd och idag syns de platta taken som ett monument över hur mycket snö som faller här.

Tuberkulosen gjorde Davos till stad. Orten fick tack vare att den är högt belägen – den ligger faktiskt högst i Europa på 1 540 meters höjd över havet – rykte om sig att vara extra hälsosam för lungsjuka. Luftgästerna strömmade till från Europas nedsmutsade och kolsotsosande städer.
Byn exploderade från några hus runt sekelskiftet till 26 sanatorier, 46 hotell och otaliga hem för sjuka redan 1910. Än idag finns flera sanatorier kvar i drift även om andra näringar nu tagit över. Läkemedelsindustrin är en viktig arbetsgivare, Snö- och lavinforskningsinstitutet en annan.

Davos har även gjort sig känt som en mötes- och kongresstad. Här hålls till exempel varje år välkända World Economic Forum, då de “höga herrarna” diskuterar allas vår framtid. Men faktiskt är det just under denna vecka som skidåkningen i regel är som bäst. Inga vanliga skidgäster finns i byn och de fina herrarna och damerna vistas hellre på stadens bättre krogar än i skidbackarna – och du får hela härligheten helt för dig själv.
En aktiv livsstil råder trots allt i staden, tandläkare så väl som målare bor här för att de gillar att åka skidor.

Medan Davos är en stad med 60 000 invånare vintertid, är lillebror Klosters ett stycke ned i dalgången en by med det typiskt schweiziska välbevarat. Det kanske är just det genuina som gör att Klosters regelbundet ser besök av både det svenska och engelska kungahuset.
Byn är ett lågprofilerat S:t Moritz eller Gstaad, utan att för den skull vara så där påtagligt i-ansiktet-snofsigt. Det sägs i byn att kungligheterna “får vara sig själva här”. Men det vete tusan om man ska låta Prins Charles vara sig själv helt och hållet. Overallerna han bevisligen åker omkring i är utan tvekan bland det värsta som skådats i en skidbacke. Prinsen lär för övrigt ha förlorat en nära vän i en lavin där de båda hamnat, i backarna ovanför byn.

I anrika hotell Chesa Grischuna sitter detta arv och mycket annat bokstavligen i väggarna. I gästboken står namn som Gene Kelly, Julie Andrews, David Niven, Audrey Hepburn, Peter Sellers, Kirk Douglas, Robert Capa och inte minst två svenska damer; Britt Ekland och Greta Garbo.
Författaren Irwin Shaw bodde också han här och lär ha ropat från balkongen till Greta Garbo att hon skulle komma upp på en drink.

– Jag har slutat, svarade Garbo.
– Hur är det? lär Shaw frågat tillbaka.
– Som att förlora mor och far, ska Garbo ha svarat.

 

När drömmen blir sann - Davos och Klosters
Foto: Henrik Trygg

Klosters och Grischuna var stället där man skulle vara om man var någon, åtminstone på 60-talet. Det lär helt säkert finnas betydligt intressantare händelser att berätta från tiden när världens partyelit slog sig ned i lilla Klosters. Hotellet gick under namnet “Hollywood on the rocks” och är också idag värt en omväg.
Klosters med liftsystemet Madrisa är också ett av dalgångens mer barnvänliga alternativ, medan Gotschnabahn med sina två kabiner – varav den ena är gigantisk och döpt till “Prince of Wales” – tar dig upp i Parsennsystemet med suverän skogsskidåkning till höger om kabinen. 
Var bara uppmärksam på skyddszonerna för gems, ett hjortdjur, som flyttas runt lite i området. Anslag finns uppe vid liften. Rejäla böter utdelas vid överträdelse.

Det är snön som gör Davos och Klosters tillsammans med det högt belägna läget, drygt 1 500 meter över havet. Nationalhjälten och längdåkarenDario Cologna, som här är vida större än Gunde någonsin var i Sverige, tränar i de fina längdspåren som snirklar sig upp i sidodalgångarna. Svenskarna Anna Haag och Emil Jönsson bor och tränar här just av den anledningen.

Och byn har en stark tradition av vintersport. Här huserar landets just nu bästa hockeylag. Det är heller ingen tillfällighet att Institutet för Snö- och lavinforskning, SLF, ligger just här. Förutom att sysselsätta många, är institutet också ett av de främsta i världen på sitt laviner. Institutet arrangerar regelbundet lärorika guidade turer.

På toppen av Jakobshorn finns också en mycket bra träningsanläggning för lavinsök för dig som bryr dig om att träna med prylarna som ligger och skräpar i ryggsäcken och blinkar innanför jackan.
Som ett par anekdoter byggdes en av världens första skidliftar här redan 1934 och skidområdet Schatzalp är faktiskt förebilden för Åre. Hit åkte de som planerade Åre och med sig hem fick de idén till både bergbana och kabinbana.

Davos och Klosters har aldrig gömt sig för omvärlden. Det är ingen nyupptäckt puderhåla även om platsens potential i det närmaste tycks vara okänd för de flesta svenskar. Det finns mer dramatiska och sceniska orter. Bergen här är rundade och inte spetsiga. Men det ger ytor och en relativt säker terräng befriad från stup och glaciärsprickor. Snön faller djup och konkurrensen är minimal. 
Är inte det vad du letar efter?  

När drömmen blir sann - Davos och Klosters
Foto: Henrik Trygg

Lugna alpklassiker

Resa
Direktflyg till Zürich med SAS och Swiss varje dag, året runt, från Stockholm. X-Travel och Active Ski arrangerar skidresor till Davos och Klosters.

Transfer
Tåget till Klosters och Davos går direkt från Zürichs flygplats med ett par byten. Sällan krångligare än att du behöver kliva över perrongen och hoppa på nästa tåg som redan står inne på stationen. Resan tar drygt två timmar.

Skidåkning
Kalla fakta: 55 liftar, 307 kilometer pist och en höjdskillnad på 2035 meter. Dalstationen ligger 810 meter över havet och toppstationen på 2 845 meters höjd.

Offpisttips
Grabbarna på butiken Fullmoons mitt i Davos har järnkoll på friåkningen i området. Här kan du också anlita bergsguide och köpa kartor. Det finns en särskild Freeride map över Davos och Klosters men den vanliga Skitourenkarte är faktiskt något bättre.

Budgetlunch i backen
Mat i backen är relativt dyrt och i regel ganska medioker. En pasta går loss på 150 kronor och vatten 40 kronor! Ta med egen macka eller satsa på lokala rätter som spätzli, en slags pasta.

Afterski
Afterski-ställen hittar du vid dalstationen på Jakobshorn. På Gaudy’s är det nästan alltid fullt ös. I Klosters är det restaurangen på hotell Chesa Grischuna och baren i källaren som gäller. Barerna på Alpina och Wynegg är också populära. I Davos är terrassen på baren Scala i Hotel Europe ett skönt ställe att avsluta skiddagen på.

Hotell
Det finns gott om lägenheter att hyra i Klosters och i synnerhet i Davos. Tvåstjärniga Alte Post i Davos rekommenderas, liksom lilla gamla mysiga Davoserhof (tre stjärnor). På fyrstjärniga National ingår fem rätter i halvpensionen. Familjevänliga Sheraton House har pool och spa.
Hemtrevliga Chesa Grischuna och mysiga Wynegg är våra bästa hotelltips i Klosters, liksom trestjärniga Rustica och
fyrstjärniga Alpina.

Mat & dryck
Klosters har ett bra utbud av restauranger. Walserhof har en välförtjänt Michelinstjärna. Bra asiatisk mat hittar du på Hotell Rustico (ägarens fru är asiatisk). Bra pizzor hittar du på Al Berto och Fellini. På Casanna at Platz serveras goda stekar.
Alte Post, den gamla posten, är Davos vassaste matställe och vattenhål. Här finns lokala rätter, italiensk touch med pizza, à la carte och en trevlig bar. Carrettta serverar hemlagad pasta. God fondue hittar du i lilla mysiga Gentiana. Billiga pizzor finns på Cioccolino.

Plus
• Lättillgänglig offpiståkning
• Gott om långa fina pister
• Gigantiskt skidområde
• Klosters är en mysig alpby

Minus
• Davos är en ful stad som saknar charm
• Många långsamma släpliftar
• Liftsystemen är inte sammankopplade
• Långa köer till kabinbanorna


Text: Kalle Grahn • 2014-10-10
AlpernaDavosSchweiz

Copyright © 2020 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top