Lech blandar ren lyx med fantastisk friåkning

En Mercedes G63 mullrar förbi på gatan utanför Rolexbutiken. En Porsche Panamera med takbox står parkerad utanför matbutiken. Vår guide Edi pekar upp mot en samling hus i trä längre upp på sluttningen. 

– Ser ni där uppe. Husen där uppe är Oberlech. Det är där som prinsessan Diana brukade hålla till när hon var här på skidsemester.

Att åka på skidsemester kräver en viss nivå av levnadsstandard. Exklusivt, ja. Vissa platser mer exklusiva än andra. Lech, en av orterna vid bergsområdet Arlberg i Österrike, tillhör den skara orter som sticker ut på exklusivitetsskalan. En by där priset för en övernattning kan matcha priset för en vecka i en svensk fjällstuga lockar till sig en viss typ av klientel. Pälskragar, midjelånga jackor med kromade detaljer och bilar i bra många segment över vad en medelsvensson införskaffar är det min blick ser när jag sveper med ögonen. Att orten är stamställe för det nederländska kungahuset understryker det redan uppenbara.

I liftkön måste du vässa armbågarna för att komma med kabinbanan, vi befinner oss trots allt i Österrike. Andra dagen utspelas en scen likt den där Göte i Sällskapsresan munhuggs med sin antagonist till tysk i liftkön. Istället för påhopp med anspelningar till de två världskrigen slutar min dust med min medresenär med en lång blick och frågande ansiktsuttryck. Medresenären som tvunget vill kapa två platser i kön för att, ja den som kunde gett mig ett svar på den frågan skulle i gengäld få lyssna till en tacksamhetens hälsningsfras.

Meningslösheten i hans handlande, i kombination med samtliga övriga kabinresenärers oförklarliga vilja att till varje pris vara först, skänker smolk till min bägare och lämnar en frustrationens eftersmak i min mun. Så mycket mer manchester kommer ni inte kunna skida trots era liftkömanövrar.

För det är manchester, eller pistad backe, som flertalet ska skida efter en okulärinspektion utav skidorna runtomkring mig. Bra, mitt liv som skidfotograf blev något enklare.

Vi tar det från början. Jag sms:ar med Lovisa Rosengren i slutet av hösten för att höra mig för om vad som kan vara intressanta nedslag kommande vinter. Till svar får jag veta att Lech ska vara bra för friåkare. Riktigt bra. Sagt och gjort, Lovisas vän från tidigare säsonger i området, Felix Dilli, kontaktas och ombeds vara en del av oss och hjälpa till med lokalkännedom. Dilli som spenderat de senaste sex vintrarna i Arlbergområdet kan det mesta som är nödvändigt att veta om skidåkningen i Lech. Felix tackar ja och gruppen är formerad.

Mal placé, det är vi. Ut sticker vi med våra skidor och kläder. Afterskin vi hamnat på är en vintrig version av Sturehofs uteservering. Cash is king. Kortköp undanbedes. Stora köp uppmuntras. Vi skålar med var sin öl på flaska, sen kastar vi in handduken och går hem. Slutkörda. Skidåkningen har varit för bra. Dagen, som inleddes med att vi skidadade orörd lössnö i skogen ett stenkast från Oberlech, fortsatte med att vi möter upp med vår guide Edi. När vi stiger av första liften för att göra andra åket hinner inte Edi ge oss direktiv om vart vi ska åka. Övriga hittar ändå orörda ytor med lössnö att spåra omgående. Upp med nästa lift och vi hittar än fler åk att skida.

Så småningom rör vi oss bort från själva Lech, i riktning mot Saloberkopf. Till höger om liften öppnar ett fält upp sig som du når på tio minuter genom att vandra i pjäxor. Lovisa och Felix upprepar åket helt tills jag tappar räkningen med höger hand. Då har vår guide Edi under tiden ringt och skjutit upp lunchens bordsbokning. När lunchen blir till eftermiddagsmat på Skihütte der Wolf är humöret på topp. Vi beställer in mat som inte är särskilt österrikisk, fram tills efterrätten. Samtliga fyra i gruppen beställer, utan någon som helst samspel, varsin apfelstrudel och lagom tills att tallrikarna bärs in har ägaren slagit sig ned vid oss. 

– Du har en väldigt fin restaurang, ger Lovisa som komplimang till herr Wolf.

– Det är banken som har en väldigt fin restaurang, svarar Wolf samtidigt som han låter sin blick snurra ett varv och ger ifrån sig en suck.

Paltkoma, suckar och snudd på ridå efter en tung måltid med söt efterrätt på slutet. Men icke, solen är på väg ned och vi måste jaga vidare. Bilderna skapar sig inte av sig självt och vi avslutar dagen på berget med att skjuta solnedgångsbilder.

Likt en del andra orter i Alperna är även Lech noga med att hävda pionjärskap för alpin skidåkning. Mycket riktigt så kom skidåkningen tidigt till Lech, för dryga hundra år sedan. En av världens första skidklubbar grundades här och man var också väldigt tidiga med att bygga skidliftar. År 1940 byggdes den första liften, tre år efter att det byggts en lift i grannbyn Zürs. 

Allt sedan dess har byn vuxit som besöksmål. Det som startade som en bosättning för Walseremigranter runt år 1300 har utvecklats till en turistort av rang. Den riktiga pärlan är Oberlech, beläget en bit upp på den västra sluttningen. Det nästan helt bilfria området består av en rad hus av chaletkaraktär. Det ena mer påkostat än det andra. Restauranger och hotell i området håller en nivå som få platser i Alperna kan slå.

Den starka familjen i Lech heter Strolz, vars släktnamn främst syns på pjäxor i samma segment som bilarna på gatorna i Lech. Måttanpassade efter dina fötter är de investeringar som ska hålla länge, riktigt länge och Lech är orten där allt började. Felix, som vid sidan av sitt skidåkande arbetar i en skidverkstad, förklarar för mig att skodonen, med regelbunden service och underhåll, håller många år. Han själv gjuter titt som tätt nya innerskor och byter ut spännen som gjort sitt.

Vid sidan av pjäxorna pryder namnet Strolz det flådiga varuhuset beläget mitt på huvudgatan. Ett varuhus som för tankarna till både Macy’s i New York och Harrods i London när vi promenerandes passerar förbi på väg mot kvällens middag på Hûs nr.8. Takhöjden är låg. Till och med jag som mäter en beskedlig höjd hukar mig instinktivt när vi kliver in genom dörren. Som en av de äldsta inrättningarna för besöksnäring i Lech andas Hûs nr.8 historia. Väggar, golv och tak känns väl använda och menyn består av traditionsenlig mat från Österrike. Schnitzel, gröstl och givetvis apfelstrudel passerar vårt bord under kvällen.

Middagen är enkel men god, och stimulerar till konversation. Jag drar mig till minnes en skrivning av författaren Virginia Woolf, i vilken hon ser en god middag som en måste för att sova gott, tänka klart och älska bra. Till uppräkningen borde nog att åka skidor också läggas. De långa dagarna på berget tär på krafterna. Så blir det dags att bege sig tillbaka till vår semesterlägenhet Fürmesli. En lägenhet som inte på något vis är överdådigt flådig, men ändå fick undertecknad och Lovisa att bli stora i blicken vid ankomst den första dagen. Minutiöst städad och inredd som ett hem. Jag kan inte inte hitta en endaste detalj som går att slå ned på under vår vistelse.

När vi nått toppen av Rüfikopf den andra dagen skingrar sig snabbt piståkarna som gjort oss sällskap i kabinen och kvar blir vi. Relativt ensamma med friåkningsterrängen ovanför Lech, på den östra sluttningen om byn. Först när vi klättrar upp till dagens första åk med skidorna spända på ryggsäckarna dyker det upp en handfull likasinnade runt omkring oss. Men trots det finns gott om terräng att spåra för samtliga som lagt manken till och gjort den extra ansträngningen.

Vid lunch förflyttar vi oss. Eftermiddagen tillbringar vi på den västra sluttningen om Lech och vi ger oss iväg i nordlig riktning mot Saloberkopf, samma område som vi skidade första dagen. Denna gång tar vi oss över bergspasset till dess baksida. På baksidan av Saloberkopf ligger Warth. Ett område med kuperad terräng servad med en rad sittliftar, som efter ett snöfall är en lekstuga som heter duga. Warth är något av en kontrast till Lech. Här är restaurangerna inspirerade av lokal bondtradition, byn minimal liksom hotellen och barerna.

Helt avskuret från Lech vintertid när vägen över bergspasset stängs är det en annan atmosfär här. Skidvägen är det inte särskilt långt från Lech och den inbjudande terrängen är ett fint komplement till den terräng vi hittar närmare Lech. Från 2013, när gondolbanan Auenfeldjet byggdes, har Warth och dess grannby Schröcken börjat leva upp en aning. Fortfarande mer prestigelöst än Lech är detta en pärla som går under radarn, och som dessutom sägs vara den skidort i Europa i vilken det snöar mest varje vinter. Det är så bra här att vi återvänder följande dag och fortsätter hitta nya väger nedför berget.

Lunchen denna sista dag i området spenderar vi på Hochalp Ski Hut. Restaurangen som tycks vara inhyst i en gammal lada summerar Warth ganska bra; traditionell österrikisk mat, utan krusiduller, förpackat i en rustik och traditionstyngd miljö.

När vi passerar Oberlech på väg ned under det sista åket pekar guiden Edi bort mot några uteserveringar.

– Där borta, på en av uteserveringarna, brukade prinsessan Diana äta sina pommes frites.

Lech am Arlberg | Österrike

Restauranger

Schneggarei 
Ät det du förväntar dig att äta i Österrike, eller beställ en vedungsbakad pizza. Allt förpackat i en smått futuristisk version av en timmerstuga. Trendigt men fortfarande med en genuin touch.

Skihütte der Wolf
Pimpla drink med bergets bästa utsikt över Lech eller ät en välsmakande lunch i stugans inre, som för tankarna till en katedral snidad i trä. Här äter du avancerad husmanskost som tillagas med stor kärlek och omsorg, vilket får maten att klippa banden till husmanskosten.

Hûs Nr.8
Ett av de äldsta husen i Lech att ta emot gäster. Golv, väggar och tak är välanvända och skänker rummen en karaktär som understryker att du befinner dig i Österrike. Maten är lika traditionstyngd som huset.

Hochalp Ski Hut
Kliv in i vad som skulle kunna vara ett gammalt stall för bergets tamdjur. På den norra sluttningen som leder ned mot det något sömniga Warth ligger denna restaurang som serverar mat, lika grovt snidad som huset självt. Men bra smakar det!

Boende

Fürmesli Appartements
Låna gästrummet hos din mest pedantiske vän. Visualisera dig sedan en lägenhet än mer minutiöst inredd och vårdad. Där någonstans i din visualisering ser du Fürmesli Appartements. Med utsikt över Oberlech och beläget så nära backen att pistmaskinen snudd på preparerar väggen är detta ett riktigt bra alternativ till de flådiga chaleterna i Oberlech. fuermesli.at

Kristiania
Mycket välrenommerat hotell. 29 rum, tre restauranger och en av föreståndarinnan noga utvald samling konst. Kristiania ligger högt, väldigt högt, upp på listan över exklusiva hotell i Lech. kristiania.at

Gasthof Post
Med den omissigenkännliga fasaden, uppfört intill huvudgatan, är Gasthof Post ett landmärke. Invändigt finner du rum utrustade med braskamminer och öppna spisar. Som medlem i Relais & Châteaux behöver du inte fråga ifall stället håller hög kvalité. Hotellet är minst sagt värdigt att vara en del av Lech. postlech.com

Goldener Berg
Ski-in/ski-out i Oberlech. Goldener Berg har ett av Alpernas bästa lägen på hyllan ovanför Lech. Bo i det vintertid bilfria området med utsikt över dalgången nedanför. Huset som har anor från 1200-talet har förvandlats till ett fyrstjärnigt hotell med fyra restauranger, spaanläggning och barnpassning. För familjen som vill bo ovanför vardagens stress. goldenerberg.at

Afterski

Krone Bar
Uteserveringen snubblar du in på när du gjort sista åket för dagen och klivit ur bindningarna. Med bra uppsyn över hela centrala Lech och livlig stämning dricker du din afterskiöl med känslan av att vara där det händer.

Schlegelkopf
En bit upp på berget ligger Schlegelkopf med en stor terrass och bekväma soffor. Utforska deras stora dryckesutbud i lugn och ro, pisten tillbaka till Lech är blå och ska inte vara några problem att klara av även om du spenderat hela eftermiddagen här.

The Yurt
Tältet är hämtat från Centralasien och numer uppfört utanför Hotel Arlberg i Lech. Popup-bar där du sippar på din drink i sällskap av en sprakande brasa och känner influenser från fjärran öster.

Info

lechzuers.com
skiarlberg.at

---

Läs mer om skidorter i Österrike:

• Österrikes 8 skönaste skidorter
• Stuben – det klassiska friåkningsmeckat i Arlberg
• Lech blandar ren lyx med fantastisk friåkning
• Bad Gastein – svenskfavoriten i Österrike
• Ischgl levererar perfektion både på berget och i byn
• Ötztal och Sölden har stor skidåkning både pist och offpist
• Kitzbühel – Hahnenkamm och perfekt carving
• Gargellen – Montafondalens friåkningspärla
• Westendorf – pärlan i Österrikes största skidområde

---

---

Text: Axel Adolfsson • 2021-08-18
Österrike • Arlberg • Lech • Lovisa Rosengren • Österrike