Sam Anthamatten med Zermatts andra lokalhjälte i bakgrunden. Foto: Christoffer Sjöström

Sam Anthamatten

Sam Anthamatten visar vägen i Zermatt

Åka Skidor tog rygg på superstjärnan Sam Anthamatten för att utforska hans hemmaberg i superklassiska Zermatt.

Text: Petter Berggren • 2021-12-22 Uppdaterad 2021-12-24

Den 14 juli 1865 stod britten Edward Whymper som förste man på Matterhorns topp, ett karakteristiskt berg som blivit sinnebilden för en alptopp. Berget har fyra nästintill symmetriska bergssidor, vart och ett i olika väderstreck – resultatet blir att berget reser sig som en jättepyramid i förhållande till sina grannar. 

Människans sökande efter symmetri har fascinerat dragit hennes uppmärksamhet till berget snarare än det faktum att toppen är Schweiz nionde högsta. För Edward Whympers sällskap slutade det med att fyra personer fick sätta livet till under toppbestigningen. 

Nu 154 år senare sitter lokalbon Sam Anthamatten i samma lift som jag och yttrar att han har varit 67 gånger på Matterhorns topp –och till råga på allt även åkt skidor nedför det snöfattiga berget. Hur förhåller man sig till det? 

Förringande kan vara en försvarsmekanism mot bedrifter som man inte själv klarar av. Man kan höra skidåkare säga att bergsguider inte kan åka skidor, att parkåkare inte kan göra en skärande sväng och att friåkare är misslyckade alpinåkare. Dessa försvarstal är helt utan kraft om de ska appliceras på herr Anthamatten. Han är utbildad bergsguide, tidigare elitklättrare, friåkare med en total andraplats på Freeride World Tour, brantåkare och har även tävlat i puckel. Kort och gott, Sam är kanske världens mest allsidiga skidåkare.

Sam Anthamatten. Foto: Red Bull Content Pool

Vi har kommit till Zermatt för att under några dagar bli rundvisade på Sams bakgård. Som en skänk från ovan har himlen öppnat sig och vi har kvällen innan blivit tvungna att plöja fram likt en pråm i fyra decimeter nysnö på tågperrongen. Senare ska vi få höra att bilvägen stängts på grund av lavinfaran. 

Liften vi sitter i tar oss mot Sunnegga. De kopiösa snömängderna och en vindhastighet på 33 meter i sekunden har gjort att det mesta är stängt i skidområdet denna förmiddag. Istället använder vi våra benmuskler till att vandra uppåt i pjäxorna några minuter för att komma till ett skogsåk. 

Skogen är barndomsminnen enligt Sam, en liftnära skog att leka i. Snön ligger tungt på trädens grenar och ger ett trollskt intryck. Vi blir överraskade av det djup som vi plöjer ner i med våra skidor, samtidigt som snön försöker omfamna oss i varje sväng. Ibland kan skidåkning vara otroligt förlåtande och underbar. 

Men lika lättsam som skidåkningen var i skogen högre upp blir skidåkningen trög och slitsam längre ner. Orsaken är de plusgrader vi närmar oss ju längre ner mot byn vi kommer. Denna depressiva kladdsnö får oss att tappa fart och vi bestämmer oss för att åka ut i pisten Howette. 

Vi tar oss istället mot Findeln där Sams vänner driver en restaurang ett stenkast från pisten. På den branta sluttningen är de små trähusen som utgör restaurangen ihopbyggda i olika plan. Husens storlek gör att man får böja sig ner när man ska göra entré och för tankarna till en Hobbitvärld. Sam som är kort i rocken – likt de flesta duktiga friåkare – glider hemtamt in i restaurangen. Han förklarar guideyrkets utveckling i byn för oss.

Idag är det brist på unga bergsguider, de unga åker istället iväg för att studera eller jobba i hotellnäringen.


– Idag är det brist på unga bergsguider, de unga åker istället iväg för att studera eller jobba i hotellnäringen. I Zermatt finns det 80-90 bergsguider, 40 jobbar, men det är bara 15-20 som lever på det. 

Att de yngre väljer ett mer säkert lönearbete är inte konstigt att förstå när serveringspersonal här kan få upp mot 30 000 kronor i dricks varje månad. 

Men så är det också Zermatt, en av Alpernas verkliga klassiker. Det är en skidort som levererar högsta åkkvalité med stor fallhöjd, där skidåkningen är sammankopplad med italienska Cervinia. Här finns många 4 000-meterstoppar i dess närhet, en genuin alpinkultur, en idyllisk by och kända lokala familjer. Och en stundtals ohämmad lyx. Det bilfria Zermatt är också känt för att vara hiskeligt dyrt, ingenstans i Europa hittar du lika dyra liftkort som här – räkna med att lägga upp nästan 900 kronor för ett dagskort.  

Världens mest fotade berg, Matterhorn. Och Sam Anthamatten. Foto: Christoffer Sjöström

Vistelsen på restaurangen blir kortvarig och vi tackar för kaffet. Det visar sig att Sam inte äter lunch under sina skiddagar. En annorlunda företeelse i Zermatt, där många av besökarna värdesätter maten som serveras på de vita dukarna lika mycket som skidåkningen. Men nu är Sam vår vägvisare, då är det också Sams seder som gäller. 

Utanför restaurangen börjar molnen skingra sig och berget Gornergrat börjar framträda. Längre bort surrar en helikopter från Air Zermatt som med hjälp av sprängdeg försöker bekämpa laviner. Dessa räddningshelikoptrar, vida kända i räddningsbranschen, ska vi senare få stifta bekantskap med. 

För visst är det ett högalpint område de verkar i, bara under sommaren dör uppskattningsvis tio personer på Matterhorn. Ju längre dagen lider desto varmare blir snön, till slut är det även plusgrader på 3 000 meters höjd och våra samtal mellan åken övergår till att handla om de rådande klimatförändringarna, som är extra tydliga här. 

Dagen efter ska visa sig vara bättre på många sätt. Likt den guide Sam är så har han tvingat upp oss i arla morgonstund för att vi inte ska missa första liften. Med sig har han även flickvännen Cindy, en tidigare alpinåkare från en närliggande ort som numera jobbar som mental rådgivare och massageterapeut. 

Det visar sig att det finns en stor vinning i att vara morgonpigg i Zermatt. Pisterna är i det närmaste folktomma innan de övriga skidturisterna orkar masa sig ut. Vi värmer upp i skogen nedanför Stockhorn, det är arveträd som slingrar sig i de mest böjliga formerna. Dessa tallar kan bli upp mot 500 år och är en symbol för ett långt liv. 

Bergsguider kan (ofta) anses åka skidor tråkigt, vilket knappast gäller Sam. Foto: Christoffer Sjöström

Idag har molnen skingrat sig och vinden spelar inte längre ödessymfonin, vilket gör att vi kan ta oss till högre höjder. Efter att tagit en kabinbana upp fortsätter Sverre Liliequist och Sam längs en transportsträcka för att sedan vika av 90 grader. Här öppnar ett större åk upp sig, kryddat med bergsformationer. 

Inramningen blir alldeles speciell när Matterhorn framträder som en fond i landskapet, mer skidklassiskt än så kan det inte bli. Sam åker med stora svängar, droppar en klippa och fortsätter sedan i lekfull stil. Han är lika hemma i bergen som en betongkatt i förorten, vilket kanske inte är så konstigt när han haft dessa berg i sin barnkammare. 

Hans skidkarriär började utanför husknuten, granne med störtloppslegenden Pirmin Zurbriggen. Men för Sam blev alpinkarriären kortvarig, hans föräldrar tyckte det var för dyrt att satsa på en racekarriär – och då ska man veta att det knappast finns någon ort som ger bättre förutsättningar med skidåkning både vinter som sommar. 

Istället blev det klättringen som unge Sam levde för och redan som 12-åring klättrade han grad 7C+. Efter grundskolan utbildade han sig till snickare, ett inte helt ovanligt jobb att kombinera med ett liv som bergsguide. Sam jobbade ett tag som skidguide samtidigt som han var med i klätterlandslaget. 

Men 2011 fick han en inbjudan att delta i friåkningens världstour, Freeride World Tour, och detta gjorde han med bravur och slutade på en total andra plats. Detta ändrade förutsättningarna för Sam. Klättring är beundransvärt, men långt ifrån glamoröst och sponsorkontrakten är magra. När Sam även visade att han var en av världens bästa friåkare blev sponsorkontrakten också betydligt mer lukrativa, trots att standarden är högre inom klättringen enligt Sam själv. 

Om Sam hade varit amerikan hade han varit stor som en rockstjärna men nu ses han mer som »den där schweizaren«.


Anthamatten filmade med de stora skidfilmsbolagen och 2016 släpptes den uppmärksammade filmen La Liste där han och landsmannen Jérémie Heitz åkte snorbranta 4 000-meterstoppar i överljudsfart. Och just där är Sam idag med sin skidåkning, på schemat framöver står det att åka toppar på över 6 000 meter, på Sams sätt.

Göteborgaren Patrik Sannes, som jobbat nära Sam när de utvecklade en topptursskida ihop för hans skidsponsor Faction, beskriver fenomenet Anthamatten. 

– Om Sam hade varit amerikan hade han varit stor som en rockstjärna men nu ses han mer som »den där schweizaren«.

Och det ligger nånting i det, för om folk skulle beskriva Sam med ett ord skulle en del nog säga schweizisk. Alltid i tid och noggrann, knappast killen som glömde att plocka upp idrottskläderna ur gympapåsen direkt efter skolan. Ett annat karaktärsdrag är ironin, som kan vara svår att förstå innan en vänskap byggs upp. Den är samtidigt ett medel att komma varandra närmare i bergen. 

Vår dag tillsammans flyter på med gnistrande orörd snö, om än utan lunch.

Skidgarderob à la Anthamatten. Foto: Christoffer Sjöström
Bergsguide är inte ett jobb, det är ett kall. Foto: Christoffer Sjöström

Någon dag senare blir vi hembjudna till Sams bostad. Man kan tro att det är en sportbutik vi gått in i, men det är bara familjen Anthamattens bottenvåning. Sam bor här med sina två bröder Simon och Martin, där de har varsin våning. Nu är dessa bröder inte heller oävna för bergen. Faktiskt är det så att Sam är den enda som inte har en världsmästartitel. Simon har det i isklättring och Martin i skidalpinism. 

Egentligen är det lite missvisande att säga att bottenvåningen är som en sportbutik, den är betydligt mer än så. Här finns det ett stort utbud av skidor från de bredaste till de lättaste, metervis med stighudar, olika hjälmar, karbiner, stegjärn, isyxor, rep, selar, isskruvar och pjäxor – bland mycket annat. Rummet är också utrustat med en stor arbetsbänk där utrustningen kan lagas och optimeras.

Vi träffar Sams bror Simon på hans arbetsplats, Air Zermatt. Bergsguiden Simon omskolat sig till helikopterpilot och ska ta oss upp till Zermatts glaciärer. Helikopterhangaren på basen är kliniskt ren som en operationssal, inga oljespill syns i närheten av de rödvita helikoptrarna. Air Zermatt sörjer för alpinräddningen i regionen, men erbjuder även helikopterskidåkning.  

Simon släpper av oss uppe på en topp och gör sedan en brant gir med helikoptern och fortsätter ner i dalen. Vi står kvar, ensamma i ett imponerande bergslandskap. Runt oss radar 4 000-meterstopparna upp sig. Weisshorn, Zinalrothorn, Breithorn, Liskamm, Dufourspitze – gräddan av berg i Alperna. 

Våra skidspetsar riktas ner mot byn Zermatt när vi glider på de öppna ytorna. Snön är svåråkt och vindpackad från de tidigare blåsiga dagarna. Vi stannar upp vid ett uppgående krön och Sam slänger iväg en trea och en bakåtvolt, saker som är lite mindre typiskt för en bergsguide. 

Vi fortsätter ner genom ett böljande landskap för att sedan ta på stighudarna och topptura till ett nytt åk. Under dagen återupprepas denna procedur, alltid under överseende av Matterhorn som iakttar oss. Till slut har vi orienterat oss längre bort från Zermatt och tagit riktning mot topparna Zinalrothorn och Weisshorn. Här är glaciäreren imponerande och samtidigt skräckinjagande där den trycker sig ner mot dalen. 

Efter en lång dag och med trötta ben, speciellt efter det sista skogsåket ner till byn Täsch, är vi tillbaka på helikopterbasen där vi åter träffar Simon i personalens lilla kök. Kaffet hälls upp samtidigt som våra klätterselar åker av. Lokalen är enkel och kan liknas som en byggbarack.

Vi sippar på det becksvarta kaffet och är överens om att vi har haft tur med skidåkningen. Visst är det en enorm skådeplats bröderna Anthamatten är uppvuxna i. En bergsromantik i kubik som man bara kan drömma om där alla former av bergssport kan utövas på den högsta nivån. Samtidigt finns en fara som alltid är närvarande och i helikopterbasens kök är den högst verklig i de foton som sitter på väggen över döda piloter – en av dem är Sams flickvän Cindys bror. 

Dagen efter ska Sam och Jérémie Heitz åka iväg och träffa en läkare i alpinmedicin som ett led i förberedelserna till sina 6 000-meters toppar. Det handlar om att minimera riskerna. Och noggrann är han herr Sam Anthamatten, för annars är det hans tur att sitta som ett fotografi på väggen.

Zermatt är högalpint på riktigt med en åkhöjd från 3 883 meter. Foto: Christoffer Sjöström
Som ett vykort fast på riktigt. Foto: Christoffer Sjöström

Sam Anthamatten

Född

1986

Bor

Zermatt

Meriter

Andraplats på Freeride World Tour 2011. Åkt skidor på Breithorns nordsida, Weisshorns sydsida och Matterhorns ostsida.

Filmer i urval

Superheroes of Stoke (2012), White Noise (2012), Days of My Youth (2014), Degrees North (2015), La Liste (2016), La Liste II – Everything or Nothing (2021). 

Instagram

@samanthamatten

Zermatt

Skidåkning

Zermatt är Schweiz högsta belägna skidort med en högsta åkhöjd på hela 3 883 meter. Fallhöjden är imponerande 2 201 meter ner till byn som ligger 1 619 meter över havet. Skidåkningen sker i huvudsak på tre berg; Rothorn, Gornergrat och Matterhorn glacier och servas av ett modernt och effektivt liftsystem. Zermatt erbjuder ofta bra förhållanden uppe på glaciären tidigt på säsongen för den som vill få svängar redan i oktober.

Resa

Det går frekventa tåg till Zermatt från både Zürich och Genèves flygplatser. Eller så tar du tåg hela vägen från Sverige. Tågförbindelserna i Schweiz är exemplariska. sbb.ch 

Själva byn är bilfri och transporter sker med elbil eller bakom häst. 

Bo

Zermatts hotellstandard är i regel hög men vi vill slå ett extra slag för att bo på Hotel Gornergrat Kulm uppe vid toppstationen med samma namn. gornergrat-kulm.ch Eller på Åka Skidors favorit, boutiqehotellet 22 Summits. 22summits.ch

Mat

Besök Andreas Alms restaurang Brasserie Uno på Kirchstrasse 38 mitt i byn. Där kan du även beställa Sam Anthamattens signaturöl på 4,7% från Whitefrontier Brewery.

Bergsguide

Samtliga tre bröder Anthamatten är certifierade bergsguider och kan bergen som sin egen ficka. Mer info på anthamattens.ch 

Info

zermatt.ch


Text: Petter Berggren • 2021-12-22
SchweizSam AnthamattenSchweizZermatt

Copyright © 2024 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Karlavägen 96, 115 26 Stockholm, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top