Sanne Mona vid Mont Gond i Nendaz. Foto: Axel Adolfsson
Nendaz – 4 Vallées bästa friåkningshemlighet
Schweiziska Nendaz har på några få år kommit att bli en favorit bland svenska friåkare där den ligger i utkanten av jättesystemet 4 Vallées.
Snöpacket i 4 Vallées är instabilt som hus byggt av salta pinnar när undertecknad, Sanne Mona och Sofie Gidlund anländer till Nendaz. En sandstorm från Sahara har ett par veckor tidigare pudrat bergen med ett lager ökenstoft. Vindarna i denna del av Schweiz har utöver sanden från Sahara varit ogynnsamma den senaste veckan. Den fattiga mängd med nysnö som fallit i området har blåsts från alla aspekter utom den nordostliga. Vinden har sedan tryckt till snön och gjort den nordostliga aspekten till den enda med något så när mjuk snö. Men snön är också tilltryckt till en kompakt massa som vilar på sanden från Sahara. Vid fel belastning kommer snöpacken spricka upp i flak som precis som kulan från revolvern rusar fram utan hänsyn till det liv som befinner sig i vägen.
Snön som ligger i den södra aspekten har belysts av en stark vårsol som bakat ihop den till en stabil, men också otrevligt hård, snökaka. Stabil på morgnarna men farligt blöt, tung och mjuk sent på eftermiddagarna. För att hantera en motståndare av denna typ är kunskap det enda som kan sätta dig i säkerhet. I bergen kommer kunskapen inte sällan från lokala bergsguider. Ett släkte av original, alla med starka personligheter, ofta något introverta men alltid med ögon som berättar att dessa människor har upplevt saker i bergen som få av oss dödliga varit med om.
Vår guide i Nendaz heter Helmuth Van Pottelbergh. Född i Belgien men bosatt i Schweiz sedan 2004. Lugn som en filbunke när vi träffar honom på asfalten intill Télécabine de Tracouet, ett kort stenkast från hotellet vi bor på. Det är mars månad och det andas vår i luften. Asfalten är blottlagd och gruset som spridits ut tidigare under vintern gnager i plasten på sulorna till pjäxorna. Nöter dem precis som betongen i lifthuset är nött i kanten av år av väder, vind och skidåkare som passerat liftkortsspärrarna.
Vi pratar igenom dagen utanför lifthuset där maskineriet och kabinerna slamrar i bakgrunden. Jag, Sanne och Sofie förklarar vad vi vill få ut av dagen. Vad vi vill se, vad vi känner till och vilken åkning vi känner oss bekväma med. Stabiliteten i snöpacket är en stor huvudvärk. Helmuth förklarar att det trots allt kommer gå att hitta kall och mjuk snö på nordsidor som ligger i skuggan större delen av dagen, men att vi måste passa oss för nordostliga sluttningar. Det kan också finnas mjuk snö i öst och sydöst högt upp där solen ännu inte är stark nog att smälta det yttersta skiktet av snön.
Atmosfären i denna del av systemet andas fokus på skidåkning. Jetset-auran är avlägsen. Bakvägen, köksvägen eller personalentrén är sällan lika flådig som fasaden där huvudentrén ligger.
Han tar sedan med oss på en rundtur i den östra delen av 4 Vallées, som är namnet på det gigantiska system av liftar, pister och ytor för friåkning vilket Nendaz tillhör. Längs den slingrande vägen som leder upp ifrån motorvägen i Rhônedalen till Nendaz ligger en mängd stora chalet. I de centrala delarna av byn är det stora lägenhetshus som dominerar bilden. Det hela påminner om en storstadsförort med asfalterade gator som fyller ut mellanrummet mellan husen i betong. De är aningen nötta i kanten. Moderna men på väg att bli luggslitna. Andas miljonprogram, fast utan Le Corbusiers fascistiskt raka linjer och symmetrier. Hus och vägar följer de böljande formerna från sluttningen de ligger på.
Atmosfären i denna del av systemet andas fokus på skidåkning. Jetset-auran, med lyx, status och flärd som präglar mytomspunna Verbier i andra änden av 4 Vallées, är avlägsen. Bakvägen, köksvägen eller personalentrén är sällan lika flådig som fasaden där huvudentrén ligger. Den är där för att fylla en funktion.
Ytorna är stora för att åka fritt och pisterna är både långa och breda. Området är smått gigantiskt. Hälften av bergssluttningarna ligger ovan trädgränsen, resterande del av sluttningarna är bevuxna av gles skog. Det är egentligen bara din fantasi som sätter gränsen för var du kan åka. Din fantasi i kombination med ditt lokalsinne. Ett lokalsinne som behöver hjälpa dig hitta tillbaka in i systemet innan du råkar skida in i ett av de alla områden som spärrats av för att freda de vilda djuren. Eller att du missar att komma tillbaka till systemet helt och slutar upp i en bäckravin många hundra höjdmeter nedanför den nedersta liften.
I Nendaz arrangeras varje vinter en av de mest prestigefyllda tävlingarna på kvaltouren till världstouren i friåkning. En rad tävlingar arrangeras under tävlingshelgen. Huvudtävlingen går av stapeln nedför berget Mont Gond. Innan dess arrangeras kvaltävlingar på berget Dent de Nendaz. Både Sofie och Sanne tävlade här bara några veckor tidigare. Bägge kraschade. Typiskt.
Helmuth tror vi kan hitta bra snö i närheten av tävlingsfacet på Mont Gond. Vi väljer ett åk bredvid själva Mont Gond där terrängen är relativt trygg. Vi kan hålla oss uppe på små ryggar. En åkare i taget som stannar på säkra platser för att vänta in resterande i gruppen. Jag ser potentiella bilder och Sanne stänker in några perfekta fotosvängar på vägen nedåt. Terrängen är bra. Inte särskilt utmanade men likväl bjuder den på åkglädje.
Vi tar oss vidare i systemet. Nu tar vi sikte på Greppon Blanc och passerar på vägen Siviez. Siviez är inte mycket för världen, en knutpunkt i systemet dit du kan ta bilen för att snabbt komma till den bra åkningen. Det samma som att ta den snabba vägen rakt in i 4 Vallées. Bredvid parkeringsplatsen ligger ett par lägenhetshus, mycket mer än så finns inte här.
Uppe bland bergen igen droppar vi in i det utstakade offpiståket L’Eteygeon som är säkrat från laviner. Likväl kräver åkningen här god kunskap och den oumbärliga lavinutrustningen med sond, spade och transceiver är ett måste. Sofie ger oss en anekdot från hennes säsong i Verbier. Att L’Eteygeon stod högst på att-åka listan hos samtliga föräldrar som rest ned från Sverige för att hälsa på i Verbier. Det är ett åk som lutar lagom för att göra avspända svängar.
Följande dagar är vi själva, jag, Sanne och Sofie. Vi tar oss runt i området som Helmuth visat oss tidigare dag. Vi åker i den glesa lärkskogen mellan liftarna Tsa och Les Chottes. Vi hittar öppna ytor vi kan traversera till söder om släpliftarna som går upp till Greppon Blanc. När vi sitter i sittliften upp till Ethérolla berättar Sofie att hon under sin säsong i Verbier tog sig just hit, till området under sittliften vi sitter i, för att åka varv på varv och träna att droppa klippor.
När vi åker i skogen söder om pisten som leder ned från Plan-du-Fou i riktning mot Prarion hittar vi pillows. Träden är grova men grenarna sitter högt upp och träden står med stora mellanrum. Det går att släppa skidorna i fallinjen och låta farten öka. En av kvällarna går vi med skidorna på ryggen upp till det mindre tävlingsfacet på Dent de Nendaz, platsen där kvalet till tävlingen på Mont Gond går av stapeln.
De åk som inte går att nås genom att traversera ut från pisten nås via korta vandringar längs med bergskammar.
Det tar en dryg timme till toppen. Utsikten över Rhônedalen är imponerande och storslagen. Vi väntar tills att solen precis ska gå ned bakom bergen i västern innan vi droppar in i detta nordliga face.
Åkningen här i området är bra. Riktigt bra. Stighudarna som vi packade med oss hit ligger fortfarande kvar i väskorna på hotellet, här gör du bäst i att välja skidor med fasta bindningar och stabila pjäxor. De åk som inte går att nås genom att traversera ut från pisten nås via korta vandringar längs med bergskammar. Dagarna blir effektiva tack vare att vi når det mesta vi vill åka med hjälp av liftarna. Dagarna blir också långa. Det finns för mycket terräng att utforska innan vi återvänder ned till hotellet och middagen.
Vi har tagit in på Les Etagnes under vistelsen i Nendaz. Stället är mer eller mindre helt nyrenoverat och läget är exemplariskt precis intill backen och liften. Detta familjedrivna hotell hyser nio rum, gemytligt och kontrastrikt till lägenhetshusen runtomkring. Reglerna som implementerats i och med pandemi tillåter hotellrestauranger att endast hålla öppet för sina nattgäster. De renodlade restaurangerna behöver hålla stängt vilket får till följd att vi spenderar större delen av vistelsen i Nendaz antingen på berget eller inne på Les Etagnes.
Fjärde dagen i området möter vi upp med norska Marte Tveten och hennes pojkvän Veso Gavrilov. Marte är vän till både Sanne och Sofie från tidigare vintrar i Alperna och tävlingar på kvaltouren till Freeride World Tour. Denna sista dag på resan ska vi ta bakdörren in till det som är hjärtat i 4 Vallées, Backside Mont Fort – ett av de mest klassiska åken i området. Som vi lärde oss första dagen tar vi bilen från Nendaz upp till Siviez för att spara restid i liftsystemet. Marte och Veso bor i Verbier och vi stämmer träff i Col des Gentianes. Båda grupperna har startat vid liftöppning, men vi är solklart först.
Marte berättar om åket. Samspråkar med Sofie, som tillbringade en vinter i Verbier några säsonger tidigare. De diskuterar val av linje att åka, vilka vägval vi ska göra längre ned och hur riskerna för de olika alternativen ser ut. Valet faller på en konservativ väg ned.
Det som slår mig när vi står på toppen av Mont Fort är storleken på området. Hur varierad åkningen är och hur omöjligt det är att hinna med allt. Även under en hel säsong kommer det vara svårt att hinna alla bra åken här. Sedan kryper vi under repet för att ta oss till starten av åket. Det är brant här, inte det brantaste jag åkt men det brantaste denna vinter. Åket börjar med några tajta svängar runt ett par stenar i toppen av en ränna. Efter stenarna har passerats går det släppa på en aning mer. Det suger till i magen och sinnena skärps. Åket är exponerat, inte vansinnigt men tillräckligt för att ett onödigt misstag ska kunna sluta så illa det kan sluta. Det är något med just den där vetskapen om att jag just nu balanserar på gränsen. Livet hänger i en lite skörare tråd än det gör i vardagen. Men jag är likväl mer levande här än jag är i vardagen.
Nendaz | Schweiz
Bo
Les Etagnes, Nendaz
Familjedrivet, gemytligt hotell ett stenkast från backen. Nyligen renoverat med rum i toppskick.
Hôtel Nendaz 4 Vallées & Spa, Nendaz
Stort, flådigt och mycket trä. Spaavdelning och möjlighet att hyra stora sviter.
Auberge Chez Chantal, Siviez
Bo med den bästa åkningen i 4 Vallées runt knuten på B&B med möjlighet till helpension.
Ät
Mont-Rouge
Listat i Guide Michelin, ingen stjärna men likväl en listning i denna mytomspunna guide.
Åkning
Hyr en bergsguide, det är värt det. Kolla läget med Helmuth Van Pottelbergh. Om inte han är tillgänglig kan han hjälpa dig hitta en guidekollega. Fråga sedan efter en guidad tur längs Backside Mont Fort och ett åk i L’Eteygeon. tsa-climbing.com
After ski
Undertecknad drack en öl i plastglas på en lätt provisorisk bar i backen på väg ned mot Nendaz. Pandemin gav inte mer utrymme än så för fester. Kolla Google eller prata med din bergsguide.
Lavinsäkerhet
Spade, sond och transceiver. Läs alltid den senaste lavinprognosen. Enklast kommer du åt prognoserna i Schweiz via appen White Risk.
Info
Läs mer om skidåkning i Schweiz:
• Klosters bjuder på kunglig friåkningsterräng
• Bergsguidens bästa åk i Verbier
• Nendaz – 4 Vallées bästa friåkningshemlighet
Text: Axel Adolfsson • 2022-09-23
Schweiz • Nendaz • Schweiz