Bojan Krizaj – den vinnande tvåan

Sommaren 1973 var hackordningen tydlig på den italienska
Stelvio-glaciären. De alpina landslagen var här för sin försäsongsträning.
Det gällde att kapa åt sig den bästa remsan av glaciären, vilket det
italienska landslaget i egenskap av hemmanation alltid gjorde. Sedan följde
de andra alpländerna efter.

Ju längre bort åt vänster, desto sämre var backen. Dit förpassades
juniorlagen. Näst längst bort tränade svenskarna. Allra längst till vänster
jugoslaverna. För små skidnationer fattiga på framgångar och resurser
tillhörde sådan förnedring vardagen. Men det dröjde inte länge innan
alpländernas stöddighet hade bytts mot respekt.

Sommaren 1973 var den bäste svenske junioren Ingemar Stenmark. Den bäste
jugoslaven hette Bojan Krizaj.

Framför dessa tonåringar väntade framgångsrika karriärer med märkligt många
likheter. I deras hemländer skulle skolklasser och arbetsplatser bänka sig
framför tv:n när de tävlade. Barn, unga kvinnor och sportjournalister skulle
drömma om dem på nätterna. Båda killarna åkte på Elan-skidor och båda gjorde
utförsåkning till en folksport på hemmaplan. Även om Ingemar Stenmark i
stort sett alltid skulle vara storleken större än kompisen från de slovenska
bergen.

Vintern 1973-74 vann Ingemar Stenmark junior-EM i storslalom.
Nästa år vann den ett år yngre jugoslaven samma tävling. Vid den tiden var
Torgny Svensson tränare för svenska juniorlandslaget. Han berättar:

– Bojan blev så lycklig att han kastade sig i en fontän. Hans tränare Toni
Vognirec skrek »Inga mer Balcan Games, nu åker vi till USA!«

Guldet innebar en plats i jugoslaviska landslaget. Bojan Krizaj skulle få resa
världen över, ett privilegium som var få förunnat i de kommunistiska
öststaterna. Jugoslavien började hoppas på en första världscupseger.

Men medan Ingemar Stenmark redan hade börjat klättra uppåt i resultatlistorna,
skulle det dröja innan Bojan Krizaj följde efter. Med sitt kännetecken:
varken mössa eller skidglasögon, så att de blonda lockarna syntes bra.

Det vore fel att säga att de spelade i olika divisioner. Inom storslalom och
slalom spelade Ingemar Stenmark snart ensam i sin division. Bojan Krizaj,
Andreas Wenzel, Phil Mahre med flera höll spänningen vid liv genom att
ibland besegra svensken, som av Time Magazine kallades »The man to beat«.

Ingemar Stenmark vann sin första världscuptävling i december 1974, i
Madonna di Campiglio. Bojan Krizaj fick vänta till 1976 på sin första
pallplats – i Madonna di Campi­glio. Nästa säsong vann Ingemar Stenmark alla
tio slalomtävlingarna i världscupen och slog ett oöverträffat rekord i
tjeckiska Jasna. Segermarginalen till tvåan Bojan Krizaj var 4,06 sekunder.

Bojan fick vänta ytterligare ett år på sin första världscup­seger, innan det
var dags i Wengens beryktade slalom. Sju år senare, vintern 1986-87, vann
Bojan Krizaj slalomcupen efter seger i finalen på hemmaplan i jugoslaviska
Sarajevo.

Vid den tiden hade Ingemar Stenmark vunnit totalt 85 världscupsegrar och var
på väg att trappa ned. Han och Krizaj hade följts åt i pisterna i över ett
decennium.

Därmed inte sagt att Bojan Krizaj var en förlorare. I Jugoslavien, framför
allt i Slovenien, var han lika populär som Tärnabysonen i Sverige. Torgny
Svensson konstaterar:

– Bojan var en komplett slalomåkare utan några egentliga svagheter.

Sett till den uppmärksamhet som alpinåkningen fick tack vare Stenmark var
Bojan Krizaj och de andra »eviga tvåorna« också ett slags vinnare. Låt vara
att han kanske inte kände så i Jasna 1977.

Av: Gabriel Arthur