(3) José hällde diesel i vår bil!

(3) José hällde diesel i vår bil!

Det hade ju börjat så bra. Morgonen den 14:e november återförenades jag med Olof på Santiagos flygplats. För första gången i historien lyckades den sydamerikanska
bagagehanteringen hitta alla våra väskor (senaste gången vi flög till Santiago kom ett av åtta kollin fram) och planet var till och med tio minuter tidigt.

Vi borde ha anat oråd.

En taxichaufför tog oss snällt ut till den exklusiva adressen vi hade nedskrivet på de ihopknöglade resterna till boarding pass, utan omvägar eller flörter mot överpris.

Vi borde ha blivit mistänksamma.

En vän till en vän lånade generöst ut sin Opel pickup truck till oss, för användning under expeditionen. Den hade två dörrar, stort flak, och fyra opunkterade däck. Perfekt.

Hur kunde vi varit så naiva?

Vi fyllde upp skönheten på närmaste mack, rullade ut på första bästa södergående motorväg, lade i femman och tryckte plattan i mattan. 360 mil ned till Eldslandet och tre och en halv dagar tills vi skulle inställa oss i Punta Arenas, staden vid Magellans Sund, varifrån vår flight vidare ut till Antarktis skulle utgå. Lite drygt 100 mil per dygn, något vi utan problem snittat i vår Land Rover. Easy...

Varför såg vi det inte komma?

50 mil down the road var tanken tom (ingen har någonsin anklagat oss för att vara miljövänliga), och vi stannade till på närmaste mack. Self service var uppenbarligen ett
främmande ord och Jose menade allvar. Hellre än att trampa på hans yrkesstolthet, tog vi oss ett eget pit stop istället. Med soppa betald och nyckeln tillbaka i tändlåset tog resan fem minuter senare återigen fart.

Varför varför varför?

Tio meter kom vi. Sedan tog det stopp. Motorn satte i halsen och lade sig ned för att dö. Efter tre omstartsförsök fick pannbensköttandet kliva åt sidan för ingenjörsmannamässigt resonerande. Vad kan under tiden det tar att sätta i sig två varmkorvar ha förvandlat vår sprudlande insprutningsmotor till en livlös immobil massa? En snabb olfaktorisk inspektion av tanklocket senare, hade vi all information vi behövde. Juryn var enig och domen hård. José hade hällt diesel i tanken på vår högst bensindrivna bil.

Vi var 300 mil från flygplatsen. Ryska piloter är inte kända för sitt tålamod och vår bil hade ett bränslesystem ihopkloggat av olja.

Varför händer detta alltid oss?

Av: Åka Skidor

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!