Svensken som gick skytteltrafik på Everest

I höst har dokumentärfilmen Bortom Tingri premiär. Dokumentärfilmaren Robin Svensson har i två års tid följt den klättrande äventyraren Robin Trygg under hans förberedelser och försök att bli den förste svensken att klättra världens högsta berg Mount Everest från både Nepal (sydsidan) och nordsidan som utgår från Tibet. Samt att som uppvärmning, dessutom plocka världens sjätte högsta topp, Cho Oyu.

Men på grund av minst sagt omskakande händelser under filmens gång, och tidsramen två år, blev slutresultatet något helt annat en klätterfilm om ett rekord som ska slås.

För Bortom Tingri är ingen sådan film. Mitt eget intresse för andra kulturer, människor och mat, som jag delar med Robin och många andra, tar mig efter trailern om Bortom Tingri och SVT Sports reportage (från 29/5) till Robin Tryggs blogg och resedagbok. Jag kikar på alla fina porträttbilder och kan inte få nog av bilder på det fantastiska Potalapalatset och grips av Robins korta men starka rader. “Nu lämnar vi Potalaplatset bakom oss och kör mot Mount Everest.”

Tibet och Nepal har stått på min reselista sedan jag som 15-åring via radion i pojkrummet en morgon hörde en sprakande sändning från världens högsta punkt. En Oskar och en Mikael sände från Mount Everest, det var 1990 och jag som mest sparkade boll ville också till Himalaya.

När jag når Robin för en intervju är han verkligen trygg igen, i sin solbelysta lägenhet ett stenkast ifrån 80 meter höga Hammarbybacken. Annat var det under en av Bortom Tingris starkaste delar. Han frågar vad jag tycker om trailern. Jag svarar att jag fångats av naturen och människorna i den och att jag blivit inspirerad att se landet Tibet snarare än att klättra 8000-meterstoppar.

– Roligt att du säger det för det var så vi tänkte när vi gjorde filmen. Filmer om att bestiga Mount Everest finns det en miljard av. Det här är något annat. Den här filmen är en personlig resa. Vad man behöver offra för att klara något, säger Robin och backar bandet i sitt liv.

Han berättar om tiden från 2011 när han som yngste svensk bestigit världens högsta berg, endast 24 år gammal och undrade hur han skulle toppa det. Då kom han på att om han gjorde det från från norr och som uppvärmning även nådde toppen av Cho Oyu blev han ju förste svensk att göra även det. Men då behövdes mer pengar, mycket pengar. Robin hade i princip inga sponsorer på den här tiden så det blev till att bli minimalist.

– Så jag sålde av allt här hemma. Till slut hade jag väl bara en tv och en soffa, säger Robin som 2015, efter långa förberedelser och planering var på plats vid foten av Everest för att genomföra sin dubbelbestigning.

Uppvärmingen, 8188 meter höga Sho Oyu gick bra. Till en början. Men samtidigt som expeditionen går sakta uppför och Robin Svenssons kamera rullar, syns på filmen plötsligt ett totalt kaos. En jordbävning helt nära har sänt iväg glaciärer åt flera håll från topparna omkring dem. Bland stenskravel och rep springer skrikande människor om vart annat i ett försök att komma undan, att överleva, när snöstormar som slår undan all sikt slår till.

Precis här, på en klipphylla på en av jordens mest extrema platser, vänder Robin Tryggs hela liv totalt.

– Ja vi satt ju där och visste faktiskt inte om vi skulle överleva. Jag började fundera över livet. Om det är det här, att klättra för egen skull, är det så meningsfullt egentligen? Det är sjukt att man ska behöva hamna i en jordbävning som tar 9000 människors liv för att förstå det, säger Robin som började ett nytt liv så fort han var hemma i Sverige igen efter att expeditionen blåsts av. Istället för att bara fokusera på sig själv och sina egna mål ville han ge något till andra, menar han. Kontakten med stiftelsen Min stora dag, som hjälper sjuka och funktionsnedsatta barn och ungdomar gjorde starkt intryck på Robin. 

Att vandra med svårt sjuka barn i Abisko blev så mycket viktigare än att nå ännu ett klätterrekord och bara fylla på sitt ego.

– Ja jag kommer alltid att jobba för Min stora dag, nu senast var vi med skolelever som fick vandra vid Höga kusten. Det ger mer än att klättra Mount Everest. Men jag kommer aldrig att sluta klättra. I sommar ska jag klättra upp till Stetind i Norge ihop med Oskar Kihlborg. (ÅS notering: som tillsammans med Mikael Reuterswärd 1990 blev de första svenskarna på Mount Everest).

Jordbävningen gjorde också att Robin ville göra sitt i återuppbyggnaden av Nepal, ett av världens fattigaste länder. Ett engagemang som bara ökat sedan den där Majdagen på klippan nedanför Sho Oyu. Banden till släkten Sherpa har tvinnats tjock genom alla resorna till Nepal och speciellt med en av de erfarna bergsguiderna. I filmen finns en extra stark tältsekvens när lugn man för Robin förklarar att ” dör någon av oss, så dör vi tillsammans”, innan de bägge kramar om varandra hårt och länge.

– Jag har Chhiring Dorje Sherpa att tack för så mycket. Utan honom hade ingenting av det jag gjort i Nepal varit möjligt. När jag blev årets äventyrare 2016 i Sverige var det vi som fick priset. Så i sommar åker jag tillbaka till Nepal igen. Vi har ett skolprojekt vi jobbar med där. Vi ska vandra och klättra upp till min vän Chhirings hemby. Det finns så många fler vackra platser vid sidan om Everest som alltid får all uppmärksamhet. 

Åh Nepal, det står på min lista, trots att jag inte är klättrare.

– Ja men häng på oss då. Vi åker i höst, skicka mig ett mejl bara! 

Ok, kul, tar det som ett fint löfte jag spar till rätt tillfälle. Lycka till med alla projekt Robin!

– Tack, ha det bra! 

Bortom Tingri har premiär hösten 2017. Tills dess får vi hålla till godo med trailern här nedan.

Gillade du den här artikeln?

Prenumerera på Åka Skidor – fem nummer för 339 kronor eller tio nummer för 649 kronor.