Torkilstöten — en skidupplevelse utöver det vanliga.
Torkilstöten – Ljungdalsfjällens La Grave
Ett fjäll och en lift utan vare sig snökanoner eller pistmaskiner. Häng med till Torkilstöten i Ljungdalsfjällen som bjuder på uteslutande orörd snö och en oerhört charmig liftvakt.
Den här historien tar sin början långt innan den första snön har fallit. På ett kontorshotell i innerstan planeras det för fullt samtidigt som löven på gatan utanför ligger klistrade mot marken. Vi vilar ögonen från skärmen ett tag och drömmer oss bort till minusgrader och orörd snö över ett par koppar kaffe. Drömmen är specifik och ni känner säkert igen er. Den romantiserade bilden av en liten och oupptäckt skidanläggning där snön får ligga orörd, dag efter dag.
Vi vill ha en ensam översnöad lift mitt bland stora berg och öppna vidder.
Inte en remsa konstgjord snö omgiven av gatubelysning och trafikkaos.
Vi ger dagdrömmen en chans och börjar söka efter kartor och listor över liftar i Sverige och konstaterar snabbt att det finns gott om ensliga vändhjul i vårt avlånga land, i synnerhet i form av stadsbackar. Men det är ju inte riktigt det vi söker.
Vi vill ha en ensam översnöad lift mitt bland stora berg och öppna vidder – inte en remsa konstgjord snö omgiven av gatubelysning och trafikkaos.
Drömmen hålls vid liv och efter en gedigen research, som tar sin start från hörsägen och diverse ofullständiga rykten via internets outtömliga källa av tveksam information, så ser det slutligen ut som att vår önskning ska gå i uppfyllelse – siktet är inställt på Ljungdalsfjällen och skidanläggningen Torkilstöten.
Ni som inte hört talas om Torkilstöten är långt ifrån ensamma.
Denna lift, som också går under namnet Fjälliften, finns inte med på några kartor eller register över Sveriges skidanläggningar – vilket gör den ännu mer intressant.
Men på hemsidan fjalliften.se finns tillräckligt med information för att planera in ett besök, bland annat ett telefonnummer som illa kvickt knappas in på telefonen.
– Kurt Åslund, hörs på lågmäld härjedalska från den andra sidan av luren.
Efter en kortare presentation medger Kurt att han hört talas om magasinet Åka Skidor och han bekräftar också att han kan veva igång liften (som inte är i drift dagligen) åt oss när det väl ska bege sig.
Några förväntansfulla veckor efter detta telefonsamtal sitter vi nu äntligen i bilen på väg mot Ljungdalen.
Några förväntansfulla veckor efter detta telefonsamtal sitter vi nu äntligen i bilen på väg mot Ljungdalen.
Tyvärr räcker det bokstavligen talat inte hela vägen fram just idag.
Vägen över Flatruet, Sveriges högst belägna allmänna väg (975 meter över havet), är stängd till följd av blåst och snödrev vilket gör att vi inte har möjlighet att ta oss till Torkilstöten denna stormiga dag.
Det är bara att rätta in sig i ledet, vädret rår vi inte på, och den förväntade skidåkningen får därför vänta.
Dagen därpå möter vi upp Kurt Åslund som har varit Fjälliftens trogna följeslagare sedan den invigdes på 60-talet, och det visar sig snabbt att det är enkelt att tycka om denna man av flera anledningar.
Inte minst för hans ödmjuka karisma som är charmigt sträv men samtidigt varmt välkomnande.
Dessutom är han är klädd i en rosafärgad fleecetröja som tillsammans med den gigantiska mustaschen skulle få vilken söderhipster som helst att gå i taket av avund.
Kurts dotter Mira Maria är också med idag. Hon är i 20-årsåldern och bor till vardags i Stockholm men är nu och hälsar på farsgubben i några dagar.
Kontrasten till Stockholm har nog aldrig känts större än vad den gör just nu när vi står intill vad som mycket väl skulle kunna vara Sveriges omodernaste skidlift, med landets kanske mest unika liftskötare.
– Vad sjukt det här är! Det känns som att vi ska på topptur… och så står det en lift här?! Brister en av oss gladeligen ut samtidigt som Kurt just lyckats få igång liften efter lite knep och knåp inne i det antika lifthuset.
Torkilstötens Fjällift är belägen i Ljungdalsfjällen på fjället Torkilstöten som mäter drygt 1 000 meter över havet.
Liften är som namnet antyder belägen mitt på fjället och startar på närmare 900 meters höjd.
Från toppen av Torkilstöten ser man både Helags och Skarsfjället och det är inte ovanligt att man tar liften upp för att sedan fortsätta på vinterleden som går rakt över fjället och vidare ut mot skoterleden som leder till Helags fjällstation.
Liften byggdes 1966 som en del av ett större exploateringsprojekt i Ljungdalen och hade sin storhetstid under slutet av 70- och början av 80-talet. 1983 fick liften konkurrens då Dunsjöliften byggdes på Ljungdalsberget, endast några mil från Torkilstöten.
Idag är liften endast öppen under högsäsong men går att hyra utöver ordinarie öppettider för 1 500 kronor per dag, liftvakt inkluderat.
Vi pulsar fram till påstigningen som ligger inbäddad i lössnö och det känns nästan overkligt att spåra snön uppför liften på det sättet som vi nu gör.
Vid liften kliver vi av med stora förväntansfulla leenden och blickar ut över det helt orörda skidområdet som behagligt reflekterar solskenet från den klarblåa himmelen.
Omgivningen består av beundransvärda fjäll på båda sidor om fallinjen som går rakt ned jämte liften i en relativt flack lutning.
Vi börjar med att bränna av några åk på skidåkarens höger om liften, och glädjeropen ekar tätt mellan fjällsidorna även om snön med handen på hjärtat är rätt vindpinad på den övre delen av fjället.
Längre ned har den däremot samlats upp av vinden vilket gör att majoriteten av svängarna ändå sker i mjuk och fluffig snö.
Vi betar av åk efter åk och det är en mäktig och annorlunda känsla att direkt från avstigningen påbörja ett högkvalitativt offpiståk för att sedan, efter att ha avverkat fjällets fallhöjdsmeter, bara hoppa på liften igen och börja om.
Det känns rakt igenom väldigt oväntat men högst välkommet att det står en lift just här.
Snö finns det gott och vi möts av ett hjärtligt skratt när vi frågar om det finns några snökanoner i anläggningen.
– En normal vinter brukar det ligga ungefär tre meter snö. Vi har haft alpina träningsgrupper här som kör ända fram till sommaren, förklarar Kurt och påpekar att de heller inte har någon pistmaskin.
Ett berg och en lift uteslutande på naturlig snö och helt utan preparerade nedfarter. Tankarna tar en tur och retur till La Grave även om det vore en grov överdrift att jämföra Ljungdalsfjällen med franska Alperna.
Nåja, vi sneglar upp på intilliggande fjäll som ser högst inbjudande ut med dess släta orörda snötäcke som utan problem skulle kunna nås med en enkel travers från toppen av liften.
Det får dock stanna vid en eggande tanke efter att ha analyserat lavinprognosen både från internet och Kurt Åslund.
– Det går laviner på båda sidorna varje år… jag har fått gräva fram lite folk, förklarar Kurt och ler lite lurigt så att mustaschen reser sig mot skyn vilket åtminstone talar för att utgången tack och lov var av det bättre slaget.
Vidare fortsätter Kurt berätta anekdoter, i synnerhet från 80-talet, om laviner med flak stora som bussar som nått hela vägen ned till parkering samt stormar som tagit med sig delar av lifthuset ned till vägen.
Åkningen i Torkilstöten är riktigt bra, till och med över förväntan, men vi blir mer och mer nyfikna på mannen som byglar liftarna. Kurt Åslund har berättat några historier kring liften men är i övrigt ganska fåordig.
Hans dotter skvallrar dock lite emellanåt om sin pappas forna bravader och tids nog besitter vi kunskapen att Kurt tidigare arbetat som fjällguide samt varit snowboardpionjär på det glada 80-talet.
Men mest utmärkande är nog ändå Kurts uppenbart stora intresse för klättring som tagit honom på expeditioner och resor runt om i världen, bland annat till Kina, Nepal och Pakistan.
Det framkommer också att han har klättrat flera toppar över 6 000 meter samt varit på väg upp för världens näst högsta berg K2.
– Jag är glad att han inte gjorde det, då hade jag nog inte suttit här, säger Mira Maria och ser kärleksfullt på sin far som ler tillbaka.
Kurt Åslund går från klarhet till klarhet. Han är inte bara en glesbygdshjälte av rang som mekar med en gammal lift och utför diverse praktiska ärenden i Ljungdalen – han är också en välmeriterad klättrare och pionjär som har rest till fjärran länder i jakten på högalpin terräng.
Den vetskapen gör att respekten för denna ödmjuka man blir ännu större. Och det gör inte saken sämre att hans panna pryds av en bandana med en drake på.
Vi dricker lite kaffe i värmestugan som mer skulle kunna beskrivas som ett alpint museum. På väggarna hänger antika åkdon och diverse tillbehör till liften och på utsidan vittnar gamla skyltar om att det en gång i tiden funnits både skiduthyrning och skidskola vid Torkilstötens Fjällift.
Efter kafferasten slaktar vi den andra sidan av liften.
Underlaget är fortfarande detsamma och den något kantiga vindpinade starten övergår sömlöst i silkeslena pudersvängar längre ned.
Varje åk skulle kunna beskrivas som ett årgångsvin som bara blir bättre och bättre i takt med tiden.
Den här skiddagen blir svår att toppa. Drömmen om den ensliga liften som leder till minnesvärda puderåk har besannats.
Och som bonus fick vi dessutom träffa Kurt Åslund.
Dagen avslutas med att vi bygger ett hopp vid en naturlig formation som finns i den annars rätt slätstrukna terrängen samtidigt som solen sakta dalar bakom fjället och lägger Torkilstötens lift i skugga.
Vi plockar ut våra grejer ur värmestugan och puttar igen dörren, som alltid står olåst, innan vi beger oss hemåt.
Den här skiddagen blir svår att toppa. Drömmen om den ensliga liften som leder till minnesvärda puderåk har besannats.
Och som bonus fick vi dessutom träffa Kurt Åslund.
Fjälliften, Torkilstöten
Fjälliften byggdes 1966 av dåvarande NordMaskin i Östersund. Liften var en del av Rosenbergs stora exploateringsprojekt i Ljungdalen, Torkilstöten.
Under många år drevs liften som ett aktiebolag inom Rosenbergsgruppen. 1992 ombildades dock driftbolaget till den nuvarande ekonomiska föreningen som medlemmarna driver samt äger liften.
Öppettider 2023
Fjälliften håller öppet vecka 8, 9, 10, 14 och 15. Från 10-16.
Liften går dock att hyra övriga veckor för 1 500 kronor per dag plus liftvakt.
För att lösa detta är det givetvis Kurt Åslund du kontaktar, och det på 0702471965.
Priser
| Liftkort heldag, vuxen | 200kr/dag |
| heldag ungdom 7-15 år | 150kr/dag |
| Liftkort halvdag, vuxen | 150kr/dag |
| halvdag ungdom 7-15 år | 120kr/dag |
| Barn upp till 6 år med hjälm åker gratis | Gratis |
Hitta hit
Från Ljungdalen kör mot Kläppen, Helags och Torkilstöten.
Efter bron över Ljungan samt en hel del uppförsbackar, sväng vänster vid den gula skylten mot Torkilstöten och liftsymbolen.
Följ denna väg ända upp till liftparkeringen vid Torkilstötens Fjälllift.
Avståndet från Ljungdalen är ca 5 km.
Event
Skönaste sättet att uppmärksamma Jesus lidande, död och återuppståndelse? Påskstöten såklart.
Mer info fjalliften.se
Text: Petter Elfsberg Foto: Daniel Bernstål • 2023-07-29
Artiklar • Skidorter • Sverige • Daniel Bernstål • Flatruet • Härjedalen • Kurt • Kurt Åslund • Ljungdalen • Ljungdalsfjällen • Petter Elfsberg • Skidåkning • Sverige • Torkilstöten