Anne Wangler gasar på som om det var det mest lättåkta underlaget i världen. Foto: Linus Meyer

Frankrike

Bonneval Sur Arc – enkelt, vackert och orört

En av Frankrikes vackraste byar en offpist som ligger orörd veckor efter snöfall – Bonneval sur Arc är en resa tillbaka i tiden.

Text: Linus Meyer • 2023-02-13 Uppdaterad 2023-02-13

Det plingar till i telefonen, ett meddelande från bergsguiden Victor Sharon.

– Ingen snö på tio dagar, hårda och varma vindar. Finns fortfarande bra snö om man letar. 

Två dagar innan jag ska åka kommer ett till meddelande. 

– Ingen ny snö, väldigt varmt i dalen. 

Jag är rätt nervös när jag blir upplockad på Milano flygplats av den tyska skidåkerskan Anne Wangler. Tidigare i år har jag lovat att visa henne en av Alpernas mest okända och snösäkra pärlor, Bonneval sur Arc i de västra delarna av de franska Alperna. Jag besökte orten för några år sedan, men då bara en dag och blev direkt förälskad. 

Anne Wangler på Bonnevals utmanande baksida. Foto: Linus Meyer

Nu har det inte snöat på snart tre veckor och dessutom blåst varma och hårda vindar från söder. Det ser likadant ut i hela Alperna så vart jag än hade åkt så hade det varit »fel« område. I de stora orterna har offpisten sedan länge förvandlats till puckelhav. Jag svär en tyst harang när vi åker nere i botten av den djupa Mauriennedalen och ser de stora gräsytorna lysa gyllenbruna i det varma eftermiddagsljuset. 

I dalen finns sju skidorter, alla med sin egen karaktär. Som tur är ligger den lilla skidorten Bonneval högst upp i dalen, vid vägs ände och på en nordsida skyddad från de stekande solstrålarna, så ännu har jag kvar lite hopp om att hitta bra snö. Nästa morgon möter vi vår lokala bergsguide Victor Sharon från UP-guides som trots de tidigare telefonmeddelandena är försiktigt positiv. 

– Vi är ju ändå i Bonneval, här åker ingen utanför pisten så jag tror vi kan hitta Alpernas just nu bästa åkning bara vi letar. Vi kommer inte hitta puder men kanske »old powder«, säger han med ett leende. 

Motsatsen till mjukt, lent puder. Foto: Linus Meyer
Anne Wangler kör slalom genom skuggformationerna. Foto: Linus Meyer

Jag förstår inte riktigt vad han menar och hinner inte fråga heller innan jag rycks iväg av den snabba knappliften jag just grenslat. 

Bonneval ägs helt av kommunen och gör inte mycket väsen av sig som turistort. Här finns varken stora hotell eller nattklubbar. Många av besökarna är duktiga piståkare som vill ha lugn och ro. Skidsystemet påminner om hur många offpistorter såg ut för drygt tre decennier sedan innan de blev hajpade av skandinaver och stora hotellkomplex byggdes. 

Skidsystemet består av tre stolliftar och sju branta knappliftar med en imponerande fallhöjd på 1 200 meter, varav den sista släpliften tar dig upp på hela 3 000 meters höjd. Bara meter från det branta liftspåret ligger snön orörd om än kraftigt vindpåverkad. 

Ta de sista brödbitarna, äggstanning och blanda med den sista osten i fonduen. Skölj ned med vin. Foto: Linus Meyer

Vi hoppar av den sista liften, sätter skidorna på ryggsäcken och tio minuter senare står vi på en kam där ena sidan vetter ned mot systemet och den andra är helt ospårad. En hel bergssida, helt fri från spår så här långt efter ett snöfall är nästa osannolikt. 

Vägen ned är inte helt enkel att finna. Ett system av ryggar och korridorer blandas med öppna ytor. Våra förhoppningar att snön legat lite mer skyddat här grusas när vi börjar åka för det är långt ifrån puder men ändå förvånansvärt bra snö. 

Snön är oerhört varierande och sätter verkligen min skidteknik på prov. Fem svängar på en slaskig rygg, åtta lössnösvängar i en smal korridor och tio stenhårda svängar på öppen yta där snön övergår till bristande. Jag kämpar att stå rätt på skidorna för att vara beredd på varje ny överraskning underlaget ger. Anne däremot gasar på i klanderfri kompakt racingstil som om all snö var likadan. Efter 1 000 fallhöjdsmeters test av vår skidteknik är vi nere i botten av skidsystemet igen. 

Anne Wangler på väg upp till Refuge de Èvettes. Foto: Linus Meyer

Det finns många saker som gör Bonneval unik som skidort, en av dem upptäcker jag när vi träffar pistören Margot Favre. 

– Av sju pistörer i systemet är vi tre kvinnor och jag gissar att vi är en av de mest jämställda skidpatrullstyrkorna i de franska Alperna. Även om det bara är en kvinna i patrullen så är det helt unikt. Jag tror att det beror på att Mauriennedalen fostrar många starka kvinnor, jag kommer själv från Val Cenis längre ned i dalen, berättar hon innan vårt samtal avbryts av ett larm om ett mindre missöde i pisten. 

Vi hinner med ett sista långt åk innan vi lägger skidorna på axeln och går in i de äldre delarna av Bonneval. Här har tiden mer eller mindre stått still och de äldsta stenhusen är från slutet på 1500-talet. Under andra världskriget brände tyskarna alla byarna i dalgången utom just Bonneval eftersom den ansågs obetydlig. 

Handgjord getost. Foto: Linus Meyer

Sedan många år tillbaka finns det planer att bygga ihop skidsystemet med Val d´Isère som ligger i nästa dalgång men än har inte planerna kommit till något beslut. En ihopbyggnad tror jag skulle förstöra mycket av det som gör Bonneval så speciellt. Idag är den framröstad som en av Frankrikes vackraste byar, biltrafik har förbjudits på gatorna vilket skapar ett lugn i byn där 220 personer bor. 

Här finns gott om möjligheter till boende genom Gite de France, den franska landsbygdens svar på Airbnb. Ett av dessa boenden, L´Agnelie, drivs av getaherden Lucie Blanc. 

– Fram till för några år sedan arbetade jag som pistör. Sedan ärvde jag gården efter min far. Jag gjorde mig av med alla får och kor, de är för dumma, och behöll de smarta och finurliga getterna. Nu har jag 80 getter som jag vallar i bergen sex månader om året. Jag älskar bergen. På vintern står getterna i ett stall så då får jag möjlighet att åka skidor. Ibland tar jag med några av våra gäster ifrån boendet och visar dem de vackraste åken i området, berättar han innan han hukande går ned i den kalla källaren till huset. Där lagras fem olika sorters getost innan försäljning. 

För ett tiotal år sedan då Val Cenis, en av skidorterna längre ned i dalen, började med snökanon tog de vattnet från floden som rinner förbi Bonneval. Bönderna i Bonneval hade låtit gödselvattnet rinna ut i floden och snön från kanonerna blev gul och luktade gödsel. Efter en hel del EU-bidrag lyckades man rena vattnet men fortfarande finns en mindre konflikt mellan byarna. 

Få skidorter kan stoltsera med så hög andel knappliftar. Foto: Linus Meyer
Varning för branta knappliftar. Foto: Linus Meyer

Nästa dag fortsätter vi leta efter bra snö. Tidpunkten vi valt för besöket i Bonneval kunde knappast vara sämre, men trots att det är franska sportlov har vi nog ändå valt den kanske bästa destinationen i Alperna – snön är nästan helt orörd, liftsystemet tomt på folk och eftersom Bonneval ligger på en nordsida är snön så bra den kan bli så här långt efter ett snöfall. I det flesta av de mer välkända skidorterna hade offpisten förvandlats till en näst intill oåkbar sönderkörd yta vid det här laget. 

Min blick sveper över landskapet där snön färgats svagt laxrosa av sand från Sahara som de varma vindarna från Afrika fört med sig. 

– Eftersom det blåst hårt de senaste veckorna är mitt bästa förslag att prova om snön är bättre på lägre höjd där vinden kanske inte kommit åt lika mycket, säger Victor på sin karakteristiska franskklingande engelska. 

Jonas Østrem och Anne Wangler på jakt efter bra snö i ett sönderblåst landskap. Foto: Linus Meyer

Vi finner snön vi letar efter i ett område med branta ryggar. Här har snön omformats till pärlsockerliknande kristaller. 

– It’s not powder but it’s »old powder«, skrattar Victor innan han stakar iväg till ytterligare ett åk. 

Vi åker rygg efter rygg. Äntligen är snön lite mer lättåkt och jag kan slappna av. Till slut tar vi den sista liften upp, sätter på stighudarna och fortsätter upp för en natt i den på vintern obemannade bergshyttan Refuge de Èvettes. Turen som skulle ta en halvtimme tar istället en timme. Vin och god mat gör ryggsäcken tung och benen känns stumma efter en lång dag på berget. Solen sjunker vid horisonten och vi kämpar på. 

Men det är det värt. Få saker slår att sörpla vin ur en mugg och gnaga på en bit lokalproducerad ost under en stjärnhimmel som ger svindel. Skådespelet får mig att att glömma den bristfälliga snökvaliteten för en stund. 

Den gamla stenbyn Bonneval. Foto: Linus Meyer

Efter många muggar vin och med en förhoppning om att morgonsolens värmande strålar skall mjuka upp den hårda snön somnar vi. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Ingen soluppmjukad snö, istället blir nästa dag ytterligare ett hårt test av vår skidteknik. Växlande hård och bristande snö med massor av vindvågor höjer svårighetsgraden ytterligare. 

Rustik mat lagad med kärlek, värme och paj med vildrabarber till efterrätt, mycket bättre än så blir inte en fransk lunch. 


Precis som tidigare gasar Anne genom allt med kraft och teknik och jag kan bara stå bredvid och beundra avundsjukt. Vi tar den korta vägen ned från berget till den lilla bergsbyn L´Ecot, ett populärt utflyktsmål både på sommaren och på vintern, som endast kan nås till fots eller på skidor. 

Murielle Anselmet och hennes två döttrar är de enda bofasta i den gamla byn. Hon driver restaurangen Chez Mumu, där rustik fransk mat serveras på röda spetsdukar. Murielle bor på övervåningen i ett stenhus från 1717 där restaurangen ligger. Rustik mat lagad med kärlek, värme och paj med vildrabarber till efterrätt, mycket bättre än så blir inte en fransk lunch. 

Alla omvägar går till Chez Mumu. Foto: Linus Meyer
Margot Favre. Tre av sju pistörer i Bonneval är kvinnor. Foto: Linus Meyer

Man kan gnälla, klaga och gräma sig hur mycket som helst över misslyckad tajming på sin skidresa och att snön inte ens  i närheten nådde upp till de förväntningar man hade. Men istället för att förblindas av jakten på den perfekta fluffiga snön så går det ju att öppna ögonen för annat. 

Plötsligt har jag tid att prata med pistören, besöka getaherden och hans ostkällare eller bara sitta på trappan till en femhundra år gammal stenkyrka och njuta av lugnet. Nästa gång jag sitter där och ska boka en skidresa kommer jag inte att tveka. Gärna Bonneval igen, för en gång till kan man ju inte drabbas av en sådan här snöotur och då kommer resan bli helt magiskt, bottenlöst bra. *


Bonneval, Frankrike

Resa

Bonneval ligger högst upp i Mauriennedalen. Enklast att ta sig hit är med flyg eller tåg till Genève, Torino eller Chambery. Upguides kan ordna transfer. Annars är det hyrbil sista biten.

Läge

Det finns flera bra skidorter i dalen; Orelle 3 Vallées, Valfréjus, La Norma, Aussois, Termignon och Val Cenis.

Bo

För boende sök på gites-de-france-savoie.com och på Bonneval.

Ät

Äter gör du bäst på Chez Mumu i L’Ecot.

Guide

Upguides, med svensktalande guider. upguides.com

Info

bonnevalsurarc.fr


Text: Linus Meyer • 2023-02-13
FrankrikeAlpernaBonnevalBonneval Sur ArcFrankrike

Copyright © 2024 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Karlavägen 96, 115 26 Stockholm, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top