Johan Jonsson njuter av det Alagna är mest känt för; stora ytor med ospårad lössnö. Foto: Linus Meyer

Italien

De förverkligade skiddrömmen – köpte hotell i Alagna

Ibland, när drömmen om alperna blir för stark måste man ge efter och låta drömmen bli sann. Det är då vissa köper ett hotell i Alagna.

Text: Linus Meyer • 2022-01-10

Mitt i den mytomspunna skidorten Alagna i norra Italien, precis bredvid kyrkan med egen klättervägg på klocktornet, ligger Hotel Monterosa. Hotellet byggdes redan 1865 för att förmögna personer skulle kunna komma hit och få svalka och andas frisk luft under de varma sommarmånaderna. 

När jag gjorde mina tre säsonger i Alagna under slutet av nittiotalet förde hotellet en slumrande tillvaro. Området kring hotellet var luggslitet, mittemot stod ett till hälften nedbrunnet hus bakom ett skrangligt staket. I kyrkan höll prästen Don Carlo midnattsmässa och han bad byborna vara snälla mot oss nyanlända svenskar och önska oss rikliga mängder snö.

Stefan och Tine. Foto: Linus Meyer
I hotellets undervåning ligger Caffé delle Guide. Här släcker både lokala profiler och turisten törsten. Foto: Linus Meyer

Mycket har förändrats i Alagna sedan dess, mest till det bättre. Idag fungerar liften som den skall, det finns flera riktigt bra restauranger att gå till och det är fortfarande väldigt få som åker offpist. Det gamla utbrända huset är rivet och ersatt mot ett nytt och vackert och Hotel Monterosa har fått svenska ägare, snyggats till och också fått tillbaka den prakt denna byggnad en gång hade. Det enda som är lite tråkigt är väl att färgstarke Don Carlo gått i pension.

– Egentligen är det en ren slump att jag hamnade här, säger Joakim Linse medan hans finger sveper över pistkartan till Monterosa Ski och stannar på Alagna. Joakim driver, tillsammans med sin fru fotografen Tine Guth Linse, det anrika hotellet.

Svårt för Johan Jonsson att klaga på skidåkningen i Alagna. Foto: Linus Meyer

Efter att han arbetat som bankman under trettio år med en karriär som bara rullade på kände han att det var dags för en förändring. När hans mor gick bort började tänka mer på sitt eget liv. Han hade just passerat femtioårssträcket och undrade vad han egentligen hade åstadkommit. Ville han fortsätta som bankman resten av livet och känna att han inte riktigt gjort vad han drömt om?

– Vändpunkten kom då jag var på skidsemester i Alagna med min kompis Peter Frid och blev helt förälskad i platsen. Lugnet, skidåkningen, byn, men framförallt människorna. Jag blev alldeles tagen av bemötandet i denna lilla alpby. Ingen förställde eller var insmickrande, alla var så välkomnande, berättar Joakim.

– När jag kom hem efter resan till Alagna var jag helt inställd på att göra säsong i Alagna nästkommande vinter med min vapendragare Peter. Under 80-talet arbetade jag som reseledare i St. Anton men trivdes inte till hundra procent. Jag saknade det genuina, något som det fanns gott om i Alagna utan att vara turistigt. Visst, vi var väl lite gamla för att börja göra säsong men vi sökte lägenhet men hittade istället ett hotell som var till salu, fortsätter Joakim. 

Nej, det är inte första, eller sista, gången Salvatore Dimo gör en risotto. Foto: Linus Meyer

Drivna av nyfikenhet åkte de ned för att ta sig en första titt på Hotel Monterosa. I köpet skulle också Caffè delle Guide ingå, en av Alagnas klassiska barer som var inhyst i hotellets gamla häststall, där en gång de rika gästernas hästar togs om hand. Idag har det blivit en av byns riktiga samlingspunkter där turister och lokala möts. Med sin murriga belysning och stenväggar och tak från den tiden är det lätt att tänka sig hur det en gång måste sett ut. 

– Jag minns till exempel första gången jag gick in i den stora matsalen på hotellet, trots att den var i ganska tråkigt skick kunde till och med jag som gammal skidbummare och bankman se att detta var något alldeles unikt, något att satsa på. 

Hotellets pampiga exteriör visar att Hotel Monterosa är ett av byns äldsta och mest anrika boenden. Foto: Linus Meyer

Nu behövde han bara hjälp med finansieringen. När Joakim kom hem berättade han om hotellet för sin vän Krister Hjelmstedt, som direkt fick något speciellt i blicken och senare under en middag berättade Joakims syster om sin brors galna planer att köpa ett hotell i en för de flesta okänd italiensk alport. En av middagsgästerna, Kaj Grönvall, reste sig upp och utropade att han också ville vara med. 

Ryktet om hotellplanerna spred sig. Flera i bekantskapskretsen blev nyfikna och när Kajs kompisar, fastighetskunniga Leif Andersson och hans svåger Calle Sahlin, valde att hänga på var saken klar.

Maten som serveras görs på färska råvaror. Foto: Linus Meyer

Nu var det alltså sex skidtokiga personer med familjer som var beredda investera. Alla gick in med samma inställning att satsa på något utan att bara tänka på vinst. Att köpa ett bolag i Italien visade sig vara minst sagt ett äventyr och ingen lätt process. Båda parternas bristfälliga språkkunskaper gjorde det hela inte lättare.

Efter många turer var det äntligen dags att ta på sig finaste kostymen och bege sig till Milano, två och en halv timmes bilresa från Alagna, för att signera köpekontraktet. 

– Jag och Peter åkte sen ned vintersäsongen 2013 för att prya på hotellet och lära oss hur det fungerade. Vi fick lära oss allt den hårda vägen. Att driva hotell och restaurang kräver tillstånd, massor av tillstånd. En vecka innan nyöppningen av hotellet dömdes hela restaurangköket ut, men vi lyckades fixa det precis i tid tack vare mängder av hjälp från folket i byn. Utan det stöd vi fått från kommunen och byborna här hade vi aldrig kunnat genomföra vår dröm. Att driva en verksamhet i en liten by kräver att man är en del av byn, använder sig av lokal personal med massor av kontakter, lokala guider, leverantörer och hantverkare, fortsätter Joakim. 

Joakim och Tine äter middag med personalen. Väggarna är täckta av engelsk-italienska glosor. Foto: Linus Meyer

Vi avbryts för att nu serveras det middag för personalen i ett litet rum bredvid köket. Tine och Joakim äter alltid med dem. De vita väggarna är täckta av ord på maträtter, råvaror, köksredskap och hälsningsfraser på både italienska och engelska. Personalens engelska var begränsad när de tog över hotellet och Joakim och Peters italienska var så gott som obefintlig och väggen fungerar fortfarande som lexikon. 

Kocken Salvatore Dimo återgår snart till att kärleksfullt förbereda kvällens risotto. Det luktar himmelskt gott från de stora grytorna. Salvatore slår varm buljong över riset, han använder inga mått utan allt går på känsla. Medan han finhackar löken berättar han att maten är traditionellt italiensk med prägel från det lokala köket i Piemonteområdet, som ofta är lite mer rustik än det vi svenskar förknippar med italiensk mat. Så mycket som möjligt av maten som serveras är lagad av lokala råvaror. 

Den enorma takkronan hänger ned över de dukade borden från det sirligt dekorerade taket. Hela rummet andas pompa och ståt.


Dagens middag är ett bra exempel där karljohansvamparna i risotton är plockade här i skogen kring Alagna och riset är odlat nära Piemontes provinshuvudstad Vercelli, där det odlas mycket risottoris. Forellen till varmrätten kommer från Mollia lite längre ned i dalen och det mesta av vinet vi serveras kommer från Piemonte. 

– Det produceras fantastiskt vin här, ropar Joakim medan han ställer i ordning stora matsalen för middag. Den enorma takkronan hänger ned över de dukade borden från det sirligt dekorerade taket. Hela rummet andas pompa och ståt. Matsalen har namnet »Sala di pranzo Margeritha« efter den italienska drottningen Margeritha som 1892 besökte hotellet. Inredningen har fräschats upp och en del inredning med skandinavisk touch har fått flytta in. Receptionen stoltserar med en älgtrofé. På ett soffbord ligger en bok om italiensk mat med foton av Tine. 

– Jag kan ju inte säga att jag gjorde vågen precis när Joakim presenterade idén om hotellet, erkänner hon. Men nu stortrivs jag trots att jag inte direkt är någon skidmänniska, berättar Tine innan hon jäktar vidare med att bära fram förrätter till hotellgästerna. 

Matsalen Sala di pranzo Margerith. Foto: Linus Meyer

Idag är de flesta gästerna inte förmögna människor som söker svalka utan skidtokiga skandinaver som söker lössnö. Alagna har gjort sig ett namn som en av Alpernas bästa offpistorter. Tine och Joakim berättar att allt fler gäster kommer hit även på sommaren för att vandra i de vackra bergen, yoga eller kanske till och med besöka Rifugio Margherita – Europas högst belägna boning stationerad på 4 554 meter höjd över havet. 

– När jag tänker tillbaka på de senaste åren, förändringen av mitt liv och hela den galna drömmen om hotellet, helt galen och hopplöst romantisk är jag så glad att jag vågade ta steget för vi lyckades till slut.


Monterosa Hotel

Rum

Idag har hotellet 13 rum och 2 lägenheter, sammanlagt 40 bäddar.

Priser

Ett dubbelrum med halvpension kostar 825 euro per vecka under lågsäsong, respektive 895 euro under högsäsong. Pris för enstaka nätter från 125-220 euro. Det går även att hyra lägenheter eller studios på Monterosa, som rymmer från 4 till 6 personer.

Avstånd till liften

100 meter

Info

hotelmonterosa-alagna.it


Text: Linus Meyer • 2022-01-10
ItalienAlagnaItalienJohan JonssonMonterosa

Copyright © 2020 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top