Chad Sayers hittar orört puder flera dagar efter senaste snöfallet i närheten av T3.Foto: Mattias Fredriksson
Iskall komfort i Kicking Horse
Staden Golden i British Columbia och skidorten Kicking Horse utgör kanske den mest ödmjuka och den minst trångbodda bergsdestinationen i Kanada.
En fysiklektion: När man går på snö som är kallare än –10˚C smälter inte trycket från din fot snökristallerna. Istället krossas de och det är det som ger det knarrande ljudet och ju kallare det är, desto starkare blir ljudet. Det är detta fenomen som förklarar frigolitsymfonin som mina kliv skapar när jag går genom Kicking Horse Mountain Resort en januarimorgon.
Det är nämligen 30 grader kallt ute.
Det som inte kan förklaras är varför någon väljer att åka skidor i så kalla förhållanden. Men ändå är jag här med den lokala guiden Émile Lavoie och åker runt det berg som jag endast känner till genom andras subtila hyllningar.
Émile kommer från Quebec, där en sådan här kyla är vinternormen. Jag kommer från närliggande Ontario, som kan hävda detsamma. Kanske är det rivaliteten mellan dessa två provinser som gör att ingen av oss vill erkänna att det är för kallt ute för att åka vidare, kanske är det ren och skär envishet eller så handlar det om att det här berget är så fyllt av rikedomar att vi helt enkelt inte kan sluta åka.
Under årens lopp har dessa subtila hyllningar gett mig ett numeriskt förhållande till Kicking Horse. Folk har viskat om fyra bowls och fyra knivskarpa ridgar, 1 260 höjdmeter och 128 nedfarter där gott och väl två tredjedelar är på den mörkare skalan av pisternas spektrum.
Hela 60 av dem bär den pretentiösa dubbel-svarta diamantgrafen. Den mjukare terrängen som existerar hittar vi endast i botten av alla bowls och på bergets nedre förkläde, där två av tre stolliftar börjar. Resten av godsakerna nås av en gondol från botten till topp och det är där jag och Émile nu åker.
Jag tillbringade gårdagen med att åka bland de glesa träden på södra sidan av den ökända CPR-ridgen. Senare under dagen testade vi de omfattande norra rännorna. Nu siktar jag och Émile på Redemption-ridgen, som skiljer Crystal Bowl från Feuz Bowl.
Även om rännorna i Feuz Bowl är bredare och mer förlåtande än CPR:s hjärtstoppande utbud, finns det några noterbara undantag: Steps Chutes, fullproppad med enorma svampliknande stenar, och Dutch Wallet, som kräver att du firar ner dig själv via ett permanent fastsatt rep. Här finns också fallhöjden (Nordamerikas fjärde högsta liftburna), ett stort utbud av lättillgänglig offpist att tura till och en fantastisk snökvalitet med en för tillfället utmärkt bas.
Det som inte verkar finnas här är människor. Trots att bergets två lodger är fulla känns det som att ingen är på berget. Jag skulle kunna vänja mig med denna typ av utrymme – och det kommer jag att göra, efter lunchen med Émile på Eagle’s Eye, Kanadas högsta restaurang som ligger vid gondolens ände.
Här finner jag, förutom bra mat, mig själv uppslukad av de helt fantastiska möjligheterna som framträder i 360 grader över två bergskedjor, fem nationalparker och den spännande staden Golden.
Det är dessutom barmhärtigt varmt inomhus.
Golden är beläget i British Columbias Kootenay-region med Columbia-bergen i väst och Klippiga bergen i öst. Vid 1900-talets början blev staden internationellt erkänd som en bergsdestination, i huvudsak tack vare Canadian Pacific-järnvägen som gjort staden till ett nav för frakt- och passagerartrafik men som även fraktat dit en handfull schweiziska bergsguider. Schweizarna trivdes i det vykortsliknande landskapet och bosatte sig på en sluttning med utsikt över järnvägen.
Schweizerbyn fick, föga överraskande, namnet ”Edelweiss” och även om Goldens ekonomi alltid har koncentrerat sig på järnvägen och skogsbruket (det fanns aldrig något guld med i bilden) så har skidåkning och bergsklättring fortsatt att locka besökare till denna dag.
Skidanläggningen Kicking Horse – som utvecklades med hjälp av holländska investerare genom att bygga om den redan existerande anläggningen Whitetooth – öppnade 2001 och fick genast rykte om sig att vara en av kontinentens bästa big mountain-destinationer. Trots att Kicking Horse klättrat i det globala skidmedvetandet är staden Golden, sexton år senare, fortfarande ödmjuk och genuin. Här samsas guider, konstnärer, biologer, järnvägsarbetare, timmerhuggare och flertalet skibums, som tröttnat på snabbväxande och trånga orter som Whistler och Revelstoke.
Det vore en lögn att säga att det inte finns något att göra i Golden. Här finns en pittoresk bokhandel, ett museum, ett naturreservat för vargar, hundspannsturer, överflödande möjligheter för skoteråkning och många andra attraktioner som bidrar till ortens charm. Och stadens spirande restaurangutbud är allt annat än lantligt.
Här finns allt från ledigt eleganta Whitetooth Mountain Bistro och atmosfäriska Eleven22 som huserar i ett renoverat sekelskifteshus till Cedar House en bit utanför stan som bjuder på äkta fine-dining och vacker bergsutsikt.
En dag när jag promenerar genom centrum viker jag av från gatorna och vandrar längs den iskalla Kicking Horse River. I närheten av en träbro över ån hittar jag ruffiga och grova Riverhouse Tavern. På bara ett dussin år har Chris ”Soap” Soper förvandlat detta tidigare tryckeri/tandläkarmottagning/sushihak/kafé till en pub med skate-och-snowboard-tema som verkar ha varit där för evigt.
Tillbringa en kväll här och testa dig genom det breda utbudet av öl från mikrobryggerier medan hockeymatcherna passerar i revy på storbildsskärmarna, och du kommer få känslan av att du varit här för alltid. För dem med lite mer exklusiva smakpreferenser (och med mindre önskan att hamna i box) ligger Donaldson-familjens Whitetooth-bryggeri i närheten, och du kan slå dig ner i ett avsmakningsrum testa några västkustinfluerade och belgiskinspirerade öl.
Vid gatans slut passerar jag en väggmålning som minns ett sekel av de schweiziska guiderna. En påminnelse om hur dessa män la grunden för bergskulturen i sitt nya kanadensiska hem. Edelweiss, där några av deras historiska hem fortfarande finns kvar, ligger ungefär en mil väster om Golden. Inspirerad av dem gör jag resan dit en tidig morgon för att insupa den vy som de och deras familjer en gång hade över dalen där Kicking Horse nu ligger.
Skidområdet är inbäddat i en hajtandsliknande skyline som lyser gult i soluppgången. Det är otroligt tyst här vid det som finns kvar av Edelweiss, som är en ganska spöklik stad. Men jag vet att arvet från dess tidigare invånare fortfarande är mycket verkligt. Dessa schweiziska familjers söner och döttrar lever fortfarande i och runt Golden. Och några av dem jobbar även som guider idag.
En annan schweizisk guide, som kom hit på sin egen hand via Banff, är heli-pionjären Rudi Gertsch. Han har drivit Purcell heli-skiing sedan 1974. Ett dagsäventyr populärt bland besökare i Kicking Horse som har pengar att bränna på klassiska British Columbia-pudersvängar. Bergen runt Golden är inte de schweiziska Alperna, men de schweiziska Alperna är ändå överallt runt om dig när du tittar närmare.
Efter lunchen, när solen vandrat västerut, följer vi den till andra sidan Redemption Ridge och in i Feuz Bowl. Senare på eftermiddagen gör vi en rask 20-minuters hajk till den fantastiska Terminator 1-toppen med utsikt över hela Kicking Horse, för att sedan droppa in i den intilliggande och nästan tomma Super Bowl för ett långt och utmanande åk ner tillbaka till botten.
Det är lätt att se vad som driver människor att komma till den här platsen: förhållandet mellan tid som spenderas på skidåkning och tid i liftkö är otroligt hög, terrängen är stor och mångsidig, här finns stor toppturspotential och inte minst är tätheten mellan skidåkare så gles att du snart slutar att märka dem. Vem skulle inte vilja ha mer av det?
Berget har främjat en riktig gemenskap bland de människor som kallar den här platsen sitt hem. Det är mycket tydligt tidigt på säsongen när folk är inbjudna på berget för obligatorisk bootpacking, ett sätt att stampa ner och packa snö i långa breda led, för att minska risken för laviner senare under säsongen.
Skidpatrullen organiserar två veckor långa skift med 15 personer i varje där varje deltagare får ett gratis säsongskort i utbyte mot de 80 timmar som de bootpackat upp och ner för berget. Detta görs för att bryta ner de svaga nedre lagren som ofta bildas i Rocky Mountains kontinentala snötäcke.
Naturligtvis finns det stor konkurrens om att få en plats i manskapet men skidpatrullen tenderar att välja personer med flera års bergserfarenhet och som kan hantera situationer om något skulle hända medan de arbetar uppe på berget. Det är ett bra arbete under lågsäsongen som gör en hel del för skidorten, eftersom dessa 2 400 kostnadsfria arbetstimmar gör det möjligt för dem att öppna mycket mer terräng för allmänheten tidigt och vara (relativt) säkra på snötäcket under vinterns gång – trots de exceptionella väderfenomen som ibland inträffar.
Liksom många andra pilgrimer som flyttade västerut från Quebec bodde Émile Lavoie i Whistler och Revelstoke innan han fängslades av charmen i Kicking Horse.
– Det här berget är så annorlunda mot de andra ställena. Det var inget snack om att jag ville bo här, berättar han när vi hajkar upp till Terminator 1.
Han älskar det så mycket att han även vill att andra ska veta om det. Och som marknadschef på Kicking Horse är det faktiskt hans jobb (Émile är numera global marknadschef på Scott med bas i Schweiz, reds anmn.)
Men som många andra som har tagit till sig av denna pärla, vill han inte heller att alltför många människor ska känna till den. Precis som andra Kicking Horse-skidåkare inte kan förstå varför berget inte är fullsmockat kan inte heller Émile det, som hävdar att allt detta armbågsutrymme är ett priviligierat mysterium. Ingen vill veta hur trångt det skulle kunna vara.
Oavsett orsaken är resultatet det som betyder något. Vilket innebär att minst en sak inte är något mysterium: Du behöver inte en dag med -30˚C för att få denna plats för dig själv.
Kicking Horse, Kanada
Skidåkning
Liftar 5
Högsta åkhöjd 2 448 meter
Fallhöjd 1 259 meter
Snöfall per vinter 7,5 meter
Läge
Närmsta flygplats är Calgary. Vidare transport med egen bil, tar knappt 3 timmar. Eller Greyhoundbuss från centrala Calgary. Skidbuss mellan Golden och skidorten går frekvent från morgon till kväll. Eller lifta.
Bo
Boende antingen i Golden eller på berget uppe vid skidorten. Bra tillhål är exempelvis:
Ät
Drick
Heliskiing
Topptur
Det mytomspunna Rogers Pass ligger en dryg timmes bilfärd väster om Golden. Väl värt att utforska. Dagliga rapporter om aktuell lavinfara finns på besökscentret vid passet.
Bergsguide
Golden har gott om certifierade bergsguider som kan bergen utan och innan. Det hittar du via tourismgolden.com
Skidbutik
Info
Läs mer om Kicking Horse:
• Åka Skidor Resguide: Kicking Horse, Kanada
• Palm och Turdell på prispallen i Freeride World Tour
Text: Leslie Anthony • 2022-02-16
Kanada • Kanada • Kicking Horse