Ikonen begravdes under lavin: ” Jag hade mina sista tankar.”
Foto: Jason Abraham

Ikonen begravdes under lavin: ” Jag hade mina sista tankar.”

JT Holmes hade en tillsynes helt vanlig skiddag med sina vänner och guider. Då utlöstes lavinen som tog honom närmre döden han någonsin känt förut.

Det var för en dryg månad sen som JT Holmes var ut på Cat-skiing med en grupp professionella guider och sina vänner nära Truckee, Kalifornien.
Det var en tillsynes helt vanlig skiddag, det hade snöat en del men det hade inte varit några massiva snöfall, och det fanns ingen press från filmteamet att göra något galet.

Temperaturen hade varierat en del och vinden hade varit hård. Därför spenderade gruppen upp mot 40 minuter för att diskutera lavinprognoserna. De använde kikare för att leta bevis på lavinfarliga områden, de grävde gropar för att studera snön. Det gjorde de som man bör göra när man befinner sig ute i lavinfarliga områden.

De letade upp en zon som guiderna sagt var relativt säkra, och allt gick som det skulle för de första fyra åkarna. Så droppade JT Holmes in.
– Jag droppade in lite vänster om alla andras linjer. Jag fick senare veta att det var lite för långt vänster än vad våra guider pekat. I fjärde och femte svängen hörde så ett kraftigt ljud och snön bröts upp likt ett spindelnät, säger JT Holmes i en intervju med Powder Magazine. 

Holmes trodde inledningsvis att han skulle kunna ta sig ur lavinen, men två stora snöblock i samma storlek som ett mindre kylskåp svepte snabbt undan fötterna på honom. Han befann sig mitt i lavinen.

Han försökte hålla sig flytande så gott han kunde, men när han väl gick över en kam var det lönlöst. Efter att ha tumlat runt en del kom han så till ett stopp. Armar och ben var begravda i snön, men huvudet var fortfarande ovanför ytan. Han tänkte att om det kommer en ny våg av lavinen så kommer han bli helt begravd. Så han försökte andas.

Så kom nästan våg av snö. Huvudet trycktes ner i snön som en struts på stranden och kroppen förvreds till en onaturlig position. Holmes var nu helt begravd och allt var som cement runt omkring honom.
– Det var helt tyst och det gick inte att se något. Jag var helt lämnad med mina egna tankar, berättar han.
– Jag tänkte aldrig på döden, inte för en sekund. Allt jag tänkte var "hur djupt är jag", "är jag en meter ner?", "två meter?". Jag sköt snabbt undan de tankarna och fokusera på det jag kan; försöka andas lugnt och tänkte att jag klarar av det här – sen blev allt svart.

Foto: Squaw Valley Alpine Meadows via Flickr CC

Holmes hade svimmat så han har ingen direkt uppfattning om hur länge han låg under snön, men enligt hans GoPro som filmade allt – och som fortsatte filma när han låg under snön – dröjde det sex minuter innan hans vänner nådde honom. 
– Det nästa jag minns är ansiktena på mina vänner och guiderna. Jag hade ingen aning om var jag var. Jag stönade, sa att jag skärrad. Jag bad om ursäkt och jag svor. Jag sa "jag tror jag är OK" samtidigt som jag var yr. Så småningom stod jag upp. Det var då märkte jag att jag hade kissat på mig.

Den kvällen spenderade JT Holmes för sig själv. Han satt i mörkret och såg vinden blåsa utanför. Han var helt utmattad, men han ville inte somna för han var rädd för medvetslösheten.
– Jag har gått igenom en hel del perioder i mitt liv där det har hänt något dåligt, ett dödsfall eller en olycka, och jag har brottats med PTSD(posttraumatisk stressyndrom). För mig har det alltid hjälpt att komma tillbaka på skidorna och känna vinden i ansiktet. 
– Den här gången var det dock annorlunda. Den här gången var jag psykiskt nära döden snarare än fysiskt. Jag hade mina sista tankar. De var trevliga, positiva och lugna.

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!