Högsta högsta: Det största droppet i Åre
Skärmdump från filmen "Högsta Högsta - Största Droppet i Åre" på Youtube, filmat av Alexander Rydén

Högsta högsta: Det största droppet i Åre

Åres främsta arena för att hacka stora klippor är tveklöst Östra ravin. En amfiteater med allt från smådropp till höghus av fritt fall där det stundtals flyger både folk och utrustning lite varstans.

Artikeln är ett utdrag från ett reportage om Åre och skidkultur som publicerades i Åka Skidor #2 – 2019. 

"Men när jag kom ut i luften… jävlar.
Det ser ut som att man ska flyga 
hur långt som helst."

Åres främsta arena för att hacka stora klippor är tveklöst Östra ravin. En amfiteater med allt från smådropp på ett par meter utför drivan ner mot Musberget i väster, till betydligt mer hårresande luftfärder utför en kombination av driva och klippa något hundratal meter längre österut. 

Det var här, vid den beryktade Högsta som saker började gå överstyr mer frekvent än någonsin förr under fjolårs vintern. Ett dropp på strax över tio stadiga meter som dessutom kräver att åkaren får med sig skapligt med fart i längsled för att inte landa på sten. Något som dessutom inte blir direkt enklare av att uthoppet har ungefär samma lutning som en halvkass parkeringsplats och inte ger åkaren någon större skjuts utför kanten. Och landningen är i ärlighetens namn inte direkt stupbrant den heller.

Skärmdump från filmen "Högsta Högsta - Största Droppet i Åre" på Youtube

Högsta har sett sin beskärda del av galenskaper genom åren. Från Robban Olssons nära-döden-upplevelse i slutet av 90-talet till Per Spetts bakåtvolt utför den för en handfull år sedan. Men förra vintern var det som att alla byns kollektiva spärrar släpptes i exakt samma ögonblick och orsakade en smärre tsunami av vanvett som byn inte skådat sedan längdhoppstävlingen Geländesprung (i folkmun kallad Eländesprung) lades ner för över 20 år sedan. 

En ovanligt snörik och puderfrekvent vinter gjorde nämligen landningen både lite mjukare och själva droppet ett uns lägre än normala år gjorde sitt till. Men vi ska inte glömma bort sociala medier och gammaldags hets som lika skyldiga till de strömhopp som skedde utför Högsta, Instagram fylldes snudd på dagligen av unga män som kastade sig ut i avgrunden med blandad framgång. 

Förra vintern var game-on. Det enda som gällde var hur stort man kunde gå från Högsta. Folk satt som på nålar i liften och hånade de som inte hade kört ännu, säger Fabian Omne, chefredaktör på TV Åre och någon som själv inte räds för att dra ur proppen och gå stort.

Erik Wennberg. Foto: Emrik Jansson

Sedan gjorde en 21-årig herre vid namn Erik Wennberg entré på arenan. Han dansade hem till Åre som ett yrväder en vårdag med laddhatten käckt på svaj, redo att visa var skåpet skulle stå efter ett par månaders frivillig exil i Engelberg. 

I packningen hade han med sig ett överrågat mått med höjst och ett ladd som Åre inte skådat sedan Jesper Rönnbäcks glansdagar. Och Högsta blev hans givna lekplats, och det på ett sätt som ingen kunde föreställt sig ens i sin vildaste fantasi. För vem ställer sig och bygger en kick vid Högsta?

Jag hade hoppat Högsta så jäkla många gånger och det kändes så lätt. Jag tror jag gjorde två cork-sjuor där, säger Erik Wennberg när vi ses på byn.

View this post on Instagram

can you see when I realized that I had too much rotation? It was a scary feeling. Still stoked on this one. Now I'm waiting for better weather so I can do it again 😊 photo by @alexanderryden 🤗 #skiing #högsta #åresweden #skatasweden #freeskiing #cork 7

A post shared by Erik Wennberg (@skataerik) on

Men nu när Högsta kändes lätt så är det tur att det finns en annan, betydligt mäktigare utmaning några meter längre österut, den mytomspunna Högsta högsta. Ett monster till klippa som vad vi erfar endast två åkare försökt sig på genom åren, och ingen av dem stompade landningen. Men som sagt, herr Wennberg insåg snart att det var hans uppgift att plocka upp den kastade handsken och skriva ett stycke Åre-skidhistoria.

Det var ju inte så smart. Snön var skitdålig och det var fullt med skråspår i landningen, så insåg jag direkt att det var en dålig idé. 

Men varför jag ville göra det ändå? Det är en svår fråga. Men Alexander Rydén (filmare, reds anm) sa att det skulle bli en bra PR-grej. Och jag tänkte att om han och Markus (Ahlström, filmare no. 2, reds anm) skulle göra en hel film, och det kunde ju inte bli dåligt. Jag måste ju klara det här.

Först tyckte jag inte att den såg så mycket större ut än Högsta. Men när jag kom ut i luften… jävlar. Det ser ut som att man ska flyga hur långt som helst.

Foto: Emrik Jansson

Erik satsade precis allt på att försöka stompa landningen men kontakten med marken blev inget annat än brutal och du kunde antagligen höra smällen i landningen ända ner till Åre torg, vilket snudd på var den plats där hans ena skida landade. Och nej, han stod den inte, även om han satte ner skidorna först i snön. 

Men som sagt, den här historien hade antagligen inte skrivits om inte Wennberg släpat sig upp för ett nytt försök. 

Jag måste ju klara det här, är hans enkla förklaring till försök nummer två.

Och den här gången satte han ner skidorna först i snön och kunde åka ifrån landningen med bägge skidorna kvar på fötterna, tack vare en blandning av ren bonnröta ihop med ett uns skicklighet och en rejäl dos jävlaranamma, för att till slut stanna till nere i botten av Östra, hög som ett höghus på en hel livstidsförbrukning av signalsubstanser.

View this post on Instagram

That’s probably my biggest air so far, the landing was flat and the snow was not perfect. Or what do you think @richardpermin ? video by @marcus_ahlstrom 🎥#skiing #nsfamous #freesking #offpist #åresweden #åre #freeride #ski_islife #loco @ski_islife @hansonconceptstore #hansonconceptstore @tecnicaskiboots #tecnicaskiboots

A post shared by Erik Wennberg (@skataerik) on

Att säga att det var en ren stomp ur skolboken är verkligen att ta i. För i ärlighetens namn så var landningen en backslapp utav guds nåde, men att därifrån trycka sig tillbaka till ett stående läge och köra vidare är inget annat än en ren bedrift.

Först slog jag huvudet i knät. Men jag fick så jävla mycket adrenalin att jag inte riktigt vet vad som hände där. Jag åkte ju på nacken en stund, det är ju liksom mer än en backslap. Jag minns bara att jag landar och sedan flyger upp på skidorna igen.

Sedan fick jag ju rätt jävla ont och kunde inte åka på två veckor efteråt. Jag hade så himla ont i ryggen och i kinden, det var inget skönt.

Hoppet mättes senare upp till det smått hårresande 34 meter i vertikal höjd, som ett tolvvåningshus ungefär. 

Så här i efterhand finns det en tråkigare historia som döljer sig bakom Eriks laddvinter och ryggdunkningarna efter Högsta Högsta. För efter alldeles för många hårda landningar och smällar mot huvudet under de senaste två säsongerna – inte alls olikt de rapporter som kommit om hockey- eller amerikanska fotbollsspelare de senaste åren – så sa hjärnan till slut ifrån med diagnosen postkonstitutionellt syndrom. Vägen tillbaka till skidåkningen har gått via en lång rehab för att (eventuellt) kunna åka skidor på den nivå som han gjorde innan det tog stopp. Men kommer han att köra Högsta Högsta igen om chansen dyker upp? 

Jag skulle nog inte köra den igen, den är så sjukt platt den där landningen. Men det är sjukt häftigt att ha gjort det.

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!