Vintern 1971 hamnade den unge smålänningen Peter Buchar i Riksgränsen, där han skulle stanna fyra säsonger. Han hade tävlat en del som junior och Riksgränsen var Sveriges hetaste skidort. ”Alla” ville ta tåget till Laplandia Sporthotell, kolla in de beryktade skidlärarna och åka i dåtidens helt opistade backar. Peter fick jobb som städare och kunde ägna dagarna åt skidåkning.

I början av 1970-talet hade en del våghalsiga unga åkare börjat göra akrobatiska konster på skidor. Egentligen var det inget nytt. Redan i slutet av 1930-talet hade de norska ”skidakrobaterna” Tomm Murstad och Lill-Marius Eriksen haft shower på skidanläggningar runt om i Skandinavien, då de gjorde volter och andra trick.

Det nya på 1970-talet var att skidåkarna var en del av den rebelliska ungdomsrörelsen. Framför allt i USA tröttnade duktiga portåkare på tävlingshetsen och regelstyrningen. De lät håret växa, började åka skidor i jeans och färgglada overaller och hoppade högt och långt.

Vintern 1973-74 kunde Peter Buchar läsa om hotdog-trenden i amerikanska skidtidningar som Powder Magazine. I efterhand går åsikterna isär om varför det kallades ”hotdog”, men klart är i alla fall att killar som Wayne Wong och ”Airborn” Eddie Fergusson var riktigt heta. Uppe i Riksgränsen försökte Peter Buchar och hans kompisar imitera amerikanerna.

I slutet av säsongen åkte han tillsammans med fotograferna Felix S:t Clair Renard (vem annars?) och Henrik Gustavsson till ett hotdog-läger i franska Les Deux Alpes. Några amerikanska åkare var där som instruktörer och snart hade Peter Buchar klarat sin första volt.

Vintern som följde blev hotdog-åkningens genombrott i Europa. Det handlade om hopp, puckelpist och skidbalett – allt till hög rockmusik. Duktiga amerikaner reste till Europa och deltog i tävlingsturnén Camel Hot Dog World Trophy. Peter Buchar var den ende svensken.

– Peter var helt klart en svensk pionjär inom hot dog. Han tränade hårdast av svenskarna och gjorde en hel del radikala grejer, minns Felix S:t Clair Renard.

De unga skidrebellerna provocerade. Svenska Skidförbundet ville förbjuda hot dog. Inte oväntat gjorde detta trenden ännu hetare.

Felix coola bilder på Peter och Stephanie Sloane (sedermera världsmästare i freestyle) syntes överallt. Peter och hans kompisar blev sponsrade av den italienska skidtillverkaren Roy Ski. Vintern 1976-77 turnerade Roy Ski Team runt Sverige och uppträdde på ett 30-tal ställen, ibland med över tusen människor i publiken. Peter och de andra hoppade genom brinnande ringar, de hade specialsydda overaller, fyrverkerier, stroboskopljus och en portabel musikanläggning som pumpade ut låtar som We will rock you! med Queen.

Men som med de flesta rebellrörelser falnade glöden. Hot dog började kallas för freestyle, reglerna blev fler och det startades klubbar och förbund.

Roy Ski Team turnerade ännu en vinter, men sedan började folk tröttna.

Så också Peter, som hade haft många skador under sina år i backarna. I början av 1980-talet flyttade han till Cypern för att ägna sig åt sin nya passion, vindsurfing. Men efter två år med dåtidens ryggfientliga hängselar var Peters rygg förstörd. Han genomgick en svår operation för diskbråck och kunde varken åka skidor eller vindsurfa sedan.

På senare år har dock Peter synts i de svenska backarna igen. Vägen tillbaka har varit Qi Gong och Tai Chi; med hjälp av dessa har han skapat en mjuk, balanserad åkstil som är skonsam mot kroppen. Många skidåkare har deltagit i Peter Buchars kurser i ”Tai Ski”, som han håller i Riksgränsen, Trysil, Åre med flera skidorter.

Av: Gabriel Arthur

Text: Åka Skidor • 2008-07-21