Jesper Rönnbäck – new school & kult

Redan 1991 stod Jesper Rönnbäck och några kompisar vid slutet av Uffes Vägg ovanför hotellet i Riksgränsen. Jesper – då en ganska tanig 16-åring – och de andra planerade att hoppa över malmtåget när det dundrade förbi. Det krävde tajming, mod och mycket skidvana. Killen som hoppade först hade i alla fall modet. Men han hoppade mer framför än över tåget och hans våldsamma kraschlandning avskräckte de andra. Det skulle dröja fem år innan Jesper ville prova igen. Under tiden hann han nå världseliten i puckelpist.

Sedan barnsben hade Jesper tävlat alpint, men aldrig riktigt lyckats i större sammanhang. Istället valde han att gå över till puckelpist. Kiruna BK var av tradition ett av freestyleåkningens starkaste fästen, genom åkare som Lise Benberg och Jörgen Pääjärvi.

Redan andra vintern vann Jesper en svenska cupen-tävling i juniorklassen och blev omgående kontaktad av skidgymnasiet i Järpen, där han också började. Han gick ut 1994 och tog plats i svenska freestylelandslaget.

En kirunabo med star quality

Vintern 1995-1996 blev Jespers riktiga genombrott. Han kom trea i en världscuptävling i Tignes och följde upp med en första- och andraplats i Hundfjället. När säsongen var över hade han vunnit den totala världscupen i parallellgrenen.

Samma vinter lyckades han förverkliga sitt gamla projekt: att hoppa över malmbanan. Den här gången förevigades Jesper Rönnbäck, Jan-Olof Aikio och Jakob Wistrand av fotografen Calle Eriksson och filmaren Ruben Östlund, för skidfilmen Time Zero.

Det dröjde inte länge innan ryktet om Jesper Rönnbäck nådde ända till kvällstidningarna. Sverige hade fått sitt första affischnamn inom extremskidåkning, new school och allt vad riskfylld skidåkning utanför pisterna har kallats.

Det fanns ett uppdämt sug efter en svensk stjärna, som kunde bli Sveriges motsvarighet till Glen Plake och Scot Schmidt.

Riksgränsen anordnade Nordiska Mästerskapen i extremåkning och Jesper började abonnera på guldmedaljen. När uppföljaren till Time Zero kom – Free Radicals – fattade alla unga svenskar som såg den att de fria radikalerna var ena djävlar på att åka skidor.

Men Jesper Rönnbäck var kungen.

Förutom att han gjorde sinnesutvidgande hopp, som det i en av Trifide-rännorna i La Grave, hade han den där svårdefinierade karisman som jänkarna självklart har ett begrepp för: star quality.

Försvann från rampljuset

Jesper Rönnbäck blev en kändis även utanför skidvärlden. Kändisskapet nådde sin kulmen och sitt antiklimax vid OS i Nagano 1998. Jesper Rönnbäck var en av de svenska favoriterna. Men liksom de andra svenska medaljhoppen – förutom Pernilla Wiberg – lyckades inte Jesper i Nagano. Efter ett försiktigt kvalåk hjälpte det inte att finalåket var bra, han blev “bara” sexa.

Att han samma vinter vann den totala världscupen i parallellåkning väckte ingen större uppmärksamhet. Jesper Rönnbäck slutade med puckelpist och kvällstidningarna slutade ringa.

Men inom den svenska skidvärlden behöll Jesper sin stjärnstatus genom fler skidfilmer och bland annat fjärdeplatsen i extrem-VM i Alaska.

Riktig kultstatus fick han genom att sedan helt enkelt lägga av. Det räckte för att skapa ett mytiskt skimmer kring Kirunakillen, han valde bort det som tusentals unga killar och tjejer drömmer om: ett liv i pudersnö och rampljus!

När Jesper för två år sedan ställde upp i några tävlingar i puckelpist utbröt långa diskussioner på skidforum på nätet. Vilken frisyr hade han? Stämde det att han hyrde ett rum i Ischgl hela vintern? Comebacken vid extrem-NM i Riksgränsen 2004 spädde på snacket, när han vann kvalåket tillsammans med Jon Olsson.

Mr Rönnbäck has not left the building.