Italiensk romantik i Alagna

Texten är ett urklipp från ursprungsartikeln som publicerades i Åka Skidor nummer 7 – 2018.

Text och foto Linus Meyer

Italienska Alagna må ha utvecklats sedan orten först dök upp på den svenska offpistradarn för drygt 20 år sedan. Men åkningen är fortfarande lika mäktig, och kärleken den sprider minst lika stor.

” Att visa upp sin favoritort är ungefär lika nervöst som när man i tonåren presenterar sin stora kärlek för sina vänner. Är det bara jag i min förälskelses lilla bubbla som tycker om det här? “

2004 byggdes Alagna ihop med resten av liftsystemet och orterna i Monterosa Ski; Gressoney och det för många svenskar så välbekanta Champoluc. Den gamla kabinbanan togs ur drift tre år senare och idag finns en ny gondol, nya pister och fler liftar.

Då jag åker upp i den nya äggliften genom systemet och sneglar ned på pistkartan inser jag att trots att mycket har förändrats så är det sig ändå likt. Det finns fortfarande bara en lift som tar dig från byn till toppen av systemet och utanför de fyra pisterna är snön fortfarande ganska orörd och liftköerna obefintliga (förutom på italienska helger då bergen överöses av skid- och solglada milanesare). 

Magen kurrar och lunch på restaurang Stolenberg vid starten av Indren-liften bjuder på enkel god pasta. Och det som händer nu gör att jag känner igen Alagna för hur det var för tjugo år sedan. För när jag tar fram mitt betalkort i god, kontantlös svensk ordning skakar ägaren på huvudet.

– Only cash. 

Jag rodnar. Varken jag eller Johan har några kontanter. 

– Ok, you pay tomorrow, säger han med ett leende och en axelryckning och fortsätter att göra espresso. Den lilla skidortens själ har inte rubbats trots om- och utbyggnader. 

En flaska mousserande vin öppnas av Jocke Linse, en av de svenska ägarna till Monte Rosa Hotel. Ikväll är det möte med den lokala guidebyrån och bergsguiden Andrea Enzio. 

Andrea är född och uppvuxen i byn. Han var byns galenpanna när han var yngre, det gick så långt att han bröt av nyckeln till skolbussen för att kunna åka skidor istället för att gå i skolan när det hade snöat rejält. Idag leder han den lokala guideorganisationen och hoppas hålla kvar kulturen i Alagna att en av tio invånare är bergsguide.

“Vi får dela en hel dalgång med tre andra spår.”

“Visst finns det andra 

spår här, men var fasen 

är allt folk?”