---

Slipa stålkanter

Det här behöver du:

Skyddshandskar

Förr eller senare kommer du att slinta med filen och skära bort ett stycke skinn på tummen. Handskar ger något sämre känsla och krångel för att checka av hur vasst det blir men å andra sidan slipper du också att små metallspån tränger in i fingrarna och stannar för all framtid*.
Proffstipset: använd bara en handske på filhållarhanden och känn av vasshet med den andra.

Skidhållare

Inte obligatoriskt men underlättar avsevärt jämfört med att ha skidorna liggande fritt på en bänk.

Gummisnodd

För att få skistoppern ur vägen. På turbindningar kan du komma undan med att sätta bindningen i gåläge.

Diamantbryne

Ju fler du har i olika färger och grovhet desto creddigare. Eller skaffa ett mellangrovt (oftast rött), det kommer man långt med.

Fil

Av vanlig grovhet.

Filhållare

En metallbit med antingen 88 eller 87 graders vinkel.

Klämma

För att få fast bryne eller fil på hållaren.

Filborste, pensel & papper

Undvik att få filspån som tränger in och bosätter sig i belaget genom att borsta av fil och skida med jämna mellanrum.

Plastkantborttagare

Specialverktyg för att ta bort plasten som ligger bredvid stålkanten för att filen ska komma åt och greppa ordentligt. Pansarfil eller den smala ändan på filen kan också funka.

Hängningsverktyg

För att få till kring olika graders “hängning”, alltså att stålkanten ligger lite längre från snön jämfört med belaget och därför inte hugger fast i snön lika lätt.

Så här gör du:

1. Spänn upp skistoppern med gummistnodden, sätt fast skidan i stället med belaget bort från dig och dra på handsken. Kolla av hela stålkanten efter skador och använd diamantbrynet för att handhållet gnugga bort stenskador innan du går på med filen. Spotta på diamantbrynet, eller doppa i vatten eller t-röd om du vill vara lite mer civiliserad, för att det ska slita mindre på brynet.

2. För att filen ska komma åt stålkanten ordentligt måste ibland en del av plasten som ligger emot tas bort. Använd antingen ett specialverktyg för ändamålet, eller testa den lite mindre graciösa tattarmetoden där du använder en pansarfil eller den smala sidan av filen för att skrapa bort plasten.

3. Fäst filen aningen diagonalt på filhållaren med klämman. Spåren på filen ska peka snett bakåt i färdriktningen för att filen ska ta ordentligt och metallspånen inte ska tränga in i belaget. Var noga med att filen ligger rätt i hållaren och sitter fast ordentligt.

4. Ta jämna och långa drag med filen längs stålkanten. Stå nära skidan och dra filen mot dig, och lyft eller för tillbaka utan vikt på filen för nästa drag. Känn av hur vasst det är med jämna mellanrum och passa på att sopa bort filspån med penseln eller papper. Avgör själv om du vill ha vasst allra längst fram och bak eller ej, men tänk på att du vill ha resten av kanten ungefär lika vass hela vägen. Avsluta eventuellt med att dra några lätta drag med diamantbrynet längs bägge sidor för att få bort råeggen och få kanten len och slät.

5. Häng kanten. Direkt från fabrik har en skida oftast en hängning på 0,5 grader, alltså att skillnaden i vinkel mellan belaget och stålkanten gentemot snön. Större vinkel betyder att skidan inte hugger fast lika hastigt i underlaget. Ibland kan det vara en bra idé att hänga kanten lite extra mycket fram och baktill på friåkningsskidor för att göra det lättare att få dem på sladd i stökig terräng.  Använd specialverktyget eller budgetvarianten med avsevärt mindre precision där du linda ett par varv tejp runt ena sidan på filen. Lägg filen eller verktyget på belaget och häng en kant åt gången med jämna drag.

6. Skryt lite på sociala medier och leta därefter upp närmaste isfläck att hårdtesta resultatet på.

7. Underhåll dina stålkanter med jämna mellanrum med ett halvgrovt diamantbryne fäst i en filhållare. Det är guld värt att göra lite men ofta istället för att låta det löpa bortom all kontroll och sedan stå och svära i vallaboden.