Hårddraget skulle man kunna säga att underlaget är det enda som skiljer
offpiståkning från åkning i pisten. Att lära sig god offpistteknik handlar
därför egentligen bara om en enda sak: att lära sig behärska olika
snöförhållanden. Som regel är underlaget utanför pisten mjukare och mer
förrädiskt än i pisten, men framför allt skiftar det mer. I en preparerad
backe varierar underlaget från dag till dag eller från timme till timme. När
du åker offpist kan det variera från sväng till sväng. Kanske är det just
därför som det är så svårt att ge några allmängiltiga tekniktips för
offpist. Ett flackt offpiståk på hårdpackat underlag skiljer sig inte
nämnvärt från ett åk i barnbacken i Tandådalen. Men när du droppar in i en
45-gradig, trådsmal ränna med bristande skare är det en helt annan sak.

Förmågan att hantera varierande och lömska underlag kallas ofta lite diffust
för skidkänsla. I själva verket handlar det till 95 procent om erfarenhet.
Det enda sättet att bli en bra offpiståkare är att åka mycket offpist. Här
följer ett par tips på vägen.

Grundläggande teknik

Att stå rätt på skidorna

Att hitta rätt position på skidorna är själva universalnyckeln till all
skidåkning. Idealet är alltid att stå mitt på skidorna, oavsett om det är
brant eller flackt. Det innebär att din tyngd­punkt ligger mitt ovanför
fötterna, vinkelrätt mot underlagets lutning. I förhållande till lodlinjen
kommer du alltså att ha framåtvikt när du står rätt på skidorna.

I den bästa av världar skulle du jämt kunna stå mitt på skidorna. Men offpist
är tyvärr inte alltid den bästa av världar. I vissa mer svekfulla fören, som
till exempel rutten vårsnö, krävs en så kallad hälsosam bakvikt. Det innebär
att du måste ha marginal framåt så att du inte står på näsan om skidorna
skulle suga fast. Det betyder emellertid inte att du ska hänga bak i
pjäxskaften när du åker. Ju närmare idealpositionen du vågar stå, desto
bättre kommer du att åka.

Att stå i lite djupare position kan vara ett bra trick i knepiga fören. Genom
att sänka tyngdpunkten ger du dig själv större felmarginaler.

Överkroppen

Oavsett vart skidorna är på väg ska bröstet alltid peka neråt backen när du
åker offpist. Undvik medvridning till varje pris. Det är inte bara en fråga
om estetik, utan om säkerhet också. Alltför många onödiga fall orsakas av
detta otyg. Medvridningsvurpor är särskilt vanliga i brant terräng när du
måste ta till rundare svängar för att hålla nere farten. Orkar du då inte
hålla kvar överkroppen i fallinjen i utgången av svängarna är du illa ute.
Förr eller senare hamnar du i bakvikt, skidornas bakändar hugger och du
”sprättar” ur svängen med en okontrollerad vurpa som följd.

Viktfördelningen

Åsikterna går i sär när det gäller viktfördelning mellan ytter- och innerskida
i offpist. En modern slutsats är att man alltid ska sträva efter
50-50-fördelning för att utnyttja båda skidornas bäryta. Detta sägs vara
enklare med så kallad duck stance (bindningarna monteras så att tårna pekar
något utåt). I teorin låter det väldigt bra och självfallet kan man
experimentera med 50-50-fördelning när förhållandena tillåter.

Jag anser dock fortfarande att den som prioriterar ståsäkerhet bör lägga
huvuddelen av vikten på ytterskidan. Innerskidan används främst som
avlastning och balansinstrument.

Vid brant puderåkning i mycket hög fart tenderar ofta ytterskidans spets att
tryckas inåt när viktfördelningen är rätt. Skidorna kommer att forma en vass
plog. Var inte orolig, det är fullt naturligt. Räta ytterbenet, spjärna emot
och håll i dig. Nu åker du offpist på riktigt!

Stavarna

Sträva framåt med armarna. Använd stavarna som rytm- och balansinstrument.
Markera svängen med en lätt stavisättning. Låt gärna staven släpa i snön,
men luta dig aldrig mot den.

Flytet

Benstyrka i all ära, men offpiståkning handlar inte bara om kraft. Låt
gravitationen och snön göra jobbet ibland. Var kreativ och ta hjälp av
terrängen.

Tryck till i utgången av svängarna och känn hur snön kickar dig in i nästa
sväng. Lössnöåk­ning är en elastisk sport. Studsa nerför berget. Ni som har
provat vet vad jag menar.

Av: Text: Jesper Rönnbäck Foto: Gösta Fries

Text: Åka Skidor • 2009-01-09