Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor nummer 2 2019.

Text & foto Linus Meyer

– Likt många andra är jag uppvuxen i klubben. Jag tränade och tävlade själv när jag var ung. Sedan blev jag tränare för bland annat Pernilla Wiberg och sedan 30 år tillbaka ställer jag upp ideellt och kör pistmaskin och sprutar snö. Min bror gör samma sak, berättar Björn Jehrlander som till vardags är kundcenterchef på bygguthyrningsföretaget Ramirent.

– Det här är ju mitt fritidsintresse, precis som andra sysslar med trädgårdsodling. Det är en otrolig känsla att förvandla en uppåkt och svåråkt backe till ett slätt salsgolv på ett par timmar. Det blir ju vackert också, och man kan åka på det och ha skoj och njuta. Responsen från folk som njuter av backen och gillar underlaget är hela grejen. Sedan är det väldigt roligt också att spruta snö, lite som att bygga sandslott fast med snö och stora maskiner till hjälp, fortsätter Björn.

Idag har det varit fullt tryck på anläggningen strax norr om Norrköping med massor av skolklasser i backen. I skiduthyrningen håller Joakim Ahlm och Elliot Windisch på att ta hand om de 180 skidpaket som hyrts ut till skolbarnen under dagen. Joakim har tagit ledigt från sitt jobb som säljare och Elliot jobbar skift inom industrin och kan ställa upp på dagarna och hjälpa till. Klubbens seniora rådgivare och före detta ordförande,

Christer Ekdahl, är också här och hjälper till med skolklasserna.

– Norrköpings skidklubb är en av Sveriges äldsta, den startades 28 februari 1895. Då var det en längd- och backhopparklubb. När jag började för 60 år sedan trampade man upp och ned med skidor i backen för att packa snön. Det var bra träning men riktigt tråkigt.

Ute i pistmaskinsförrådet är golvet täckt av slangar från snösprutningen som Mats Bohlin, backens driftsansvarige, håller på att reda ut. Han är den enda anställda i klubben.

– Förr om åren var vi tvungna att ha fem dagar med kallväder för att få igång snöproduktionen, idag tar det tio minuter. Men slangarna måste vi fortfarande ta reda på efteråt.

– Vi skulle kunna ha alla våra 35 snöläggningsmaskiner igång samtidigt men varken vatten och el räcker till. Som mest kan vi trycka ut 193 kubikmeter vatten i timmen, det blir ungefär dubbelt så mycket snö. 400 kubikmeter snö motsvarar ungefär 25 lastbilslass snö i timmen. Med bra temperatur på minus tio tar det ungefär sju dygn att lägga all snö.

– Tiden innan vi kommer igång med snöläggning för säsongen är man ofta sur, rastlös, otålig och kollar ständigt på olika väderappar. Om vinden ligger på från Bråviken blir det ofta varmare än prognosen säger vilket är frustrerande. Man väntar och hoppas.

– Men så kommer kylan, sura miner och otålighet byts mot glädje och eufori. Ibland kommer folk och knackar på dörren och undrar om de får hjälpa till för de tycker det verkar så coolt att lägga snö. Och vi behöver ju allt folk vi kan få för att fylla de sex arbetslagen med tre personer i varje, en daggrupp och fem nattgrupper.

– På vissa ställen har vi varit tvungna att lägga tre meter snö för att fylla igen gropar i backen. Men inför nästa år har vi fått 20 000 lastbilslass med schaktmassor från Trafikverket så vi kan fylla igen alla gropar. Det kommer göra det snabbare, billigare och mer miljövänligt att lägga snö i anläggningen, avslutar Mats.

Några slangar har retts ut ur det enorma slangtrasslet och Mats går över till att fixa med en trasig ankarlift istället. Ute sänker sig mörkret och slalomträningen har börjat.

Text: Linus Meyer • 2019-07-14