En hyllning till carving och greppiga pister

“Glid in i starthuset som blickar ner i störtloppet
och spänn pjäxorna minst ett extra hack.
Luta dig fram i plösarna och håll i hatten.”

Det är inte många platser i landet där du kan bränna mer än 800 fallhöjdsmeter i ett svep, så benen blöder och mjölksyran börjar sippra ut ur öronen.

Dyk upp i Åre med nyvässade stålkanter. Ta Kabinbanan eller Gondolen till toppen och glid in i starthuset som blickar ner i Störtloppet och spänn pjäxorna minst ett extra hack. Luta dig fram i plösarna och håll i hatten. 

Stora svepande svängar. Korta kraftfulla kantningar. Rappa riktningsförändringar. Häng på låset när liften öppnar och belönas med orörda räfflor eller dyk upp på eftermiddagen och studsa från en puckel till en annan och driv på skidan rätt igenom en snöhög. Hitta små flyg på kanter och hoppa fram och tillbaka mellan markerad nedfart och offpist. 

Njut av riktigt brant och utmanande åkning med vibbar från både forna och kommande världsmästerskap. Eller hitta pister i Björnen eller vid Tväråvalvet, Rödkullen och Ullådalsliftarna där du knappt behöver fundera på vad ordet bromsa har för innebörd.

Den perfekta svängen. Stålkanterna klyver genom manchestern som kämpar emot, håller tillbaka och inger den där känslan av trygghet som bara riktigt greppig och perfekt snö kan ge. 

Världsmästarsnö. Inte för hårt eller isigt, och inte heller för mjukt eller rulligt. Gensvaret från underlaget blir den sista pusselbiten till att kunna lämna komforten med höften över skidorna och istället lägga ut laggen långt där borta i periferin, för att sedan drämma över ett krön med höften en hårsmån från backen. 

Hitta den där svängen där du för ett ögonblick har bytt efternamn till Shiffrin, Hirscher eller Ligety.