Hokkaido Highway – ett magiskt äventyr i Japan

Artikel i samarbete med

När skidresor till Japan och ön Hokkaido nästan har blivit vardagsmat har de mest kända skidorterna blivit knökfulla och det omtalade japanska pudret, Japow, åks upp på några intensiva timmar. Hokkaidos mest kända skidområde Niseko är sedan många år som en smältdegel av västerländska puderfantaster från hela världen. 2006, då jag gjorde min första resa till Japan var Niseko och området däromkring fortfarande outforskat, spännande och autentiskt. Numera vimlar det av dyra hotell, flådiga restauranger, glittriga butiker och vinbarer. Att säga att den genuint japanska känslan har börjat försvinna är en underdrift. 

Längtan att återuppleva känslan vi hade vid de tidiga Japanbesöken ledde oss bort från allfarvägarna och (de flesta) turisterna. Kosan styrdes norrut från Sapporo och vi hamnade i de centrala delarna av Hokkaido. Tanken var att gå på tur och kanske besöka några mindre skidorter. Men över hela Japan noterades den sämsta vintern på 60 år så vår tajming var inte helt perfekt. Över ett par kalla Kirin studerade vi kartor, detaljsynade väderappar, pratade med guider och kommunicerade med kompisar som redan var på olika platser runtom på Hokkaido. 

Alla indikationer styrde oss mot ett par områden öster om Asahikawa, Hokkaidos näst största stad med 340 000 invånare. Den vibrerande, vintriga staden fungerade bra som bas för oss, även om vi ofta körde en och en halv timmes enkel väg för att komma till skidåkningen. Här hade vi möjligheten att nå skidåkning i olika väderstreck och den genuint japanska upplevelsen kom på köpet.

Trots den torra vintern lyckades trollkarlarna på Hokkaido Backcountry Club nosa upp väldigt bra snö åt oss. Ju längre in i dalgångarna vi kom i de centrala delarna av Hokkaido, desto djupare och bättre snö hittade vi. I de här avlägsna dalgångarna på centrala Hokkaido behövde vi inte trängas med någon och pudret blev inte uppåkt. Under de sista fem dagarna dumpade det 30–50 centimeter nysnö varje dag och vi turade och åkte puder tills benen vek sig. Vår erfarenhet blev ett kvitto på att man kan välja att resa bortanför allfarvägarna och fortfarande få till en unik Japanupplevelse, det gäller bara att jobba lite hårdare för det.