Åka Skidor Resguide: Madesimo

Vinden sliter i våra funktionskläder där vi står och blickar ut över ett perfekt bergspanorama, på toppen av Pizzo Groppera, 2 948 meter över havet.

Direkt framför våra skidspetsar har vi en hårt packad vinddriva, som också är insteget till den branta colouir lokalbefolkningen kallar Antenne. Namnet är självklart, couloiren börjar precis nedanför den överdimensionerade antennkonstruktion på toppen av berget. 

Det är nästan löjligt lätt att ta sig hit via en kort, i och för sig brant, hajk i pjäxor på cirka 15 minuter från kabinbanans toppstation i Madesimo.

Ändå är det folktomt. Hade det varit i Engelberg eller Chamonix hade åket garanterat varit sönderhackat direkt efter ett snöfall.

Mittemot oss, på andra sidan av den vidsträckta dalen Angeloga, tornar det mäktiga berget Pizzo Stella upp sig likt en spegelvänd tvilling till Groppera. Det symmetriska Pizzo Stella är ett populärt mål för lokala klättrare, topptursåkare och alpinister.

Stefano Sciuto, som växt upp på skidor i Madesimo, trots att han kommer från Sicilien, lägger de första svängarna i den branta klippkorridoren.

Snökvaliteten är variabel, påverkad av både vind och sol.

Men det är inte själva svängarna här som ger njutning, snarare den högalpina omgivningen och åkets exponering.

Vi åker en åt gången, och samlas därefter på det stora, flacka snöfältet nere i Angeloga, på lagom långt avstånd från couloirens slut.

I Angeloga är det helt folktomt. Vi möter inte en enda skidåkare under det kilometerlånga åket Serenissima som tar oss ned till den lilla sömniga byn Fraciscio.

Enstaka skidspår löper i olika riktningar och bildar mönster i den annars ospårade snön. Vi klistrar på våra stighudar och beger oss i riktning mot Pizzo Stella, i dess gigantiska skugga ligger februarisnön kall och väntar på oss.

Lugnet i den lilla byn Fraciscio är påtagligt. Smältvatten droppar från kopparrännorna på de små husen, och snötäcket håller på att krypa undan från den smala vägen vi går på.

I bakgrunden hörs en kyrklocka svagt. Doften av timmer och varm asfalt ligger tät i luften. De människor vi möter under vår korta promenad hälsar vänligt på oss, och återgår sedan till sina vardagssysslor. 

Vi slår oss ner på en enkel träbänk utanför Bar Ristorante La Genzianella. Huset ser inte mycket ut för världen men gästvänligheten och maten är inget mindre än superb.

Restaurangägaren frågar oss flera gånger om vi vill ha påfyllning på våra tallrikar, eller om vi vill blanda de olika rätterna för att inte gå miste om något i deras repertoar. 

Efter att ha fyllt på med lika mycket kolhydrater som en EPO-tankad Marco Pantani inför Giro d’Italia, är vi redo att åka skidor igen.

Stefano haffar en taxibuss som kör skytteltrafik på den dryga två kilometer korta serpentinvägen mellan Fraciscio och byn Campodolcino. I Campodolcino tar vi oss enkelt tillbaka till skidsystemet i Madesimo med hjälp av tåget som går genom en tunnel i berget. 

På ytan påminner Madesimo nästan om en fransk, konstgjord skidby. Lägenhetshus i betong tornar upp sig nedanför liftarna och på vardagarna är byn mer eller mindre folktom. 

Jag får förklarat för mig att man tyvärr låtit bygga alldeles för många privatbostäder och för få hotell. Lägenheterna ägs nu till stor del av rika Milanobor, som endast använder dem på helgerna.

Resultatet av denna politik är att en stor del av den potentiella kundkretsen har uteblivit på grund av bristen på gästbäddar. Det trots att orten har en väl utbyggd infrastruktur med övervägande moderna liftar och välpistade backar.

Skrapar man lite på den grå betongytan hittar man dock en mer nyanserad bild av stället. 

Barer som Jolly Roger och nyöppnade Dall’Ale Bistrot kämpar mot tristessen och har lyckats bra med att locka båda unga och gamla till sig. Jolly Roger satsar på hemmagjorda burgare och afterskiöl, medan Dall’Ale Bistrot har specialiserat sig på vin, drinkar, focaccia och kallskuret.  

Längst in i dalen, cirka 35 minuters gångväg från Madesimos »centrum«, hittar vi det gamla tjärade tullhuset Dogana Vegia. Med anor från 1700-talet, diverse bisarra samlarföremål upphängda på väggarna och i det låga taket, är det en restaurangupplevelse utöver det vanliga. Mängder av stearinljus i rummen innanför de tjocka timmerväggarna ger en nästan religiös atmosfär. 

Måltiderna, bestående av diverse lokala specialiteter och vilt, avslutas enligt regel med Dogana Vegias starka, hemmagjorda Grolla. Likören intages ifrån något som liknar en brinnande lergök med flera öppningar.

Göken skickas runt mellan bordsgästerna tills drycken är slut och kvällen inte kan bli mycket roligare.

Ett mäktigt och brant bergspanorama omger Madesimo. Med sitt läge direkt söder om den schweiziska gränsen får området stora mängder snö. Det har vid ett flertal tillfällen hänt att man inte kunnat öppna den gamla kabinbanan förrän man lyckats gräva fram toppstationen ur metervis med nysnö.

Göken skickas runt mellan bordsgästerna tills drycken är slut och kvällen inte kan bli mycket roligare.

---

Den originella liften hänger förövrigt i slak lina, utan stolpar, från botten och hela vägen upp till Pizzo Groppera, något som gjort anordningen mycket känslig för stark vind.

Val di Lei, som högsta delen i skidområdet heter, är ett flackt och i våra ögon ganska intetsägande pistområde. Kvaliteten på pisterna håller förvisso hög klass, men betyget dras ner av den gamla sega tvåstolsliften som sävligt transporterar skidåkare till toppen av backarna.

På andra sidan berget, i riktning tillbaka mot Madesimo, finns den riktiga åkningen i form av de större couloirerna Canalone och Camosci. Tillsammans med ett otal mindre varianter bildar de ett nät av möjliga åk som alla leder ned till Larici i Madesimos liftsystem.

Det existerar alltså ingen pistad backe från Pizzo Groppera tillbaka till Madesimo. Det du har att välja på är nedfärd med kabinliften, alternativt avancerad och, ur lavinsynpunkt, okontrollerad offpiståkning.

Skogsåkningen i närheten av Larici håller världsklass. Åken är korta men vägs upp av de glesa lärkträden som är perfekta att använda som slalomkäppar. Liftarna här är moderna vilket gör området perfekt att åka i när det snöar.

Du kan köra varv efter varv, tills det är dags för stenugnsbakad pizza på Restaurang Larici eller enklare lunch serverad i den lilla utomhusbaren Acquarela.

Acquarela har förresten, enligt mina italienska följeslagare, den godaste Spritz-drinken i norra italien. Eller i alla fall i Madesimo, det räcker för oss.

*Senaste nytt från Madesimo är att toppkabinen och även den trötta sittliften i Val di lei kommer att vara stängda i två vintrar för byte till helt nya ditos. Med start vintern 23/24.

---

Madesimo

Läge Madesimo ligger i Val Chiavenna i norra Italien, i regionen Sondrio på gränsen till Schweiz. Närmsta stad är Chiavenna, som ligger cirka 30 minuters bilfärd från skidorten. Vägen till Madesimo är en brant och smal serpentinväg, en väg som kan skrämma den mest inbitna vinterföraren.

Resa Flyg/tåg till Milano eller Bergamo, därefter tåg till Chiavenna med byte i Colico. Från Chiavenna till Madesimo går det buss. Alternativt hyrbil direkt från flygplatsen.

Byns höjd över havet 1 550 meter

Högsta åkhöjd 2 948 meter på Pizzo Groppera

Högst antal fallhöjdsmeter1 607 meter i åket Serenissima mellan Pizzo Groppera och byn Fraciscio.

Bästa offpist Antenne, den branta couloiren från toppen av Pizzo Groppera. 

Turområde Vi rekommenderar en dagstur till Montespluga med bergsguide för att utforska området kring den isolerade byn i bergspasset. Det finns möjlighet att åka skidor till Splügen i Schweiz, om väder och vind tillåter. Ta in på Albergo della Posta, posthuset i Montespluga. De har en stor mängd olika viner att välja på, och serverar god traditionell mat från trakten.

Guide Åkytorna i och runt omkring Madesimo är inget annat än enorma. Det är svårt att få en överblick från själva liftsystemet över vad som går att göra. Det bästa är att ta kontakt med en lokal skidguide. Fråga efter Niccola Ciapponi på Bistrot Dall’Ale.

Bästa restaurang  iL Cantinone Låt Stefano Masanti och hans professionella team servera dig en meny utöver det vanliga för cirka 80 Euro plus dryck. Du kommer inte att bli besviken.

Dogana Vegia Du kommer inte att glömma en kväll på det gamla tullhuset. Traditionella vilträtter och dalens godaste Grolla serverad i en brinnande lergök.

Bästa barhäng Dall’Ale Bistrot. God dryck, bra tilltugg och trevliga människor i en avslappnad atmosfär.

Boende 4-stjärniga Hotel Emet erbjuder prisvärt boende med halvpension.

Det nyare Hotel Boscone ligger i skogen nedanför pisten som leder till Lago Azzuro. Här finns både fräscha rum med halvpension och lägenheter med eget kök. Hotellrestaurangen serverar en bra buffé.

Info madesimo.com

---

Text: och foto Martin Söderqvist • 2023-01-02
Artiklar • Bergamo • Chiavenna • Italien • Madesimo • Milano • Norra Italien • Resguide