1996-2008

Bergssäkerhet

Recco – livräddaren fyller 41

I december 1973 i Åre bevittnade Magnus Granhed på nära håll hur en lavin skördade två dödsoffer. Det lade grunden till en idé om att kunna effektivisera sökinsatser för människor som begravts i snö. Idag är Recco Sveriges kanske mest spridda varumärke inom utförsåkning.

Text: Niclas Sjögren • 2024-06-28 Uppdaterad 2024-06-28

Magnus Granhed ser ut ganska exakt som man väntar sig av en extremt vältränad och välmående 77-årig skidåkare när vi träffas på Reccos kontor på Lidingö utanför Stockholm.

Det råder ingen tvekan om att han varit med ett tag i skidsvängen. Han hängde mycket i Riksgränsen och Åre på 1970-talet.

Han är hej och du med halva skidbranschen och många av de fotografer som gjorde Åka Skidor till ett av de starkaste varumärkena i den skandinaviska tidningsvärlden.

Han var till exempel på plats i Verbier när Lasse Åberg spelade in Snowroller/Sällskapsresan 2 där man ser Magnus skymta förbi i en scen där han spelar dragspel.

Magnus Granhed

Och han står fortfarande uppskattningsvis ungefär åtta veckor på skidor varje vinter.

En hel del i Åre och Verbier. Gärna även Zermatt.

Och han konstaterar nöjt att St Antons säsongskort bara kostar ”1500 spänn” och att pensionärer åker helt gratis i Verbier.

I en annan tid, nästan en annan värld, i Riksgränsen på slutet 1970-talet var han med när platschefen där kom på det mest finurliga knepet att locka skidåkare.

– Platschefen ringde till SVT:s väderhallåa Åsa Bodén lagom i tid så att hon på kvällsnyheterna kunde varna för de 60 centimeter pudersnö som fallit i Riksgränsenfjällen. Det fungerade ju som en magnet för att få upp folk från Luleå och Kiruna. Det var en av de snabbaste marknadsåtgärderna jag sett, och det kostade ju inget, säger Magnus med ett skratt.

1978

Magnus har också varit med om betydligt allvarligare aspekter när det gäller just lavinfara och laviner.

Till exempel när han och några kompisar var ute och åkte skidor i december 1973 på Svartberget i Åre.

En lavin drar med sig två personer i närheten. Han deltar i räddningsarbetet, som är kaosaktigt.

På den tiden hade inte lavinsäkerhetsutrustning slagit igenom i Sverige, det fanns knappt någon faktiskt, och att gräva med skidor och pika med stavar är givetvis frustrerande i en skarp situation i snö som satt sig.

Flera timmar senare hittas de båda skidåkarna som dragits med i lavinen döda, en av dem en vän till Magnus.

1980

Där och då tog embryot till den idé form som skulle förändra räddningsarbetet och möjligheterna att söka efter folk som begravts i laviner.

Magnus Granhed, som pluggat på KTH, återupptog kontakten med en professor Bengt Enander som hade spjutspetskompetens inom harmonisk radar (ja, det heter så och är ungefär så avancerat som det låter).

Denna typ av radar hade det forskats på i försök att upptäcka cancertumörer men det visade sig att det även skulle komma att fungera för sökinsatser för folk som begravts i laviner.

– Jag hade ju ingen affärsplan, det handlade bara om att jag tyckte att det borde gå att göra sökinsatsen mycket effektivare. Det handlade om passion och nyfikenhet. Jag minns att jag var på ett föredrag på Exportrådet (idag Business Sweden) som handlade om att starta företag. Främst var det tre punkter man skulle tänka på.

1. Se till att du har en gedigen hemmamarknad först. Det går inte att starta med export. 

2. Undvik absolut teknikprojekt med mycket utvecklingsarbete. Det blir aldrig klart.

3. Avstå ifrån säkerhetsprojekt som inte har en naturlig marknad. Säkerhet är svårt att sälja.

1982

Magnus affärsidé var som en parodi på de tre punkterna. Idén framstod mer som ett varnande exempel.

Men med stor innovationslust, passion och nyfikenhet stod till slut en prototyp klar 1980. Klackarna i taket. Även om detektorn var mer flyttbar än bärbar och räckvidden låg på, håll i er nu, en meter.

Magnus och kollegorna på KTH lät sig inte nedslås utan fortsatte arbetet. Tre år senare hade han en färdig produkt.

Han hade också en bra kontakt med räddningstjänsten i Zermatt där mycket pionjärarbete genomfördes. 

– Jag hade fått väldigt många nej kan jag säga. Vi hade också genomfört en marknadsundersökning i Sverige på svenska skidorter. Det var någon där som menade att det här var det dummaste han hade hört talas om. Men vi förstod att det var i Alperna och Nordamerika vi skulle satsa också.

1982

När Magnus säger det där ser han relativt nöjd ut där han sitter på kontoret på Lidingö.

Här jobbar det 20 personer. Ute i världen ytterligare ett tiotal.

Firman omsätter 70 miljoner och framtiden ser onekligen ljus ut.

Inte enbart med tanke på lavinräddningsverksamheten utan snarare den satsning som pågår för att bredda målgruppen rejält.

Recco siktar på en betydligt större marknad än utförsåkare.

Nu handlar det även om övriga rörliga friluftslivet: vandring, paddling, stigcykling, bärplockning, you name it.

Överallt ska du vara effektivt sökbar utan att behöva aktivt använda någon batteriberoende transceiver eller liknande.

– Lavinproblemet är relativt litet i Sverige och världen om man jämför med övrigt friluftsliv. Om du skulle fråga polisen i Östersund, de som är ansvariga för Fjällräddningen, skulle de förklara att de överlägset vanligaste utryckningarna är att leta efter folk, inte rycka ut på lavinräddningsuppdrag. Och ser man på sökning med Recco så fungerar det mycket bra i till exempel skog, som inte stör signalen.

1991

1983 kom den första kommersiella detektorn, en stadig pjäs på 16 kilo. Det första livet som räddades var en schweizisk tjej som jobbade på en skidaffär i Schweiz, året var 1987.

Hon hade fått ett par reflektorer som hon lagt i bröstfickan, innan hon åkte skidor den dagen och blev tagen av en lavin.

För Magnus innebar det ett kvitto på att Recco hade existensberättigande.

Tidigt integrerades reflektorer i pjäxor.

Det är svårt att säga någon exakt siffra på hur många liv Recco räddar per år.

Men någonstans mellan noll och tre brukar det ligga på.

I och med utvecklingen av mobiltelefoner sattes rejäl skjuts på utvecklingen av komponenter så att detektorerna blev hanterbara på ett helt annat sätt.

1995

Idag väger en detektor kring kilot. Åre har till exempel sex handhållna detektorer. Reflektorn däremot väger bara fyra gram och är några centimeter lång.

 Magnus Granhed är noga med att lyfta fram att Recco inte bara gör nytta i och med att lokalisera och livrädda människor som begravts i laviner. Även det att hitta omkomna har ett stort värde i dessa sammanhang.

– Dels kan man ju avsluta det ofta farliga och resurskrävande räddningsarbetet snabbare och dels är det viktigt för de anhöriga att kroppen hittas. Vi använder begreppet sökbar. Det ligger på ditt ansvar att du ska vara sökbar. Både för din egen skull men också för dina anhöriga och räddningstjänsten. Med det sagt vill jag ändå påpeka att Recco absolut inte var tänkt att ersätta kamraträddning med transceiver. Recco fungerar ju bara på orter som har systemet. Är du ute på till exempel Sylarna så är det kamraträddning som gäller  initialt såklart. I princip är det bättre ju mer säkerhetsutrustning man har.

När man pratar säkerhet och skidåkning med Magnus Granhed slås man av hans krassa konstateranden att det de facto inte är ofarligt att befinna sig på ett berg täckt av snö.

I Sverige dör i genomsnitt en person vartannat år i lavinolyckor.

Ytterligare två svenskar dör i genomsnitt utomlands per år.

Räknar men hela världen är siffran för människor som omkommer i laviner mellan 150 och 200 (enligt vissa källor).

Lika skrämmande är det kalla fakta som belyser chansen att överleva en lavin. Magnus har statistiken i huvudet.

– Om du dras med i en lavin är chansen att du överlever 75 procent. Rent statistiskt generella siffror alltså. Hälften begravs och av dessa överlever således hälften. Man kan jämföra det med att spela rysk roulette. Där är risken att du dör 1/6, det vill säga mindre än 17 procent. Men jag känner ju ingen som spelar rysk roulette, däremot känner jag en massa människor som inte reflekterar över att de befinner sig i lavinfarlig terräng.

2009

Idag skulle få erfarna skidåkare åka utanför pisten utan att ha lavinsäkerhetsutrustning.

Man skulle kunna befara att en lavinryggsäck med airbag, sond, spade, transceiver och Recco-reflektor kan påverka risktagandet på ett negativt sätt.

Så kallad riskkompensation.

Fler undersökningar visar att till exempel bilförare när de kör utan bilbälte kör försiktigare. Magnus Granhed har givetvis funderat mer än de flesta på detta dilemma.

– Dale Atkins, som är en av de verklig tunga auktoriteterna på laviner berättade en gång för mig att han stått inför ett enormt snöfält med perfekt puder med ett gäng skidåkare. Alla med lavinsäkerhetsutrustning. Då frågade han om det var någon som ville åka först. En anmäler sig. Sen säger han åt alla stänga av sina transceivers och så frågar han samma sak: ”vem vill åka först?”. Då kom det liksom ingen given, utan de ville tänka sig för och ingen ville riktigt åka först. Av det drog han slutsatsen att vi ibland räknar med säkerheten så att den förändrar riskbedömningen, säger Magnus och fortsätter.

– Jag har träffat flera som jobbar med räddningstjänst som menar att det bästa vore om vi hade säkerhetsutrustning utan att veta om det. Och faktiskt, det säger lite om Reccos värde. Vi har ju plockat upp folk som överlevt som inte haft en aning om att de haft Recco-reflektorer på sig. Jag behöver inte prata i Reccos sak men om du har något insytt i kläderna som du knappt känner till så räknar du kanske inte lika hårt med det. Men det är bara vad jag tror.



Reccos tidslinje

1973 Magnus Granhed försöker förgäves lokalisera och gräva fram två människor som dragits med i en lavin.

1978 Idén för Recco-detektorn och reflektorn utvecklas på Kungliga tekniska Högskolan i Stockholm. Tester genomförs i Åre utan större framgång. Enheterna stör varandra.

1980-81 Den första prototypen R-1 testas i Duved.

1982 Reccosystemet presenteras på flera håll. Bland annat i Tyrolen och i Zermatt.

1983 Recco AB grundas. Samarbetet med Bruno Jelk och Zermatts räddningstjänst tar fastare form. Den första separata Recco-reflektorn släpps. Air Zermatt använder Recco.

1984 Trappeur är första pjäxmärke att använda Recco.

1986 Degré7 med Patric Vallençant är första klädmärke att integrera Recco i kläder.

Swatch bygger in Reccoreflektor i en modell.

1987 Första livet räddas. En kvinna i Lenzerhide i Schweiz lokaliseras med hjälp av Recco från helikopter. Recco R2 introduceras.

1992 NATO utrustar norska militären med Recco.

1995 Modell R5 väger bara en tiondel av första modellen (1,6 kilo mot 16 kilo).

1996-2008 Utvecklingen av mobil telefoni skyndar på utveckling av Reccos hårdvara. Allt blir mindre, lättare och smidigare. Det öppnar för fler sätt att integrera reflektorer i kläder och annat.

2009 R9-detektorn kan söka både Reccoreflektorer och transceivers.

2014 D1 är den första prototypen för helikopterdetektor.

2015 D1 är den första prototypen för helikopterdetektor.

2016 Den helikopterdetektor som används idag introduceras.

2017 Freeride World Tour använder Recco som officiell säkerhetspartner. Reccos reflektorer är obligatorisk säkerhetsutrustning.

2018 Österrike är första land att helt täckas av Recco SAR-systemet. Nya Reccoprodukter introduceras. Till exempel ett bälte med reflektor samt separata reflektorer.

2019 Recco introducerar ett året runt fungerande system. Fler reflektorer integreras i sommarkläder och utrustning. Recco är representerat i 28 länder.

2021Italien täcks av Recco SAR-systemet i Aosta, Trento, Val Gardena och Abruzzo.

2023 36 Recco SAR-helikoptersystem är operativt i världen.

2024 Recco fyller 41 och vi på Åka Skidor lyfter på skidmössan.
I Sverige finns Recco på 17 skidorter.


Text: Niclas Sjögren • 2024-06-28
ArtiklarPrylarbergLavinerMagnus GranhedReccoSäkerhetsäkerhetsutrustningSverige

Copyright © 2024 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Karlavägen 96, 115 26 Stockholm, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Rulla till toppen