(De moderna) tidernas 15 bästa skidprylar

Åka Skidor grundades 1974 vilket kan sägas ha varit i starten av den moderna skidåkningens utveckling. Redan då hade några av tidernas främsta uppfinningar på skidfronten skett som skidan med fast stålkant, skidor med metallaminat, plastpjäxor med spännen och säkerhetsbindningen meed utlösningsfunktion. Efter att de grunderna satt sig har utvecklingen mot en förfinad skidutrustning skjutit rejäl fart och det här är våra favoriter från 1974 och framåt.

15. Nacktuben

Den är billig, tar nästan ingen plats, ger värme och komfort inom några få sekunder och kan användas på otaliga sätt. Kalla den Buff, nacktub, halstub, eller vad du vill, funktionen är i vilket fall som helst svårslagen och kan få även den kärvaste av liftturer under en stormdag att bli någorlunda behaglig.

14. Digitala transceivers

Att söka efter ett lavinoffer med en analog transceiver är ett hantverk som gränsar till svartkonst och extremt svårt och tidsödande för gemene skidåkare. Digitala transceivers med en stor och tydlig display som visar avstånd och riktning till offret minskar den stressen nämnvärt och gör det enklare för fler att lokalisera offer under snön, och därmed chanserna att gräva upp dem levande. 

13. Lavinryggsäcken

Grunden till dagens lavinryggsäckar, eller airbag, kom till när den bayerska jägmästaren Josef Hohenester upptäckte att han höll sig ovanpå ytan i snöskred när han bar dött vilt på ryggen (nej, vi skojar inte). Denna idé om att utvidga sin kroppsyta testades sedan med större behållare och ballonger. När sedan Peter Aschauer köpte upp patentet och utveckalde ett system där skidåkaren själv kunde blåsa upp ballongen inom några få sekunder var ett stort steg inom lavinsäkerhet taget. En lavinairbag är ingen garanti att du överlever en lavin men dina chanser ökar markant.

12. Underställ i merinoull

Merino är ett underställsmaterial som värmer när det är kallt, håller dig tempererad när du rör på dig och som dessutom inte luktar skunk ens efter att du använt det en vecka i sträck utan att tvätta. Dessutom kliar det inte. Det låter betydligt bättre än gamla underställ i plastpåsematerial eller vita polotröjor i stel bomull.

11. Kontrasthöjande linser

En gång i tiden var goggleslinser för dåligt väder begränsade till gula eller orange linser som inte gjorde så värst mycket mer nytta än gjorde världen lite… gulare. Dagens moderna linser höjer kontraster genom att filtrera ut vissa färger i ljusspektrat eller förstärka andra för att du ska se vart du är på väg även i det flataste av flatljus.

10. Lätta hjälmar med ventilation

Visst, det ÄR snyggare att åka med mössa men säkerheten i ett halvt garnnystan på skallen är ytterst tveksam. Och gamla tiders vurpollon var förvisso skapligt säkra men andningen var obefintlig och stilfaktorn i bästa fall katastrofal (om du inte hette Johan Hjälmtvång förstås). Moderna hjälmar är lätta, har bra ventilation, är bekväma och ser till råga på allt inte ut som bowlingklot – något som gjort att de flesta skidåkare idag åker med skydd på skallen.

9. Techbindningen

När den österrikiska ingenjörs-studenten Fritz Barthel skapade sin första turbindning 1982 gav han den namnet Low Tech eftersom han var så less på att allt på den tiden gavs epitetet high-tech. Idén kom efter en klättring på Mont Blanc där Barthel och hans kompis var helt slutkörda när de nådde toppen, släpandes på sin tunga utrustning med bland annat 200 centimeter långa slalomskidor. Han låste in sig i sin källare och kom inte ut förrän han hade skapat ett helt nytt sätt att koppla ihop skida och pjäxa genom en bindning med stift i tå- och häldel. En bindning som var betydligt lättare än dåtidens turbindingar med stora plattor, och mycket mer effektiv. Generationer av skidåkare på topptur tackar honom för det.

8. Skidkläder med membran

När Bob Gore av en slump sträckte flourplasten PTFE år 1969 insåg han att det nya, mikroporösa materialet fungerade utmärkt för att stå emot vatten samtidigt som det släppte ut vattenånga. Några år senare såg de första ytterplaggen sydda i tyg med Gore-Tex-membran dagens ljus och världens outdoor- och skidentusiaster kunde hålla sig torra både inifrån och utifrån. Tidigare fick man välja en av dem om vädret var riktigt tjurigt, vilket vädret i bergen ofta har en tendens att vara. Idag finns det en uppsjö av membran som marknadsförs under en rad olika varumärken men principen är den samma.

7. Friåkningspjäxan med gåläge

För inte speciellt många år sedan fanns det inte ens på kartan att en hårt körande friåkare skulle använda pjäxor med någon form av gåläge. De pjäxor för topptur som fanns på marknaden var sladdriga och saknade all form av åkprestanda och de alpinpjäxor med gåläge som faktiskt fanns i början av 90-talet marknadsfördes mest gentemot skidnoviser som hellre gick på afterski än vistades på bergets baksida – gåläge sågs mest som ett skämt och inget för riktiga skidåkare.

Men i samma veva som rambindningarna med gåfunktion började få fäste även i friåkningsvärlden mot slutet av 2000-talet så började de stora pjäxtillverkarna så smått att producera friåkningspjäxor med gåläge som faktiskt både satt bra och gick att åka på ordentigt med. Idag har majoriteten av pjäxor som säljs i Sverige till entusiastiska skidåkare någon form av gåläge och finns i superlätta modeller för långa toppturer eller varianter som är tillräckligt stabila för att vinna på Freeride World Tour med. Gummisula och bättre prestanda för pjäxdansen på afterskin kommer med i paketet.

6. Hybridbindningen

När Salomon Shift presenterades för världen hösten 2017 markerade den ett gigantiskt steg framåt i utvecklingen av bindningar med sin unika kombination av en alpinbindning för utförsåkning och en techbindning för uppförsgång, allt paketerat under 900 gram. Visst, de rambindningar som fanns innan var förvisso (mer eller mindre) funktionella och gjorde sitt jobb men vägde inte sällan bly och dödade skidans flex. Och de techbindningar som fanns erbjöd inte samma nivå av fasthållning, stötdämpning och utlösningsprestanda. Här fanns plötsligt skidvärldens enhörning framför oss, bindningen som både lyckades äta kakan och ha den kvar på samma gång.

5. Twintipskidan

Om det var en sak som snowboard-åkningen förde med sig så var det en vilja bland världens yngre skidåkare att smita in i skidorternas terrängparker och utföra samma trick som brädåkarna. Och efter att världens första twintipskida Salomon 1080 visades upp för världen under King of the Hill i Riksgränsen 1998 sattes en snöboll i rullning som skapade en helt
ny form av skid-åkning som tog 70-talets hot dog och stöpte om den i en modern form.

4. Rocker

Egentligen kom allt till av en slump när friåkarlegenden Shane McConkey insåg att hans gamla, knäckta skidor av märket Volant, tillverkade i en ovandel av rostfritt stål flöt bättre i lösnsnön än de nya modeller som hans skidsponsor skickat till honom. Den längre nosen gjorde helt enkelt att skidan inte borrade ner sig lika hårt i snön utan trycktes upp mot ytan, vilket i sin tur gjorde åkningen enklare. Volant tillverkade även tidernas första skida med en gradvis, längre böj i både nos och bakände, den 125 millimeter breda Spatula som dessutom försetts med omvänd skärning i midjan. 

Ordet rocker dök inte upp förrän året efter, 2003, när det nyfödda schweizisk-amerikanska skidmärket DrakeBoinay snodde ordet från surfvärlden och använde det för att beskriva konstruktionen på sin flaggskeppsmodell, den breda kolfiberskidan Tabla Rasa. Resten är skidhistoria.

3. Skidan med kort svängradie

Att få stockkonservativa österrikiska pistfantomer att erkänna att de har snowboardåkningen att tacka för något kommer mest troligt inte att inträffa, men det är likväl ett faktum att deras 165 meter långa slalomcarvers med 12 meters svängradie hämtat inspiration just därifrån. För innan dess var skidor långa, spikraka och med en skärning på långt över 30 meter. De första carvingskidorna, Kneissl Ergo – eller timglasskidorna som Åka Skidor kallade dem på den tiden – dök upp 1992 följt av Elan SCX (SideCut eXtreme) året efter. Plötsligt var skärande kortsväng inte en omöjlighet längre.

2. Snowboarden

När pionjärer som Jake Burton och Tom Sims skapade sina första varianter av snowboards på 70-talet så skulle det bli starten på den största revolution som skidvärlden hade skådat sedan… ja, sin födelse. Den ofantligt konservativa och tröga skidbranschen som styrdes av torftiga österrikare fostrade bland röda och blå slalomkäppar fick helt plötsligt se en ny generation av snösportare som utmanade alla regler som fanns ute i bergen och till råga på allt hade kul samtidigt som de gjorde det. Så kunde vi givetvis inte ha det och med en gång arbetades det stenhårt för att förbjuda dylikt beteende på världens skidorter. Men glädjen vann och inom några få år på 90-talet kom skidåkningen att förändras i grunden via en mängd uppfinningar och företeelser som hämtat direkt inspiration från brädåkningens värld. Få av dem hade sett dagens ljus lika snabbt annars, om ens överhuvudtaget.

1. Den breda friåkningsskidan

Alla produkter på den här listan har haft sin givna plats i skidåkningens utveckling de senaste 50 åren men inget produkt har förändrat själva åkningen lika fundamentalt i grunden, och gjort skidåkningen över hela berget tillgänglig för fler, som den breda friåkningsskidan. Egentligen är det logiskt att en bred skida flyter bättre i djup eller mjuk snö än en smalare – det är ju enbart ren fysik. Ändå skulle det ta många år efter att snowboarden gjort sin entré innan skidvärlden skulle börja experimentera med bredare skidor. 

Visst, redan i början av 90-talet existerade det en rad breda puderskidor som mestadels användes av stenrika tandläkare på flack heliskiing i British Columbia i Kanada men det var inte förrän (än en gång) Shane McConkey runt 1997 snodde åt sig ett dylikt par fetingar från sin skidsponsor Volant, drog upp till Alaska och öppnade upp svängradien på ett sätt och med en kontroll som ingen tidigare hade skådat. Efter det var det som att dammluckorna öppnades fullständigt och utvecklingen de kommande fem åren skulle visa sig bli enorm, både när det gällde materialet och sättet världens skidåkare använde dem på. Det började gå fortare, större och terräng som tidigare ansetts som omöjlig var helt plötsligt var åkares territorium.

Utvecklingen stoppade inte förrän skidorna var uppe på 175 millimeter i midjan med Capital G-Funkenstein XXL och man insåg då att gränsen de facto var nådd. Numera ligger en genomsnittlig puderskida på ett midjemått runt 115 millimeter men med en väl avvägd kombination av rocker (se punkt 4), taper, flex och monteringspunkt har man lyckats skapa skidor som flyter i djup snö samtidigt som de är bra även på hårdare underlag, något som gjort att offpistskidåkningen av idag är mer tillgänglig och roligare för en större massa – på gott och ont beroende på vem du frågar.

Faktum är att många av dagens pistskidor med ett midjemått på runt 85 millimeter faktiskt är lika breda som de förhistoriska puderskidor från 30 år sedan som startade hela utvecklingen, det visar att brett verkligen var rätt.

---

Läs mer om skidor och prylar:

• Skidtest 21/22: Vinterns bästa skidor
• Prylguide 21/22: lätta toppturspjäxor med åkkänsla
• Prylguide: Gadgets för guldkant på skidlivet
• Prylguide: 6 hjälmar för säkra åk
• Prylguide: 7 lavinryggsäckar för offpiståkning
• Prylguide: 9 skalställ för damer
• Prylguide: 9 skalställ för herrar

---

---

Text: Tobias Liljeroth • 2021-10-24
Prylar • Skidprylar