Min bucket list: Mattias Fredriksson

Åka Skidors evige fotograf bor i Terrace i norra British Columbia i Kanada och har åkt skidor på runt 200 skidorter över hela världen. @mattiasfredrikssonphotography

1. Arolla – Schweiz

Jag älskar små, undanskymda skidorter. Arolla i Val d’Hérens, som ligger i den schweiziska regionen Valais, är en annan liten pärla som jag ännu inte besökt, men hört mycket gott om. Den lilla skidorten har fem liftar, de flesta knappliftar och själva skidområdet verkar inte vara mycket att skriva hem om, men däremot offpist-möjligheterna. Kring Arolla tornar magnifika berg upp sig i alla riktningar ovanför den lilla byn som ligger på 2 000 meter.
Det finns ett antal bergshyttor man kan gå till från skidområdet och Arolla verkar vara ett ställe som de stora horderna av turister missat. Enligt uppgift kan man åka ospårat puder ett bra tag efter snöfall. Byn är sömnig och genuin, något som också är helt i min smak. Nästa gång jag åker till Schweiz för skidåkning hoppas jag kunna göra ett besök.

2. Alaska – USA

Alaska har alltid betraktats som varje sann storbergsåkares våta dröm. Friåkningens Shangri-La. På allas bucket list. Den sista utposten. Den heliga graalen för skid- och snowboardåkare från hela jorden.
Man kan rada upp floskler som dessa, men är det någon gång det verkar stämma så är det väl just i fallet med Alaska. Jag har i alla fall aldrig hört någon komma hem därifrån och säga att det varit lite halvkass.
Det sägs att det inte finns bättre skidterräng någon annanstans och snökvaliteten är fantastisk. Genom att stormarna kommer in med mycket luftfuktighet från det närliggande havet, smetar den sig fast på de branta sluttningarna med otroliga spines som resultat. Den här snön sitter också på sluttningarna på ett unikt vis, vilket gör att man kan åka riktigt branta åk. Det här är vad jag har hört och det låter ju helt perfekt.

Hela upplevelsen att besöka Alaska verkar vara riktigt häftig men ändå har jag aldrig varit där. Inte en gång. Och efter drygt 25 år som fotograf och journalist i skidbranschen förefaller det kanske en smula märkligt.
Men ja, enkelt förklarat kände jag mig under lång tid inte redo för Alaska. Det är som du säkert noterat på bilder och film inte någon terräng för vem som helst. Sen kändes det som alla åkte dit ett tag och jag hittade mer unika platser närmare hemma (läs Skandinavien under lång tid). Numera bor jag bara tre-fyra timmar från den södra gränsen till Alaska men de senaste åren har Covid-pandemin gjort att äventyren fått stanna i de lokala bergen. Nu är inte det något problem i mitt fall då vi har terräng som är ganska lik Alaska hemma i Terrace och enorma snömängder, men en vacker dag hoppas jag kunna besöka Alaska. Nu, till slut känner jag mig redo.

3. Mount Cain – Kanada

Vancouver Island har bara ett par skidorter och den mytomspunna Mount Cain är en av dem. Här finns bara ett par ankarliftar, ett sömnigt litet skidområde men utmanande backcountry-åkning och mest snö av alla skidorter i hela Kanada, drygt 15 meter snö varje säsong. Läget nära havet gör att snödumpen ofta är upp emot en meter åt gången men snön är också en verklig färskvara.
Liftarna snurrar bara på helgerna och förutom ett par stugor som hyrs ut finns inget boende uppe vid skidområdet så det är husbil eller vintercamping som gäller. Närmsta stad ligger ett par timmar bort.
Mount Cains drivs som en non-profit i en kooperativ form. Detta sätt att driva en skidanläggning skapar en fin gemenskap och en känsla som är så långt från stora kommersiella skidorter man kan komma. Genuint och trevligt. Jag tror jag kommer att gilla det.

4. Kamtjatka – Ryssland

Kamtjatka har enorma vulkaner, spektakulär natur, stora mängder snö och väldigt lite folk. Denna halvö längst österut i Ryssland – väldigt nära Japan – utgörs av ett gigantiskt område med flera tusen kilometer av berg och kalla arktiska vindar från Sibirien i kombination med kalla havsströmmar gör att halvön är snötäckt från oktober till juli. Det är mycket kallare än i Japan men ofta med samma snökvalitet.
Bergsguiden Stefan Palm har spenderat mycket tid på Kamtjatka-halvön och han säger att det är ett av de absolut bästa ställena som han skidat på. Hans beskrivning av området låter som det bästa av Alperna, Skandinavien, Japan och Alaska samlat i en region. Addera naturliga varma källor och att vissa åk slutar nere vid havet. Visst låter det lockande?

5. Svalbard – Norge

Att förlänga skidsäsongen och åka skidor riktigt sent på våren har alltid varit något jag gillat och tycker känns lite extra njutbart. Vårslask är näst bäst efter puder men ibland nästan ännu bättre. Sedan är det ju lite skönt och otippat att ha fina skidupplevelser när det redan blivit grönt och frodigt i dalgångarna. På Svalbard är det knappast vårkänsla i vare sig maj eller juni, men ändå drömmer jag om att resa till dessa ishavsöar mellan 74:e och 81:e, nordliga breddgraden. Där finns den riktiga vildmarken, en helt unik natur och massor av isbjörnar. Jag skulle vilja göra skidturer i midnattssol i juni ovanför fjordarna och ishavet, med bergsguiden Per Ås som ledsagare. Det kommer hända, vi får se när bara.