1. Brad Holmes vs. Biggie Shane Mc

Den högst mediokert talangfulle före detta puckelåkaren från Tahoe lyckades på något oförklarigt sätt nästla sig in i skidfilmsbolaget MSP:s storfilmer i slutet av 90-talet. Hans största skidmerit var egentligen att han var barndomskamrat med legendarer som Glen Plake och Shaun Palmer, mer än att han var en speciellt vass åkare själv. Och visst, han kunde slänga iväg en halvtafflig 360 i en tid när skidåkningen var i total förändring och åkare som hade någon form av steeze var högvilt villebråd.

Denna förvandling från en total nobody till att bli en (självutnämnd) superstar gick givetvis inte Holmes förbi i en total avsaknad av självinsikt och självkritik. Det hemska slutresultatet blev hans sekvens i den annars så fantastiska skidrullen Global Storming från 1999 där den platinablonderade Holmes går fullt ut på the american dream och leker svart rappare så till den milda grad att man både får akut cancer i öronen och en intensiv längtan att tvätta ögonen med koncentrerad Desivon efter att ha sett skiten.

2. Shane McConkey – White as Hell

Svaret lät naturligtvis inte vänta på sig, och det var inga mindre än Tahoe-kollegorna Shane McConkey och Scott Gaffney som stod för den svidande repliken till Holmes hemskheter i There’s Something About McConkey från 2000.

3. Pernilla Wiberg – Privilege

Pillan från Norrköping är odiskutabelt en av Sveriges största skidåkare och idrottare genom alla tider, hennes medaljsamling är i sanning imponerande med två OS-guld som höjdpunkterna. En sann mästare som visade att svenskar faktiskt törs åka störtlopp, och till och med kan vinna i den hårdaste av skidgrenar. Men sjunga? Nja… 

4. André Myhrer – Kommer hem med metall

Att André Myhrer är en slalomåkare av ett sällsynt talangfullt snitt visade han med all tydlighet när han som första svensk sedan den intergalaktiske Ingemar Stenmarks dagar tog hem den totala slalomcupen 2012. Inför OS i Vancouver och Whistler 2010 hade han bestämt sig att komma hem till Bergsjö utanför Sundsvall med en medalj kring halsen (det blev ett brons). Eller, eh… metall. Något han tog med sig gitarren och drog in i studion och svängde ihop en bredbent Takidaosande historia ihop med bandet TBL om. Och javi låter det stanna där.

5. Hansi Hinterseer – Ski Twist

Den tvålfagre Kitzbühelsonen Hinterseer var en av Stenmarks hårdaste rivaler under mitten av 70-talet och vann den totala storslalomcupen 1973, sex världscuptävlingar och ett OS-silver i St Moritz 1974 i paradgrenen storslalom under sin skidkarriär. En formidabel skidåkare helt enkelt. 

Efter skidkarriären började han jobba som expertkommentator åt österrikiska ORF, deras motsvarighet till SVT, vilket han fortfarande gör. Det vill säga när han inte extraknäcker som smörsångare av den värre graden. Hinterseers paradnummer är utan tvekan den fantastsiskt såsiga slagdängan Ski Twist. En smått horribel Alpschlager komplett med joddling, dragspel och ett par los gehts inkastade för lite extra pepp på afterskin. Videon är givetvis toppad med Hansi själv som iklädd en kritvit skidress visar att skidformen sitter kvar sedan storhetstiden. Fräsigt värre. Svänger det? Du måste nog vara österrikare för att gilla det här. Eller påverkad av en helkväll med weißbier och Jägermeister på Mooserwirt i St Anton.

6. fii – Up On The Mountains

För en gångs skull är redaktionen totalt jävla mållös. Hur kan man ens börja att skriva om något så här hemskt? Den österrikiske ”artisten”, eller beatboxaren om han får bestämma själv, fii fick det inte helt enkla uppdraget att dra ihop den officiella låten inför freestyle-VM i Kirchberg tidigare i vintras. Vi önskar att han hade låtit bli, för det här kan var det hemskaste som setts i skidsammanhang sedan… well, Paris Hilton var på skidsemester senast. Det här är det ultimata beviset på att FIS ska hålla sig långt, långt borta från allt som ens kan liknas vid friåkning. En överviktig tjomme som vill ta med oss up on zee mountains? Nej tack. 

7. Alpina landslaget med kör och orkester – Dä bar å åk.

Vi avslutar med en riktig höjdare, ett tvättäkta guldkorn i en annars grumlig bäckfåra av fasanfull skidmusik: Ingemar Stenmark och det alpina landslagets monsterhit Dä bar å åk från 1976. Den (tveksamt) skönsjungande ensembeln bestod förutom Stenmark av Stig Strand, Calle Briandt och Jan Green. Fyra personer som var betydligt bättre på att åka utför än dom var musikaliska, ett faktum som svenska folket dock sket högaktningsfullt i och röstade in låten på självaste Svensktoppen där den låg kvar i hela fem veckor på våren 1976. Kanske var det den här låten som långt senare fick Ingemar att ta det väldigt udda beslutet för en tystlåten man från den Västerbottniska landsbygden att ställa upp i Let’s Dance, som för att avsluta sitt jobb med show business en gång för alla.