Det var en solig vårdag i La Grave, när Doug Coombs, hans fru Emily och tre vänner gav sig upp på berget. När gruppen svängde av mot Polichinelle-korridoren åkte dock Emily vidare. Nere i byn väntade parets tvåårige son, som tyvärr snart skulle vara faderlös.

Couloir de Polichinelle på La Meije består av tre rännor, cirka 45 grader branta, med traverser emellan. Mellan den andra och tredje rännan tappade 31-årige Chad Vanderham greppet och föll utför berget. Doug Coombs skyndade fram till klippkanten och började kliva nedåt med skidorna på sig, när han också förlorade fästet och föll cirka 150 meter. Doug Coombs var död när räddningspatrullen nådde honom och Chad Vanderham dog kort därefter.

Det är en sorgsen men inte bitter änka som uttalar sig i New York Times en månad senare. Doug och Emily drev sitt guideföretag tillsammans och Emily är en rutinerad offpiståkare.
– Bergen är fulla av faror och de slukar dig. Men mestadels så ger de, säger hon till reportern.

Det kan tyckas konstigt att bergen slukade just 48-årige Doug Coombs.

När han för 15 år sedan vann extrem-VM i Valdez, Alaska, ansågs han vara en galen daredevil. Han åkte brantare och fortare än alla andra och upprepade bragden året därpå, 1992.

Han kom från en skidåkande östkustfamilj, men hade flyttat västerut för att satsa på tävlingsåkning. Den karriären blev kortvarig. Istället började han på 1980-talet arbeta som helikopterskidguide i Jackson Hole.

Samtidigt började han göra allt brantare studiebesök i bergen kring Chamonix.

Hans stora idol – vid sidan om Ingemar Stenmark och bröderna Mahre – var extremåkaren Patrick Vallençant. Man kan utan överdrift säga att Doug Coombs snart blev Vallençants amerikanska motsvarighet.

Medan Scot Schmidt var killen som gav extremåkningen ett ansikte i USA, var Doug Coombs killen som tog över jobbet – och gjorde det på riktigt. Doug Coombs skulle hinna med cirka 300 extrema förstaåk innan han dog. Han gjorde i Nordamerika vad skidåkare som Saudan, Vallençant och de andra hade gjort i Alperna: han började åka skidor nerför klätterleder. Och han öppnade upp massor av stup i Valdez, Alaska.

I samband med tävlingarna där i början av 1990-talet insåg Doug Coombs att de branta, puderdopade bergen omkring Valdez var perfekta för skidäventyr. Han och Emily startade ett heliski-företag i Valdez 1994.

Tre år senare blev de portade i Jackson Hole, efter att ha åkt offpist en gång för mycket. Paret begav sig till den regelstyrda amerikanska skidåkningens motpol – franska La Grave.

Under decenniet som följde förvandlades Doug Coombs från vildhjärna till seriös bergsmänniska. Han utbildade sig till UIAGM-guide och var omvittnat säkerhetsmedveten. Även om han som guide inriktade sig på brantåkning i extrema miljöer var turerna alltid väl förberedda. När han till exempel gjorde det första guidade, kommersiella skidåket nerför den klassiska klätterleden CMC Route i Grand Teton, USA, hade han med sig ett sexsidigt dokument fullt med diagram, kartor, fotografier och statistik.

Därför blev många förvånade när Doug Coombs dog i La Grave den 3 april, 2006.

Hans fru Emily har förstås funderat mycket på orsaken. När New York Times – så stor uppmärksamhet väckte hans död i usa – intervjuade henne trodde hon att det kunde bero på att Chad Vanderham var en god vän. Doug kanske tappade skärpan när vännen störtade.
– Adrenalinet fick honom troligen att reagera snabbare än han borde ha gjort, är hennes teori.

Var det klokt att ta sådana risker när man har en tvåårig son? Många skulle svara nej. Men den frågan kan förstås bara de inblandade själva besvara.

Text: Gabriel Arthur • 2008-07-17