De flesta störtloppsåkare i världscupen fruktar störtloppsbanan i Kitzbühel. Norska störtloppskungen Lasse Kjus, som kraschade otäckt -96, menar att rädslan för att åka Hahnenkammrennen försvinner med åren.
– I de här sammanhangen är rutinen avgörande. Jag och Aamodt har tävlat här så många gånger att vi vet vad det handlar om och vi känner till banan. Men störtlopp kräver att man till hundra procent är medveten om vad man gör. Annars kommer rädslan direkt.

Trots hundratals störtloppstävlingar och ett tiotal starter i Hahnenkamm Rennen erkänner Aamodt att rädslan alltid kommer krypande när han står vid starten och vet att det bara tar några sekunder innan han flyger 80 meter utför Mausfalle.
– Störtlopp är kul så länge man inte ramlar. Jag är alltid lite rädd när jag åker här, även om jag har blivit mindre rädd med åren. Det är bra att vara rädd om man ska överleva. Hahnenkamm Rennen är helt klart det svåraste störtloppet i världen.

Enligt Aamodt är det den långa mjölksyreframkallande vänstersvängen genom Hausbergkante i den över tre kilometer långa banans avslutning som är värst. Då brinner benen av mjölksyra efter mer än en och en halv minut i äggställning och kraftödande svängar i hundra knyck genom skarpa kurvor. Farten utför Hausbergkante är extremt hög och pisten lutar åt fel håll. Den ogynnsamma branta högerlutningen i kombination med G-krafterna som utvecklas i den långa sugande vänsterkurvan vill liksom slänga åkaren av banan.

Steilhang brukar annars nämnas som Hahnenkamms skräckpassage. Perfekt teknik och timing är vad som krävs om man ska passera det 54 grader branta hanget helskinnad. Landningen efter flygturen utför Mausfalle måste sitta perfekt eftersom världscupens mest tekniska S-kurva följer med ett långt hopp ner till botten av branten, där åkarna slickar skyddsnätet i en lång högersväng.

Kanadensaren Brian Stemmle hör till dem som vet vad som händer när det går snett i Steilhang. Under tävlingarna -89 gjorde han en våldsam krasch in i ett felaktigt uppsatt skyddsnät och slets nästan mitt itu. Bäckenbenet bröts, tarmarna i underlivet slets sönder och tillståndet var länge kritiskt för Stemmle, som senare stämde arrangörerna för slarv och vann rättsprocessen.

Många åkare hävdar dock att chockstarten ner i Mausfalle är den vidrigaste passagen. Det är definitivt den brantaste. Med spektakulära hopp på 50-80 meter är det också den attraktivaste åskådarplatsen. Från en liten träläktare kan den som är villig att betala 2600 Schilling (1 750 kr) följa åkarnas hisnande acceleration utför startrampen och de spektakulära flygturerna utför Mausfalle från första parkett. En skarp vänstersväng hindrar åkarna att krocka med läktaren. Åskådarna är så nära banan att de känner vinddraget från de förbisvischande nylondräkterna. Biljetterna till Mausfalle-läktaren säljs slut så fort de släpps. Hahnenkamms pälsklädda jetset är naturligtvis villiga att betala vad som helst för att komma dramatiken så nära som möjligt.

Av: Patrik Leje

Text: Åka Skidor • 2008-03-20