Dramatiska vyer och långa dagar, här i Rørvassfjellet i Lyngen, är vardag för Sofia under vinterhalvåret. En del dagar börjar anmarschen redan på natten för att åkarna ska få den optimala snön och Sofia det bästa ljuset.
Sofia Wester Sjöberg – skidfotografen som valde passion före bekvämlighet
Sofia Wester Sjöberg är civilingenjören som aldrig har jobbat en dag på ett kontor. Hon är den som hellre står bakom kameran än sätter en djup pudersväng.
Det bullrar i bakgrunden och jag får ett glatt hej i örat när vi äntligen lyckas tajma en intervju.
Sofia sitter och väntar på att stiga på planet till Tromsö för att dra igång skidfilmsturnén som innehåller hennes senaste skidfilm, Walk the Walk.
Den andra personen i filmprojektet är hennes man Jacob Wester Sjöberg, vars svängar både lämnar många med en känsla av avund och skräckblandad förtjusning.
Det är dessa svängar som Sofia fångar med sin kamera – vilket hon gjort i över ett decennium.
Det var inte helt självklart att det skulle bli ett liv ute i bergen för Sofia.
Däremot var kameran tidigt ett viktigt inslag i hennes liv.
– Min uppväxt var väldigt traditionell svensson. Ett svenssonliv i Stockholm. Jag minns mina semestrar när jag var liten, jag var alltid den som sprang runt med en kamera och ville framkalla bilder och pappa blev lite irriterad, för filmrullar och framkallning kostade en del på den tiden. Vi var en medelklassfamilj i Stockholm och mina föräldrar var inte några superskidentusiaster utan det har varit en eller två veckors skidåkning per år. Vi åkte alltid i pisten och aldrig offpist, det var ju farligt. När jag blev tonåring ville jag göra allt man inte fick göra, så då började jag åka snowboard för det var ju lite coolare. Det höll i sig tills jag kärade ner mig i en skidåkare, Jacob (Wester, förf anm), när jag var 18 och då bytte tillbaka till skidor.
Där någonstans började Sofias resa som skidfotograf.
När den du blir upp över öronen förälskad i har en stor kärlek till skidåkning, så är det väl lika bra att kombinera din egen passion för fotograferande med den världen.
blivit mästaren på att hålla sig varm och underhålla sig själv då batteriet på telefon måste sparas och böcker går bort för att prioritera plats för utrustning.
Var det en självklar väg för dig Sofia?
– Nej det skulle jag inte säga. Jag hade alltid sett fotograferandet som en fin hobby men aldrig sett det som ett yrke. Antagligen för att det aldrig hade varit någon som hade uppmanat mig och jag faktiskt kunde jobba med det. Någonstans så hade jag fått för mig att man ska ha en utbildning. Därför studerade jag till civilingenjör för att det är bra och det man »ska« göra. Men sen slog det mig att efter utbildningen ska man ju ha ett jobb och det vanligaste är att man hamnar på ett kontor i en förort i Stockholm och jobbar långa dagar med fem veckors semester. Det livet kändes inte så lockande. När jag då hade möjligheten att börja resa med Jacob och fota honom för sponsorer så såg jag en möjlighet. Jag kände bara att ja, det kanske kan funka. Det värsta skulle ju ha varit att det inte gick och att jag tog ett vanligt jobb.
Sofias karriär som professionell fotograf startade i parken, sedan vidare ut på berget för att fånga svängar i storslagna miljöer till att sedan testa ett helt nytt sätt att uttrycka sig.
Sofia berättar att det hela började våren 2021.
– För tre år sedan gjorde vi en minifilm från Riksgränsen, mest av en slump. Jag kände att Jacobs sjuka grejer inte riktigt kom till sin rätt genom stillbild så då blev det en film. När vi sedan släppte den insåg vi att det fanns ett stort intresse för just filmbiten. Jag tror det har att göra med att man kan berätta en story på ett annat sätt och visa upp mer av den action som faktiskt sker ute på berget.
Det finns många nya aspekter både i att bemästra själva filmandet, bildbehandlingen och redigerandet jämfört med stillbilder. Hur var det att ställa om till filmare?
– Jag har verkligen känt att det har varit kul att ställa om och lära mig nytt. Det är en hel del nya saker att förstå och därmed får jag pusha mig själv i min utveckling. Det är en helt ny värld.
Har det därmed även skett några misstag på vägen?
– Jo, som ibland när jag har trott att jag redan tryckt på rec, och insett först efter att åkaren har stannat och att jag missat knappen. Känslan då är bara ”nej, nej, nej, fuck”. Då är det jobbigt att berätta för en skidåkare som har gjort ett riktigt bra åk och jobbat för det genom att gå uppför i flera timmar att ingenting kom med på film.
Sofia kan bjuda på sina misstag och hon är öppen med att hon inte har stenkoll på allt.
Det som är hennes styrka är att hon vill lära sig nya saker och ber om hjälp när det strular.
Sofia hittade sin passion och har varit villig att jobba hårt för den och därmed välja bort ett liv som kanske på ytan hade varit enklare men som inte hade gjort henne lycklig.
Hon har också valt att omge sig med människor som stöttar.
En av dessa människor är vapendragaren och hennes man Jacob.
»Det är väl ett under att vi inte har skiljt oss än« säger hon med ett skratt när vi pratar om hur det är att bo i en van under vinterhalvåret.
– Vi visste ju inte riktigt hur det skulle gå när vi köpte vår första van år 2015 men vi gillade det. Det blir rätt mycket snö och rätt blött och man kan inte torka sakerna på samma sätt som i en stuga. Men när vi väl kom in vardagen i bilen så har vi det så himla bra. Det finns ju en baksida också med att bo så litet och att det känns som man plockar saker hela tiden. Allt måste ju vara på sin plats. Men det som är bra är att vi båda är rutinmänniskor, så de dagar vi ska ut och jobba så har vi hittat vår rytm. Jag blir serverad kaffe på sängen för att jag är så grinig och Jacob får utrymme att klä på sig och stöka runt medan jag vaknar till. Det är lyxigt att kunna vakna upp nedanför det berg man ska upp på.
Om sex kvadratmeter låter prövande att bo på, testa ett tält med dagar ner till minus 30 grader.
Som när de spelade in Nouvelles Vues långt borta ifrån vägar och andra människor.
Hur känns det att vara den som är vid sidan av och filmar när den du delar livet med åker exponerade åk i lavinterräng?
Sofia berättar att det såklart kan vara nervöst men att den känslan gäller för alla som de är uppe på berget med.
– Jag är ju oftast exalterad och tycker att det ska bli kul men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte är nervöst, särskilt när det finns stora konsekvenser om något går fel under åket. Men det är ingen skillnad om det är Jacob eller någon av de andra som vi är ute med. För man blir kompisar och nästan som en familj där ute på berget. Så det skulle kännas lika tufft om någon av de andra skulle råka ut för något. Men jag litar på deras erfarenhet.
Sofia har hittat hem genom sin kameralins riktad mot bergen.
Sofia har inte haft problem med att tro på andras kapacitet. Men det är först på senare år hon börjat tro på sin egen förmåga.
Hur är det med självförtroendet?
– Det har tagit tid för mig att bygga upp. Jag har haft imposters syndrom, alltså känslan ”när ska de inse att jag inte är så bra?«. Men med åren som har gått så har jag liksom fått det bekräftat av omvärlden att det jag gör faktiskt är bra. Uppskattning från både kunder och följare och även det att jag nu kan försörja mig som fotograf och filmare har gett en trygghet. Självförtroendet i min egen åkning är väl däremot ungefär samma, tillägger hon med glimten i ögat.
Det är kanske det som sticker ut med Sofia, hon älskar bergen, naturen och att fotografera.
Skidåkningen har blivit en del av jobbet för att möjliggöra allt det som hon älskar, men mer ett medel för att nå målet.
Istället för att längta efter de stora åken så längtar hon efter att få uttrycka sig genom kameran.
Sofia har hittat hem genom sin kameralins riktad mot bergen.
Sofia Wester Sjöberg
Född
29 april 1988 i Stockholm
Familj
Maken Jacob Wester Sjöberg
Bor
Vanlife på vintern där skidåkningen är bäst.
Under sommar på ett torp utanför Stockholm eller i lägenhet i Stockholm.
Under hösten dit känslan styr, ofta Fårö.
Älskar
Att vara ute i bergen med kameran, oavsett förhållanden.
Skiddagar per år
100
Fotodagar per år
200
Viktigaste på berget
Kamera såklart. Utöver det är torra underställ och en vindsäck, livräddare.
Lyssnar på
Technomusik och informativa poddar, gärna Lex Fridman.
Hur tar du ditt kaffe
Med en skvätt Oatley iKaffe, helst ute på fjället.
Äter
Veganskt och gärna asian-fusion självlagat.
Dricker helst till det
Vin. Vitt, torrt och iskallt.
Aforism
Lite bra är också bra.
Följ
@sofiawesters på Instagram
Text: Mikaela Westring Foto: Sofia Wester Sjöberg • 2024-01-18
Artiklar • åre • Foto • Fotografi • Jacob Wester • skidfoto • Skidor • Sofia Wester Sjöberg • Stockholm • Tromsö • Walk the walk