Solnedgång, puder och Greg Hill i Kokanee Bowl. Ett perfekt avslut på en bra dag i Revelstoke.
Revelstoke och det stora ansiktslyftet
Vi ger dig en personlig guidning till Revelstoke som lyfte till höjderna, tack vare sin medvetna satsning på skidåkningen.
Sedan snöfallet startade igår kväll har det säkert kommit tre decimeter – bara nere i stan.
Det vräker fortfarande ner när jag borstar av trucken och kör genom Revelstokes tysta, dunkla gator.
Snödrivorna är flera meter höga och av de bilar som stått parkerade i ett par dagar syns bara konturerna.
Klockan är inte ens sju på morgonen och förutom ett par snöröjare är det tyst och stilla.
Snart ska denna lilla bergsstad i British Columbia’s inre vakna upp till ännu en episk puderdag.
Tre timmar senare, vid Revelstoke Mountain Resort, försöker jag ta rygg på de lokala skidproffsen Greg Hill och Leah Evans.
Granarna är fullkomligt draperade av snö och varenda kulle på berget har jämnats till av nysnön. Snön sköljer över kroppen när vi dansar ner mellan träden.
På slutet svänger vi vänster och hittar en linje under liften, ivrigt påhejade av de entusiastiska skid- och brädåkarna i stolarna ovanför oss.
Vi hängde på låset när liftarna öppnade och belöningen var en handfull fantastiska puderåk innan det började bli uppspårat kring Stoke-liften.
Klockan åtta rapporterades 35 centimeter nysnö och för mig är det säsongens hittills djupaste åkning.
Då liftköerna börjar bli lite för långa för vår smak bestämmer vi oss för att leta fram stighudarna.
Det är dags att tura bort från skidområdet för att hitta mer orörda linjer och förhoppningsvis ännu djupare snö.
När Revelstoke Mountain Resort invigdes i december 2007 var det många som höjde på ögonbrynen i den gamla industristaden intill Columbia River.
Stans lilla skidbacke Powder Springs hade ersatts av en helt ny skidort med en sprillans ny gondollift och en lång, toppmodern fyrstolslift.
Nya nedfarter hade huggits ut och längst ner fanns nu ett flådigt hotell med uppvärmt garage i källaren.
De plädklädda, hårt arbetande invånarna i Revelstoke la för en stund ned sina snöskyfflar och blickade upp mot berget Mount Mackenzie där den nya skidorten reste sig över deras ständigt växande snöhögar.
Vad var det egentligen som hade hänt?
Planerna var högtflygande.
De två ursprungliga liftarna och de 15 nedfarterna skulle i nästa fas bli 30 liftar, mångdubbelt fler nedfarter och det pratades om en ny mega-resort; en utmanare till giganten Whistler Blackcomb.
Liftbolaget, backade av ett flertal entusiastiska investerare med tjocka plånböcker, flaggade även för ännu fler hotell, lägenheter och andra fastighetsprojekt i sina expansiva planer.
Intresset för den nya skidorten i Revelstoke var stort, både lokalt och från turisterna som snabbt strömmade till.
Revelstoke Mountain Resort blev Kanadas största nyöppning av en skidort på flera sekel och med 1 710 fallhöjdsmeter stoltserade man direkt med Nordamerikas största fallhöjd.
Starten på skidintresset i Revelstoke tillskrivs till stor del de skandinaver som kom till trakten för att arbeta vid järnvägen i slutet av 1800-talet.
Ungefär samtidigt bildades Revelstokes första skidklubb, men det var först i starten av 1900-talet som intresset för skidåkning tog fart.
Ett par inflyttade norska familjer hade skiderfarenhet från hemlandet och snart organiserade de tävlingar, både i utförsåkning och backhoppning.
Tack vare en årlig vinterkarneval växte intresset och år 1917 hade Revelstoke Ski Club över 300 medlemmar.
Över tid insåg Revelstokes skidåkare att förutsättningarna var bättre för puderskidåkning än för backhoppning. Insikten från den tiden är högst aktuell, även 100 år senare.
Men i mitten av 1980-talet var läget ett annat. Bygget av den gigantiska Revelstoke Dam var avslutat och sedan sågverket Downie Timber tvingats stänga under några år, hade Revelstoke varit ett samhälle på dekis.
Tusentals människor hade flyttat, men för de som stannade kvar erbjöd den lilla staden – där bergskedjorna Monashee och Selkirk möts – fin sammanhållning, prisvärt boende och en vild natur.
Den typiske invånaren i Revelstoke på den tiden jobbade i skogsindustrin eller vid järnvägen.
Visst fanns det skidåkare i stan, men förutom ett knippe heliskiing-guider och några topptursfrälsta – som hade det legendariska Rogers Pass för sig själva – var skidfantasterna få.
Revelstoke var helt enkelt en arbetarstad och för de flesta utomstående var det bara ännu ett anonymt truckstop längs Highway 1, i vildmarken mellan Vancouver och Calgary.
När Revelstoke Mountain Resort öppnade förvandlades orten sakta men säkert från en riktig håla till en bergsstad värd namnet.
Skibums, turister, entreprenörer, skidproffs och media från när och fjärran kom för att åka puder och ta pulsen på Kanadas nya spännande skidort.
Ryktet gick och drömmen om ett nytt Whistler lockade.
Skidåkningen höll världsklass från dag ett. Med drygt tio meter snö om året, enorm terräng, magisk skogsåkning och nästan dubbelt så mycket fallhöjd som Åre var det ganska väntat.
Skidguiden, topptursikonen och skidambassadören Greg Hill minns den här tiden mycket väl.
Han hade flyttat till Revelstoke från Whistler redan 2001 och tillhörde då en minoritet i Revelstoke som inte försörjde sig genom skiftarbete på ett sågverk, vid järnvägen eller en damm.
Hill hade absolut ingen konkurrens om pudersnön under det första seklet, men trots att det har förändrats drastiskt genom åren är han ändå väldigt positivt inställd till utvecklingen i sin hemstad.
– En del tycker säkert att Revelstoke Mountain Resort förändrade vår stad till en turistplats, men jag menar att resultatet är att bergssjälen kom tillbaka till Revelstoke, säger Greg.
– Vår stads identitet har gått från en plats utan verklig atmosfär till ett pulserande bergssamhälle med oändlig potential. Det hade aldrig hänt utan den energiinjektion som den nya skidorten medförde, fortsätter han.
Greg spårar i den djupa snön från skidområdets gräns via Montana Ridge upp till en av topparna.
Här, precis ovanför Montana Bowl, sliter vi av stighudarna och gör oss redo i snöyran. Vi är först ut i den här terrängen och jag ska vara ärlig; jag hade backat om mitt sällskap inte varit så erfarna och ingav sådan trygghet.
Snart droppar vi in och väljer en konservativ linje, tillbaka ner mot skogen. Ytlagret släpper lite, men snön sitter förvånansvärt bra och för varje sväng växer vårt självförtroende. Vi åker en och en i korta etapper och väntar in varandra vid små öar av träd.
Snart når vi säkrare terräng i skogen där vi vågar släppa på lite mer. Åkningen är drömlik och snön är bland den djupaste jag har åkt i på länge.
Jag följer Greg och Leah genom skogen och vi är noga med att hålla koll på varandra med tjoande ljud.
Snart når vi en stor glänta i skogen som leder oss mot Catcher’s Mitt Road, som är skidområdets lägre gräns på den här sidan av berget (och man vill absolut inte hamna nedanför den – väldigt komplex och brant terräng där folk har villat bort sig och spenderat hela natten i skogen).
Med glada miner och trötta ben följer vi transportsträckan genom skogen tillbaka mot liftarna för ett åk till.
Revelstoke Mountain Resort fick en fin start, men hösten efter den första vintern drabbades världen av en enorm ekonomisk kris. I slutet av oktober 2008 upplevde många av världens börser de värsta nedgångarna i historien.
Över hela världen befann sig ekonomin i fritt fall och för en ny skidort kunde man inte tänka sig en värre start.
Efter en turbulent tid fick RMR nya ägare och de offensiva planerna att bygga en av Nordamerikas största skidorter blev snabbt lite mer blygsamma.
Huspriserna, som rusat i höjden inför öppningen av skidorten, störtdök och de tidigare så positiva prognoserna dalade. Under några år var den ekonomiska krisen och vad som skulle hända ett hett samtalsämne i Revelstoke.
På något sätt blev det ändå en lyckad omstart för de lokala invånarna och dess företagare, även om det tog tre-fyra år innan ekonomin och turismen tog fart på allvar.
Redan innan den ekonomiska krisen hade förvandlingen av Revelstoke börjat bra.
Framförallt förändrades attityden och man kände sig genuint välkommen.
Utvecklingen var kanske inte alltid helt spikrak, men mycket tack vare hjälp av en resursstark turistnäring, stimulans för näringsidkare, satsningar på stora event som uppmärksammades internationellt samt en positiv inflyttning, hände det grejer i rask takt.
Sakta men säkert växte Revelstoke in i sin nya kostym och turistnäringen lärde sig att ta hand om de tillströmmande gästerna.
Numera är Revelstoke en modern skidort som inte bara lockar puderälskare utan på allvar faktiskt utmanar stora, klassiska skidorter som Whistler Blackcomb, Jackson Hole, Lake Louise och Snowbird.
Över tid har de flesta av de flottiga snabbmatsställena och sunkiga motellen ersatts av sushikrogar, riktigt bra restauranger med lokala råvaror (Revelstoke har en växande jordbrukskultur – proffsskidåkaren Chris Rubens tillhör denna skara), mysiga butiker, boutiquehotell och cocktailbarer.
Monashee Spirits Craft Distillery är ett bra exempel.
Detta kreativa bränneri producerar gin och vodka med lokala ingredienser, men det som verkligen står ut är deras fantastiska cocktailbar som inte hade gjort bort sig i New York City.
Bland hotellen står The Copeland ut. Inhyst i en vacker kulturarvsbyggnad från 1900.
Då hem för Revelstoke’s borgmästare Frank McCarty, nu ett litet mysigt boutiquehotell med bara fyra rum. Känslan är exklusiv, men det finns också en genuin skidkänsla.
Det är ingen slump, huvudägaren är nämligen bergsguiden Lars Andrews, som också driver guideföretaget och ski touring lodgen White Cap Alpine.
Antalet invånare ökar – en trend som tog fart ordentligt i samband med pandemin – och det gör också huspriserna.
Ett enfamiljshus i Revelstoke kostar idag i genomsnitt drygt sex miljoner svenska kronor jämfört med 2005 då priset var knappt 1,5 miljoner.
Detta är en trend som attraktiva bergsstäder över hela världen märker av.
I takt med att Revelstoke har utvecklats till en av Kanadas främsta skidorter har stadens arbetsmarknad naturligtvis förändrats.
Förr drog du definitivt en nitlott om du inte kunde ta jobb inom tunga industrier som sågverk, järnväg, dammbyggen eller konstruktion.
Dagens Revelstoke erbjuder en mycket mer varierad arbetsmarknad, vilket i sin tur också haft en positiv inflytande på kulturlivet, musikscenen, turistnäringen, restaurang- och butiksutbudet.
Revelstoke Mountain Resort har närmare 500 personer på lönelistan varje vinter och många av dem är anställda på årsbasis då anläggningen numera har en omfattande sommarsäsong med satsning på mountainbike, zip-line och en rad andra outdooraktiviteter.
Ytterligare ett par hundra personer är säsongsanställda i stan och det skapas allt fler året-runt-jobb.
För att serva gäster och lokalbefolkning finns ett 50-tal restauranger och caféer, allt fler butiker och en växande kulturscen.
Framåt kvällen, efter den fantastiska skiddagen, promenerar jag från mitt hotell för att äta middag med några skidkompisar.
När jag går där på Revelstokes gator tänker jag för ett ögonblick tillbaka på den första gången jag gick här i februari 1999.
Då letade jag med ljus och lykta efter något ätbart – gärna på ett ställe där vi kände oss någorlunda välkomna, vilket inte var så självklart.
Nu är jag på väg till finkrogen Woolsey Creek Bistro, som lika gärna kunnat ligga på en bra adress i storstaden Vancouver.
Med en modern approach och mycket lokala råvaror serveras kreativ mat med en global touch.
En imponerande vinlista med väldigt bra British Columbia-viner kompletterar.
Då och nu känns som två totalt helt olika platser. Men det finns ett par saker i Revelstoke som fortfarande är konstanta; närheten till bergen och den fantastiska snökvaliteten.
Revelstoke, Kanada
Bästa inbounds-åken
North Bowl
Offpiståkning men innanför skidområdets avgränsning, så kallad inbounds-åkning, blir inte så mycket bättre än så här. Stora ytor och kul terräng. Hajka upp en liten bit för att starta åket i Greely Bowl – helt klart värt den lilla promenaden.
Kill the Banker
Långt, brant och ihållande åk rakt under gondolliften. Ett av de mest utmanande åken i Revelstoke. Rekommenderas direkt efter ett snöfall och absolut inte när pucklarna formats till mindre bilar…
Three Bears
Du kan nå det här åket från Lemming Line vid avstiget från Stoke-liften, högst upp i skidområdet. Three Bears ligger sedan på ryggen skiers right om North Bowl. Här finns brant skogsåkning, små och stora hopp, pillows och annat kul. Du kommer sedan ner till traversen som tar dig hela vägen tillbaka till Stoke-liften.
Kaffe
Mat
Dryck
Monashee Spirits Craft Distillery
Boende
Text: och foto Mattias Fredriksson • 2024-02-05
Artiklar • Kanada • Skidorter • BC • Chad Sayers • Friåkning • Jordy Kidner • Kanada • Mattias Fredriksson • Nordamerika • Reportage • Revelstoke • Revelstoke mountain resort • Topptur