Henrik Windstedt och 4% fukt i snön. Foto: Oskar Enander

USA

Djupt, djupare, Alta – en dag med världens bästa snö

Åka Skidor drog till Alta i Utah med ett mål i sikte: att åka världens bästa snö. Och det gick som vi hoppades.

Text: Tobias Liljeroth • 2021-10-18 Uppdaterad 2021-10-19

Scenen är lätt surrealistisk där vi står på en liten rygg i tangentens riktning från tvåstolsliften Wildcats toppstation. Bredvid mig, Henrik och Kalen står tre andra fototeam med tre åkare vardera utspridda med 50 meters mellanrum. Det är välkända namn, nästa års skidprylar och sponsormålade hjälmar om vartannat. 

200 meter längre ner på en transportsträcka står fyra professionella skidfotografer uppradade med 300-objektiven redo för attack. Det är serieproduktion i skidfotofabriken på gång.

Klockan är strax efter nio på morgonen och vi har stått här i minst 20 minuter redan och väntat på, ja… något. Vi har fått specialtillstånd av skidortens marknadsavdelning att dra upp innan liftarna öppnar för att ta bilder med förbehåll att vi håller oss till ljust den här lilla ryggen. Det har snöat över natten – igen ska jag väl säga – men det har det å andra sidan gjort mer eller mindre sedan vi kom hit så jag tänker inte så mycket mer på den saken. Himlen är grå och dimman ligger lågt så vi väntar lite till.

Med en gång blir jag till ett framrusande moln av snö som rör sig neråt sluttningen.


Så plötsligt, samtidigt som de första grupperna kommer upp med Wildcatliften lättar molntäcket och blottar en perfekt blå himmel. Nedanför oss ligger ett slätt, kritvitt täcke av snö med snökristaller som glittrar i solskenet. 

Go! vrålar fotograferna nerifrån i kör. Som på ett pistolskott droppar den första åkaren ur varje grupp in och blir mer eller mindre uppslukade av snön som yr upp i gigantiska dammoln. Det ettriga smattret från systemkameror som fyller minneskorten med tio bilder per sekund kan höras ända upp hit där jag står och väntar på min tur.

Oskar pekar ut min linje och jag räknar ner från tre och droppar in från den lilla drivan ner i det okända vita. Skidorna borrar ner sig under ytan och skjuter fart framåt och med en gång blir jag till ett framrusande moln av snö som rör sig neråt sluttningen.

Foto: Oskar Enander

Alta – helig skidmark och den skidort som allra mest förkroppsligar delstaten Utahs varumärkesregistrerade slogan The Greatest Snow On Earth som beskriver ett unikt fenomen där The Great Salt Lakes påverkan på det lokala vinterklimatet skapar en snö som saknar motstycke i världen. 

Kalla vindar från nordväst får fart över öknen och när de sedan kanaliseras in och träffar på den relativt varmare luften över sjön, som tack vare sin höga salthalt aldrig fryser till is, förstärks nederbörden i molnen ytterligare. Saltet i vattnet gör även att avdunstningen från sjön hålls nere vilket gör att snön innehåller väldigt lite fukt. När luftströmmarna rört sig över sjön möts de mer eller mindre direkt av de höga Wasatchbergen som förstärker effekten ännu lite till. Ibland kan bergen få flera decimeter snö enbart genom själva sjöeffekten. 

14 meter av den torraste, lättaste, fluffigaste snö som den här planeten kan uppbringa.


Och perfekt beläget i en gryta längst inne i den trånga dalgången Little Cottonwood Canyon ligger den gamla gruvbyn Alta och dränks i snö när förhållandena är de rätta. Trots sitt världsrykte är Alta en ganska liten skidort med sex ganska långsamma stolliftar, en extremt udda släplift på platsen mellan de två basområdena Albion och Wildcat, ett tiotal pistade nedfarter och beskedliga 615 höjdmeter – siffror som ingen i Alperna ens hade bemödat höja på ögonbrynen åt. Ett par barer, ett par kaféer och några mindre minnesvärda restauranger och du har ungefär allt som Alta kan erbjuda. Allt lite småslitet och gammaldags, som om att inget hänt här sedan 80-talet – vilket mer eller mindre är verkligheten.

Lägg däremot till nästan 14 meters snöfall per vinter och saken blir en hel annan. 14 meters snöfall i en relativt brant, mestadels skogsbeklädd terräng med gott om öppna gläntor. 14 meter av den torraste, lättaste, fluffigaste snö som den här planeten kan uppbringa. Det sägs att den bara innehåller fyra procent fukt när den är som torrast och lättast. 

Morgonjympa modell Alta. Kalen Thorien stretchar pudermusklerna. Foto: Oskar Enander

Min första sväng håller på att sluta i total förnedring. Jag är helt oförberedd på att snön idag är helt annorlunda mot allt annat jag någonsin åkt förut. Jag droppar in med föresatsen att flyta ovanpå snön med mina 118 millimeter i midjan på skidorna. Det enda som händer är att jag sjunker neråt i den midjedjupa snön och den ena skidan skär utåt i alldeles fel riktning. Jag lyckas samla ihop mig själv innan jag står på näsan, trycker tillbaka skidan, pressar ihop knäna och låter skidorna sjunka ner under ytan och flyta på därnere samtidigt som jag pumpar mig neråt.

Det är en märklig och förunderlig upplevelse. Snön är som inget annat jag åkt förut, den är som ett damm som bara flyttar på sig när du kommer, till synes utan motstånd. Du behöver inte bekymra dig om att få upp skidspetsarna över ytan för att flyta, istället låter du dem hovra en bit ner i snötäcket och plöja dig fram. Samtidigt har snön en viss spänst i sig som låter dig skjuta fart framåt. 

Det är en märklig och förunderlig upplevelse. Snön är som inget annat jag åkt förut.


Faktum är att snöns lätta densitet gör att många locals inte åker med speciellt breda skidor som på annat håll i världen, det behövs helt enkelt inte. Dessutom säger den lokala kutymen att skidspetsarna aldrig någonsin får synas ovanför snökanten, det är helt enkelt dålig stil.

Vi kör ytterligare några varv vid Rocky Point innan vi hudar tillbaka in i skidområdet och avslutar med några varv i en ravin vid namn Grizzly Gulch, ännu ett av Cohens go-to-ställen för att skapa skidkonst. Nöjda, men inte mätta, rundar vi av dagen i baren på övervåningen vid Goldminer’s Daughter med ett par pitchers samtidigt som solen går ner bakom bergen. Vi har tickat av ett måste på varje offpiståkares bucket-list, en perfekt skiddag med midjedjupt i Little Cottonwood Canyon.

Wildcat Windstedt. Foto: Oskar Enander
Kalen Thorien tar dagens första åk. Foto: Oskar Enander
Tobias Liljeroth söker efter sanningen om världens bästa snö. Och hittar den. Foto: Oskar Enander
Wildcat. Gammal, ineffektiv och 100% fantastisk. Foto: Oskar Enander
Alta. Inte stort, men väldigt fantastiskt. Foto: Oskar Enander
Henrik Windstedt gör ett återbesök vid Pyramid Gap. Foto: Oskar Enander
Tobias Liljeroth käkar frukost vid Wildcat. Foto: Oskar Enander
Henrik Windstedt i Grizzly Gulch. Foto: Oskar Enander
Rocky Point. Skådeplats för fler skidcovers än någon annan plats på jorden. Foto: Oskar Enander
Windstedt kippar efter andan. Foto: Oskar Enander
Windstedt. Grizzly Gulch. Foto: Oskar Enander
Henrik Windstedt vid Rocky Point. Foto: Oskar Enander
Två skidspetsar och en Windstedt där bakom molnet. Foto: Oskar Enander
Thorien i Grizzly Gulch. Foto: Oskar Enander
Windstedt vid Grizzlly Gulch. Foto: Oskar Enander
Alta Java. Foto: Oskar Enander
Replift modell quirky. Foto: Oskar Enander
Lodgen Goldminer’s Daughter. Foto: Oskar Enander
Après på Goldminer’s Saloon. Foto: Oskar Enander

Text: Tobias Liljeroth • 2021-10-18
USAAltaHenrik WindstedtOskar EnanderUSAZoom

Copyright © 2024 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Karlavägen 96, 115 26 Stockholm, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top