I och med att Svenska skidförbundet la till freeride (som den elfte blomman i utförsåkarbuketten) tillsattes Mats Olofsson som ansvarig för grenen. Att säga att Mats har en gedigen bakgrund i freeridevärlden låter närmast som en underdrift. Mats har gnuggat friåkning sen Dackefejden och har exempelvis mer än två decenniers erfarenhet som arrangör och domare i Scandinavian Big Mountain Championships (som brukar anses vara den äldsta freeridetävlingen i världen).

Arbetsbeskrivningen är milt uttryckt lite byråkratisk. Olofsson ska bland annat: driva etableringen av freeride som gren inom Svenska Skidförbundet, utveckla rättighetskatalog, partnerskap och försäljningsstrategi. Identifiera intäktsströmmar och driva försäljning. Bygga organisation och struktur. Etablera samarbeten (klubbar, anläggningar och eventaktörer). Ansvara för 

strategi och utveckling, föra dialog med aktiva åkare och rent allmänt representera Sverige i kontakter med FIS, RF och SOK. Och inte minst bygga varumärket Freeride i Sverige och ta fram uttagningskriterier till internationella tävlingar och landslag. En byråkratisk utmaning som förmodligen varit otänkbar i slutet av 1900-talet då friåkning, som senare kom att kallas freeride, tog form. Då var friåkning ett brott mot normen. Åkarna drog motvilligt på sig en nummerlapp och passade egentligen inte in i något svenskt skidförbund. Olofsson själv var en del av denna en av de första generationerna vilda friåkare, och ska nu alltså styra upp en mer organiserad community än tidigare ens var tänkbart.

– Jo tack. Sen FIS köpte, eller egentligen redan när de började visa intresse för Freeride world tour, FWT alltså, så har det väl känts som att då är det ju i princip oundvikligt att det behöver bli en förbundssport. Med det så kommer ju en massa rankings och någon måste liksom, ja men det måste tas ut ett landslag och sådär. Det kommer inte bara skötas med ranking utan det kommer ju alltid in massor av andra aspekter. Det var inte friktionsfritt när snowboard blev en förbundssport heller. Alla de här lite friare sporterna har väl haft frågetecken inför att organiseras. Men jag upplever att just med freeride så finns det ändå någon form av förväntan från åkarkollektivet och från människorna runt omkring att det kan bli något bra av det här. Jag har i alla fall inte stött på någonting negativt so far. 

Olofsson som själv åker snowboard har aldrig tävlat i någon utföråkningsgren.

– Däremot har storbergsåkningen alltid varit mitt fokus. Jag har varit väldigt sugen på att ta mig ut i stora miljöer. Men aldrig tävlat. Däremot så har jag arrangerat tävlingar ända sen 1999. Då startade jag och Robban Gustafsson (arrangör SBMC), John Crawford Currie (en av grundarna för Stellar Equipment) och Fredrik Boberg (Magasin Åre) Playground som sen blev Playground Event.

– Förutom NM (numera SBMC) så gjorde vi bland annat event som Red Bull Big Air, de första skicross-tävlingarna i Sverige, Salomon Crossmax Series med mera. Jag har alltid varit nära knuten till sporten men vi har också gjort rätt mycket film, dokumentär och sådär för den här typen av sporter. Vi vävde också in reklamfilmsprojekt. Idag producerar vi enbart Scandinavian Big Mountain Championships.

---

---

Tre favoriter

Åre Hemmaberg och hemmaby med orimligt mycket kul åkning för ett så litet fjäll. Till det Nordens enda riktiga skidby med lika orimligt många bra restauranger, både i backen och i byn. Klättring på Välaberget eller i Åre klätterhall, skatepark nere vid stranden och alltid en glad åkare att byta några ord med oavsett om ni ses på fjället, ICA eller i baren på Werséns.

Chamonix Ja vad ska man säga, dalen är friåkningens vagga och framtid. Sommar som vinter är Cham 100 poäng. Har haft så många av mina absolut bästa stunder både på och av berget där. Äventyrsåkning på dagen och stökiga rökiga barer på natten. Eller inte nu för tiden förstås, nu blir det en liten öl hos Örjan på Moö och sedan bums i säng…

Riksgränsen Du kommer för åkningen men blir kvar för stämningen. Från den lilla resortåkningen med otroligt kreativ terräng till stora åk i de omgivande fjällen, Gränsen kan verkligen vara bäst när allt stämmer men också absolut sämst när allt ligger i moln och vinden tjuter. Det är då gemenskapen och stämningen byggs mellan alla oss som valt att åka till en av världens mest avlägsna orter. En öl i Grönan, skitsnack i repan, lite pingis och benböj i gymet gör oss alla till polare för en helg.

Snowboard och skidor hamnar under samma paraply när det gäller freeride. Också det något som kanske skulle fått några att skruva på sig i sportens begynnelse. Mats Olofsson har rötterna i snowboard och ser inga problem med att ha hand om båda grenarna.

– Det klart att det finns skillnader mellan snowboard och skidåkning. Men de båda har ju närmat sig varandra. I friåkningsvärlden är det enormt små skillnader. Jag menar nog att snowboard sedan länge omfamnat någon form av mer uttalad lekfullhet i approachen till åkningen. Skidåkarna har tagit efter detta av snowboardåkarna. Det finns inga kontroverser idag. Och ärligt talat fanns det väldigt få kontroverser även back in the day. I alla fall bland de som åker mycket så har det sällan varit några större kontroverser.

Vad kan du tillföra till Skidförbundet?

– Jag tror att jag fick jobbet för att jag har en så blandad bakgrund. Jag har en väldigt stark koppling till sporten som sådan. Jag har jobbat med freeride sen innan de bästa åkarna nu ens var födda, i princip.

– Jag har jobbat mycket med finansiering, vilket krävs för att skaffa pengar till en sån här sak. Det är ju inte helt lätt att förklara för varumärken och bolag och media varför det här är spännande och varför man ska satsa på det. Så jag tror att det är den kombinationen av kontakt med sporten och samtidigt en etablerad förståelse för hur det funkar med de finansiella delarna runt detta. 

Sverige var länge en stormakt inom freeride. Var befinner vi oss idag?

– Vi kanske har gått från att vara stormakt till att vara ett land bland de andra och det som är tydligt just nu är att Sverige har varit lite sena på bollen med att organisera sig runt freeride. Det handlar kanske inte primärt om förbund. Utan det handlar kanske mest egentligen om det här som formar all sport: från gräsrotsnivå upp till elit. Det vill säga att klubbarna får kompetens att bedriva träningar och verksamhet med freeride i fokus. Alltså att kunna ta steget från ungdom upp till junior. Freeride-gymnasier och utbildningar på högskolor med sportinriktning freeride. Och sen hela vägen upp till elitgruppen där det inte heller har funnits tränare utan alla har skött sig själva. Uppenbarligen har man ändå lyckats göra det bra utifrån sina förutsättningar fram till nu. Men som jag ser det, det är väl kanske mitt absolut största fokus nu, är att se till att ta in information. Att lära mig förstå vad alla olika aktörer inom sporten behöver.

Vinter-OS 2030 avgörs i franska Alperna. Freeride är troligtvis med för första gången. Och förväntningarna på det svenska deltagandet är trots allt höga. 

– Ja men fan, 2030 ska vi ha medaljörer på OS. Det är inget snack om den saken. Sverige har definitivt kapacitet för det. 

Utan att överdriva känns det onekligen som att freeride är den friska fläkt som både OS och utförsåkning behöver.

Tittar man på antal följare i sociala medier har uppstickaren Freeride world tour (@freerideworldtour) nästan 800 000 följare medan väletablerade FIS alpina världscup (@fisalpine) har strax under 600 000.

Individuellt är dock de alpina ikonerna populärare än friåkarna. Kristoffer Turdell har nästan 46 000 följare på Instagram, Carl Regnér strax under 20 000 följare medan Mikaela Shiffrin har hela 1,5 miljoner följare på plattformen. Men det råder ingen tvekan om att freeride som gren lockar många tittare. Annars hade ju inte IOK eller FIS brytt sig.

– Om man tittar på vilka sporter som har blivit OS-sporter de senaste 5-10 åren så är ju den här typen av mer fria, mediestarka, det vill säga content-starka sporter, som har nått dit. Där är Freeride urstarkt. Man ska inte glömma bort att IOK är en kommersiell entitet. Det är viktigt för dem också med hur sporterna gör sig med innehåll.

– Men det vore naivt att säga att de sociala medierna per definition går före och visar nån slags riktning för medieintresset. Så enkelt är det inte, utan det där handlar ju om intresse i bredare folklager och allt sånt där. Men det är ändå en indikation på att freeride har en otroligt stark potential även i mer etablerade medier framöver. I slutänden så är det där pengarna kommer ifrån. Allt ifrån att ni på Åka Skidor, som branschaktör intresserar er för freeride till att SVT intresserar sig för det. Och så hela spannet däremellan.

Ja, det känns väl som att Åka Skidor är på alla utförsåkares sida men att freeride, eller friåkning med eller utan nummerlapp, alltid legat oss allra varmast om hjärtat. Från första numret 1974 fram till idag. Det intressantaste nu kanske är huruvida den smala, närmast extrema skidåkning som representeras av Freeride World Tour (och en massa annan friåkning) kan bli så mainstream att det också blir lika lukrativt som exempelvis alpin racing?

– Det är väl min stora sak nu när det gäller att framöver hitta finansiering för att skapa en grund för det både från klubb och tränarnivå upp till elitnivå. Att associationsvärdet med freeride om man pratar om något slags C-suite-gäng, alltså alla från mellanchefer och uppåt så är det väldigt många som har som största intresse att googla på Japanresor. Friåkning på skidor är en otroligt stark sport i företagsledningsvärlden. Det är inget snack om det. Där golf kanske var för 15 år sedan, där är freeride nu.

---

Läs mer om skidåkning i Sverige:

• Sveriges 11 bästa pister
• Sveriges 10 bästa toppturer
• Sveriges 11 bästa offpiståk

---

De fattiga bummarna har väl vuxit upp, klippt sig och slagit sig fram i företagsvärlden. Idag är de beslutsfattare men fortfarande med en dröm om det perfekta åket. Till nästan vilket pris som helst. Jag undrar, varför är det så intressant att friåka på skidor eller bräda?

– Ja du. I min värld… jag har bara sysslat med den typen av sporter. Snowboardåkning, klättring, mountainbike. För mig handlar det så otroligt mycket om att nummer ett: vara i bergen helt enkelt. Alltså bergen som skådeplats för någonting man håller på med är ju oslagbart i mitt huvud. Kombinationen av det där otämjda karga, enormt vackra. Det är ju rent estetiskt fantastiskt. Men jag tror att det stora för mig och för väldigt många andra är den här känslan av att kunna kontrollera någonting som i grunden är ganska okontrollerbart. Att lära sig behärska att vara i den här miljön oavsett om det handlar om att åka eller om det handlar om att röra sig på berget på ett säkert sätt. Med stighudar eller med stegjärn eller vad det nu är. Det är en väldigt komplex verksamhet som kräver inte bara fysiska skills utan väldigt mycket mental närvaro och förståelse för hur saker och ting funkar. Det är helheten. Sen handlar det även om att ge något kreativt uttryck när man till exempel åker eller klättrar. Där perfektion kanske får ge plats för lekfullhet.

– Det handlar om att se möjligheter i en miljö som konstant förändras. Även om bergens grundstruktur är likadan så är snöförhållandena olika från en dag till en annan. Det kan skilja sig så mycket. Två meter i snödjup och puder ena dagen och sen är det blomkålssnö och stenhårt nästa dag. Att kunna behärska och hitta sätt att njuta i den miljön, det är helt fantastiskt.

Det där du beskriver är ju på något sätt motsatsen mot nummerlapp och tävling. Tror du tävlingen förändrar mycket av fundamenten i utförsåkningen?

– Jag tycker inte att det finns ett grundläggande motsatsförhållande. Sen är det klart att förutsättningarna är annorlunda om du står med nummerlapp ovanför ett face eller om du står med några kompisar. Det är mer anspänning och du kommer säkert åka på ett annat sätt om du ska tävla.

– Men jag tycker att det är det som är charmen med freeride. Att även när du lägger av nummerlappen så åker du vidare. Därför att det är det roligaste du vet. De flesta sporter slutar du att utöva när du gjort ditt träningspass. När du har tagit av dig fotbollsskorna, när du klätt på dig efter simträningen… ja men då går du iväg och gör någonting annat. Medan nästan alla friåkare, eller inte nästan alla friåkare, utan precis alla friåkare jag känner: efter sin träning så ringer de polarna och kollar var de är och sen sticker de ut och åker. Så funkar ju upplevelsesporter.

Klättring, snowboard, skidåkning, cykel. Upplevelsen i sig är det absolut centrala. Det gör ju också att vi får en så otroligt stark community.

En annan sak är ju att dessa sporter utövas även om du slutat att satsa tävlingsmässigt. Det är ju väldigt få som fortsätter med hockeyn bara för att det kul att spela med polarna. När juniorlaget tagits ut så slutar de allra flesta övriga med puck och klubba. Friåkning på bräda och skidor verkar hänga i längre.

– Ja. Definitivt. Med skidor och snowboard så lever många med det hela livet. Det är någonting som man också brinner för att ge vidare till sina barn. Man offrar alla sina semesterdagar och halva pensionen på att få åka iväg med polarna till Japan. Och även om man inte lägger de enorma summorna på utförsåkningen så lägger folk väldigt mycket tid, kärlek och effort på att få göra det här. Det är så otroligt givande. Det finns en otrolig payback i att få vara på berget tillsammans med sina kompisar och få åka utför.

---

---

Mats Olofsson

Född 1972 i Uppsala, flyttade till Åre som 15-åring.

CV Startat och drivit ett antal bolag inom upplevelseindustrin. Playground Event inom eventproduktion, filmproduktionsbolagen Pixl Family och Atlas samt klättrings- och yogaanläggningen Moumo i Stockholm.

Åkmeriter Jag har kul i vartenda åk jag gör.

Dagar på snö Cirka 50 förra säsongen.

Bästa åk Mitt mest minnesvärda är nog ett åk i Cheget (Kabardinien-Balkarien i södra Ryssland) för en massa år sedan. Hike från systemet längs en ridge tills vi hittade ett åk som såg kul ut, sedan 1200 höjdmeter i fallinjen från brant couloir i toppen till gles björkskog i botten och taxi tillbaka till skidsystemet. Klassisk äventyrsåkning.

Tittar på Dokumentärer.

Lyssnar på Just nu, Långa vägen hit med Johan Airijoki, Nose on the grindstone med Tyler Childers och alltid Our lives are shaped by what we love med Odyssey.

Läser För lite.

Äter Vällagad mat.

Dricker Ja, gärna.

---

Text: Niclas Sjögren • 2026-03-07

Artiklar • åre • freeride • Friåkning • Mats Olofsson • Riksgränsen • Sverige