Petter Elfsberg har fattat vinkeln i Tänndalen. Foto: Martin Olson
Äkta carving i Tänndalen
Åka Skidor tog sig till Tänndalen med målet att vinkla upp stålkanterna maximalt och samtidigt försöka begripa vad som skiljer denna pärla från andra svenska skidanläggningar.
Vi befinner oss i Härjedalen, närmare bestämt på Rörosvägen mellan Funäsdalen och den norska gränsen. I takboxen ligger nyslipade och nyvallade skidor, vilket med handen på hjärtat inte hör till vanligheten för någon i detta sällskap. Dessutom har både matsäck och lavinutrustning medvetet lämnats kvar hemma och varken pjäxor eller bindning har någon gåfunktion denna kristallklara vinterdag. Siktet är inställt på Tänndalens skidanläggning för en hel dag med piståkning.
Precis… piståkning. Frågor på det? Att fullt ut gå in för att åka pist må stundtals vara ett ovanligt fenomen i den snäva krets som vi befinner oss i men det gör det inte mindre intressant för den sakens skull. Speciellt inte idag då förutsättningarna är följande; Lågsäsong, minusgrader, sol och ingen påfyllning från Kung Bore på flera veckor. Det är med andra ord perfekta förutsättningar för att kasta ned höfterna i snön.
Vi anländer relativt tidigt till Tänndalen och möter upp vårt sällskap för dagen vilket är en person med betydligt större erfarenhet av vassa stålkanter, hårda pjäxor och brännande g-krafter än oss andra, nämligen Nike Bent, som är ett välkänt ansikte i Härjedalens fjällvärld.
– Hej! Hur är läget? ropar Nike glatt när hon får syn på oss samtidigt som hon står med en spade i högsta hugg och skottar snö.
Nike Bent är uppvuxen i Funäsdalen och är en forna alpin stjärna som bland annat representerade den svenska flaggan under de Olympiska Spelen i Turin, Italien 2006. Hon kan också stoltsera med en andra plats på världscupen i störtlopp samt en sjätte placeringen i samma gren under VM i Åre 2007. För drygt tio år sedan avslutade Nike den alpina karriären och är nu sportchef här i Tänndalen och ska idag visa oss runt i området.
Det dröjer inte länge innan vi är på väg upp mot toppen med Vigelliften i Tänndalen. Vi befinner oss i Hamra, den del av anläggningen som är beläget på skidområdets västra ytterkant, inte mer än tolv kilometer ifrån den norska gränsen.
Vi startar dagen med några uppvärmningsåk i första bästa backe, vilket i det här fallet blir Headstråket, en röd nedfart som sannolikt är den mest trafikerade backen i hela Tänndalen. Headstråket har både snowpark, barnområde och belysning för kvällskidåkning och ringlar dessutom strategiskt ned mot skidområdets stora samlingspunkt, Ski Lodge Tänndalen.
Backen greppar lika bra som ovansidan på en skateboard och vi vågar lägga upp kanterna ordentligt redan från första åket. Det är befriande att kunna lita på att skidorna faktiskt sitter fast i snön oavsett fart och lutning och med dessa förutsättningar kan vi varken skylla på underlag eller utrustning, nu är det upp till oss själva att svänga för allt vad benen har att ge.
Vi har nu sällskap av två fantastiskt kompetenta skidåkare med alpin bakgrund som har full koll på det tekniska när det kommer till utförsåkning.
Därefter börjar vi röra oss österut i anläggningen, det vill säga skiers right för att tala klarspråk, och överlag så är det relativt folktomt i backen. Tids nog blir vi åtminstone en person till när Elisabeth Nilsson, som är ansvarig för skidskolan i Tänndalen, också ansluter till gruppen.
Vi har nu sällskap av två fantastiskt kompetenta skidåkare med alpin bakgrund som har full koll på det tekniska när det kommer till utförsåkning, och det är väldigt inspirerande att se dem båda åka och samtidigt försöka förbättra den egna skidtekniken. Höfter, knän och fötter ska samspela med övriga kroppen. Det är utmanande, ibland frustrerande, men oftast bara vansinnigt roligt när vi karvar manchester i hög fart med fullt adrenalinpåslag.
Vi har nu lyckats tagit oss till Buskvallen som i stort sett ligger mitt i anläggningen. Här är backarna mer kuperade och variationsrika och doften av nybakade kanelbullar, som sprider sig utanför kaféet och restaurangen Buskvallen Inn, får det att vattnas i munnen. Men vi lyckas stå emot frestelsen och fortsätter skida vidare även om det börjat kurra i magen.
Vi tar oss till Svansjöliftarna, Tänndalens östra utpost, och kontrasterna är slående. Trots ineffektiva och gamla liftar så lyser liftköerna med sin frånvaro och Wärdshuset Forbonden, Tänndalens äldsta restaurang, som har stått här sedan 1964 skiljer sig stort gentemot den massiva och nybyggda Ski Lodgen i Hamra. Här prepareras inte heller nedfarterna sedan några år tillbaka, och området har passande nog fått namnet Freeride Paradise. Huruvida det beror på ett genuint intresse för friåkning eller smart marknadsföring låter vi vara osagt, men charmigt är det i alla fall.
Det är också här vid Svansjöliftarna som det redan kultförklarade fiket White on the Hill huserar i ett gammalt lifthus i höjd med trädgränsen sedan 2018. Men med tanke på att antalet kvadratmeter knappt är tvåsiffrigt så har Paul White som driver verksamheten fått flytta ut sitt kafé till en bandvagn till följd av pandemin denna vinter. Ja, ni läste rätt. Ett helt kafé har stuvat in hela sitt pick och pack i en bandvagn som cirkulerar i skidsystemet och serverar gäster fika och dryck utomhus. Genialiskt.
Freeride Paradise och White on the Hill hör till skidortens nutidshistoria men hela Tänndalens skidområde bär på en historia som sträcker sig långt bakåt i tiden och som fortfarande präglar anläggningen. Redan 1932 startade bygget av Hamrafjällets Högfjällspensionat och året efter anlände de första gästerna med häst och släde från Funäsdalen. Under andra världskriget fick vinterturismen ta ett steg åt sidan för att göra plats åt försvaret som använde hotellet som högkvarter för gränsförsvaret mot den norska gränsen. Det dröjde ända fram till 1951 innan den första liften stod klar på Hamrafjället, som ligger på motsatt sida om dalgången i förhållande till nuvarande skidområde.
Under 60-talet byggdes Svansjöliftarna, alltså platsen vi befinner oss vid nu, och blev därmed den första delen av den nuvarande liftsystemet. Här grundades också skidskolan Härjedalens Sportservice av Torgny Bent – vars dotter vi idag åker skidor med – som senare köptes upp av Sveriges idag äldsta skidskola, Kjaergaard’s Skidskola, som finns kvar än idag.
Under det färgstarka 80-talet expanderade anläggningen ordentligt och började sånär likna det den är idag. Liftsystemet var länge uppdelat i fyra delar; Hamra, Buskvallen, Tännporten och Svansjöliftarna, där samtliga delar av liftsystemet var ägda var för sig, fram tills 2010 då Grönklittsgruppen köpte upp Svansjöliftarna som var den del av systemet som var fristående längst.
Nog talat om det som varit, nu sitter vi inne på Wärdshuset Forbonden och häller upp kaffet efter en välsmakande lunch och diskuterar vad som egentligen är så bra med det Tänndalen som vi befinner oss i idag .
– Det bästa med Tänndalen är närheten till riktiga fjäll, säger Nike Bent kortfattat men med en ödmjuk övertygelse.
– Och allt runt omkring, skoter, längdåkning och sådant. Det här är verkligen fjällen på riktigt, instämmer Elisabeth Nilsson samtidigt som vi reser oss upp för att hämta kaffe.
De båda är helt överens och instämmer med varandra till punkt och pricka trots att deras bakgrund skiljer sig stort ifrån varandra. Nike har mer eller mindre spenderat hela sitt liv här och Elisabeth har precis flyttat hit för att tillbringa sin första hela vinter i Tänndalen.
Nåväl. Fjällen på riktigt? En gammal utnött klyscha som ofta används i sammanhang likt detta men uttrycket går på något vis inte att förneka heller. Tänndalens närhet till milsvida fjällvidder är definitivt imponerande och oavsett om målsättningen är längdåkning, skoteråkning eller utförsåkning så är förutsättningarna lika fantastiska. Och när vi får höra om anekdoten då en stridslysten myskoxe jagade Tänndalens personal inom skidområdet så är klyschan definitivt bekräftad.
Men vad skiljer då Tänndalen från andra skidanläggningar som också är belägna mitt i fjällvärlden? Det finns ju många fina skidorter på nära avstånd i Jämtland och Härjedalen. Detta försöker vi reda ut samtidigt som vi börjar leta oss tillbaka till den andra sidan av anläggningen där vi startade dagen.
Under tiden som vi försöker komma till insikt med Tänndalens unicitet bemödar vi oss genomgående med djupa skärande svängar i hög fart vilket är fantastiskt roligt, det går inte att komma ifrån. Och underlaget tillåter oss att göra det, speciellt där vi befinner oss nu, eftersom denna halva av skidområdet helt saknar snökanoner vilket idag resulterar i lagom mjuk snö som håller sig räfflad långt in på eftermiddagen.
Det är väl ganska unikt? Jo, men inte helt unikt. Det finns ju faktiskt en hel del folktomma och enskilda små skidanläggningar med orörd natursnö i vårt avlånga land.
Men Tänndalen levererar den perfekta mixen, på riktigt (till skillnad från Mix Megapol), och skulle kanske på enklast vis kunna beskrivas som en väl avvägd blandning mellan Pistvakt och Skistar. Det är en välsmord och stor skidanläggning med en modern Ski Lodge, ett stort utbud av restauranger och en riktigt bra sportshop. Men här finns fortfarande utrymme för små aktörer som exempelvis White on the Hill, som vill driva ett café i en bandvagn som gissningsvis kostar anläggningen mer än det smakar. Tänndalen är traditionella och genuina men moderna och framåtsträvande. Det är unikt.
– Vi är liten men stor aktör, förklarar Rasmus Bent, anläggningschef i Tänndalen (och gift med Nike), när vi försöker kategorisera anläggningen samtidigt som vi klämmer i oss en varsin hamburgare på Ski Lodgen.
Tänndalen är traditionella och genuina men moderna och framåtsträvande.
Det är unikt.
Rasmus berättar också om den spännande satsningen som Tänndalen lanserar till kommande vinter, Hamra Syd. Ett nytt topptursområde helt utan vare sig liftar eller nedfarter som kommer vara beläget på den plats där den första liften i Tänndalen en gång byggdes 1951, alltså på motsatt sida av dalgången sett till dagens skidområde.
Skogen kommer glesas ur samtidigt som naturliga hopp och hinder kommer att bevaras och markerade leder kommer finnas för att underlätta vägen upp med stighudar. Dessutom så håller Tänndalens personal koll på lavinfaran och hela det nya skidområdet ingår i skidpatrullens ansvarsområde.
– Det här kommer bli unikt i Sverige, tillägger Rasmus.
Ja, och det bekräftar återigen det faktum att Tänndalen är en unik skidanläggning med ambitioner och visioner som sträcker sig långt bortom flödande kassakonton och kostnadseffektiva liftar.
Vi sörplar i oss en skvätt kaffe och avslutar dagen med ett kvällsåk i Hamra som levererar en gnutta nysnö och en backe lika randig som en zebra. Det är så mjukt och behagligt att en brännande carvingsväng nästan ger samma känsla som en fluffig sladdsväng. Helt ensamma i backen surfar vi ned med hjälp av långa runda svängar som skapar decimeterdjupa spår i snön. Med detta underlag är det enkelt att lägga ned handen i snön, pressa ut ytterskidan och känna värmen i låren. Det måste vara så här det känns att åka som en alpin stjärna, typ Nike Bent?
Vi beger oss hemåt för att invänta kommande träningsvärk samtidigt som vi summerar dagen som varit. Över hälften av de människor vi bekantat oss med idag bär samma efternamn, vi behöver inte gräva djupare i det men vi kan åtminstone konstatera att det finns något familjärt och äkta i denna unika skidanläggning som bär på en historia som sträcker sig långt bortom blaskig öl och brölig afterski.
Tack Tänndalen för den här gången, hoppas vi ses snart igen. Då ska höfterna hela vägen ned i snön!
Tänndalen
Pister 54
Längsta nedfart 1 600 meter
Liftar 13
Resa Bil är det bästa sättet att ta sig till Tänndalen via E45 och riksväg 84. Ski Lodge Tänndalen har laddstationer för elbil.
Bo Ski Lodge Tänndalen har lägenheter med restaurang och bar i samma byggnad. Annars finns det flera olika alternativ för lägenheter runtom Tänndalen.
Äta Buskvallen Inn är en av fjällens trevligaste backrestauranger med prisbelönt mat. Forbonden serverar perfekt skidfika och mat i en mysig miljö.
Missa inte!
1. White on the Hill
Ta en Ginger Love, varm dryck med lime och massor av ingefära.
2. Svansjöliftarna
Den bortglömda sidan av fjället med folktomma backar.
3. Kvällsskidåkning i Hamra
Blandad åkning i ett kompakt
format i färsk manchester.
4. Hamra Syd
Sveriges första kontrollerade område för topptur
Text: Petter Elfsberg • 2021-12-14
Sverige • Carving • Pist • Tänndalen