Det var tisdag kväll. En ganska vacker sådan. Solen höll på att gå ned över stilla havet i väster, och vi avnjöt kvällsolen tillsammans med José, en havererad motor och en tank full med diesel på Copec-macken i centrala Chile. Vi hade ytterligare två och en halv dag på oss för att komma ytterligare 300
Det hade ju börjat så bra. Morgonen den 14:e november återförenades jag med Olof på Santiagos flygplats. För första gången i historien lyckades den sydamerikanska bagagehanteringen hitta alla våra väskor (senaste gången vi flög till Santiago kom ett av åtta kollin fram) och planet var till och med tio minuter tidigt. Vi borde ha anat
Nu är det nära. På måndag går planet till Santiago. Därefter väntar 350 mil bilresa genom Eldslandet innan vi räknar med att vara i Punta Arenas den 18:e. Planet till Antarktis beräknas lämna Sydamerika den 20:e. Om Gud vill och vädret är bra. Jag (Olof) och Martin laddar upp på lite olika sätt. Han sliter
Med sina 4897 meter, kan toppen knappast mäta sig med sina högre kollegor i Himalaya, men det avlägsna läget i Ellsworth Mountains på den 80e breddgraden, gör det till världens utan tvivel mest avlägsna berg, alla kategorier, och sannolikt också det dyraste att bestiga. Dessutom har vi hört att det kan bli ganska kallt. Mental
Åka Skidor har varit Sveriges ledande skidtidning sedan första numret kom ut för 30 år sedan. Vi har tittat i backspegeln och plitat ner vad som hänt i skidvärlden under de här åren. 1975-1979 1980-1984 1985-1989 1990-1994 1995-1999 2000-
Skönt att vara tillbaka på skidor igen efter två månader av beachliv. Vi kommer nu att åka runt i en husbil i USA och Kanada.
Äntligen har resan startat. Jag är på väg mot Dhaulagiri, det 8167 meter höga berget som ligger i Nepal, för att klättra och åka skidor. Men resan startade kanske inte såsom jag hoppats. Jag lämnade Chamonix och Frankrike förra onsdagen, flög från Genève till Doha i Qatar. Den delen av resan gick fint. Jag var i tid, flyget var i tid och jag slapp betala övervikt för mitt stora tunga skidfodral som innehåller min skid- och klätterutrustning.
Efter en vecka i Kathmandu har det äntligen börjat röra på sig här. Med ett leende på läpparna är jag nu på väg mot bergen.
Åre ruvar på många fina åk utanför de preparerade pisterna men även vissa faror. Det första man kommer att tänka på är lavinrisken, men även en liten vurpa där en axel går ur led kan bli allvarlig om man befinner sig på Åreskutans baksida. Risken att komma vilse är också en realitet eftersom Åre har högalpin miljö precis bredvid de preparerade pisterna och lättillgängligheten gör att ovana åkare kan komma i situationer de inte klarar av.
Efter den spektakulära flygningen mellan Pokhara och Jomsom och den korta vandringen till Marpha började jag tillsammans med mina följeslagare Budhi och Kansha i måndags den tre dagar långa vandringen mot Dhaulagiris basläger.