Andreas Bengtsson är bergsguide och ägare av bergsguidesbyrån Mountainguide Travel. I tio år har han arrangerat sällskapsresan Best Skiing at the Moment som går ut på att du köper grisen i säcken. Du flyger till Genève. Andreas möter upp klockan 16 och berättar var du får åka skidor. Vart han sedan styr minibussen beror uteslutande på var bästa snön finns just då. Du kan hamna i Frankrike, Italien eller Schweiz. Tillfället bestämmer. 

– Exakt vilken skidort det blir bestämmer jag dagen före, ibland samma dag. Men jag fixar ingen roadtrip där du ständigt åker bil och byter hotell varje natt. Vi drar till ett bra ställe och förmodligen hinner vi även med en hel del offpist från grannortens liftar under veckan, säger Andreas. 

Han får allt att låta så självklart och enkelt. Ingen bergskedja i världen har lika många liftar som Alperna. Avstånden mellan skidorterna är korta, liksom avstånden mellan Alpernas olika vädersystem.  

– Fyrtio procent av nederbörden kommer från väster, 30 procent från norr och 20 procent från söder. Ifall nordostliga vindar dominerar blir det rysskyla och oftast inget snöfall alls. Drar lågtrycket däremot in från Atlanten i väster och även sveper in över Medelhavet i söder kan det komma fantastiska snömängder. 

Andreas börjar med att kolla hur de stora vädersystemen rör sig och hur de sedan rimligen träffar Alperna. Vindhastighet på olika höjd ger särskild information och på grundval av detta avgörs vilket område i Alperna som förmodas få mest nederbörd. Därefter går planeringen ned på kartnivå. Vilka skidorter kan komma i fråga? Hur ser den lokala terrängen ut? Vilka kända offpiståk finns? Och framför allt: var ligger isotermen?

– Det är helt avgörande att veta på vilken höjd nollan kommer att ligga. Alltså, var kyla övergår i värme. Både för åkningen och säkerheten. Går den högt drar vi till en ort där liftarna når högt. Går den lågt kan vi i princip åka vart som helst. 

Andreas föredrar mindre och okända skidorter. Han sörjer de numera stängda liftarna i Real (granne med Andermatt) och Super Saint Bernard (söder om Verbier) i Schweiz, där han ofta fick vara helt ensam. Idag hör Puy Saint Vincent i Frankrike och schweiziska Champex-Lac till favoriterna. Hur byn ser ut saknar betydelse.  

– Väljer jag ett större skidområde blir det gärna Davos/Klosters eller Zermatt i Schweiz. Två pålitliga puderplatser, men stora skidområden kräver också stora beslut eftersom både logistik och terräng blir komplicerade. Då ökar även risken för att gästen inte får den topprodukt som jag vet att jag kan leverera.

Sedan händer det förstås att högtryck parkerar över Alperna och inga nederbördsrika fronter orkar in under lång tid. All snö är gammal och all offpist spårad. 

– Då åker stighudarna på. Inom en timma från lift hittar jag kallsnö. Varje dag, svarar Andreas bergsäkert och tillägger att han gillar situationen eftersom de lokala entusiasterna då stannar hemma och inväntar bättre tider. 

Saknas nysnö blir skidortens väderhistoria viktig. Andreas vill ha koll på vinddrevet. Från vilket håll vinden legat på och hur hårt det blåst för att kunna hitta skyddade platser där yrsnön lagrats. 

– Jag gillar onsight-guidning. Komma till en helt ny plats och finna ut nya och långa åk, oavsett snöförhållanden.  

Sedan händer det förstås att även den bäste bergsguiden drar nitlott. När vädret skapat en lavinfara så stor och uppenbar att gruppen får packa in sig i minibussen och köra ganska långt för att finna bra åkning. Kul är det inte, men alternativet riskerar att bli så oändligt mycket tristare. 

Vad gästen däremot sällan förstår är att riktigt stora snöfall heller inte är bra eftersom de vanligen inte ger någon skidåkning alls. Liftarna stänger och sedan kan det dröja innan hela systemet öppnar.

– Puderhets och slagsmål i liftkön är inte Best Skiing at the Moment. Då är det mycket smartare att dra till en okänd skidort där det inte snöat fullt så mycket. Ett alpställe som kanske bara har samma lilla fallhöjd som Åreskutan, men där alla liftar snurrar och folk är glada.  

Men hur gör en vanlig snubbe som inte är bergsguide för att få koll på var det är bäst i Alperna?

– Googla! Kika på vädersajter som Snow-Forecast, Wepowder och Bergfex. Även SMHI och andra statliga prognosmakare funkar. Visar alla samma sak vet du också med säkerhet var snön kommer att falla. Visar de olika är prognosen osäker, men stirra dig inte blind på nederbördsmängden. Vind och isoterm är minst lika viktiga faktorer när man söker bästa skidåkningen. 

Självfallet bygger Andreas detaljerade snökoll på erfarenhet. Den som följer väder yrkesmässigt tankar ju så mycket mer information ur väderkartan än amatören. 

– Du måste lära dig att tänka tredimensionellt oavsett vilket väder som det är frågan om. Man lär sig tyda prognosen tredimensionellt. Inte bara se vilken yta som påverkas, utan även vad som sker i höjdled. 

När under vintern är Alperna bäst?

– Den bästa snön hittar du från januari till mitten av mars. Tidigt på säsongen gäller det dock att ha koll på snöbasen. Det vill säga snödjupet som fanns före senaste snöfall. Om snötäcket varit tunt innan spelar det nästan ingen roll hur mycket det dumpar. Skidorna smäller på sten. 

Med andra ord: Allt är som vanligt. Skidåkningen förblir ett lotteri för oss vanliga åkare som tvingas bestämma resedatum redan när löven gulnar och sedan hoppas på det bästa. Följer man Andreas Bengtsson i spåren kan man åtminstone vara säker på att det blir så bra som det över huvud taget är möjligt.

Foto: Oskar Enander – oskarenander.com

Text: Gunnar Andersson • 2016-11-03