Fyra dagar efter snöfall och ingen har ännu skråat ut till det här området, fullt synligt från liften. Emelie Eriksson ser till att ändra på det.

Österrike

Åka Skidor Resguide: Zillertal

Stort, bra och överraskande förbisett av svenska skidåkare med breda skidor och smak för skidåkning utanför de markerade nedfarterna. Välkommen till Zillertal i Österrike. Med eller utan pjäxdans på afterskin.

Text: Peter Nilsson • 2022-10-26

Att överhuvudtaget prata om Zillertal som ort är egentligen lite missvisande. Det är en hel dalgång strax öster om Innsbruck, som i sin tur rymmer en drös skidorter. Bland andra Hochfügen, Mayrhofen och Hintertux-glaciären längst in i dalen.

Allt som allt 179 liftar med en total kapacitet på 301 150 personer i timmen och över 4,5 miljoner gästnätter per vinter. Hej och hå. 

Lite på man kämpa för sina svängar också.

Vi bestämde oss för att bo i Hochzillertal, rätt långt ut i dalen, med liftanknytning till Hochfügen. Vår vistelse börjar bra. Det har kommit snö under natten och vi väntar på skidbussen utanför hotellet. Plötsligt kommer en fullastad buss, men chauffören blåser bara förbi.

Minuterna går men till slut kommer bussen tillbaka, fast tom den här gången. Chauffören tvärnitar på fel sida vägen, lutar sig ut genom förarfönstret och vinkar hetsigt in oss med armarna och gormar åt oss att kliva på.

Vi hinner nätt och jämt in innan han rivstartar och drar ett extravarv genom byn. Gasar fullt, tvärbromsar och tutar om vartannat. Nysnön sprutar och bussen sladdar fram på gatorna. Det blir en sightseeing i rallytempo.

Emelie Eriksson gasar på mellan granarna i Hochzillertal.
Ett glädjeskutt för åkning i världsklass.

Vid liften möts vi av en Tirolerhütte i grova träsnickerier och ljudande ompa ompa. Jag får feeling direkt! Snabba gondolliftar tar oss upp på berget. Vi träffar en representant från turistbyrån som erbjudit sig att visa oss omkring. Något som verkar lättare sagt än gjort. Allt vi ser är snö, dimma och låga moln. 

– Här är ett fint område, pekar turistguiden.

Vi tittar dit hon pekar, och stirrar rakt ut i dimman. Jaha ja. Så mycket rundvisning blev det visst inte. Men vi lyckas i alla fall åka liftarna mot Hochfügen, och få en viss bild av det omfattande liftsystemet.

Istället lockar hon med oss till en restaurang. De ska tydligen servera världens bästa kaiserschmarrn, något jag naturligtvis synar direkt. Om det är världens bästa låter jag vara osagt, men den är bra. Och stor.

Ett personbästa i österrikiska pannkakor senare är vi klara att ge oss ut igen, och stannar inte en sekund längre än vi måste på lunchstället. Vi vill ner till skogsåkningen.

Tunga moln längre in i dalen, solsken längre ut. Lokalt väder hör till vanligheterna i Zillertal. Planera dagens åkning efter rådande vindriktning, och bli rikligt belönad.
Det finns skidåkare som tycker att orört, fjäderlätt puder i en solig liftgata inte är det allra sämsta i hela världen. Emelie Eriksson ser ut att hålla med.

Redan i första liften upp såg vi områden med skog som såg riktigt bra ut. Väl där kan vi konstatera att den är bra. Förbannat bra. Precis den skogsåkning vi hoppades kunna hitta, täckt av snö vi inte vågat hoppas på.

Jag får en rejäl släng av den euforiska lycka som bara vinterns första riktiga puderdag kan ge. Kaiser-koman försöker göra sig påmind, men det struntar jag i. Det är för roligt att åka.

Vi åker puder för glatta livet tills solen går ner.


Brant skogsåkning med korridorer av öppningar mellan de höga granarna. Med pister nedanför är det lätt att hålla orienteringen tillbaka till liften.

Området är enkelt att varva. Så det gör vi. Inne bland träden är inte heller dimman något problem. Vi åker puder för glatta livet tills solen går ner. Ryktena om bra skogsåkning i regionen har visat sig stämma. 

Säsongsavbyte i kohagen. Kossorna betar gräs på sommaren. Peter Nilsson betar av puderåk på vintern. Det är nästan samma sak.

Jag hade även hört talas om bra åkning i Mayrhofen, så vi bestämmer oss för att åka dit dagen efter. Vi möter upp en lokal bergsguide som ska visa oss runt. Även här åker vi gondol upp från dalen, till basen av skidsystemet. En enorm 150-manna kabin tar oss snabbt vidare upp över trädgränsen.

När vi kliver ut möts vi av 17 minusgrader och snöfall som piskar oss rakt i ansiktet. Kallt som en jävel. Jag drar upp luvan, tackar högre makter för mina tumvantar och glider ut bredvid pisten efter vår guide. 

Vi åker stora öppna fält neråt dalen och kryssar mellan de öppningar bönderna lämnat i taggtrådsstaketen. Om det är av omtanke för skidåkares smalben eller för att de inte vill ha sina staket sönderkörda är dock oklart. 

Välkommen till Zillertal.

Oavsett är vi tacksamma och vi leker oss ner mellan lador och kohagar, och följer till slut en framplogad bilväg tillbaka mot liften. Vägen slingrar sig ner under bågar av snötyngda böjda granar.

Jag åker fort och jag försöker vara lätt på foten. Det går sådär. Här och där blixtrar det till av gnistor från stålkanter som tar i asfalten. Det är det värt.

Det känns som att det är betydligt mindre snö i Mayrhofen än i Hochzillertal där vi åkte dagen innan. Jag frågar vår guide, och han verkar inte förvånad. Tydligen brukar det variera ordentligt.

»Ser du den där stora klippan i mitten? Körde den igår, va. Bakåtvolt. 25 meter, minst.« Artikelförfattaren saltar sina afterskihistorier redan i sittliften.
En i raden av offpistzoner under liften som ingen åker, eftersom man måste skråa flera meter för att komma tillbaka till pisten. 

Eftersom dalgången Zillertal ligger i nord-sydlig riktning, faller snön olika mycket i dalens system beroende på varifrån snöfallet kommer. Vid nordliga snöfall faller väldigt mycket i Hochfügen, i dalens norra ända.

Kommer snön istället söderifrån dumpar det mer i Mayrhofen och Hintertux, bara en kort busstur längre in i dalen. Det går alltså att välja åkning för dagen, beroende på varifrån snön kommer. 

– Det finns nästan alltid bra snö någonstans, berättar guiden. 

För den som gjort sin meteorologiska hemläxa är det inget nytt att skidorter får olika mycket snö under snöfall från olika vädersträck. Dolomiterna får mycket på sydsnö, puderhundarna i Cham gillar västvindar och i Engelberg jublar man för nordstormar.

Att veta varifrån snön ska komma flera månader i förväg, när man ska planera sin resa, är däremot betydligt svårare. Lyxen att få kraftiga snöfall från olika vindriktningar är få områden förunnat, men kan vara guld värt vid nyckfullt väder. 

Dryckesprovning.

Nästa morgon har locket av moln äntligen lättat. Det är ännu kallare än förut och röken står i vita pelare från byns skorstenar.

Vi är tidiga på liften. I början av säsongen vevar liftarna i Hochzillertal igång 07.30. Framåt mars, öppnar de redan 06.15. Den som vill kan sticka upp på berget, bränna av några åk och sedan äta frukost på någon av hyttorna. 

Det är glest mellan träden, de små översnöade granarna bildar stadiga pillows och ett kallt glitter hänger i luften.


Vår plan för dagen var att åka direkt upp på höjden när solen väl kom fram. Den planen skrotas redan i första liften. Skogen ser för bra ut. Böljande puderlinjer mellan frostklädda granar som glittrar i morgonsolen kan man ju inte lämna bakom sig bara sådär.

Vi kliver i skidorna och stakar ut mot skogskanten. Kylan har gjort sitt jobb. Snön har frusit ihop i botten och torkat ut på ytan. Snön är lite snabbare, bär lite bättre och fluffar mer. På samma gång. Det är glest mellan träden, de små översnöade granarna bildar stadiga pillows och ett kallt glitter hänger i luften.

Peter Nilsson lindrar sin puderabstinens.
Ett sista varv, ok?

Efter några varv fortsätter vi högre upp och hittar massor av rolig terräng. Mellan pisterna finns kuperade avstickare. Där berget brantar på är pisterna i regel elegant dragna runtom, vilket bildar lättåtkomliga offpistsektioner. Storabergsåkning i minigolf-format.

Längre ut från pisterna finns åk i större storlek, och det finns mycket att välja på. I såväl Hochzillertal som Hochfügen finns gott om möjligheter att skråa ut till orörd terräng.

Det verkar däremot vara ont om lokala friåkningsfantaster. Flera dagar efter snöfall åker vi ospårade ytor av det slag som i de flesta kända friåkningsorter skulle vara uppspårade redan innan snön slutat falla. 

Vi väljer att runda liftens toppstation, och stakar hundra meter längs en bergsrygg. Här är terrängen större och brantare.

Vi har rekat en sektion från liften, och måste ta hjälp av bilderna på kameran för att navigera rätt bland olika rännor och klippor. Området ser minst sagt lovande ut, även fast vi kommer dit sent på dagen är allt fortfarande orört. 

Emelie droppar in på en konvex puderlinje. Jag ser henne försvinna över krönet, och hör strax hur radion sprakar till. Hon jublar från botten. Jag fortsätter några meter bort till en annan start. Tar två djupa andetag, droppar in och knixar mig igenom en tight passage klippor. Snön är snabb.

Jag riktar skidorna mot min exit, flyger över några stenar och bränner ut mot botten. Vinden fladdrar i kläderna. Hjärtat bultar. Jag vänder mig om, ser mitt spår och ler från öra till öra.

Jag känner mig helt slut i kroppen, och åker mest på den energi som kommer av en riktigt bra dag på berget.


En sådan här zon kan man ha roligt i en hel dag. Bara köra varv på varv, i ständigt nya varianter. 

Solen försvinner, och vi bestämmer oss för att dra ner. Vi leker oss nerför pisten. Jag känner mig helt slut i kroppen, och åker mest på den energi som kommer av en riktigt bra dag på berget. Tom på näring och full av endorfiner.

Österrikisk afterski. Frågor på det?

Väl nere på botten möts vi av en till afterski. Vi är rätt trötta, men det ser lite för kul ut för att vi ska kunna gå direkt hem.

Dessutom vore det ett direkt tjänstefel att inte gå på afterski under en resa till Österrike. Och ett ganska grovt sådant, dessutom. Vi öppnar dörren och kliver in. Ett perfekt avslut på en i raden av riktigt bra dagar.


Zillertal, Österrike

Resa

Transfer från Innsbrucks flygplats tar ungefär en timme. Från München eller Salzburg två. Tåg till Jenbach, sedan regionaltåg till Mayrhofen. 

Skidområden

Totalt fyra stycken.

• Hochzillertal-Hochfügen-Spieljoch

• Zillertal Arena

• Mayrhofner Bergbahnen

• Ski- & Gletscherwelt Zillertal 3000 – Hintertuxer Gletscher

Åkhöjd

550 meter – 3 509 meter

Boende

Kaltenbach är ett bra alternativ. Man tar sig enkelt med liftar upp till Hochfügen och att ta sig till de andra systemen blir enklare därifrån än uppe på berget. Det finns även timrade hus bland pisterna högt upp på berget som tar ski-in-ski-out till en ny nivå. Nås endast med skidor, dina väskor körs upp med pistmaskin.  

Ät

De små hyttorna på berget serverar ofta riktigt bra mat. Waldhütte i utkanten av Penken serverar en ost-knödelsoppa som inte går av för hackor. 

Drick

Öl från Zillertals bryggeri säljs överallt i dalen. Den lokala specialiteten Zirbenschnapps rekommenderas starkt av lokalbefolkningen. 

Info

zillertal.at


Text: Peter Nilsson • 2022-10-26
ArtiklarSchweizSkidorterAfterskiHintertuxHochzillertalInnsbruckMayrhofenÖsterrikePeter NilssonResguideZillertal

Copyright © 2020 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top