Martin Webrant njuter av Österrikes kanske bästa skogsskidåkning i Obergurgl. Foto: Martin Söderqvist

Österrike

Ötztal och Sölden har stor skidåkning både pist och offpist

Med skidorter som Sölden, Obergurgl och Hochgurgl i spetsen bjuder Ötztal på både pist och offpist som är bland det bästa i Alperna.

Text: Martin Söderqvist • 2021-09-02

Glaciärskidåkningens mecka, stenåldersmannen Ötzis hemvist och tyskarnas absoluta partyfavorit. Till och med James Bond har varit här och dödat skurkar. Men varför står då inte Sölden och resten av Ötztal på svenska skidåkares lista över världens bästa skidorter?

Vi cruisar i stora skärande svängar nedför den slingrande pisten från toppen av Gaislachkogl högt ovanför skidorten Sölden i österrikiska Tyrolen. Pisterna är i toppskick, nypistade, och erbjuder bra kantgrepp trots att den här säsongen hittills varit långt mer snöfattig än vanligt. Våra skidor lättar över böljande branter där vi ligger på långa skär genom backarnas naturliga krökningar. Hela vägen från toppen på 3 058 meter över havet ner till byn på 1 377 meter. Mjölksyran är mer än kännbar då vi sladdar in framför Söldens huvudgata med 1 700 fallhöjdsmeter i benen utan paus. 

Söldens pister håller världsklass, framförallt om man håller sig borta från glaciären och väljer att åka hit under lågsäsong. Men även under lågsäsong är det mycket folk i backarna, vilket är förståeligt med tanke på infrastrukturen man investerat i här de senaste åren. Ankarliftar är så nära en raritet man kan komma här. De flesta liftar i systemet är avkopplingsbara sittliftar med stolsvärme och väderhuv, eller moderna gondolliftar. Ju bättre och mer effektiva liftar, desto mer folk i pisterna helt enkelt.

Söldens pister håller världsklass, framförallt om man håller sig borta från glaciären och väljer att åka hit under lågsäsong.


Efter en Jägertee på den minst sagt mansdominerade after-ski-baren vid Gaislachkoglbahn, där de enda kvinnorna vi ser är de som dansar halvnakna mot betalning på bardisken, släntrar vi trötta tillbaka till vårt hotell som ligger cirka 100 meter därifrån. Sölden är precis vad vi förväntat oss, varken mer eller mindre. Ett stort nöjesfält för turistskidåkare och halvdekadenta tyska män. Ett nöjesfält som serverar upplevelser till den som betalar för dem. Byn Sölden består av en biltrafikerad huvudgata kantad av hotell och barer. Det är inte direkt mysigt i jämförelse med exempelvis St. Anton am Arlberg och Saalbach. Både hotell och restauranger håller dock en väldigt hög kvalité, vilket i kombination med omedelbar närhet till pisterna är ett klart plus.

Hotell Bäckelar Wirt är det moderna sporthotellet mitt i Sölden som drivs av familjen Gstrein med äldste sonen Simon i spetsen. I hotellets bottenvåning och källare finns en välutrustad sportaffär där gästerna kan hyra eller köpa utrustning före den korta promenaden till Gaislachkogelbahn. Bäckelar Wirt är så långt ifrån österrikisk traditionell gemytlighet man kan komma, snarare ser det ut som ett kubistiskt stadshotell i vit- och grönmålad betong. Både mat och service håller en riktigt hög standard, med oväntade smaker och glad personal. Med familjen Gstreins personliga närvaro under kvällstid känns hela stället snart väldigt genuint och välkomnande. Övriga gäster verkar trivas i Simons och övriga personalens sällskap. Det bjuds spontant på både specialdrinkar och roliga historier vilket ser ut att uppskattas. Simon Gstrein är en dedikerad friåkare, klättrare och mountainbikecyklist, och vi connectar direkt med honom. Han tipsar oss om ett välkänt åk från toppen av Gaislachkogel ner i angränsande Silbertal där lössnön fortfarande borde vara åkbar. Tyvärr hinner han inte visa oss eftersom han är ytterst ansvarig för hotellverksamheten. Vi bestämmer oss för att prova åket han berättat om, men först avnjuts kvällsmenyn och därefter en god natts sömn.

Martin Libeck droppar in vid Rotkogel högt ovanför pist nummer 13 i Sölden. Foto: Martin Söderqvist
Vad vore ett Österrike-reportage utan bild på en skummande Weissbier? Foto: Martin Söderqvist

Direkt nedanför gondolliften mellan Gaislachkogl Mittelstation och toppstationen, breder det stora området Wasserkar ut sig. Det är en samling lättillgängliga branta rännor, colouirer och bergsryggar som nås direkt från första svängen i röda pist nummer ett. Wasserkar är trots närheten till pisterna ett riktigt häftigt område att åka i. Men som den branta nordsida det är tar vi det säkra före det osäkra och åker en åt gången med säkra stopp bakom klippväggarna längre ner. Vi antar att området säkras upp genom sprängning eftersom det mynnar ut i pist nummer 3, men det gäller ändå att vara riskmedveten och att ha koll på sina kompisar och sin lavinsäkerhetsutrustning

Idag väljer vi inte Wasserkar, utan fortsätter från den röda pisten i ett skråspår ut på kammen ovanför. Därefter viker vi ned åter skidåkarens höger i en brant colouir i riktning mot Silbertal. Dalen som Simon Gstrein berättade om. Snön i colouiren kunde varit bättre, men utsikten över det vidsträckta området nedanför våra skidspetsar väger upp för det stenhårda underlaget. En bit längre ner i dalen hittar vi orörd snö som legat skyddad från solen. Snart lägger vi stora svängar i hög fart utan en tanke på att det inte snöat på tre veckor. Den fortfarande lätta snön sprutar upp i motljuset och en känsla av obegränsad frihet infinner sig. Vi befinner oss mitt i en av Österrikes mest välbesökta skidorter men kan inte se någon annan skidåkare så långt ögat når. 

Istället för att åka hela vägen ner till botten av dalen skråar vi över två branta rännor och därefter tillbaka till en blå pist i liftsystemet. Snöbristen på lägre höjder hade förmodligen gjort vår trevliga upplevelse av Silbertal betydligt sämre, resonerar vi. Istället för att traggla oss vidare i återfrusna gamla skidspår stannar vi till på Gaislachalm mitt i pisten och beställer in varsin Kaiserschmarrn.

Lite kalorier inför kommande äventyr helt enkelt. Gaislachalm är Söldens äldsta Berggastheim, ett pensionat uppe på berget. Det drivs av familjen Gstrein i fjärde generationen, om det är syskon eller andra släktingar till Simon Gstrein vet vi inte. I Österrike är det inte ovanligt att en eller flera familjer äger många av hotellen och restaurangerna.

Söldens högalpina miljö och lättillgängliga offpist gör det till ett nytt favoritresmål för Martin Webrant. Foto: Martin Söderqvist
Mountain Star på toppen av Wurmkogel. Foto: Martin Söderqvist

Vi har redan förstått att Söldens skidåkning tillhör Alpernas bättre. Förutom Silbertal och Wasserkar finns här mer utmanande terräng i form av snirkliga colouirer, klippor och brant skogsåkning. Där pist nummer ett rundar Gaislachkogls topp finns möjlighet att hajka upp på motsatt bergskam i riktning mot Rettenbach Gletscher. Från kammen åks det brant och smalt i alla dess former ned mot Gletscherstraße som förövrigt är Österrikes högst belägna asfalterade väg. I det här området gäller det att ha med sig en guide eller lokal förmåga som känner till vilka rännor som är åkbara.

Vi har redan förstått att Söldens skidåkning tillhör Alpernas bättre.


Sölden är utan tvekan den stora turistmagneten i Ötztal. Det är hit man kommer för att festa och åka skidor, och det är här de flesta håller sig under sin semestervecka i dalen. Men även strax utanför Sölden väntar vitt guld och snötäckta skogar för den som är villig att bege sig bort från flocken.

Skogsrännorna ovanför Hochgurgl är både ospårade och lättillgängliga, något Martin Webrant inte är sen att utnyttja. Foto: Martin Söderqvist
Precis som befarat är männen grovt överrepresenterade på Söldens afterskiställen. Foto: Martin Söderqvist

Kühtai och Oetz är för oss två helt okända skidorter ett stenkast från Söldens massturism och go go dansande bartenders. Vi kan inte riktigt ta in hur stora åkytorna är här i förhållande till hur lite folk som befinner sig i backarna. Visst, liftarna är av modell äldre, och stället saknar Söldens mäktiga, högalpina terräng och glaciärer. Men trots en för Alperna blygsam fallhöjd på endast 450 meter är backarna i Kühtai underhållande att åka i. Framför allt går det att stå på ordentligt utför utan att riskera tyska turisters hälsa och välmående.

Oetz erbjuder mer fallhöjd än Kühtai, och terrängen för tankarna till Nordamerikas skogsbeklädda skidberg. Pisterna slingrar sig kors och tvärs över berget och åkglädjen är påtaglig där vi susar fram mellan granarna. Under Wetterkreutzbahn finns snötäckta bergssidor med en del klippor och mindre features, som hade varit riktigt spännande att åka på om snön varit bättre. Nu är det ett bra tag sedan det snöade och vi håller oss framförallt i pisterna.

Längst in i Ötztal, omgiven av mäktiga 3000-meterstoppar ligger den lilla skidorten Vent. Här verkar tiden ha stått stilla de senaste tjugo åren. Vents liftsystem består av inte mindre än fyra liftar, varav två är knatteliftar vid bergets fot. I Vent är terrängen storslagen, liftarna få och tempot lågt. Liftskötaren hejar glatt när vi stiger på den gamla sittliften som ska ta oss till toppen av Vents skidsystem. Han hade kunnat läsa in en högskoleutbildning samtidigt som han skötte liften på heltid, så lite folk är det i Vent idag. Aktiviteten i backarna är minimal och de flesta som kommer hit tar liften upp för att sedan fortsätta med stighudar ut i den vidsträckta naturen. Vi njuter av lugnet ett bra tag, men det räcker defintivt med en hel skiddag här för att man längta tillbaka till mer exploaterade trakter. Vi behöver lite mer puls för att det ska kännas att vi verkligen är i de österrikiska alperna och inte på månen. 

Martin Libeck studsar fram i skogen i Oetz, veckor efter senaste snöfall. Foto: Martin Söderqvist
Gaislachalm är Söldens äldsta backrestaurang och en av de bästa. Foto: Martin Söderqvist

De två närliggande grannorterna Hochgurgl och Obergurgl gör oss inte besvikna. Här är det snösäkert utan att vara glaciär, fallhöjden är imponerande och det mesta av åkningen går rakt i fallinjen. Från toppen av Wurmkogel ner till Hochgurglbahn är det över 1 000 fallhöjdsmeter. Friåkningsmöjligheter finns överallt precis utanför pisterna, det är inte svårt att upptäcka var det går att åka utan att riskera livet. Hochgurgl och Obergurgl är förbundna med höghöjdsliften Top Express, vilken tar oss snabbt mellan skidorterna med utsikt över hela skidsystemet. Obergurgl är känt för att få stora mängder snö, ofta tidigt på säsongen vilket många inbitna friåkare självklart känner till. Trots det är det glest mellan skidspåren vilket vi är ytterst tacksamma för.

I närheten av Roßkahrbahn hittar vi en guldgruva i form av branta rännor med gles skog. Dessa leder ner till en blå pist och vidare tillbaka till liften. Snön är fortfarande bra här, det märker vi direkt då vi lägger våra första svängar ovanför glesa tallbuskar och lavinstaket. Första åket är inte det bästa, vi kryssar mellan småträden utan att få riktigt flyt i svängarna. Andra och tredje åket är desto roligare. Vi kan föreställa oss hur bra det skulle vara här direkt efter ett snöfall. Obergurgl är helt klart värt att utforskas under bättre omständigheter.

Eftersom vi har begränsat med tid och snön är halvtaskig ger vi oss inte ut på några större äventyr den här dagen. Vi håller oss omkring Roßkahrbahn tills det är helt uppspårat och snön blivit för soluppvärmd för att våra knän ska tycka att det är värt ansträngningen. Därefter blir det en gigantisk, friterad wienerschnitzel och långlunch på mysiga Nederhütte mitt i backen. Här håller man på att rigga för fullt inför eftermiddagens hårdrocks-afterski då vi tackar för oss, betalar notan och glider iväg i pisten. Eftermiddagen spenderas i och utanför pisterna vid Hohe Mut och Steinmannbahn innan det är dags att ta sig tillbaka till Sölden med skidbussen som självklart är gratis. 

Väl tillbaka i Sölden slinker vi in på afterskistället vid Gaislachkoglbahn och snackar om dagens skidåkning över varsin kall Gösser. Bardisksdansöserna är i full gång och baren fylls snabbt på med tyskar. Sölden levererar både vad vi förväntat oss och mycket mer därtill. 

Simon Gstrein har lovat att bjuda oss på Hotel Bäckelar Wirts egna stenungnsbakade pizza innan vi lämnar Ötztal för den här gången, och vi har lovat Simon att komma tillbaka snart och låta honom visa oss runt på riktigt. För det finns väldigt mycket kvar att upptäcka i Ötztal.

Vent består av lika delar urgammalt liftsystem och avslappnad atmosfär. Foto: Martin Söderqvist

Ötztal | Österrike

Skidorter i Ötztal

Sölden
Obergurgl-Hochgurgl
Hochoetz-Kühtai
Vent
Gries
Niederthai

Största skidort

Sölden

Högsta åkhöjd

3 340 meter (Innere Schwarze Schneid)

Högsta fallhöjd

1 700 meter från Gaislachkoglbahn till Sölden.

Colouir

Den branta Krumpe Rinne från kammen mellan Gaislachkogel och Gletscherstraße.

Bäst skogsåkning

Överallt i Obergurgl-Hochgurgl

Lättillgänglig offpist

Wasserkar

Afterski

I hela Sölden finns paraplybarer och uteställen. Det är bara att vrida på huvudet och gå åt vilket håll som helst.

Hotell och restaurang

Bäckelar Wirt. Den stenungnsbakade pizzan slår det mesta i sin genré och hotellets personal är supertrevlig och engagerad. backelarwirt.com
Sugen på Wienerschnitzel? På Nederhütte i Hochgurgl är personalen både trevlig och traditionellt klädda i lederhosen.

Kvällskidåkning

I pisten från Gaislachkogls mellanstation. Under bra belysning och med färre turister i backen har du chansen att visa hur en carvingskida ska ligga på kant i en av Österrikes bästa pister.

Liftkort

Liftkort som gäller i fler än två dagar blir automatiskt Ötztal Super Ski Pass med tillgång till alla Ötztals skidorter.

Resa

Flera av de svenska charterbolagen har resor till Sölden och även Obergurgl. Det går sjävklart även bra att boka reguljärflyg till Innsbruck eller Zürich och därifrån ta tåg, buss eller hyrbil.

Info

oetztal.com
soelden.com
obergurgl.com


Text: Martin Söderqvist • 2021-09-02
ÖsterrikeÖsterrikeÖtztalResguideSölden

Copyright © 2020 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top