Stefan Palms unika förmåga att nosa upp snö sträcker sig hela vägen till Abisko, Sveriges nederbördsfattigaste plats.
Åka Skidor möter Stefan Palm
Under nästan 30 år har bergsguiden Stefan Palm tagit skidsugna gäster till snöiga platser över hela världen. Hans förmåga att hitta den bästa snön är i elitklass och hans passion för skidåkning är exceptionell.
— Det blir inte så mycket bättre än det här, säger Stefan Palm med ett stort leende och pekar mot sluttningen nedanför våra skidspetsar. 20 centimeter perfekt Abiskopuder.
Vi står på en liten platå strax nedanför toppen av Kåtotjåkka, ett 1 991 meter högt fjäll mitt i en kritvit och böljande fjällvärld söder om Torneträsk och norr om Kebnekaise-massivet.
Efter snöfallet igår kväll och under morgonen sprack det upp och vi drog till fjälls. Trots att almanackan visar andra veckan i maj, trampar vi nu runt i ett par decimeter fluffig kallsnö och det känns som det lika gärna kunde varit mitt i vintern.
– Det här åket är brant och det kommer säkert sluffa lite grann, men det är stabilt så det är ingen fara. Åk bara lite smart så inte ytlagret hinner i kapp er. Vi åker en och en, hela åket i ett svep. Jag åker först och ni följer mig när jag är nere i dalen. Okej?
Stefan droppar in. Snömolnet efter hans första svängar dammar upp flera meter och det ser magiskt ut när han åker nedför den nordvästra sluttningen i stora svängar.
Hans dotter Robina, som är på besök i Abisko under några dagar, följer efter och hittar en fin linje lite längre åt höger.
Efter ett par-tre svängar inser jag att det här kommer kvala upp på topp–tre–listan över vinterns bästa åk.
Jag väljer en linje nära Robinas och redan efter ett par-tre svängar inser jag att det här kommer kvala upp på topp–tre–listan över vinterns bästa åk.
Stefan sa 20 centimeter men det känns ännu djupare och snön är overkligt bra; lätt nog så skidorna flyter i snön, men ändå svarar då man trycker till lite.
Det fortsätter på samma sätt hela vägen ner och jag får nästan nypa mig i armen; maj månad och jo, vi är fortfarande i svenska fjällen.
Stefan Palm är en av Sveriges mest rutinerade bergsguider med en närmast unik fingertoppskänsla för att hitta snö.
I Chile kallas han Sabueso Sueco – »den svenska (blod)hunden« – vilket syftar på att han alltid hittar den djupaste, kallaste och bästa snön när han är på besök i Anderna.
Palms rykte är högaktat och den där känslan för snö tar han med sig var han än kommer.
Det är samma visa när han jobbar i Kanada, Japan, Antarktis, Turkiet eller svenska Lappland.
Palms rykte är högaktat och den där känslan för snö tar han med sig var han än kommer.
Paradoxalt nog växte denna 57-åring upp längst söderut i Sverige, i skånska Skanör Falsterbo – praktiskt taget så långt från fjäll och berg man kan komma.
Man kan verkligen fråga sig hur en skåning blev en så passionerad bergsmänniska och kom att ägna sitt liv åt skidåkning och klättring.
– Min pappa är från Hälsingland och gillade vintern och skidåkning. Han tog oss alltid till svenska fjällen på skolloven och mitt intresse för skidåkning blev rotat tidigt, berättar Stefan då vi efter skiddagen njuter av en kall öl utanför Abisko Mountain Lodge.
När han var 13 år lärde han känna Anders Swensson och fick en själsfrände med exakt samma intresse.
De två började upptäcka världen tillsammans; skidåkning på vintrarna och klättring under somrarna.
– Våra föräldrar gav oss en väldig tillit och lät oss åka i väg helt själva på loven. Det var speciellt och vi växte med förtroendet.
Direkt efter gymnasiet drog Stefan och Anders, som 18-åringar, raka vägen till Chamonix för att göra sin första vinter som skibums.
Lössnöåkning bredvid liftarna ersattes snart av brantåkning på Alpernas nordsidor. När snön smält och skidorna ställts undan drog de på klättringsäventyr runt om i världen.
Sakta men säkert grundmurades deras bergsintresse men det fanns ändå ingen tanke på att det skulle utvecklas till ett arbete.
– Det var ingen pojkdröm att bli bergsguide, yrket fanns ju inte ens i Sverige när jag växte upp. Som ung drömde jag i stället om att bli sportstjärna. Jag sysslade med alla möjliga sporter och hade inga akademiska ambitioner överhuvudtaget.
Det här var inte helt okontroversiellt hemma vid middagsbordet hos familjen Palm.
Växer man upp i fina Skanör Falsterbo förväntas man studera till något seriöst yrke och ställa sig i ledet, inte flumma runt som skibum och klätterbohem.
Efter en tio månader lång resa då Stefan först varit en vinter i Chamonix och sedan direkt åkt till Nepal för att klättra fick han en lunta papper av sin mor då han kom hem.
Det var ansökningshandlingar till en färdledare- och turismsportutbildning i Kiruna – den enda i sitt slag i Sverige och så nära en guideutbildning man då kunde komma.
– Det blev min nya framtid. Utan skoltiden i Kiruna hade jag aldrig suttit här idag, det blev startskottet för att bli bergsguide.
Dottern Robina bor i Amsterdam, men försöker besöka pappa Stefan på jobbet lite här och där i världen. I höstas skidade de ihop i Sydamerika.
Efter utbildningen och några år vid legendariska »Sporten« i Riksgränsen, där han fick guida alltifrån alpina skidturer till helikopterskidåkning, hamnade Stefan (tillsammans med nämnde Anders Swensson) i den första kullen av svenskar som började utbildas till bergsguider.
Efter några hårda år fyllda med utbildningar blev de klara guider 1994 och fick börja guida direkt, men inte utomlands under de första tre åren.
1997 blev Svenska Bergsguides Organisationen (SBO) invalda i den internationella bergsguideorganisationen IFMGA och de fem första svenska guiderna fick sina åtråvärda bergsguidenålar, något som också gav dem access att jobba över hela världen.
25 år senare är Stefan en mycket rutinerad bergsguide med kunder och samarbetspartners över hela världen.
Läs mer om skidåkning i Sverige:
• Sveriges 11 bästa pister
• Lista: Sveriges bästa skogsåkning
• Sveriges 10 bästa toppturer
Det är skidåkning och ski touring som är hans verkliga passion (»man kan ha en magisk dag även om man inte behöver ta ut repet«) och ofta guidar Palm sina gäster på drömlika platser som Hokkaido i Japan, chilenska Anderna, Svalbard och inte minst i svenska Lappland.
Sedan många år avslutas varje vintersäsong med ett par månader av vinter norr om polcirkeln och då har Stefan baslägret i Abisko.
– Det flesta pratar om det arktiska ljuset, men för mig är det terrängen och snön som är mest speciell i Lappland. Terrängen ser olika ut varje år beroende på hur det har blåst och det gör det extra intressant, berättar Stefan.
– Från E-10:an vid Abisko finns det ingenting annat än berg och vidder förrän drygt 35 mil söderut. Det är hundratals bergstoppar och oändliga ytor. Vildmarkskänslan är exceptionell och något som våra gäster verkligen uppskattar, särskilt de många utländska gästerna.
Pia och Stefan Palm porträtterade utanför Abisko Mountain Lodge, deras home away from home när de är i Sverige.
I Abisko jobbar Stefan och hans fru Pia med bergsguidekollegan Dick Johansson och hans fru Mina, som driver Abisko Mountain Lodge.
De fyra har varit vänner sedan slutet av 80-talet och samarbetat i många år.
För sju år sedan började de jobba ihop när Stefan och Pia fick erbjudandet att ta över skidprogrammet på Abisko Mountain Lodge.
– Snön är ju vit här också, men Stefan plockar fram det bästa av den här terrängen och har en otrolig förmåga att se linjer och hitta bra snö. Hans rutin och kunskap om de här fjällen är helt unik. Få älskar skidåkning som Stefan och hans skidglädje engagerar gästerna, de andra guiderna och hela stämningen på lodgen. Kolla bara på hans gogglebränna – han är alltid ute och åker lagg, säger Dick.
Dick har just kommit tillbaka efter en topptur med franska gäster och gör oss sällskap vid bordet.
Efter lite väder- och snösnack guiderna emellan glider samtalet snart in på Max, Stefans son, som är en av världens bästa friåkare.
– Max brås på Pia, hon är ju en fulländad skidåkare. Vi guider åker ju mer energisparande och försiktigt. Se på Max när han åker; ett helt annat skär och det där är fortplantat genom generna. Från Pia alltså, inte Stefan, säger Dick och boxar Stefan på axeln med ännu ett skratt.
Att sonen Max skulle bli en duktig skidåkare kom inte som en överraskning för någon.
Farsan bergsguide och mamma Pia en gudabenådad skidåkare, som har varit privatskidlärare och instruktör hela sitt vuxna liv. Plus att hon vunnit Scandinavian Big Mountain Championships tre gånger, vilket är en vinst mer än sonen.
Max har dominerat Freeride World Tours juniorklass och säsongen 21/22 vann han den första tävlingen i seniorklassen efter att stompat en dubbel bakåtvolt, den första någonsin i FWT.
I takt med det ökade topptursintresset gör allt fler skidåkare resor med toppturer som huvudaktivitet, både till Abisko Mountain Lodge, och till exempel på Hokkaido.
Touring är för fler än de mest rutinerade skidåkarna.
Under 80- och 90-talet jobbade Stefan och Pia på Sporten i Riksgränsen.
Telemarksåkning var populärt i Skandinavien på den tiden. Stefan, Pia och de andra färdledarna (som de då kallades) insåg att det var många gäster som hade lämplig utrustning för alpina turer och introducerade toppturer med guide.
Efter hand blev det naturligt att söka sig djupare in i fjällvärlden och intresset för helikopterskidåkning tog form.
De första försöken med skidåkning och helikopter i Lappland skedde på 1950-talet, men det dröjde till början av 80-talet innan det gjordes i mer organiserad form.
Stefan och Pia sköter verksamheten i guidebolaget tillsammans. Pia har hand om alla bokningar, den mesta logistiken och det praktiska.
Stefan är så klart involverad, men åker skidor ungefär 200 dagar om året.
– Pias roll är enorm. Sedan vi fick barnen har Pia dragit ett enormt lass för familjen, eftersom jag har fortsatt på nästan samma sätt, berättar Stefan.
– Det är mycket tid ifrån varandra och det är inte alla som förstår hur vi fixar det. Nu när barnen klarar sig själva är Pia med på allt fler resor igen och det är som att vi är tillbaka i hur det började, det känns jättekul.
Givetvis är det ett högriskyrke att vara bergsguide, men i slutändan handlar allt om kalkylerade risker. Det handlar om att göra det bästa av varje situation och att leverera den bästa skidåkningen, samtidigt som riskerna minimeras.
– Om man har varit med ett tag blir man lite mer försiktig, alternativt mer bedövad för att det inte har hänt något, menar Stefan:
– Det är ju klart att jag är mycket mer försiktig idag än under skibum-tiden i Chamonix i tonåren då vi åkte branta åk i tvivelaktiga förhållanden.
Ofta blir förhållandet mellan en guide och dess gäster djupt rotat. Inte minst då ett liv i bergen innebär mycket mer än att svänga till höger och till vänster.
Som grupp rör de sig i otillgängliga miljöer, de klarar utav svåra situationer och de reser tillsammans.
– En del av mina stamgäster och jag har spenderat flera år ihop i bergen. Vi har bott på alltifrån 5-stjärniga hotell till bivacker, i tält och på betonggolv. Vi har delat magiska stunder, men också tragedier och svåra situationer. Det är klart vi blir sammansvetsade och att relationen blir djup på ett emotionellt vis, säger Stefan.
Ja ja, vi har hört den förut Stefan och självklart får du första spåren..
Kan du beskriva vad ditt uppdrag går ut på Stefan?
– Mitt yrke handlar om att jobba med människor, lyfta dem ur deras komfortzon och ge dem en fin upplevelse i bergen så att de också blir bergtagna. I grund och botten handlar det om personlig utveckling och skidåkning i en väldigt fin kombination.
Stefan Palm
Född och uppvuxen 1965, Skanör Falsterbo
Intressen Klättring, surfing, skateboard samt mat och vin.
Tre prylar Theragun (massagepistol), yogamatta och gummiband för allmän träning.
Åker gärna till Abisko för allt det har i skidväg . Norra Tohuko, Japan på vintern. Chile: vulkaner på hösten. Val Maira, i Italien, för bästa touringen när det är snö. Svalbard från båt på våren. Heliskiing i Turkiet.
En film Dead for a dollar med William Dafoe och Christoph Waltz.
En bok Shadow of the Mountain (fortsättningen på Shantaram).
Spelar Trummor på bilratten när jag kör.
Dold talang Väldigt snäll.
Bästa åket hittills Midsommarafton 2007 i Chile efter en enorm storm över Anderna.
Varför skidåkning? »Jag älskar naturen när den är vit och blå, jag älskar känslan av snö under fötterna. Och jag älskar rörelsen i kontakten av bra snö mot skidorna«.
Favoritcitat: »What time is it? The best time of your life.« Sagt av bergsguidekolegan och vännen Palle Frobe.
Text: och foto Mattias Fredriksson • 2023-09-17
Artiklar • Abisko • bergskunskap • Fjällen • Fjällguide • guide • Max Palm • Palm • Pia Palm • Robina Palm • Stefan Palm • Sverige