Det är coolt att läsa böcker. Typ lika coolt som att åka skidor.
Världens bästa böcker för skidåkare – enligt Åka Skidor
Åka Skidors bokmalar Petter Berggren och Niclas Sjögren har läst det mesta och det bästa när det gäller litteratur innehållande mer eller mindre starka skildringar om livet på två plank. Följande böcker är bara ett axplock av all litteratur som hör till skidåkningens allmänbildning.
Hermann Maier – The Race of My Life
Knut Okresek
En biografi om »Muraren från Flachau« eller the Herminator. Hermann Maier är en av världens bästa skidåkare genom tiderna.
Maier jobbade som murare och skidlärare innan en enastående karriär tog fart. Vinsterna avlöste varandra: OS-medaljer, vinster i totala världscupen och världsmästartiteln.
Den 24 augusti 2001 kraschar Maier med sin motorcykel och får en allvarlig underbensfraktur. Karriären var nära att ta slut när ortopederna övervägde att amputera benet.
Istället började en smärtsam väg tillbaka till skidåkningen. 521 dagar efter olyckan står han åter högst upp på pallen i Kitzbühel.
Lägg till den vinstrika karriären att Maier även gjorde sig känd som en urstark dödsföraktande skidåkare, till exempel den spektakulära störtloppskraschen på OS i Nagano.
Han flög över skyddsnäten och landade på huvudet – tre dagar senare tog han OS-guld i Super G.
Precis som i många andra biografier uteblir de mest kritiska frågorna. Och ska man vara lite elak kan man också påpeka att det i den engelska översättningen står att Åre ligger i Schweiz. (PB)
De ä bar å åk!
Mats Ekdahl (redaktör)
En fullständigt hisnande antologi om skidåkningens svindlande nutidshistoria.
Som undertiteln antyder: här finns ett gediget innehåll som är värt att berätta om. Essäer, dikter, noveller om skidåkning i olika former. Spännvidden är hisnande. Klassiska Göran Zachrisson-reportage. Evert Taubes funderingar. Hemingways passionerade förhållande till skidåkning och berg.
Mats Ekdahl visar på fantastisk fingertoppskänsla i och med urvalet.
Det är en generös skatt att ösa ur.
Att Åka Skidor-medarbetarna Felix Oppenheim (plåtade omslaget och lite till) Ulf Blomberg och Felix St. Clair har flera bilder med i boken gör den än lite kultigare. (NS)
How to ski and how not to
Vivian Caulfeild
Att tidens tand på 110 år inte nött hårdare än den gjort visar bara att Vivian Caulfield hade bra koll på skidåkningens själ, både när det gäller själva historien men även på att beskriva tekniken bakom olika sätt att ta sig både uppförs och utförs.
Tekniken och materialet må ha utvecklats en del sedan början av 1900-talet, men grundförutsättningen är densamma: folk ville glida på snö med stil då och folk vill glida med stil på snö idag.
Dessutom är bilderna helt j-vla fantastiska. Kvinnor i långklänningar och män i tweed inte sällan med en skön snugga i mungipan. Ytterligare dessutom kan nämnas att originalutgåvan har blivit hårdvaluta,så hittar du ett ex på något antikvariat: köp direkt. (NS)
Vinter i paradiset
Ulf Lundell
Ulf Lundell plockar med sig spritromantiken till Åre i sin tredje roman. Och visst kan han formulera sig.
Personporträtten och miljöskildringar är av yttersta klass. Boken utspelar sig på gränsen mellan 1970- och 80-talet, då huvudpersonen anländer till byn två år efter att Ingemar Stenmark vunnit världscuptävlingarna i slalom och storslalom i Åre.
Det är hela 40 år sedan, men mycket går igen även idag. Bland annat beskriver Lundell den hektiska turistsäsongen som en cirkus, där fläskjagande norrmän hopar sig på Ica lagom till jul.
Åre måste vara Sveriges Sankt Moritz, frågar han sig. »Allt var synnerligen dyrbart och modemedvetet. Allt var fest och karneval med fyrhjulsdrivna truckar ….« Också den omtalade sexklubben i Ånn i Åre kommun omnämns.
I boken är ett speciellt hus av betydelse. Detta hus med vinklar och små vrår går idag i byn under beteckningen Ulf Lundell-huset. Och går att finna bara ett stenkast från Sadelexpressen. I boken kan även lokalkändisar från byn skönjas.
Vinter i paradiset är given läsning för alla Ulf Lundell-fans och de med en relation till Åre. (PB)
Snöns historia
Mats Ekdahl
Skidåkare vill bara åka skidor och inte läsa om den. Och skidlitteraturen följer väl alltid samma berättarmönster? Dessa påståenden vill författaren Mats Ekdahl motbevisa i sin essäsamling Snöns historia.
Och visst lyckas han, för detta är den vackraste tänkbara kärleksförklaringen till snön. En hyllning till naturens sköraste under, där författaren tar hjälp av forskare, polarfarare, poeter, konstnärer och skidåkare för att beskriva fenomenet. Perspektiven blir större. Snön berikar livet, om den inte är livet?
Ekdahl skriver att det var skidåkningen som drog hans intresse till snöflingeforskning och klimatengagemang. Bland de vetenskapliga artiklarna tar boken upp nedslående fakta för oss skidåkare; Från 1960-talet har skidsäsongen förkortats med 38 dagar i Alperna.
Jordens glaciärer smälter fem gånger snabbare än för 50 år sedan – hälften av Alpernas glaciärer kan vara försvunna till 2050. Och andra förbluffande fakta som berättar att forskare, i iskärnor från Arktis, kan se när USA frångick blyad bensin.
Snöns historia är en bok som drar åt det filosofiska hållet och som inte behöver läsas från pärm till pärm utan kan plockas fram när snölusten pockar på. (PB)
Den blå säsongen
Jakob Mjöbring
Jakob Mjöbrings debut handlar om säsongarlivets vandel och de stora obesvarade frågorna. Vi får följa Vincent som tar sig an ytterligare en vinter, i den fiktiva skidorten Les Alps.
Här bor han i en lada och försöker försörja sig på att sälja crêpes och jobba som liftvakt. Under säsongen träffar han färgstarka och vilsna själar, samtidigt som hans vänner gör karriär hemma i Sverige.
När snön smälter och säsongen närmar sig sitt slut kommer livets frågor över honom. Trots att boken är från 1998 har den inte åldrats allt för mycket. Livets existentiella frågor består. Och tidningen Åka Skidor nämns som den institution den varit och fortfarande är.
Läsaren kommer även förstå att författarens husgudar är Bo Kaspers orkester och att det är Kästleskidor som gäller.
Skidåkningen ligger författaren varmt om hjärtat, i spin-off till den blå säsongen finns tre böcker om polisen Katja Lyss som har ett förflutet på Freeride World Tour.
Även en fjärde roman är under uppsegling där off-pisten i Kobåset, Hemavan, kommer vara av betydelse.
Bokens avslutning kan uppfattas som något trivial. Alla vi som levt säsongarlivet har ju förstått att vi faktiskt inte kan fly ifrån oss själva. (PB)
The Ski Bum
Romain Gary
Romain Garys roman inte bara namnger och beskriver den skidkultur som Åka Skidor beskrivit sedan 1974, men detta redan 1965.
Gary skriver dessutom en roman som håller kvalitativt även för den som aldrig klickat i en bindning. Ska du läsa en enda bok om skidåkning måste du läsa The Ski Bum.
Förutom den geniala historien (ung amerikan flyr sitt land, sitt jag samt den bistra verkligheten och bummar i schweiziska alperna) och det skickligt levandegjorda persongalleriet så häpnar man över att skibumkulturen var så etablerad redan i början av 1960-talet.
Intet nytt under solen, liksom.
Romanen har även filmats men det är ingen rolig historia, se den inte. (NS)
Ski to Die
Jennifer Woodlief
Av alla skidbiografier är detta kanske den främsta. Bill Johnsons liv skulle komma att handla om när han som första amerikan tog OS-guld i utförsåkning, störtlopp, i Sarajevo 1984. Efter det gick det utför.
Även fast glidspecialisten Bill Johnson vann tävlingen inför OS (Lauberhorn i Wengen) trodde ingen på Bill Johnson, förutom Bill Johnson. Själv sidade han inför OS: »Everyone else is here to fight for second place«.
Bills liv var kantat av problem. Som 17-åring åkte han dit för bilstöld. Han fick välja mellan fängelse eller att börja träna med en skidklubb.
Endast 23 år gammal tar han överraskande ett OS-guldet. Vilket följdes upp med vinster i världscupen samma år. Framtiden låg vidöppen, men i stället skulle ett destruktivt liv ta vid. Världen var en tuff plats för Bill.
Han drogs med i en nedåtgående spiral. Tragiska familjehändelser, skilsmässa och missbruk.
Hela hans identitet var den där medaljen. Inför OS i Salt Lake City 2002 ska han göra comeback. 40 år gammal kraschar han allvarligt och ådrar sig svåra skallskador och de kommande åren följer flera komplikationer. 2016 dör han utblottad på ett vårdhem, 55 år gammal.
Detta är en bok om en särlings uppgång och fall. Bokens titel Ski to die är tagen från Bills axeltatuering. (PB)
Two Planks and a Passion
Roland Huntford
Huntford är spränglärd och tvekar inte en sekund över att visa det och verkligen djupdyka i skidåkningens historia.
Alla hänger nog inte så lättvindigt med i svängarna här men alla de som grävt lite i Kalvträsk, sibiriska skidkonstruktioner, skidåkning i krig och när norrmännen började med telemarksvängen har många timmars finintellektuellt njut framför sig.
Huntford bjussar på ett ypperligt tillfälle att läsa och lära om skidåkningens tidiga historia. Visserligen finns det massor att kritisera när det gäller urval och fokus i denna bok.
Till exempel att skidåkningen efter andra världskriget hastas igenom på ett par dussin sidor (av 456). Det är slarvigt. Men.
För att samla anekdoter och trivia är boken en ocean att ösa ur. Till exempel: Första beskrivningen av skidstaven: 1555. Första pressbevakningen av skidtävlingar: 1843. Första skidklubben: 1862.
Första rapporten om ett brutet ben i en skidbacke: 1865. Förste läkare som närvarade vid skidtävling: 1883. Och så vidare. (NS)
Läs mer om världens bästa skidåkning:
• Alta
• Chamonix
• Cortina d’Ampezzo
• Courmayeur
• Engelberg
• La Grave
• Montafon
• Monterosa
• Niseko
• Revelstoke
• Serre Chevalier
• St Anton
• Vail
• Verbier
• Whistler
• Zermatt
Text: Åka Skidor • 2023-12-06
Artiklar • Åre • Böcker • Hermann Maier • Jämtland • Skidböcker • Sverige • Ulf Lundell