Guiden Markus Nyman leder bröderna Andreas och Kristofer Lundstam längs med kammen som leder upp till Grøvelnebba. Tingvollfjorden och Norges magnifika landskap påminner om varför att vistas i bergen är bland det bästa som finns.
Sunndalsøra – en riktigt bra Norgehistoria
När snön började ta slut i Jämtland drog Åka Skidor till norska Sunndalsøra, beläget några timmar sydväst om Trondheim för solfylld slasknjutning i en av världens vackraste miljöer för utförsåkning.
— När vi besökte området för första gången så föll jag och min kompanjon pladask för den omgivande naturen och charmen av den gamla timrade lodgen från 1800-talet, säger Adrian Stefanescu, en av ägarna till Philipshaugen Lodge i Sunndaløra.
Samtidigt serverar han oss en fullskalig engelsk frukost och vi blickar ut över den grönskande dalen och toppen Fløtatinden.
Solen kämpar sig över de omkringliggande bergstopparna som utgör Øksendalsfjällen och frukosten, som är exakt vad en växande skidåkare behöver innan en längre topptur, känns lika självklar som vassa stålkanter.
Philipshaugen byggdes redan 1899 av den engelske lorden Ethelbert Lort-Phillips, som likt Adrian och kompanjonen, Jon, föll pladask för området.
Ethelbert sysslade dock inte med offpistskidåkning (vad vi vet) utan fiske var hans drog, som alla de gamla svartvita fotografierna som pryder väggarna avbildande enorma fiskefångster intygar.
Även Ethelberts gamla flugspö pryder stolt en vägg i lodgens restaurang.
Samtidigt som morgonkaffet och den sista baconskivan slinker ned för att omvandlas till energi i bultande lårmuskler, slänger jag en blick på mina ständiga medresenärer, bröderna Andreas och Kristofer Lundstam och vår guide, Markus Nyman.
Med samma barnsliga och förväntansfulla skidåkarögon som för snart 40 år sedan ser vi ut över det magnifika norska landskapet, det är bluebird och +18 °C.
De är alla glatt ovetandes om hur mycket en fotograf med blödande skavsår kommer stånka och stöna uppför Fløtatinden.
Øksenddalen med den slingrande ån, en avstickare från Tingvollfjorden som ringlar sig bortåt bergstoppen, var tydligen en av lordens personliga favoritplatser för fiske.
I dalen och upp till trädgränsen börjar det bli grönt och våren har kommit en bra bit på vägen.
Det luktar så där jordigt som bara våren gör och kanske anar vi en svag bris av brunost.
Smältvatten forsar nedför sluttningarna och det gröna går gradient över till kärlekens färg – snövitt.
Ovanför trädgränsen börjar det vita guldet och slaskig skidåkning i t-shirt, shorts och för oss kärleksvita skandinaver, trippla lager Kids Ultra Protection fps 50+.
Ett berg ska snart få möta mina skavsår. Vår första topp för resan är Fløtatinden med sina cirka 1700 meter över havet och en förväntad tur på cirka sex timmar.
Redan på parkeringen, endast 15 minuter bilfärd från Philipshaugen, ger sig det varma vädret till känna.
På den vandringsled som tar oss mot högre höjdmeter korsar vi små vattendrag som vuxit till argsinta forsande bäckar av all den snabbt töande snön.
I ett ögonblick går vårt glatt trallande gäng från käcka vandrare till en casting av Discovery Channels nästa överlevnadsprogram.
Vi klättrar på mindre kammar med vattenfall på ena sidan och forsande smältvatten på andra, hoppar och svingar oss över stenar och trädgrenar för att slippa både blöta strumpor och att praktisera forsränning, utan båt.
Men varken blöta fötter eller avsaknaden av flytpuffar på armarna stoppar vårt gäng, för vi har vittring på snö.
Efter en hel del stånkande och stönande för undertecknad så når vi snögränsen och ryggsäcken minskar sin vikt rejält.
Pjäxor åker på, skidor och stighudar ligger i sitt rätta element och de sista höjdmeterna skall avverkas mot toppen.
Även om molnen dragit in och ljuset är det där klassiskt platta så är naturen och omgivningen svår att slå.
Vi går längs med klippavsatser och längst där borta hägrar Fløta-tinden.
Jag vet inte vad som är mest förödande för psyket, att mitt vältränade ego med en tom, flackande blick går 150 meter bakom resten av gruppen som innefattar två stycken småbarnsföräldrar, eller när den femte gruppen hurtiga norrmän i lusekoftor glatt går om mig.
När toppen är nådd, den sedvanliga selfien och ryggdunket är avklarat vänder vi skidorna nedåt mot den grönskande dalen.
Snön suger mer än en stillastående liftkö efter de varma temperaturerna, men skam den som ger sig.
Lite extra bakhäng gör susen och de svenska skratten ekar genom de norska bergsmassiven.
Den extra långsamma turen upp med nyfunna ställen för skavsår, känns väl värt mödan.
När vi vadat de sista meterna tillbaka till bilen, tömt ur våra skor på kallt smältvatten och rullar in till Philipshaugen, trodde vi inte att dagen kunde bli bättre.
Men till middag serveras en Texas barbeque i långpanna med mer revbenspjäll, majskolvar och tillbehör än vad fyra utsvultna skidåkare kan stoppa i sig.
Den andra toppen på vår lista är Norge i sin bästa vykortsvy, Grøvelnebba.
Toppen ligger på 1428 meter över havet med utsikt över Tingvollfjorden.
Precis som med Fløtatinden börjar vår tur till fots med skidorna på ryggen och gympaskor på fötterna.
Med utgångspunkt från Camp Dronningkrona i Viromdalen, är denna tur mer populär än Fløtatinden, då du härifrån når bland annat Grøvelnebba, Hovsnebba och den klassiska Dronningkrona.
Något som även parkeringen hintar om.
Den första kilometern tar oss längs med en asfalterad bilväg innan vi viker av söderut och påbörjar färden uppför. Solsken, sommar och skidåkning ger rejäl överdos i endorfinrus.
Genom vacker norsk trollskog går vi på för stunden relativ torra stigar men snart får vi skidor under fötterna igen.
Turen genom dalen är relativt flack och tillsammans med ett lus-mönstrat lämmeltåg av norrmän tuffar vi på i det varma solskenet.
Det här är rätt så gött ändå, tänker jag samtidigt som tredje lagret FPS +50 kletas på kalhygget uppe på huvudet.
Till skillnad från en majoritet av våra brunost-gourmander till grannar, så viker vi av skiers right mot bergssidan som huserar Grøvelnebba.
Dronningkrona med sin branta och till synes oändliga sicksack-stigning verkar dock vara en norsk bucketlist att bocka av.
Det är inte förrän stigningen upp mot Grøvelnebba som terrängen blir mer brant och vi hudar in i lavinterräng.
Beroende på vilken väg du väljer, så kan du toura i mer eller mindre exponerade sluttningar.
Sista biten innan du påbörjar den tekniska stigningen till själva toppen sker på en lång bergskam, och det är här som vykortsvyn kommer in.
På vänster skida ser du dalgången och de lämmeltåget med hurtiga norrmännen som sakta sicksackar sig uppför.
Här hittar du även en och annan fin ränna om snön tillåter. På höger skida sträcker Tingvollfjorden stolt ut sig genom kustlandskapet.
Det är så vackert att vilken hårdnackad puckelpist-rocker som helst skulle vekna.
Det långa orörda åket ned mot vattnet lockar otroligt mycket, men ovissheten om vad som finns längre ner och ett eventuellt erbjudande om 15 kilometer pjäxgång tillbaka till bilen, gör att vi ödmjukt tackar nej.
Men det relativt korta åket ned mot trädgränsen via den brantare delen mot Viromdalen ger ett klassiskt bus-åk i sann snöslaskanda.
Dagarna rullar på och vi klarar även av den lite mindre krävande Trolltinden (1347 möh och bara cirka fem timmars arbete). Här samsas vi med allt från entusiastiska snöskovandrare till uppspelta golden retrievers som alla trivs i vårens sista suck innan sommaren helt tar över.
På kvällarna, när vi är tillbaka på Philipshaugen Lodge är vi lite tagna av det spektakulära landskapet och den fysiska utmattningen.
Det är vårt första besök här. Precis som Adrian Stefanescu är vi helt golvade av områdets fantastiska natur. Och visst blir lodgen lite extra charmig när man spenderat dagen ute bland bergen. Då spelar det nog ingen roll om man är fiskare eller skidåkare.
Sunndalsøra, Norge
Resa
Flyg till Kristiansund (som erbjuder vansinnigt vacker inflygning) från Stockholm eller Göteborg med 1-2 byten. Bil kör du enklast via Trondheim som tar ca 6 timmar från Östersund.
Bo
Phillipshaugen är en fantastisk lodge i Øksenddalen strax utanför Sunndalsøra. Här bor du i den rustika huvudbyggnaden eller i det nyare pensionatet.
Äta
Phillipshaugen serverar fantastiska middagar. Buffé eller à la carte och de erbjuder fullständiga rättigheter. Vegetariska alternativ går att ordna.
Guide
Är alltid bra att ha i obekant lavinterräng. Vi använde oss av Markus Nyman som driver Deep Wild i Åre.
Toppar
Flötatind (ca 1700 möh) tid ca 6h
Grøvelnebba (ca 1428 möh) tid ca 4,5h
Trolltinden (ca 1347 möh) tid ca 5h
Kolla även in
Skjorta (ca 1711 möh) tid ca 6h
Kleppen (ca 1500 möh) tid ca 6,5h
Dronningkrona (ca 1800 möh) tid ca 7,5h
Text: Johan Ståhlberg • 2024-03-26
Artiklar • Norge • Skidorter • Norge • Skandinavien • Skidåkning • Topptur