Foto: Sophie Laurent
Skidproffsens mest minnesvärda turer
Vilken är din mest episka topptur? Den frågan lät vi ett gäng skidprofiler besvara.
Pia Palm
SBMC-vinnare
Vi är på roadtrip i en liten campervan och vill gärna upp i ett bergsområde som Stefan (Palm, bergsguide och äkta man, reds anm) varit flera gånger. Det är en lång och tung inmarsch men värt varenda steg. Vi klär på oss skidkläderna en tidig morgon, får skjuts in på guppig 4wd-väg av en lokal gaucho, varsin stor julgransliknande ryggsäck på 25 kilo, med allt man behöver på en topptur i Chile. Snön är varierande och denna tid på året, oktober, kan det vara blött, stenhårt och allt däremellan. Vi går i gympaskor till vårt camp, cirka fyra timmar. Sover i tält, och nästa morgon upp tidigt tidigt för att börja i skor, som vi sen lägger vid ett träd för att byta till pjäxor. Vi sicksackar oss upp, helt ensamma, och kommer många timmar senare till ett pass – med magisk 360-utsikt över hela Cerro Castillo-området. Vi möter vänner i det chilenska guide-teamet och vi ser spår av puma, annars är vi helt solo.
Anette Andersson
Fotograf
Jag håller på att beta av Alpernas 82 toppar över 4 000 meter och har kommit upp i 51 stycken – utan hjälp från en bergsguide. Kan man säga att man klättrat ett berg om det inte görs för egen maskin? Nja, enligt mig. En tur som satt sig lite extra i minnet är Lyskamm Traverse, en luftig kam som går över två fyratusenmetare mellan Zermattdalen i norr och Gressoney i söder. Vi lämnade Gnifetti-hyttan vid fyra på morgonen, då stod klättrare utanför och kräktes, kanske av olust och rädsla. Under delar av traversen är kammen blott två fötter bred. Åt båda sidorna är det ett gäng kilometers fall om någon i replaget kliver snett, och det är dåliga odds på överlevnad efter ett sådant felsteg. Faller en är enda räddningen att den andra omedelbart hoppar ner på andra sidan kammen för att på så sätt få stopp på fallet. Euforin när jag satte stegjärnen på platt glaciär igen kan kanske vara den starkaste jag upplevt. Traversen kallas Menschenfresser (människoätare), men oss fick den inte.
Per Jonsson
Toppturslegendar
Vi bodde i varsina förgårdar på husvagnsparkeringen i Riksgränsen och gick på tur så mycket vi orkade. Ju extremare desto bättre. Vi var unga, dumma och odödliga. En stormig dag i husvagnen drömde vi och kollade kartor. Vi hade hört att Micke Af Ekenstam gått från Narvik till Riksgränsen. Det ville vi också. Det visade sig vara en tur med många höjdmetrar: 5000. Vi hade smalaste skidorna, minimal packning. Först upp på Narviksfjället. Hårt och fint. Ner igen och upp på Beisfjordtötta. Rännan mot isvattnet var fantastik. Fin snö och sol rätt i ansiktet. Sen en platå som aldrig tar slut. Solen gassar. Snön långsam – genomslag. Öppen skjorta, solkrämen rinnandes i ögonen, vätskebalansen under pjäxskaften nådde vi till slut Blåisen. En cool topp. Ner mot Sildviksvatnet, och då: Helvete. Sjön är reglerad. Det knakar i isen. Benen snabba som trumpinnar. Timmarna gick och snart var det ”bara” målgången kvar. Upp genom Sørdalen. Få i sig den sista energin. Snyta snor, samla kraft, ta sikte på Nordalsfjället. Benen som spagetti när vi sladdade oss ner i Insteget. Solen går ner. Vi glider in som tre spöken på husvagnsparkeringen 14 timmar senare. Kan ha varit min mest idiotiska tur men också en av de allra bästa.
Malva Björkman
Skidåkare och guide
Vårt mål: Gagnesaksla-rännan. Ett av nordens mest omtalade åk. Kompisen hade åkt vaddjup, stabilt ospåret puder några dagar tidigare.
Sov natten i husbilen på stranden vid fjorden. Det är bara början på februari så fortfarande korta dagar. Det som gör denna tur unik är att jag för tredje gången går upp i ovissheten om vi kommer kunna åka rännan eller inte.
Vi tar oss till insteget, knyter in oss och bygger ankare för att kunna ta oss över vinddrivan och känna på snön. Efter lite samtal bestämmer vi oss för att åka.
Jag är den första att trilla ner över kanten för att börja åket. Snön sitter, den är vaddjup och helt okej fin. Blandade känslor att äntligen vara där: jag är fan i rännan, jag åker Gagnesrännan. Nu har vi 1100 höjdmeter framför oss. Tiden har sprungit iväg, det har börjat skymma lite och vi skidar ner i rännan. Underlaget går från knädjupt puder till rock solid pow men som jag njuter. Skidåkning är roligt, alltid kul med äventyr och jag känner sån lycka. Jag hinner tänka ”när vi når stranden då kommer jag fan gråta av lycka”. Stolthet, glädje, stoke, pepp och massa andra känslor sköljer över mig och jag trivs. Trivs så bra där och då i denna otroligt häftiga miljö.
John Crawford-Currie
Skidåkare, entreprenör
Sent i våras gav jag och sonen oss på Syltraversen i västra Jämtland. Start från Storulvån, vackert väder. Vi når Sylstationen efter långa omvägar runt blötmyrar och forsar. Det tog dubbelt så lång tid som vanligt och vi satte på pastavattnet först vid midnatt. I gryningen startade vi turen mot Tempelpinacklarna i stekande sol. I Tempeldalen hade fjällbäckar brutit snön och vi fick gå långa omvägar för att ta oss till foten av fjället. Vid klättringen konstaterade vi att pinnacklarna var helt snöfria, vilket innebär klättring på naken blöt klippa i pjäxor, med allt vad det innebär av säkring och tekniskt krångel. Efter firningen ned i Tempelrännan hade halva dagen gått och vi var tvungna att avbryta. Åket ned i rännan var fint – hemfärden en golgatavandring. All snö mellan Sylstationen och Storulvån hade smält bort under natten och dagen. Samtliga vattendrag låg öppna. Vi fick helt enkelt promenera hela vägen tillbaka, vilket innebar oändliga omvägar och genomblöta fötter. När vi kom tillbaka till Storulvån var det sent på kvällen och min klocka visade 58 kilometer, varav hälften alltså var pjäxpromenad. Det var roligt, vackert, plågsamt och lärorikt — men framförallt minnesvärt.
Evelina Rönnbäck
Fotograf & skribent
Det är svårt att välja, men det finns ett tidigt topptursminne som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Under min första säsong i Kittelfjäll rekade min kompis ett åk från Borkatoppen, där han hade spottat en driva att slänga en backflip från. Jag minns att vi pratade om detta åk och att köra en liten photo session i solnedgången någon gång, men det tog i stort sett två år innan det blev av. Mot slutet av vårkanten, som sagt ett par säsonger senare, säger min kompis att ”ikväll händer det”. Så vi drog i väg ett gäng kompisar, perfekt kväll, solen var uppe länge, det blev perfekt stomp på backflipen – på första försöket. Åket och bilden blev äntligen av. Jag glömmer aldrig den euforin den kvällen i och med att drömmen hade funnits med så länge. Och att dessutom få göra det på det sättet vi gjorde det med några av de finaste människorna jag känner, som också är de personer jag skapade mina första säsongarminnen med. Det minnet känns som att det satt många spår i mig för det skidåkningsliv jag har idag. Drömmarna, människorna, naturen, lekfullheten, idéerna, skapandet, glädjen, gemenskapen, ja allt det där som skapades då som präglar en än idag typ.
Text: Åka Skidor • 2024-08-19
Artiklar • alpina turer • Anette Andersson • Evelina Rönnbäck • John Crawford-Currie • Malva Björkman • Per Jonsso • Pia Palm • Topptur • Tur
Från Dmitry Surnin och Wongi Kims film Carving Lines. Den kommer vara en del av Banffs blåa program till hösten.
Banff utökar sin turné – Linköping och Jönköping nya stopp
Banff Mountain Film Festival växer stadigt i Sverige. Efter flera år med fulla salonger utökas turnéplanen denna höst med nya stopp i Linköping och Jönköping.
Mest lästa
- 14 saker du kan göra med gamla skidor
- Banff utökar sin turné – Linköping och Jönköping nya stopp
- Bästa skidorterna i Schweiz 2026 – 8 tips från experten
- Topptur där bergen reser sig ur havet
- Kläppen utsedd till Årets Skidanläggning
- Skidtest 2026: Skidor för hela berget
- Skidtest 2024/2025 – 68 skidor testade för vinterns bästa åkning
- Laviner i verkligheten del 4: Varning för vår
- Läsarresa till Alperna – häng med Åka Skidor på skidtestarhelgen i Sölden
- Mats Olofsson – Sveriges nya freerideboss
Från fjolårets test i Sölden. En novemberdag man man leva riktigt länge på. Foto: Niclas Karlsson
Läsarresa till Alperna – häng med Åka Skidor på skidtestarhelgen i Sölden
Bävar du redan inför höstmörkret? Åka Skidor har botemedlet. Under 5-8 november bjuder vi in till skidtestarhelg i Söldens snösäkra glaciärterräng, tillsammans med researrangören Nortlander.
Oavsett om det stormar spik eller UV-index är 12 måste resultaten på Extrem-NM in i datorn.
Mats Olofsson – Sveriges nya freerideboss
Freeride är på allas läppar. Vi tog ett snack med Mats Olofsson som sedan årsskiftet är ansvarig för freeride på Svenska skidförbundet.
Från toppen av Bjørnskartindan bär det av ner mot Langsundet i resans sista åk. Svängar som sitter kvar långt efter att skidorna packats ner.
Topptur där bergen reser sig ur havet
Från Lofotens dramatiska fjäll via fjordar till Tromsøs vidder. Åka Skidor lägger ut med M/S Sjøveien på en resa längs den arktiska topptursleden, där fjorden är startfält och fjälltoppen är mållinje.
Grattis Kläppen.
Kläppen utsedd till Årets Skidanläggning
Under SLAO-dagarna på Stöten i Sälen delades igår kväll årets SLAO-utmärkelser ut. Bland vinnarna finns Kläppen, som utsågs till Årets Skidanläggning och Duveds IF som fick utmärkelsen Årets Skidinspiratör.