Att växa upp som mellansyster i familjen Hargin, med storasyster Jeanette och lillebror Mattias som båda framstående skidåkare, måste ha format Christine Hargin på många sätt.

Med syskon som delade samma passion för skidåkning var konkurrensen säkert stenhård – men kanske var det just den rivaliteten som formade skidåkaren Christine. Med en Freeride World Tour-titel från 2012 på meritlistan och en karriär fylld av äventyr och prestationer blickar vi tillbaka på hennes resa.

Hur kom du in på extremskidåkning och vad inspirerade dig att ta det steget?

— Jag blev medbjuden på en resa med min storasyster Janette, som tillsammans med Sara Orrensjö hade en tjejcamp i Björkliden. Där lärde jag känna radaparet Adam Widén och Niklas Kull som jag kom att åka en hel del med framöver. Efter dagarna i Björkliden åkte vi till Riksgränsen och körde NM och det var definitivt där startskottet gick. 

Fanns det någon specifik händelse eller person som fick dig att satsa fullt ut på sporten?

— Jag tror det berodde på att vi var ett bra gäng som körde och hade kul. Det var helt enkelt bara att köra på. Jag hade också lite tur med resultaten i början så det mesta rullade på. 

Vilket ögonblick under din karriär är du mest stolt över?

— Svårt att välja ut. Men med en Xtreme Verbier-vinst samtidigt som jag vann touren 2012 slår mycket. 

— Det var ju en period under 10-talet när mycket handlade om att hoppa höga klippor, mer än att det såg bra ut. Vi körde ganska mycket i Engelberg under en period. Så ibland kan jag tänka tillbaka på alla klippor jag hoppat ner från i Engelberg.

Apropå det. Hur skulle du beskriva känslan av att vinna Freeride World Tour 2012?

— Egentligen känns en individuell seger mer för det är mer knutet till en enstaka prestation men det blev mycket uppståndelse efteråt på grund av totalsegern och det är en kul grej att ha åstadkommit. 

— Jag blev bjuden på ett riktigt stark shot där under prisutdelningen i Verbier och det minns jag som igår (skratt).

Hur förberedde du dig mentalt och fysiskt inför stora tävlingar?

— Åka så mycket skidor som möjligt under hela säsongen, då kommer formen. 

Hur hanterade du riskerna som kommer med extremskidåkning?

— Jag försökte planera linjer efter en någorlunda kalkylerad risk. Ha koll på min utrustning och aktuella förhållanden. Tänka lite i framkant som att »vart åker jag om det släpper nu« och så vidare. Jag åkte med folk som var väldigt kunniga mestadels också, plus att jag haft lite tur där. 

Hur såg du på utvecklingen inom freeride under 2010-talet? 

— Det kom ju in mer trick inom freeride under senare 2010- talet. Det var väl största förändringen i alla fall i tävlingssammanhang. 

Som en av få kvinnor på toppnivå inom freeride, hur har du arbetat för att inspirera andra?

— Jag har inte arbetat så mycket där kan jag känna, men kanske visat vägen lite grann.

Om du fick göra om något under din karriär, vad skulle det vara?

— Vara mindre nervös och ha mer roligt. 

Vad har du fokuserat på efter att du avslutade din professionella karriär?

— Hitta ett spännande arbete har väl legat lite i fokus. Tycker att jag lyckats bra där, för nu har jag ett jobb där jag får vara ute mycket i naturen fortfarande, även fast jag bytt ut bergen mot haven. 

Vilka råd skulle du ge till nästa generation av skidåkare som vill följa i dina fotspår?

— Se till att åka mycket skidor. Åka med folk som är bra och man har roligt med.

Vilket är ditt favoritberg att åka på?

— Just nu är det Åre. Jag har alltid gillat de bergen jag är mest hemma på. Man får ut mer av ett område om man hittar bra och känner sig hemma. Då blir det ju bättre och roligare åkning också. Under karriären var det nog Verbier och Engelberg under olika perioder.
Oppdal är också en pärla som jag besöker då och då eftersom ett syskon bor där. I Oppdal finns det bra  pist, liftnära offpist ochf ina toppturer. 

Vad saknar du mest från tiden som aktiv skidåkare?

— Jag vet faktisk inte. Jag tänker sällan tillbaka på det. Men skidåkningen i stort kan jag sakna. Få köra puder i Japan, spines i Alaska, kunna åka Steinberg i Engelberg utan att stanna för att man hade muskelstyrkan. Sen saknar jag roliga kompisar som man inte träffar så mycket längre.

Avslutningsvis, vem i familjen är bäst på att åka skidor idag?

— Jag tror ingen av oss har prestationen som största fokus just nu, men det är inte jag. Mina syskon bor heltid respektive deltid på skidorter. Så jag har svårt att fånga upp lika många skiddagar som dem.

---

Text: Tobias Ivarsson Foto: Dom Daher • 2025-02-04

Artiklar • Sverige • Christine Hargin • Freeride World Tour • Friåkning • FWT • Hargin • Mattias Hargin • Skidåkning • Skidor • skidor idag • Sverige