Jesper Hayland suger in vyerna ner mot Mesvattnet och Stor-Blåsjön.
Stora Blåsjön – en tvättäkta svensk fjällupplevelse
Isolerat och omodernt, men löjligt charmigt och med några av svenska fjällens vackraste vyer. Stora Blåsjön i nordligaste Jämtland levererar en skidupplevelse utöver det vanliga.
Pistvakt.
Denna lite klyschiga beskrivning av mindre skidorter som inte är Åre, Sälen eller Vemdalen och som även denna tidning gjort sig skyldig till både en och tio gånger tidigare – vill jag inte riktigt klistra på Stora Blåsjön.
Men att tiden stått lite stilla här, eller i alla fall gått ganska långsamt, behöver jag inte många minuter för att bli på det klara med.
Hyrskidorna har sina år på nacken, liftkortet är old school med papperslapp som sätts i plastficka och knappt en kotte syns till.
Den första personen vi träffar på är såklart ändå en pistvakt – 55-åriga Erik Wallberg.
Han har precis klivit av dagens arbetspass på Stora Blåsjöns skidanläggning. Två eller kanske tre skidåkare har det varit i systemet idag, berättar han.
Till och med personalen på plats är fler, fem stycken. Ur ett ekonomiskt perspektiv går den matematiken givetvis inte ihop.

Solen skiner när jag och fotograf Martin Olsson står och småsnackar med Erik på parkeringen intill liften.
Det är en otroligt fin dag, vi har blivit lite golvade av omgivningarna när vi rullade in längs Stor-Blåsjön (Sjön intill heter så, orten heter alltså Stora Blåsjön).
Men det är också en helt vanlig vardag i det som är en mindre och dessutom rätt otillgänglig svensk skidanläggning.
En dag som skvallrar om att det nog inte är helt lätt att hålla den liftbaserade skidåkningen vid liv här i norra Jämtland. Ändå har man lyckats med det i över 50 år.
Under 60-talet byggs en första liten lift i Stora Blåsjön, exakt år saknas dokumentation för.
Sedan är det framför allt från 1974 och framåt som den alpina skidåkningen får sitt fäste här.
Då tar familjen Ohlsén från Stockholm över som nya ägare av Hotel Stora Blåsjön och driver skidanläggningen fram till 1989.
Tre nya liftar byggs och den redan befintliga liften byggs ut.

Sommartid fyrdubblas besökarantalet tack vare Vildmarksvägen som då är öppen och går genom Stora Blåsjön.
Det blir ett glatt 80-tal i Stora Blåsjön. Skidturismen peakar och det arrangeras till och med heliskiing till några få godkända toppar.
Destinationen sätts på den svenska skidkartan.
Delvis för sin snösäkerhet men kanske framför allt för att man lyckas nå ut med sin marknadsföring samt fått ihop logistiken med att ha busslaster på hyggligt regelbunden basis från Stockholm till Stora Blåsjön. Främst vid loven.
Det känns långt bort i dagsläget men faktum är att liknande försök gjordes så sent som 2014 av företaget Active Ski Travel.
De senaste 20 åren har något hänt. Antalet skidåkare har minskat och det är skoter som dominerar i Blåsjön idag.
Att det ovan nämnda hotellet brann ner till grunden i maj 1992 har givetvis varit en bidragande orsak.
Det finns dock gott om krafter i Blåsjön som med stor passion kämpar för att få skidåkningen att snurra vidare och det ska jag återkomma till.

Vi »checkar in« på vårt boende – Camp Stora Blåsjön.
Det är egentligen fullbokat (tjena tjena proaktiva skoteråkare) men den mycket hjälpsamme och trevliga ägaren Anders Ottosson löser temporära sängplatser åt oss uppe i campets kafélokal med uppblåsbara madrasser uppradade.
Det känns lite som på mellanstadiet när man var på läger med kompisar i stor sovsal. Svinmysigt och med en fem plus-utsikt över Stor-Blåsjön.
Lagom till middagstid anländer resans tredje hjul – Jesper Hayland, 35-årig skidlärare från Karlstad.
Han har kört upp hit i ett svep för att åka med oss under nästkommande dag – och ja du läste rätt. Jesper bor i Karlstad bara ynka tio timmar effektiv körtid bort. Enkel väg.
Jag kommer nog aldrig sluta fascineras över vad skidåkare är villiga att utsätta sig för att få åka lite skidor.
Och då har jag inte ens nämnt att Jesper vid denna utsvävning norrut har föräldrarna på besök hemma i Värmland.
– Det är alltid värt att åka skidor. Alltid, säger Jesper, när jag försöker bli klok på hans prioriteringar.
Jag har svårt att argumentera emot.

Skidmorgonen gryr långsamt.
Hotelliften, den dallift som tar skidåkare upp vidare i Blåsjöns system, öppnar inte förrän 10.00.
Självklart hänger vi på låset.
Prognoserna har jävlats inför vår ankomst till Stora Blåsjön.
Det är inte lika snösäkert längre som under det glada 80-galet men ett tag såg det väldigt lovande ut med ett potentiellt dump följt av kallväder.
Riktigt så fantastiskt blir det inte och jag låter puderskidorna ligga kvar i takboxen.
Snöfall förvisso, men av modell mindre och temperaturerna har periodvis pendlat över nollan senaste dagarna.
Balansen mellan vinter och vår är en skör gräns, men oavsett hur bra skidåkningen och snön är vet jag ändå att det här kommer bli en pangdag.
Det ligger i vårvinterluften medan vi väntar på att första bygeln ska snurra förbi. Solen strålar idag igen och det är nära vindstilla.

Martin och Jesper delar första bygeln, jag därefter.
Idag är vi faktiskt inte helt ensamma.
Det är en annan lite större grupp här för en arrangerad offpistresa samt en handfull av annat löst folk.
Det känns trevligt, och bra för Blåsjön. Kul att höra lite avlägsna röster när vi fraktas upp för berget.
Hotelliften är först i den trestegsraket som är att ta sig hela vägen upp på Mesklumpen, 924 meter över havet.
Till säsongen 2023/2024 har denna lift renoverats som en del av en större satsning.
Närmare åtta miljoner kronor har investerats i en omfattande renovering av Stora Blåsjöns liftar. Knappast några småsummor för en mindre skidanläggning.
Läs mer om skidåkning i Sverige:
• Äkta carving i Tänndalen
• Torkilstöten – Ljungdalsfjällens La Grave
Den andra liften – Långbacksliften – nås idag via en kortare transportsträcka men fram till 1989 var den och Hotelliften inte sammanlänkade.
Personalen fick därför köra gästerna med vessla mellan de två.
Dumt att klaga tänker jag, när det bara går lite långsamt upp på berget detta år.
Efter Långbacksliften hoppar vi på Solliften som går hela vägen upp till Mesklumpen.
Det är en knapplift men faktiskt den som går snabbast av de tre.
När den är bra och funkar är den riktigt bra, men den tjorvar också en del och är inte helt pålitlig.
Ungefär som man kan föreställa sig på en mindre och opolerad skidanläggning.
Detta är något som delar av de åtta miljonerna förhoppningsvis ska åtgärda inom en snart framtid.
Jag väljer att klocka hela färden från botten till toppen.
Givetvis hinner det gå så pass länge att jag glömmer att stänga av timern.
Någon helt vetenskaplig undersökning blir det därför inte men runt 20 minuter rör det sig om innan jag, Jesper och Martin står på toppen av Mesklumpen.
Lite långsamt liftåkande, vad gör det egentligen? Vi har inte bråttom. Det biter lite i kinderna men vi tar en stund uppe på Mesklumpen och bara njuter.

Ibland kan jag tänka fjälltoppar som fjälltoppar men vissa har något lite extra.
Mesklumpen är en av dem.
Det är som en mäklarklyscha: det handlar om läget, läget och läget.
Så pass isolerat och ensamt som det är, vackert inbäddad och med både svenska och norska toppar när man låter blicken vandra.
Hela viben från skidbutiken, macken och affären nere i byn upp till toppen av Mesklumpen är som att befinna sig i en liten bubbla, långt bort från den vardagliga civilisationen.
Vi börjar med ett uppvärmningsåk och pisterna för dagen är kanon.
I Stora Blåsjön är det 100 procent natursnö som regerar, det är sen gammalt.
Därför öppnar man nuförtiden senare än många andra svenska anläggningar.
På senare tid har liftarna börjat snurra lagom till vecka sju och sportlovet, medan man förr brukade ha öppet över jul och nyår och sedan från vecka sex senast.
Vi tar några varv upp på Mesklumpen och kör offpisten skiers right.
Kvaliteten är inledningsvis karg och vindslaktad men när vi söker oss ner i fjällbjörkskogen vid Västhanget går det ändå att hitta några repor med fin snö.
Även intill Solpisten ligger det kvar en del fin och kall snö som med tillräckligt mycket fart går att ha kul på.
Vi tar ett par till åk och jagar varandra mellan björkarna.

Åker du från toppen av Mesklumpen hela vägen ned till Hotelliften får du ihop 475 fallhöjdsmeter, dock utspritt över 3,5 kilometer med delvis transportkänsla bör tilläggas.
Varven vi kör intill Solliften är desto kortare och hade såklart varit rena rama drömmen om det kommit ett större dump. Men vi börjar bli mätta här nu och vill se mer av systemet.
Efter lunch utforskar vi den liftnära offpiståkningen skiers left på Mesklumpen.
Det finns några rätt feta klippor att droppa ganska omgående när vi skråar ut, men vi fortsätter vidare vänster.
Vid bra förhållanden är potentialen ännu större här om du är ute efter radikalare och brantare terräng. Jämfört med skiers right från Solliften.
Men det är då, nu är nu och här krävs ingen längre okulär besiktning för att förstå att någon av säsongens bästa svängar mest sannolikt inte existerar på Mesklumpens sydost sida.

Vi nöjer oss till slut med skråandet i och med att vi på något vis ska ta oss tillbaka ner till Långbacksliften utan att behöva staka allt för mycket.
Jag låter gladligen Jesper lägga första »spår«.
Det ser inte ljuvligt ut, men rätt så lättåkt när han trycker av ett par stabila svängar ner för en av de hårda branterna.
Jag glömmer för en stund bort att Jesper är skidlärare och en grym åkare, men blir snabbt påmind om det när jag själv gör en liknande ansats och levererar några svängar som lyckligtvis bara beskådades av två personer.
Vi lyckas nosa oss till ett kort, kort stråk av lite bättre snökvalitét. Till slut blir också fotograf Martin Olsson nöjd.
Bättre än såhär blir det inte och vi väljer att retirera från offpisten.

Det är någon timme kvar innan liftarna stänger så vi spelar ut ett säkert kort.
Det som i stort sett funkar när som helst, var som helst, när allt annat sviker. Jag pratar såklart om ren och skär piståkning.
Vi har faktiskt inte kört hela åket från toppen ännu, det som är 425 höjdmeter.
Det vill vi såklart ha gjort och tar oss upp hela vägen med Solliften igen.
Jag har mest turat den här vintern, vilket märks.
Ett 3,5 kilometer långt om än väldigt snällt åk är obekant och rätt jobbigt låter min lårmuskulatur meddela när vi gasar på så gott det går ner till botten och Hotelliften.
Check på den.
Vi avslutar med att loopa från Solliften ner till Långbacksliften några gånger och bara carpar vertikalt i vårsolen.
Det närmar sig stängning men pisterna är så gott som orörda och fortsatt fina.
På sista åket, eller om det var näst sista, lyckas skidläraren himself dra till med en sällan skådad klotning på preparerat underlag och med måttlig lutning.
Jespers höghastighetskullerbytta slutar väl och resulterar enbart i tre feta leenden, efter lite förvåning.
Min känsla var korrekt – det blev en pangdag här i Blåsjön.

Senast Åka Skidor var på plats i Stora Blåsjön är nästan på pricken tio år sedan.
Reportaget, följer en av traktens få friåkare – den då 19-åriga Mats Amundsson.
När det planeras för skiddag nummer två stalkar jag fram Mats på Facebook och skickar iväg en förfrågan om han kan bjuda på några guldkorn bortanför liftarna.
Han tipsar om baksidan på Mesklumpen som det klart bästa alternativt för längre sammanhängande åk, ner mot Ankarvattnet snarare än att köra skiers left från toppen och ta sig tillbaka till Stora Blåsjön.
Precis som Mats rekommenderar gänget på skidanläggningen att boka taxi för att sig tillbaka från baksidan av Mesklumpen.
Personalen drar av en liten papperslapp och skriver dit ett nummer vi kan ringa för transport.
Det känns tryggt, men både jag och Martin gillar att tura så vi packar ned stighudarna i ryggan och börjar åket ner på Mesklumpens nordsida efter att ha värmt upp med lite åkning i systemet först.
Åkningen ner i Blåsjöns BC kan sägas vara fördelat på tre terrängsegment.
En övre del med kalfjäll, mellersta med fjällbjörk och till sist granskog.
Läs mer om skidåkning i Sverige:
• Övergivna skidorter – på spaning efter den pist som flytt
• Här är Sveriges bästa skogsåkning
Uppe på fjället är det vindblåst och inte svinkul. Det är okej men inte mer än så.
Det flackar ut för ett tag, tills att fjällbjörkskogen börjar ta vid och det börjar luta på igen.
Som så ofta i de svenska fjällen är svängarna få, men fan vad bra de är. Förvånansvärt bra.
Det har lagt sig riktigt fin och djup snö och den är närmast orörd. Vi stöter på en annan skidåkare här och han beklagar sig över att han valt för smala skidor.
Träden bjussar på förvånansvärt mycket utrymme och rätt många roliga features för att vara svenska fjäll.
Läs mer om skidåkning i Sverige:
• Sveriges 11 bästa pister
• Sveriges 10 bästa toppturer
• Sveriges 11 bästa offpiståk
Vi kör inte hela vägen ner till Ankarvattnet utan stannar ett par hundra meter ovanför, när björkskogen övergår i granskog.
Terrängen är lite snårigare och nu är snön så tung och klibbig att det inte värt att ödsla fler höjdmeter.
Vi hudar på igen och traskar upp cirka 20 minuter för att ta åket igen. Och igen.
Tills vi inte hinner mer och måste ta oss tillbaka för att bilfärd hemåt kallar. Från den här lilla bubblan som är Stora Blåsjön.

Det har hänt en del i Stora Blåsjön sedan vårt besök mars 2024.
Då saknades lunchrestaurang på byn. Det lokala haket Fjällripan, där bland annat den arga kändiskocken Alexander Nilsson prövat lyckan och vänt, hade hållit stängt sedan ett par år.
Från och med augusti drivs den av nya ägare och med skid- och skotervänliga rätter som schnitzel, pizza, smashburgare och ribs på menyn.
Vill du ha lite finare middag är det Hotell Stora Blåsjön som gäller.
Dessutom har anläggningen anslutit sig till multikortet Scandinavian Skipass där bland annat Borgafjäll, Riksgränsen, Stranda, Solheisen och Limone Piemonte ingår.
Lägg därtill att det charmiga liftkortet skrivet för hand och sedan placerad i plastficka och på vänster arm, har försvunnit och ersatts med ett mer modern och digitalt kompatibelt kort.
Fler projekt är på gång.
Den gångna vintern har svenska företaget Snowpark Consulting, som bland utvecklat Kläppens parker i flera år samt den vid slopestylebanan på OS i Sochi 2014, varit på plats för att se över möjligheten att bygga in features längs med Långbacken.
Det känns som ett klockrent initiativ, både för att locka en yngre målgrupp men också för att bredda skidupplevelsen som helhet.
Jag får också höra från Camp Stora Blåsjöns big boss Anders Ottosson att ett nytt hotell är uppe på ritbordet.
– Det vi saknar just nu i Stora Blåsjön är ett lite större hotell som kan ta emot större grupper under alla årstider. Vi är några stycken just nu som jobbar med att sätta ihop en grupp investerare så att vi kan få till ett nytt hotell i närheten av Blåsjöns skidanläggning.

Som utomstående besökare för bara en helg är det skamlöst lätt att bli nostalgisk och förtjust i detaljerna som trotsat tidens tand.
Liftkortet i plastficka – varför ska man byta ut det liksom? Funkar ju.
Eller en oberäknelig topplift. Det är lite charmigt, ändå. Dessutom tåligare för vind än en kabinbana.
Och omoderna hyrskidor vs gamla – det är ändå den som har roligast som vinner.
Den krassa verkligheten för en mindre och dessutom isolerad skidort som Blåsjön är något annat.
Nya och mer moderna förutsättningar är nog ett måste och där verkar man vara på god väg.
Om charmen för svinner i och med detta? Inte nödvändigtvis.
Stora Blåsjön har något unikt. En bubbla som det är svårt att sticka hål på.
Min gissning är att anläggningen kommer att locka folk i åtminstone 50 år till.
Oavsett hastigheten på knappliften som tar dig till Mesklumpens topp.
Stora Blåsjön, Jämtland
Stora Blåsjön ligger i nordligaste Jämtland, Frostvikens socken i Strömsunds kommun. Byn ligger drygt sex kilometer från den svensk-norska gränsen vid norra stranden av Stor-Blåsjön och uppges ha grundats 1799 av en dräng från Norge och en nybyggarson från Jormvattnet.
Under 1950-talet ska byn ha varit som störst med runt 200 invånare. Idag är det lite mindre än 50 bofasta i Stora Blåsjön.
Liftbaserad skidåkning har funnits sedan 60-talet. Skidanläggningen drivs idag av den ekonomiska föreningen Blåsjöns framtid.
Nedfarter 12
Högsta fallhöjd 475 meter
Längsta åk 3,5 kilometer
Högsta topp 924 meter
Antal liftar 4
Liftstatus Hotelliften och Långliften renoverades 2024. Solliften ska renoveras kommande år, så även pick up-liften vid barnbacken.
Boende
Camp Stora Blåsjön
Har totalt 28 bäddar att erbjuda, uppdelat på sex olika boendealternativ. Utöver detta så erbjuds 40 stycken ställplatser.
Hotell Stora Blåsjön
20 bäddar fördelat på 10 dubbelrum
Blåsjöns Fjällby
6 uthyrningsstugor med 8 bäddar vardera
Blåsjöns Fjällcamp
3 tvåbäddsstugor och 4 fembäddsstugor,
Restauranger
Fjällripan
Middag och ibland också lunch. Öppettiderna varierar lite under säsong så håll utkik på deras Facebook-sida.
Hotell Stora Blåsjön
Serverar trerätters middag, som varierar beroende på säsong och tillgång på lokala råvaror.
Topptur
Baksidan av Mesklumpen ner mot Ankarvattnet erbjuder den mest lättillgängliga turen med bra åkning. Knata tillbaka upp eller boka upphämtning med taxi. Ring Taxi Stora Blåsjön på 0738229600 för att boka skjuts.
Vill du tura i relativt närområde (40 minuter bil) är fjället Avardo ett bra val, med Väktarmon som start. Någon guide finns för tillfället inte i Stora Blåsjön, så ta med kunskap och omdöme.
Resa hit Bil är smidigast. För kollektiv transport behöver du ta dig till Gäddede och därifrån resa vidare med buss nummer 472 som tar 45 minuter till Stora Blåsjön.
Mer info blasjon.se, storablasjon.se, hotellstorablasjon.se.
Text: Anton Furuland Foto: Martin Olson • 2025-10-21
Artiklar • Sverige • Åka Skidor • Anton Furuland • blåsjön • Fjäll • Fjällen • Jämtland • långliften • Martin Olson • mesklumpen • Offpist • Påsk • Piståkning • Skidåkning • skidor idag • Skidorter • Stora Blåsjön • strömsund • Sverige • Topptur